Kapitel 34 - One mistake can change your life
Från kapitel 33 (Harrys perspektiv):
- Ehm..well, I need to go now, sa jag och rodnade något fruktansvärt.
- Ohh, yes and I need to call Jessica, sa hon snabbt och rodande hon med.
- Goodbye, sa jag och log lite taffat mot henne.
- Goodbye Harry, svarade hon och såg mitt förvirrade jag lämna lägenheten.
Mitt huvud riktigt snurrade när jag gick ner för trapporna.
Vad hade jag gjort egentligen? Vad i hela världen hände där uppe?
Jag öppnade porten och klev ut i den normala världen igen.
Vad händer nu?
- Ohh, yes and I need to call Jessica, sa hon snabbt och rodande hon med.
- Goodbye, sa jag och log lite taffat mot henne.
- Goodbye Harry, svarade hon och såg mitt förvirrade jag lämna lägenheten.
Mitt huvud riktigt snurrade när jag gick ner för trapporna.
Vad hade jag gjort egentligen? Vad i hela världen hände där uppe?
Jag öppnade porten och klev ut i den normala världen igen.
Vad händer nu?
Jag stod kvar och rodnade något enormt, vad hade precis hänt egentligen? Hade han kysst mig? Och jag hade besvarat den och tyckt om det? Hur skulle det bli när han kom tillbaka? Hade han känslor för mig?
Tusen frågor cirkulerade i min hjärna och jag kom inte fram till ett enda vettigt svar. Jag la mig i soffan och begravde huvudet i dom mjuka soffkuddarna.
En stund senare tog jag mig samman och drog upp min mobil och skickade iväg ett sms till Jessica om middag ikväll. Hur det skulle bli med mig och Harry fick vi se när han kom tillbaka från Paris. Det skulle ge mig en bra stund att tänka igenom saker och ting och diskutera med Jessica som skulle komma hit så jag slapp vara ensam.
Jag gick ut till kylen för att se om vi hade några råvaror. För en gångs skull tänkte jag laga en riktig brakar middag.
Jag hade tänkt mig potatisgratäng och oxfilé till huvudrätt. Jag öpnnar kylen och ser att potatisen nästan är slut. Bäst att gå och handla tänker jag och smäller igen kylen. Jag tar på mig mina vita converse och en jeansjacka, då våren verkligen är här. Jag tripar iväg med min stora mage. Jag går runt hörnet till det lilla snabbköpet som finns där. Eftersom affären inte är så stor så hittar jag snart det jag behöver. Jag köper med mig lite räkröra som vi kan ha till förätt. Jag köper också med mig lite extra blockchoklad ifall den skulle behövas till efterätten. När jag är klar går jag till kassan för att betala. Jag lämnar fram lite av dem pengarna som Harry tvunget lämnat kvar till mig. Han trodde inte jag skulle klara mig, vilket var konstigt med tanke på att jag levt utan honom och hans pengar i tjugo år.
Jag plockar i mina varor i påsar och går sedan hem till lägenheten igen. Klockan är halv tre när jag kommer tillbaka så det känns som det är lika bra att börja med maten med en gång.
Jag börjar med att göra chokladmoussen vi ska ha till efterätt eftersom den ska stå i kylen en stund.
När jag är klar med alla förberedelser går jag och byter om till lite finare kläder. När jag är klar med det går jag ut till köket igen. Klockan är halv fem när jag kommer tillbaka så jag tar fram potatisgratängen och ska precis ställa in den i ugnen när jag hör hur det knackar på dörren. Jag ställer potatisgratängen på diskbänken så länge. Vad tidig Jessica är för en gångskull tänker jag och går för att öppna för henne. När jag öppnar förväntar jag mig se Jessicas blona långa hår men möts istället av en brun kalufs. Innan jag hinner tänka knuffar han in mig så att jag faller handlös mot marken. Michael, vad gör han här? Varför?
- You're an idiot! Whore. It should be my child.
Innan jag hinner ta in hans ord tar han tag i min arm och drar upp mig hårt. Jag känner hur armen börjar krampa av hans grepp. Han håller så hårt att inget blod kan passera. Jag kvider till.
- My arm, bedjar jag.
Han släpper grepet om armen och jag pustar ut. Utan att jag är beredd trycker han upp mig mot väggen. Jag försöker trycka mig ifrån väggen men möts bara av en hård sval vägg mot bakhuvudet.
- You know I'm better than him, he can't raise a child. He just did it because he wanted to hurt you. We should run away together, before it's too late. I know you still love me honey.
Jag tittar misstroget på honom. Försker tyda om han verkligen menar allvar med det han säger. Men han visar inte en enda skymt av han inte menar det han säger.
- You're wrong. Harry is an amazing person, better that you will ever be.
Han lutar sig mot mig och jag förstår vad han tänker göra. Jag försöker instiktivt rycka mig ur hans grep och därifrån men han trycker sina läppar mot mina i en hård obekväm kyss. Jag reagerar snabbt och biter honom i läppen. Han drar sina läppar i från mig och jag spottar honom i ansiktet. Hans ögon blixtrar till och han backar ett steg ifrån mig. Han håller sig för läppen. Jag tittar förskräckt på honom, han ser riktigt förbannad ut. Han tar ett steg mot mig och jag förstår inte vad som händer fören det är försent. Han träffar mig på käken. Jag känner hur det blixtrar till. Det gör så ont att jag inte kan hålla in ett skrik. Han kollar på mig med ånger i blicken. Blicken ändras snar och blandas med hat och ilska. Han tar sig för läppen igen. Jag ser att den är röd av blod. Han höjer handen i igen och det ser ut som han ska slå mig igen. Precis då knackar det på den fortfarande öppna dörren. Båda vänder sig hastigt mot dörren och in trippar Jessica. När hon får se vad som händer springer hon snabbt fram till mig och ger mig en kram.
Han lutar sig mot mig och jag förstår vad han tänker göra. Jag försöker instiktivt rycka mig ur hans grep och därifrån men han trycker sina läppar mot mina i en hård obekväm kyss. Jag reagerar snabbt och biter honom i läppen. Han drar sina läppar i från mig och jag spottar honom i ansiktet. Hans ögon blixtrar till och han backar ett steg ifrån mig. Han håller sig för läppen. Jag tittar förskräckt på honom, han ser riktigt förbannad ut. Han tar ett steg mot mig och jag förstår inte vad som händer fören det är försent. Han träffar mig på käken. Jag känner hur det blixtrar till. Det gör så ont att jag inte kan hålla in ett skrik. Han kollar på mig med ånger i blicken. Blicken ändras snar och blandas med hat och ilska. Han tar sig för läppen igen. Jag ser att den är röd av blod. Han höjer handen i igen och det ser ut som han ska slå mig igen. Precis då knackar det på den fortfarande öppna dörren. Båda vänder sig hastigt mot dörren och in trippar Jessica. När hon får se vad som händer springer hon snabbt fram till mig och ger mig en kram.
- What have you done? skriker hon till Michael. Han ryggar tillbaka.
Hon släpper mig och jag blir tvungen att stötta mig mot väggen för att inte falla ihop.
- Idiot! Go away! You never gonna touch her again, you've done enough, säger hon ilsket och schasar iväg honom. Precis innan han kommer till ytterdörren vänder han sig mot mig och säger:
- I'll be back in the end, and you know that.
Sedan trycker Jessica ut honom och smäller igen dörren. Hon låser och springer sedan tillbaka till mig. Hon tar moderligt in mig i sin famn. Jag känner mig helt tom och känner ingenting. Efter en stund frågar Jessica mig om det gör ont på käken och jag tittar på henne. Hon lägger föriktigt en hand på min kind och det går en blixt igenom min kropp. Mina ögon fylls av tårar av smärtan och jag nickar.
- It hurts.
- We need to lay some ice here, honey, mumlar hon och drar med mig ut till köket. Hon tar fram en iskubb ur frysen och lägger den mot min kind. Först känner jag bara mer smärta men sedan kyler det skönt.
Hon ser potatisgratängen som står kvar på diskbänken.
- Did you made this for me?
Jag nickar och hon ler stort.
- Just sit down, and I'll fix the rest, sa hon vänligt och drog ut en av kökstolarna.
Jag satte mig ner och slappnade av. Det kändes skönt att hon gjorde klart det.
Efter en stund stammar jag fram:
- W..w..what did he mean with the last he said?
Hon frågar inte vad jag menar utan förstår och svarar med engång.
- I actually don't know but he won't hurt you anymore. You're done with him. I'm gonna tell Harry so he can keep an eye on him for you.
Jag ville helst inte berätta för Harry och förklar för honom. Men antagligen var det det bästa. Han skulle hjälpa mig, det visste jag. Hoppas bara inte Michael skulle ge sig på honom av någon konstig andledning...
helt seriöst så e jag så jävla förbannad. detta blev inte alls lika bra som första gången jag skrev det!!
Menmen.. here u go!!
spännande? Michael is here again.. äre bara jag som vill slå michael? haha.
Hoppas det dög trots att jag inte blev så nöjd...
KRAM PÅ ER FINA LÄSARE.
FYY
VAR KLAR MED KAPITLET OCHS KULLE PUBLICERA DET MEN SÅÅÅKLART SÅ STÄNGS ALLTAV OCH ALLT FÖRSVINENR... VA RÅ NÖJD MED KAPITLE MEN NÄRÅÅ, TÄNKER INTE SKRIVA OM EDT .. SÅ DET KMR NOG UPP IMÅRN IST... FYFAN JAG GÅRTER SERST, EN TIMMAS ARBETE TILL SPILLO.
Kapitel 33 - One mistake can change your life
Från kapitel 32 (Caitlyns perspektiv):
Jag tog bort mina händer från magen så han kunde lägga sina där. Han la sina stora varma händer försiktigt på min mage. Han tittade nyfiket med strora ögon på min mage i väntan på något slags tecken. Helt plötsligt började han gapa.
- I...I..I felt it.
Jag ler stort. Han ser lyckligt på min mage och flyttar händerna över magen. Han ser lycklig ut men samtidigt bildas en orolig rynka i hans panna..
I samma sekund som mina händer nuddade Cailtyns mage kände jag hur det stora ansvaret sköljde över mig. Denna bebisen skulle behöva mig och Caitlyn. Den skulle vara helt hjälplös utan oss. Detta var ett stort ansvar för oss båda. Jag visste inte riktigt hur jag skulle klara att båda vara hemma med Caitlyn och vår baby samtidigt som jag var ute på turnéer. Samtidigt som jag var tvungen att göra det bästa för våra fans. Det var ett tungt ansvar jag hade över mig.
- Are you going to France tomorrow? frågade plötsligt Caitlyn och mina tankar avbröts.
Jag var tvungen att tänka ett tag innan jag kom tillbaka in i rätt tankebannor.
- Are you going to France tomorrow? frågade plötsligt Caitlyn och mina tankar avbröts.
Jag var tvungen att tänka ett tag innan jag kom tillbaka in i rätt tankebannor.
- Oh, yes, I had totally forget that, sa jag bekymmrat.
- What is it? sa Caitlyn och satte sig upp när jag tog bort mina händer från hennes mage.
- I don't want to leave you all alone, sa jag och tittade in i hennes ögon.
- But Harry, I have Jessica, my mother, my work and all my other friends, I'm not alone, sa hon och log mot mig.
- I know, sa jag och tänkte på den där killen som kommit och knackat på men vågade inte säga något eftersom jag inte ville dra upp några gamla minnen.
- And I'm adult, I can take care of myself, hon log mot mig igen och tog min hand. It's nothing to worry about.
- Well, I hope you have right Caitlyn, sa jag lite eftertänksamt och kramade hennes hand lite grann.
- Do you want to watch a movie before sleep? sa hon med tindrande ögon.
- Haha, sure, I know you love movies, sa jag och log stort. Which one?
- Hmm, don't know, I have already seen everyone of my movies so you can choice, sa hon och skrattade lite.
- Okey.
Jag gick fram till hyllan där Caitlyn pressat in sina DVD filmer några månader tidigare. Det måste vara minst 200 stycken tänkte jag och suckade. Hur skulle jag kunna välja mellan alla dom här filmerna?
- But Harry, I have Jessica, my mother, my work and all my other friends, I'm not alone, sa hon och log mot mig.
- I know, sa jag och tänkte på den där killen som kommit och knackat på men vågade inte säga något eftersom jag inte ville dra upp några gamla minnen.
- And I'm adult, I can take care of myself, hon log mot mig igen och tog min hand. It's nothing to worry about.
- Well, I hope you have right Caitlyn, sa jag lite eftertänksamt och kramade hennes hand lite grann.
- Do you want to watch a movie before sleep? sa hon med tindrande ögon.
- Haha, sure, I know you love movies, sa jag och log stort. Which one?
- Hmm, don't know, I have already seen everyone of my movies so you can choice, sa hon och skrattade lite.
- Okey.
Jag gick fram till hyllan där Caitlyn pressat in sina DVD filmer några månader tidigare. Det måste vara minst 200 stycken tänkte jag och suckade. Hur skulle jag kunna välja mellan alla dom här filmerna?
Efter många om och men valde jag äntligen filmen Skyfall. Visst, jag hade sett den två gånger men det var fortfarande en bra film.
- What do you think about this movie? sa jag och visade henne omslaget.
- That's a great movie, instämde hon och jag tryckte in filmen i DVD:en och satte mig bredvid henne i soffan.
- What do you think about this movie? sa jag och visade henne omslaget.
- That's a great movie, instämde hon och jag tryckte in filmen i DVD:en och satte mig bredvid henne i soffan.
Filmen rullade igång men under förtexterna kom jag på att vi glömt popcornen.
- We need to have popcorn! sa jag och reste mig upp.
Caitlyn hoppade till lite. Antagligen var hon inte beredd på mitt plötsliga rop.
- Well, why don't you make some popcorn then? sa hon och skrattade lite.
Jag räckte ut tungan åt henne. Hon skrattade ännu mer och jag kände mig väldigt mogen.
Jag gick ut i köket och slängde in en popcorn påse i mikron. Vem orkar göra egna popcorn efter en sån här lång dag?
Efter några minuter var popcorna färdiga och jag hällde upp dom i varsin skål. Jag gick tillbaka ut till vardagsrummet där Caitlyn satt kvar och väntade. Jag räckte henne den ena skålen och dunsade ner i soffan alldeles intill henne.
- Thanks, sa hon medan jag tryckte på play knappen.
- We need to have popcorn! sa jag och reste mig upp.
Caitlyn hoppade till lite. Antagligen var hon inte beredd på mitt plötsliga rop.
- Well, why don't you make some popcorn then? sa hon och skrattade lite.
Jag räckte ut tungan åt henne. Hon skrattade ännu mer och jag kände mig väldigt mogen.
Jag gick ut i köket och slängde in en popcorn påse i mikron. Vem orkar göra egna popcorn efter en sån här lång dag?
Efter några minuter var popcorna färdiga och jag hällde upp dom i varsin skål. Jag gick tillbaka ut till vardagsrummet där Caitlyn satt kvar och väntade. Jag räckte henne den ena skålen och dunsade ner i soffan alldeles intill henne.
- Thanks, sa hon medan jag tryckte på play knappen.
Nu kunde vi njuta av 143 minuters lugn och ro framför en bra film.
* * *
Filmen hade varit bra. Inget oväntat eftersom båda sett den innan. Popcorn skålarna var tomma sedan länge och båda satt och gäspade.
Jag tittade på klockan. Den var tio i elva. Det var nog dags att gå och lägga sig nu eftersom killarna skulle komma hit klockan nio imorgon eftersom vårat flyg skulle gå 12 från flygplatsen.
- Maybe we should sleep now, I need to go up early tomorrow, jag suckade och kollade på Caitlyn.
- Yes, and I want to say goodbye to you so yes, hon log lite och ställde sig upp.
hennes kropp reagerade inte lika snabbt som hjärnan när hon ställde sig upp och den stora magen gjorde att hon blev framtung. Jag reste mig snabbt upp och tog tag runt hennes mage.
- Do you want to sleep on the floor tonight? retades jag och skrattade medan jag höll om hennes mage kärleksfullt.
- Very funny Harry, sa hon surt och slog bort mina händer lekfullt.
Jag spelade med och sa:
- Hey, hey girl, what are you doing? jag lät förvånad och kollade in i hennes ögon.
- I don't want your hands on my stomach, sa hon och skrattade.
- Sorry, but I'm the dad of the life in your stomach, informerade jag.
Hon skrattade ännu mer.
- Harry, stop, this is not funny! sa hon och skrattade mer åt min fula min.
Jag började kittla henne iställlet.
- I think this is really fun, sa jag och log stort när jag såg hur hela hennes kropp vred sig av skratt.
- Stop! sa hon igen mellan alla skratt attacker och slog bort mina händer igen och sprang mot mitt sovrum.
- Haha, you can never stop me! sa jag och sprang efter henne.
Jag hann ganska snabbt ifatt henne eftersom det inte är så lätt att springa med en stor mage.
Hon skrek till när jag la mina armar omkring henne igen och vi ramlade ner skrattandes på min säng.
- Harry, you are the carziest person I ever met!
Jag tittade på klockan. Den var tio i elva. Det var nog dags att gå och lägga sig nu eftersom killarna skulle komma hit klockan nio imorgon eftersom vårat flyg skulle gå 12 från flygplatsen.
- Maybe we should sleep now, I need to go up early tomorrow, jag suckade och kollade på Caitlyn.
- Yes, and I want to say goodbye to you so yes, hon log lite och ställde sig upp.
hennes kropp reagerade inte lika snabbt som hjärnan när hon ställde sig upp och den stora magen gjorde att hon blev framtung. Jag reste mig snabbt upp och tog tag runt hennes mage.
- Do you want to sleep on the floor tonight? retades jag och skrattade medan jag höll om hennes mage kärleksfullt.
- Very funny Harry, sa hon surt och slog bort mina händer lekfullt.
Jag spelade med och sa:
- Hey, hey girl, what are you doing? jag lät förvånad och kollade in i hennes ögon.
- I don't want your hands on my stomach, sa hon och skrattade.
- Sorry, but I'm the dad of the life in your stomach, informerade jag.
Hon skrattade ännu mer.
- Harry, stop, this is not funny! sa hon och skrattade mer åt min fula min.
Jag började kittla henne iställlet.
- I think this is really fun, sa jag och log stort när jag såg hur hela hennes kropp vred sig av skratt.
- Stop! sa hon igen mellan alla skratt attacker och slog bort mina händer igen och sprang mot mitt sovrum.
- Haha, you can never stop me! sa jag och sprang efter henne.
Jag hann ganska snabbt ifatt henne eftersom det inte är så lätt att springa med en stor mage.
Hon skrek till när jag la mina armar omkring henne igen och vi ramlade ner skrattandes på min säng.
- Harry, you are the carziest person I ever met!
Vi låg där och bara skrattade ett tag innan vi båda gäspade igen.
- Ehm...Harry, can I sleep here tonight? frågade hon och tittade på mig. I'm to tired to go back to my room.
- Sure, sa jag och flyttade mig mer åt ena sidan i sängen.
Vi låg där och pratade ett tag innan vi tillslut somnade. Jag somnade med ena armen omkring henne.
* * *
- Ehm...Harry, can I sleep here tonight? frågade hon och tittade på mig. I'm to tired to go back to my room.
- Sure, sa jag och flyttade mig mer åt ena sidan i sängen.
Vi låg där och pratade ett tag innan vi tillslut somnade. Jag somnade med ena armen omkring henne.
* * *
Jag vaknade av något irriterande pipande. Jag kunde inte förstå var det kom ifrån. Jag öppnade mina tunga ögonlock och tittade runt omkring mig. Det hade redan ljusnat så det var ju inte natt längre konstaterade jag medan jag försökte lokalisera pipande.
Jag insåg att ljudet kom från min mobil som hamnat på golvet igår när jag och Caitlyn skrattat så mycket.
Just det ja Caitlyn! Jag tittade bredvid mig men hon var borta.
Jag satte mig sömndrucket upp i sängen och insåg tillslut att det var mitt alarm som lät. Jag tittade på skärmen och insåg att klockan var halv nio. Killarna skulle ju komma om en halvtimme!
Jag reste mig hastight upp i sängen och tog på mig kläderna jag lagt fram morgonen innan.
Jag drog igen min resväska som redan var färdig packad. Nu fattades bara frukosten.
Jag gick ut i köket och bredde mig en macka. Jag hörde hur duschen stängdes av.
Jasså, det var där hon var, tänkte jag och skjölde ner mackan med ett glas mjölk.
Caitlyn kom ut ur badrummet i endast en kort klänning och en handduk runt huvudet.
Jag kunde inte ta ögonen ifrån henne. Hur kunde en person vara så vacker?
Hon såg att jag stirrade på henne och hon rodnade lite.
- I wanted to be fresh when you left today, sa hon och log mot mig.
- You look amazing, sa jag utan att tänka mig för.
Hon skrattade lite generat.
- Thank you Harry, sa hon.
Jag log mot henne och ställde ner glaset i diskmaskinen. Jag tittade på klockan. Killarna skulle vara här om 5 minuter.
- I'm still worried about you, sa jag och kollade lite beskyddande på henne.
- Why? sa hon frågande och gick närmare mig.
- I don't want you to get hurt, sa jag ärligt.
Jag insåg att ljudet kom från min mobil som hamnat på golvet igår när jag och Caitlyn skrattat så mycket.
Just det ja Caitlyn! Jag tittade bredvid mig men hon var borta.
Jag satte mig sömndrucket upp i sängen och insåg tillslut att det var mitt alarm som lät. Jag tittade på skärmen och insåg att klockan var halv nio. Killarna skulle ju komma om en halvtimme!
Jag reste mig hastight upp i sängen och tog på mig kläderna jag lagt fram morgonen innan.
Jag drog igen min resväska som redan var färdig packad. Nu fattades bara frukosten.
Jag gick ut i köket och bredde mig en macka. Jag hörde hur duschen stängdes av.
Jasså, det var där hon var, tänkte jag och skjölde ner mackan med ett glas mjölk.
Caitlyn kom ut ur badrummet i endast en kort klänning och en handduk runt huvudet.
Jag kunde inte ta ögonen ifrån henne. Hur kunde en person vara så vacker?
Hon såg att jag stirrade på henne och hon rodnade lite.
- I wanted to be fresh when you left today, sa hon och log mot mig.
- You look amazing, sa jag utan att tänka mig för.
Hon skrattade lite generat.
- Thank you Harry, sa hon.
Jag log mot henne och ställde ner glaset i diskmaskinen. Jag tittade på klockan. Killarna skulle vara här om 5 minuter.
- I'm still worried about you, sa jag och kollade lite beskyddande på henne.
- Why? sa hon frågande och gick närmare mig.
- I don't want you to get hurt, sa jag ärligt.
Hon la sina armar omkring min mage.
- I'm safe here, sa hon och tittade upp på mig. You don't need to worry.
- I hope you've right, sa jag och lutade mig närmare henne utan att jag märkte det själv.
- I'm safe here, sa hon och tittade upp på mig. You don't need to worry.
- I hope you've right, sa jag och lutade mig närmare henne utan att jag märkte det själv.
- Trust me, sa hon och helt plötsligt var hennes läppar bara några centimeter från mina.
- I trust you, I'll be back as fast as I can, sa jag och tittade henne djupt in i ögonen.
- I will be waiting for you, sa hon och tittade tillbaka in i mina gröna ögon.
För en sekund tappade jag fattningen och förlorades i hennes skönhet.
Jag böjde mig fram dom sista centimeterna och mötte hennes alldeles mjuka och perfekta läppar.
Jag kände hur dom formades efter mina. Våra läppar försvann in i varandras.
Jag slets snabbt tillbaka till verkligheten när jag hörde en biltuta nere på gatan.
Jag tittade på henne med stora ögon. Jag mötte hennes förvirrade ögon.
- Ehm..well, I need to go now, sa jag och rodnade något fruktansvärt.
- Ohh, yes and I need to call Jessica, sa hon snabbt och rodande hon med.
- Goodbye, sa jag och log lite taffat mot henne.
- Goodbye Harry, svarade hon och såg mitt förvirrade jag lämna lägenheten.
Mitt huvud riktigt snurrade när jag gick ner för trapporna.
Vad hade jag gjort egentligen? Vad i hela världen hände där uppe?
Jag öppnade porten och klev ut i den normala världen igen.
Vad händer nu?
- I will be waiting for you, sa hon och tittade tillbaka in i mina gröna ögon.
För en sekund tappade jag fattningen och förlorades i hennes skönhet.
Jag böjde mig fram dom sista centimeterna och mötte hennes alldeles mjuka och perfekta läppar.
Jag kände hur dom formades efter mina. Våra läppar försvann in i varandras.
Jag slets snabbt tillbaka till verkligheten när jag hörde en biltuta nere på gatan.
Jag tittade på henne med stora ögon. Jag mötte hennes förvirrade ögon.
- Ehm..well, I need to go now, sa jag och rodnade något fruktansvärt.
- Ohh, yes and I need to call Jessica, sa hon snabbt och rodande hon med.
- Goodbye, sa jag och log lite taffat mot henne.
- Goodbye Harry, svarade hon och såg mitt förvirrade jag lämna lägenheten.
Mitt huvud riktigt snurrade när jag gick ner för trapporna.
Vad hade jag gjort egentligen? Vad i hela världen hände där uppe?
Jag öppnade porten och klev ut i den normala världen igen.
Vad händer nu?
Kapitel 33! :D Hope you like it! Klarar vi 17+ i kommentarer? :D Förlåt för sent kapitel ;s
Vad tycker ni om kyssen? Vad tror ni händer när Harry är borta? Är det verkligen så kalla känslor mellan Caitlyn och Harry som det verkar?
Vad tycker ni om kyssen? Vad tror ni händer när Harry är borta? Är det verkligen så kalla känslor mellan Caitlyn och Harry som det verkar?
Kapitel 32 - One mistake can change your life
Från kapitel 31 (Harrys perspektiv):
Jag tittade genast upp mot skärmen. Och efter några sekunder visades det en lite kropp.
Eller ja man kunde inte se så mycket men jag kunde urskilja ben, armar och huvud.
Eller ja man kunde inte se så mycket men jag kunde urskilja ben, armar och huvud.
Lättnaden var så stor så att jag trodde jag skulle brista. Allt var bra med vårat barn!
Det skulle ordna sig! Vi skulle bli en familj!
Sjuksköterskan vände sig mot oss och log.
Det skulle ordna sig! Vi skulle bli en familj!
Sjuksköterskan vände sig mot oss och log.
- Congratulations Mr. Styles, it's a girl.
Jag log när jag såg hur stolt Harry såg ut. Han hade förundrads av ultraljudet och det gjorde mig glad. Jag hade sett på honom hur nervös han varit innan. Jag hade dölj min nervositet för att det skulle ha hänt barnet något. Han behövde det inte, han hade varit nervös nog. Och det visade att han brydde sig.
- So a girl, sa han i tankar när vi gick längs sjukhuset korridorer påväg ut.
- So a girl, sa han i tankar när vi gick längs sjukhuset korridorer påväg ut.
- Yes, svarade jag. Jag tittade på honom men han verkade fortfarande insjunken i sina tankar.
- Have you thought of any name? I mean, you have know about this longer than me.
- I have thought a lot about it but haven't come to something good yet, do you have any suggestions?
- Give me some days and I'll come with some names, sa han och låste upp bilen med bilnyckeln han fiskat upp ur sin jackficka.
Haha undra vad han skulle komma med för namn.. det återstod att se. Hoppas det var något bra förslag.
Han öppnade bildörren för mig och jag klev glatt in. Han hade varit ovanligt snäll på senaste. Det hade trots allt gått ganska bra att bo med honom, även om han var sjukt irriterande ibland.
Deras fans hade såklart märkt att jag varit gravid också. Först tog jag det jätte hårt, för jag fick massa hat och alla sa massvis med taskiga saker om mig. Saker som inte är okej, saker som ingen ska behöva höra. Harry hade lärt mig hur man tacklade det och hur jag skulle ignorera det. Det var väldigt svårt men jag var bättre på det nu.
Nu när jag ser tillbaka på "första" mötet med Harry. Då jag försökt få honom att förstå att det var hans barn. Så förstår jag varför han reagerade som han gjorde, han var antagligen van med att folk kom och utgav sig för sådana saker.
Jag har såklart märkt sådana som är posetiva till mig och som tycker om mig osv. men det är alltid så att det är dom elaka kommentarerna som fastnar.
- So.. börjar Harry och jag väcks ur mina tankar och kollar på honom. I'm thinking that maybe we should move to a house or just a bigger flat before the child comes. So she can have her own room I mean.
Jag chokades, ett nytt hus? Vi hade två lägenheter och han tyckte vi behövde en till?
- Are you serious?
- Yes of course, but if you don't want to we don't have to.. I just thouht, sa han lite osäkert.
Jag blev osäker. Såklart var det smart och omtänksamt tänkt. Men jag hade inte råd och inte ork att leta efter något.
- I actually have seen a nice house quite near your friend Jessica. The display of the house is on next friday.
- We can atleast look at it, suckade jag. Det var ingen andledning att ens försöka tjata emot, och nära Jessica lät ju bra.
- So, what are Jessica doing today? frågaade Harry som om han läst min tankar om henne.
- She's on a date, svarade jag.
- Oh, that's why I could come woth you today?
- haha yeah actually, reatades jag.
Han låtsades se ledsen ut.
- And you it's was time for you to see her, and to know that's a girl, fortsatte jag.
Han sken upp lite men såg fortfarande trumpen ut.
- So it wasn't because you wanted me her? frågade han sårat.
- No, not at all.
Jag brast ut i skratt och han gjorde likaså. Vad barnsliga vi var ändå.
- So who is the special guy? bröt Harry tystnaden som uppstått med.
- The guy she run away with the frst night we meet, if you remember. His name is George.
- Ohh, so they have benne daiting for awhile?
- Yes, but Jess is afraid to be hurt so she don't want to rush things, flinade jag.
- I understand. Hope they end up happy then, log han.
Jag nickade. för det hoppades jag verkligen. För Jessicas skull. Hon var värd det.
Harry parkerade bilden utanför ett varuhus. Vi hade sedan innan bestämt att vi skulle åka och titta på barnvagn, spjälsäng och andra nödvändiga saker efter sjukhusbesöket.
Vi gick in i det gigantiska varuhuset och Harry som verkade van gick genast till rulltrappan för att åka upp en våning. Jag följde efter och han visade oss till en stor affär med bara barnvagnar. Vi tittade runt en stund på alla möjliga olika sorter. Tillslut bestämde vi oss för att ta en svart. Eftersom båda tyckte om den kändes de bäst att köpa den med en gång innan den tog slut. Harry insisterade på att betala och jag gick efter många om och men med på det. Jag tyckte inte om att han alltid skulle betala, jag ville visa att jag kunde stå på egna ben, att jag inte utnyttjade honom, men jag tänkte att jag skulle dra med Jessica och shoppa barnkläder någondag. Och om han inte var med så kunde han möjligt betala.
Vi tittade vidare i andra affärer efter spjälsäng men hittade inte någon som föll oss i smaken, och det var svårt att köpa säng ifall vi skulle flytta, för då visste vi inte hur barnrummet skulle se ut.
Efter en intensiv dag med all fokus runt varelsen i min mage kom vi hem trötta men nöjda. Harry bar in barvagnen medan jag gick in och la mig i soffan. Jag var helt utmattad. Jag la mig med händerna på magen som växt sig ganska stor.
Harry kom in och satte sig i änden av soffan. Han bara satt och såg på mig.
- Can you feel her? frågade han nyfiket.
Jag kände efter en stund. Jag kände en liten spark och nickade. Hans gröna ögon lyste.
- Do you mind?... frågade han och nickade menande på min mage.
- Of course not, svarade jag och han kom närmare.
Jag tog bort mina händer från magen så han kunde lägga sina där. Han la sina stora varma händer försiktigt på min mage. Han tittade nyfiket med strora ögon på min mage i väntan på något slags tecken. Helt plötsligt började han gapa.
- I...I..I felt it.
Jag ler stort. Han ser lyckligt på min mage och flyttar händerna över magen. Han ser lycklig ut men samtidigt bildas en orolig rynka i hans panna..
Jahaja...
Saker o ting rullar helt enkelt på!
Vad tror ni kommer hända? Hur kommer födseln bli? Kommer dom flytta?
15+ för nästa!
Kapitel 31 - One mistake can change your life
Från kapitel 30 (Caitlyns perspektiv):
Jag funderar en stund på vilken knapp som man sätter på och vart dvd:en ska stoppas in. Han kommer fram och trycker på några knappar och vips så åker skivhållaren ut så jag lägger filmen där och den åker in igen. Jag går och sätter mig i soffan och Harry likaså. Filmen rullar på och det är fullt med bioljud så allt blir dubbelt så magiskt och spännande. Jag känner hur ögonen blir tyngre och tyngre...
Helt plötsligt vaknar jag av att något som hamnar över mig. Jag blinkar lite och ser hur Harry står över mig med en filt. Jag ler mot han och han ler tillbaka. Sedan vänder jag mig om och somnar om.
Jag sträckte på mig i sängen. Idag skulle jag och Caitlyn till läkaren för att undersöka barnet och se så allt gick som det skulle.
De senaste månaderna hade rusat förbi. Jag hade inte sett Michael en ända gång sedan jag skrämt iväg honom, förhoppningsvis hade inte Caitlyn det heller. För han verkade inte som någon vän till henne direkt. Vad som faktiskt hade hänt hade förblivit ett mysterium.
Både jul och nyår hade svichat förbi som det brukade. Vi hade bestämt oss för att våra familjer behövde lära känna varandra så på jul så samlades vi alla hemma hos min mamma, hela min familj och Caitlyns. Hennes föräldrar hade varit riktigt trevliga. Man märkte att spanjorer var familjeinriktade för de hade tatt mig för en i familjen efter bara fem minuter. Jag var trots allt glad att dom hade tatt det så och inte fryst ut mig för att jag gjorde henne gravid, det var trots allt mitt ansvar.
Det var första gången jag skulle med på en undersökning. Innan hade jag antingen varit upptagen eller så hade hon inte viljat ha mig med. Men idag så skulle vi få se barnet i ultraljud och jag skulle äntligen få veta om det var en tjej eller kille. Hon hade retats med att hålla det hemligt och det gjorde mig galen. Om jag ville så skulle jag nog fått ur henne det men det var inte värt att ta till några metoder för det som fanns i magen var ömtåligt och jag ville inte riskera att skada dem.
- Are you awake Harry? hörde jag en röst säga och vände mig mot dörröppningen.
Där stod hon lika vacker som vanligt. Normala killar skulle väl kastat sig över henne och bönat och bett över att bli hennes pojkvän. Men jag käde däremot ingenting eller jo när vi bråkade kunde hon vara riktigt irriterande men den här tiden tillsammans i lägenheten hade förbättrat saker och ting. Vi bråkade inte lika mycket längre.
- Almost, svarade jag lite trött.
Hon skrattade lite grann och tittade menade på mig.
- Breakfast. About 5 minutes. Hurry.
Var det ända hon sa till mig innan hon försvann ur mitt synfält men jag hörde hennes trippande fötter gå i riktning mot köket.
Jag rullade över på rygg och stönade till av trötthet. Jag var inte direkt den killen som gillade att gå upp tidigt.
- Are you awake Harry? hörde jag en röst säga och vände mig mot dörröppningen.
Där stod hon lika vacker som vanligt. Normala killar skulle väl kastat sig över henne och bönat och bett över att bli hennes pojkvän. Men jag käde däremot ingenting eller jo när vi bråkade kunde hon vara riktigt irriterande men den här tiden tillsammans i lägenheten hade förbättrat saker och ting. Vi bråkade inte lika mycket längre.
- Almost, svarade jag lite trött.
Hon skrattade lite grann och tittade menade på mig.
- Breakfast. About 5 minutes. Hurry.
Var det ända hon sa till mig innan hon försvann ur mitt synfält men jag hörde hennes trippande fötter gå i riktning mot köket.
Jag rullade över på rygg och stönade till av trötthet. Jag var inte direkt den killen som gillade att gå upp tidigt.
Men på något mystiskt sätt lyckades jag ändå ta mig upp ur sängen på fem minuter och hasa mig ut till köket. Caitlyn skrattade när hon fick se mig antagligen såg jag väldgt trött ut.
- Very funny, sa jag lite surt och satte mig ner där frukosten var framdukad.
- Very funny, sa jag lite surt och satte mig ner där frukosten var framdukad.
Hon hade tagit fram vår vanliga frukost, eller ja den vi åtminstonde åt sex av sju dagar i veckan.
- So when do we leave? frågade jag som inte hade någon större aning om vad klockan var.
- Hmm...in about 10 minutes, sa hon och tog en tugga av sin macka.
- 10 minutes?! sa jag chockat.
- Hmm...in about 10 minutes, sa hon och tog en tugga av sin macka.
- 10 minutes?! sa jag chockat.
Jag hade ju inte ens tagit på mig kläder!
- Don't look like you didn't know that, I told you that we would leave 11 o'clock yesterday, sa hon och såg väldigt road ut.
- Yes, but I didn't know that the clock was so much! sa jag lätt hysteriskt och riktigt slängde i mig youghurten och sprang för att hitta några passande kläder.
Jag var faktiskt riktigt nervös nu. Tänk om något skulle ha hänt med bebisen?
- Don't look like you didn't know that, I told you that we would leave 11 o'clock yesterday, sa hon och såg väldigt road ut.
- Yes, but I didn't know that the clock was so much! sa jag lätt hysteriskt och riktigt slängde i mig youghurten och sprang för att hitta några passande kläder.
Jag var faktiskt riktigt nervös nu. Tänk om något skulle ha hänt med bebisen?
Det tänkte jag om och om igen medan jag borstade tänderna i rekord fart.
Jag hörde hur Caitlyn tog på sig ytterkläderna i hallen.
- Harry are you ready?
Hördes det strax där efteråt.
- Ehm, yes soon, sa jag medan jag koncetrerade mig på att få bästa effekten på mitt hår.
Efter det sprang jag ut till Caitlyn och slängde på mig skorna och jackan.
- I'm done, sa jag och log ett stort leende mot Caitlyn och lutade mig mot dörrkarmen.
Hon bara skakade på huvudet och gick förbi mig ut genom dörren. Jag småskrattade lite. Hon roades aldrig av mina små skämt.
Jag hörde hur Caitlyn tog på sig ytterkläderna i hallen.
- Harry are you ready?
Hördes det strax där efteråt.
- Ehm, yes soon, sa jag medan jag koncetrerade mig på att få bästa effekten på mitt hår.
Efter det sprang jag ut till Caitlyn och slängde på mig skorna och jackan.
- I'm done, sa jag och log ett stort leende mot Caitlyn och lutade mig mot dörrkarmen.
Hon bara skakade på huvudet och gick förbi mig ut genom dörren. Jag småskrattade lite. Hon roades aldrig av mina små skämt.
Jag klev in i bilen samtidigt som hon satte sig försiktigt ner. Hennes mage hade blivit stor nu. Det var inte alls långt kvar tills födseln. Bara två ynka månader. Om två månder skulle jag vara pappa. Om två månader skulle en lite människa ha mina gener. Om två månader skulle jag och Caitlyn vara föräldrar. Tillsammans.
Jag hade funderat så mycket att jag inte märkt att jag kört hela vägen till sjukhuset.
Jag smällde igen bildörren och gick efter Caitlyn som redan klivit ur bilen. Röntgen låg på andra våningen i sjukhuset. Nu började jag känna mig mer och mer spänd. Tänk det var första gången jag skulle se mitt barn på bild! Jag skulle till och med få veta om det var en pojke eller flicka!
Jag greppade Caitlyns hand. Jag var så nervös så att jag inte ens tänkte på det.
Vi hade inte ens kysst varandra sen den natten vi legat med varann. Ingenting fysiskt hade hänt mer än kramar och hålla handen. Mest för att det skulle se bra ut för pressen.
Jag försökte sammla mina tankar medan vi klev in i ett rum där en kvinna väntade på oss.
- Hello, Harry and Caitlyn, nice to meet you, sa hon och log.
Jag log tillbaka men kunde inte direkt svara eftersom jag var så nervös. Jag började kallsvettas lite när hon bad Caitlyn att lägga sig ner på britsen.
Om bara några få minuter skulle jag veta könet på mitt barn.
- Everything feels good, sa kvinnan efter hon känt på Caitlyns mage ett tag. Now I going to listen on the babys heart.
Hon log och tog fram ett stetoskop som hon lyssnade på Caitlyns mage med.
- Ahh, the heart beats like it should, do you want to listen Mr. Styles?
Jag vaknade upp som ur en dröm när hon sa mitt namn.
- Y-Y-Yes, stamade jag fram och tog emot stetoskopet.
Jag kände hur mitt eget hjärta bankade fort medan jag förde stetoskopet närmare Caitlyns stora mage.
Jag kunde inte låta bli att tänka att det var mitt eget kött och blod som levde där inne.
Jag satte försiktigt stetoskopet mot Caitlyns mage och lyssnade spänt.
Först hörde jag ingenting och var rädd för att något hänt men precis när jag skulle säga till sjuksköterskan hörde jag plötsligt jämna dova slag från magen. Jag tittade upp på Caitlyn med stora ögon medan hon bara log. Jag kunde inte fatta att det var mitt barns hjärta jag hörde!
Det var en lugn och jämn rytm. Något som lugnade mig enormt.
Jag gav tillbaka stetoskopet till kvinnan.
- That was amazing, sa jag till henne fortfarande i chock.
- Yes, I know, it's unbeliveble, sa hon och log stort mot mig.
Hon tog fram något som liknade en röntgen fast i miniformat.
- So, now it's time to look at your baby, it's also now you can see if it's a girl or a boy, everything will come up on this tv, sa hon medan hon pekade på en stor tv apparat på väggen.
Jag tog Caitlyns hand igen och höll den hårt. Det var detta ögonblicket jag längtat efter så länge.
Caitlyn log mot mig.
- Finally, sa hon.
Jag nickade stumt. Jag var helt paralyserad av röntgen som hon förde mot magen.
Jag tittade genast upp mot skärmen. Och efter några sekunder visades det en lite kropp.
Eller ja man kunde inte se så mycket men jag kunde urskilja ben, armar och huvud.
Jag hade funderat så mycket att jag inte märkt att jag kört hela vägen till sjukhuset.
Jag smällde igen bildörren och gick efter Caitlyn som redan klivit ur bilen. Röntgen låg på andra våningen i sjukhuset. Nu började jag känna mig mer och mer spänd. Tänk det var första gången jag skulle se mitt barn på bild! Jag skulle till och med få veta om det var en pojke eller flicka!
Jag greppade Caitlyns hand. Jag var så nervös så att jag inte ens tänkte på det.
Vi hade inte ens kysst varandra sen den natten vi legat med varann. Ingenting fysiskt hade hänt mer än kramar och hålla handen. Mest för att det skulle se bra ut för pressen.
Jag försökte sammla mina tankar medan vi klev in i ett rum där en kvinna väntade på oss.
- Hello, Harry and Caitlyn, nice to meet you, sa hon och log.
Jag log tillbaka men kunde inte direkt svara eftersom jag var så nervös. Jag började kallsvettas lite när hon bad Caitlyn att lägga sig ner på britsen.
Om bara några få minuter skulle jag veta könet på mitt barn.
- Everything feels good, sa kvinnan efter hon känt på Caitlyns mage ett tag. Now I going to listen on the babys heart.
Hon log och tog fram ett stetoskop som hon lyssnade på Caitlyns mage med.
- Ahh, the heart beats like it should, do you want to listen Mr. Styles?
Jag vaknade upp som ur en dröm när hon sa mitt namn.
- Y-Y-Yes, stamade jag fram och tog emot stetoskopet.
Jag kände hur mitt eget hjärta bankade fort medan jag förde stetoskopet närmare Caitlyns stora mage.
Jag kunde inte låta bli att tänka att det var mitt eget kött och blod som levde där inne.
Jag satte försiktigt stetoskopet mot Caitlyns mage och lyssnade spänt.
Först hörde jag ingenting och var rädd för att något hänt men precis när jag skulle säga till sjuksköterskan hörde jag plötsligt jämna dova slag från magen. Jag tittade upp på Caitlyn med stora ögon medan hon bara log. Jag kunde inte fatta att det var mitt barns hjärta jag hörde!
Det var en lugn och jämn rytm. Något som lugnade mig enormt.
Jag gav tillbaka stetoskopet till kvinnan.
- That was amazing, sa jag till henne fortfarande i chock.
- Yes, I know, it's unbeliveble, sa hon och log stort mot mig.
Hon tog fram något som liknade en röntgen fast i miniformat.
- So, now it's time to look at your baby, it's also now you can see if it's a girl or a boy, everything will come up on this tv, sa hon medan hon pekade på en stor tv apparat på väggen.
Jag tog Caitlyns hand igen och höll den hårt. Det var detta ögonblicket jag längtat efter så länge.
Caitlyn log mot mig.
- Finally, sa hon.
Jag nickade stumt. Jag var helt paralyserad av röntgen som hon förde mot magen.
Jag tittade genast upp mot skärmen. Och efter några sekunder visades det en lite kropp.
Eller ja man kunde inte se så mycket men jag kunde urskilja ben, armar och huvud.
Lättnaden var så stor så att jag trodde jag skulle brista. Allt var bra med vårat barn!
Det skulle ordna sig! Vi skulle bli en familj!
Sjuksköterskan vände sig mot oss och log.
Det skulle ordna sig! Vi skulle bli en familj!
Sjuksköterskan vände sig mot oss och log.
- Congratulations Mr. Styles, it's a girl.
Because of förhinder har båda skrivit detta!! :)
Kapitel 31! :D
vad tycker ni om det? Var det bra att det blev en flicka? Hur kommer Harry och Caitlyn ta beskedet? Vad skulle ni gjort?
Kan vi lyckas få 20+ i kommentarer? Vet att det är mycket begärt men ni ger så himla fina kommentarer och det betyder väldigt mycket för oss! Ni motiverar oss till att skriva vidare! Tack <3
Kan vi lyckas få 20+ i kommentarer? Vet att det är mycket begärt men ni ger så himla fina kommentarer och det betyder väldigt mycket för oss! Ni motiverar oss till att skriva vidare! Tack <3
Kapitel 30 - One Mistake can change your life
Från kapitel 29 (Harrys perspektiv):
- So...Caitlyn..how do you think about it? sa jag långsamt.
Jag visste inte riktigt vilket humör hon var på. Hon vände sig om mot mig och hennes bruna ögon var otydliga.
- Harry, this isn't my type of life.
Var det ända hon sa. Jag visste inte riktigt hur jag skulle tolka det där. Vad menade hon? Ville hon inte fortsätta så här? Jag tittade oförstående på henne men hennes ansikte var helt slutet.
Var det över redan?
Jag visste inte riktigt vilket humör hon var på. Hon vände sig om mot mig och hennes bruna ögon var otydliga.
- Harry, this isn't my type of life.
Var det ända hon sa. Jag visste inte riktigt hur jag skulle tolka det där. Vad menade hon? Ville hon inte fortsätta så här? Jag tittade oförstående på henne men hennes ansikte var helt slutet.
Var det över redan?
Allt var så komplicerat hela tiden. Det här gjorde mig till någon jag inte var. Jag vill inte va så här. Jag ville inte ha det såhär. Men jag var tvungen, det visste jag. Jag suckade medan jag såg hur en stor röd london buss svängde runt hörnet ute på gatan. Harrys lägenhet låg väldigt centralt och hade fin utsikt.
- I'm just gonna take a shower, sa Harry plötsligt och pekade mot badrummet.
Jag nickar.
Jag sitter en stund i soffan och bara tittar ut. Det får mig att tänka på annat. Jag ser hur en svärm med fåglar flyger förbi. Helt fria och glada.
Plötsligt ringer det på dörren och jag rycks ur mina tankar.
Skulle jag verkligen öppna dörren? Det kanske var något fan som fått reda på att jag bodde här? Hur kunde dom komma hit nu? Skulle jag inte få något privatliv?
Jag tvekade vid dörren. Det kunde trots allt vara killarna eller någon annan jag borde öppna för. Jag öppnade först en liten glipa och fick endast se svarta hårstrån. Jag tänkte att det var Zayn och öppnade större.
- Hi Za.....
Jag tittade stor ögt. Vad fan gjorde den här idioten här? Michael av alla i hela världen. Idioten som varit otrogen mot mig. Hade jag inte tillräckligt komplicerat i mitt liv? Jag som precis kommit över honom.
- Whore, gapade han och kollade ilsket på mig.
Jag tottade chokat på honom, var jag en hora? Det va inte jag som legat med en annan.
- Me? sa jag fortfarande chockat.
- Yes, it wasn't long time ago we break up and now you live together with another man! You didn't even want to live with me after two years!
Hans ögon lyste av ilska. Det gjorde mig förbannad. Han hade inget med det här att göra.
- It wasn't me who slept with another women, spottade jag fram och han såg ut som om han inte visste vad han skulle svara.
- But I realised that it was you I loved, and you didn't answer my text or calls or anything, you just used me.
Jag kunde inte ta in vad han sagt. Han hade skickat ett sms och inte brytt sig ett dugg efter det. och jag hade verkligen inte uttnytjat honom! Jag torkade ilsket bort en tår som tvingat sig ur mitt öga.
- Is there a problem here or? hörde jag någon säga bakom mig.
Det var Harry som kom till min undsättning. Min räddare.
Det var Harry som kom till min undsättning. Min räddare.
- Ehm.. svarade Michael och flackade med blicken.
- Thought so, svarade han och spände blicken i Michael. You know Caitlyn is my girlfriend right? She isn't avaible.
Michael tittade skeptiskt på Harry och sedan på mig. Jag bara nickade ilsket. Michael bara stod där en stund medan jag och Harry väntade på något till svar. Det ända vi fick till svar var "bye" innan han trumpet gick därifrån. Harry gick in igen och jag stod kvar och kollade efter Michaels rygg. Hur hade jag kunnat älskat den här grymme, elake mannen? Han vände sig om och spände blicken till mig. Han såg inte glad ut men såg ändå ut att acceptera att jag inte var ledig längre. Harry var trots allt mycket längre än honom och antagligen starkare. Han fattade nog också att han inte kunde komma åt oss, så tufft bevakad som Harry är.
Jag smällde igen dörren och mötte en förvånad Harry i hallen. Han såg ut att försöka läsa mig men jag visade inte en sak. Jag orkade verkligen inte. Jag visste att allt skulle komma tllbaka och att jag skulle falla i gråt om jag sa något och jag orkade inte just nu. Det ända jag säger honom är ett enkelt ord.
- Thank you.
Han ser förvånat på mig och höjer förvånat ett ögonbryn.
- Who was that? börjar han försiktigt.
Jag vet inte vad jag ska svara. Jag visste att han inte skulle ge sig med "ingen". Tillslut svarade jag, utan att ljuga.
- Just an idiot.
Jag gick sedan därifrån. Utan någonting mer. Inga fler frågor. Jag var glad att han verkade acceptera att jag inte ville prata om det. Jag gick in till mitt rum och tog fram en film som log kvar i påsen vi tatt hit dom i. Jag rotade i påsen tills jag hittade något som föll mig i smaken. Jag fick fram "The Tourist". Jag gick ut till vardagsrummet igen där Harry satt och bara tittade framför sig. Jag gick in till honom.
- Is it okay if I put on a movie? frågade jag och han tittade på mig. Han nickar till svar så jag går fram till den komplicerade film utröstningen. Jag funderar en stund på vilken knapp som man sätter på och vart dvd:en ska stoppas in. Han kommer fram och trycker på några knappar och vips så åker skivhållaren ut så jag lägger filmen där och den åker in igen. Jag går och sätter mig i soffan och Harry likaså. Filmen rullar på och det är fullt med bioljud så allt blir dubbelt så magiskt och spännande. Jag känner hur ögonen blir tyngre och tyngre...
Helt plötsligt vaknar jag av att något som hamnar över mig. Jag blinkar lite och ser hur Harry står över mig med en filt. Jag ler mot han och han ler tillbaka. Sedan vänder jag mig om och somnar om.
Ja ni!
Michael kom tillbaka. Vad tkr ni om det? Vad skulle ni gjort om ni hamnat i en situation som Caitlyn? Tur att Harry fanns där till hennes räddning säger jag bara!
Helt otroligt att det redan gått 30 kapitel!! Jag & Felicia har inte ens bestäm slutet än..haha. Men vi har 3 kanon idéer som vi har att välja mellan..så vi får väl se hur de går! Vad tror ni?
LÄNKBYTE
[klicka på bilden för att komma till sidan]
Jag stirrade upp i det gamla taket. Sprickorna som avlöste varandra i rad. Hur hörnen på plankorna började murkna. Tårarna började rinna. Jag lät dem vara, det var endå ingen idé att torka bort dem. Efter en sista blick upp i taket ställde jag mig upp på det knarrande golvet och gick långsamt fram till garderoben. Jag kastade på mig första bästa plagg och gick sedan ut genom dörren, för en sista gång. Kylan trängde sig in genom min tunna jacka och fötterna stelnade bort av den iskalla gatan. Den mörka, opersonliga och kalla gatan under mig. Jag bet ihop och fortsatte frammåt. Den gröna tunnelbans skylten lyste upp mörkret och jag vek in. Jag satte mig ner på en bänk för att vänta. När man började ana ljuset från lyktorna ställde jag mig upp och gjorde mig berädd. Tårarna forsade längs mina kinder.
"ett...två...tre"viskade jag tyst och hoppade.
"ett...två...tre"viskade jag tyst och hoppade.
Kapitel 29 - One mistake can change your life
- Ohh, sa Carl och spände ögonen i Harry. So you have fallen in love Mr. Styles?
- Yes. svarade han enkelt.
- Can you tell her name? or is that private at the moment?
Harry verkade söka efter min blick och jag såg nervöst in i hans gröna ögon. Men jag nickade. Det var lika bra att få det överstökat.
- Her name is Caitlyn, sa han sedan och log mot Carl.
- Ohh, congrats then, sa han glatt. I'm happy for you, and I guess all your fans also are?
Ännu ett vrål utrbröts. Jag pustade ut. Än så länge kändes det bra. Men det här var bara början..eller?
Kamerorna släcktes ner och dom lite smått chockade fansen började röra sig ut från lokalen.
Killarna tittade både oroligt och undrande på mig medan vi gick bakom scenen.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Jag kände mig så tom. Jag hade ljugit fansen rakt upp i ansiktet.
På grund av att mangementet ville det. Det kändes både bra och hemskt på samma gång.
Vi kom ut bakom scen och jag fick se Caitlyns osäkra ansikte. Det fick mig att slappna av en aning.
Jag gick fram till henne och Lou medan killarna fortsate bort till rummet vi var i förut.
- That was strong of you, Harry, sa Lou, klappade mig lite på axeln och försvann bort genom korridoren.
Caitlyn bara tittade på mig med sina stora bruna ögon. Antagligen var hon lika chockad som jag.
Intervjuen skulle komma ut på youtube om den inte redan var ute nu förstås, intervjuen hade sänts live vilket innebar att dom flesta directioners i UK redan hade sätt på den och antagligen var rätt chockade just nu.
Jag kunde inte motstå lusten av att ge henne en kram så jag slog armarna omkring henne och andades in hennes lukt. Den doftade av svag vanilj parfym och hon luktade rent.
- So the game has begin? frågade hon tyst i min famn.
Jag suckade.
- Yes, it has, sa jag kort och hoppades att det inte skulle betyda att alla fick för sig att skicka hat till oss nu.
Jag kände hur hon tog ett djupt andetag mot min bröstkorg. Jag släppte taget om henne.
- So should we go home? sa jag och log lite mot henne.
Det bästa att göra i den här situationen var att ta det lugnt.
Hon reagerade lite på dom orden men sa inget. Jag låtsades som om jag inte såg det men blev lite fundersam.
- Yeah, sure, where are the other guys?
Hon tittade runt i korrioren.
- Here we are!
Var det ända vi hörde innan vi knuffades omkull på golvet. Caitlyn skrek till men mest på grund av att hon blev förvånad.
Jag tittade upp och fick se killarna försöka hålla sig för skratt över oss.
- Ohh, really funny, sa jag bittert och reste mig upp medan jag sträckte ut en hand för att dra upp Caitlyn.
- Well, we heard that you where looking for us so we came, sa Louis och blinkade med ena ögat mot Caitlyn som precis kommit upp.
Hon log lite tillbaka.
Niall skrattade högt och jag såg att Caitlyn gillade hans skratt.
- You have a great laugh, sa hon utan att tänka sig för och rodande lite.
Niall skrattade ännu mer.
- Thank you my lady, sa han och blinkade åt henne.
Jag tog tag i Caitlyns hand utan att reflektera över det.
Killarna tittade både oroligt och undrande på mig medan vi gick bakom scenen.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Jag kände mig så tom. Jag hade ljugit fansen rakt upp i ansiktet.
På grund av att mangementet ville det. Det kändes både bra och hemskt på samma gång.
Vi kom ut bakom scen och jag fick se Caitlyns osäkra ansikte. Det fick mig att slappna av en aning.
Jag gick fram till henne och Lou medan killarna fortsate bort till rummet vi var i förut.
- That was strong of you, Harry, sa Lou, klappade mig lite på axeln och försvann bort genom korridoren.
Caitlyn bara tittade på mig med sina stora bruna ögon. Antagligen var hon lika chockad som jag.
Intervjuen skulle komma ut på youtube om den inte redan var ute nu förstås, intervjuen hade sänts live vilket innebar att dom flesta directioners i UK redan hade sätt på den och antagligen var rätt chockade just nu.
Jag kunde inte motstå lusten av att ge henne en kram så jag slog armarna omkring henne och andades in hennes lukt. Den doftade av svag vanilj parfym och hon luktade rent.
- So the game has begin? frågade hon tyst i min famn.
Jag suckade.
- Yes, it has, sa jag kort och hoppades att det inte skulle betyda att alla fick för sig att skicka hat till oss nu.
Jag kände hur hon tog ett djupt andetag mot min bröstkorg. Jag släppte taget om henne.
- So should we go home? sa jag och log lite mot henne.
Det bästa att göra i den här situationen var att ta det lugnt.
Hon reagerade lite på dom orden men sa inget. Jag låtsades som om jag inte såg det men blev lite fundersam.
- Yeah, sure, where are the other guys?
Hon tittade runt i korrioren.
- Here we are!
Var det ända vi hörde innan vi knuffades omkull på golvet. Caitlyn skrek till men mest på grund av att hon blev förvånad.
Jag tittade upp och fick se killarna försöka hålla sig för skratt över oss.
- Ohh, really funny, sa jag bittert och reste mig upp medan jag sträckte ut en hand för att dra upp Caitlyn.
- Well, we heard that you where looking for us so we came, sa Louis och blinkade med ena ögat mot Caitlyn som precis kommit upp.
Hon log lite tillbaka.
Niall skrattade högt och jag såg att Caitlyn gillade hans skratt.
- You have a great laugh, sa hon utan att tänka sig för och rodande lite.
Niall skrattade ännu mer.
- Thank you my lady, sa han och blinkade åt henne.
Jag tog tag i Caitlyns hand utan att reflektera över det.
- Okey, now it's enough with the funny parts, sa jag och gick mot utgången med Caitlyn i släptåg.
Jag hörde hur killarna skrattade efter oss.
Bilen stod precis utanför utgången och väntade på oss som vanligt.
Jag höll Caitlyn bakom mig för att skydda henen ifall det skulle vara några fans som väntade på oss utanför. Inte för att dom var farliga men man vet aldrig hur folk reagerar.
Jag kände killarna tätt bakom oss men plötsligt blixtra det till.
Jag hörde hur killarna skrattade efter oss.
Bilen stod precis utanför utgången och väntade på oss som vanligt.
Jag höll Caitlyn bakom mig för att skydda henen ifall det skulle vara några fans som väntade på oss utanför. Inte för att dom var farliga men man vet aldrig hur folk reagerar.
Jag kände killarna tätt bakom oss men plötsligt blixtra det till.
- Go in to the car! sa jag snabbt till Caitlyn och föste henne framför mig isället.
Hon verkade fatta vad det handlade om och hoppade snabbt in i bilen samtidigt som killarna näst intill tryckte sig in i bilen. Bilen rivstartade och körde snabbt där ifrån.
- They can't leave us alone for a second, stönade Niall och lutade sig tillbaka i sätet.
- I agree, sa Liam och tittade ut genom bakrutan.
Jag tittade på Caitlyn som stirrade rakt fram.
- Everything going to be alright, viskade jag i hennes öra och det fick henne att le en aning i alla fall.
Hon verkade fatta vad det handlade om och hoppade snabbt in i bilen samtidigt som killarna näst intill tryckte sig in i bilen. Bilen rivstartade och körde snabbt där ifrån.
- They can't leave us alone for a second, stönade Niall och lutade sig tillbaka i sätet.
- I agree, sa Liam och tittade ut genom bakrutan.
Jag tittade på Caitlyn som stirrade rakt fram.
- Everything going to be alright, viskade jag i hennes öra och det fick henne att le en aning i alla fall.
- So do you guys come with us or do you go home? frågade Zayn och kollade från Caitlyn till mig.
Jag tänkte en stund men förstod att jag och Caitlyn var tvungna att prata om det här.
- I think we go home directly, sa jag och kollade på Caitlyn som inte protesterade.
Hon verkade vara i sin egna lilla värld. Louis nickade instämande och bilen stannade utanför lägenheten.
Caitlyn hoppade ur rätt snabbt och sa hej då till killarna. Jag klev ut efter henne men stoppades av en hand på min axel.
- Good luck now brother, we thinking on you, sa Louis tyst.
Jag nickade och log till svar. Dom kunde man alltid lita på.
Caitlyn hade redan låst upp dörren så jag gick in i hallen för att ta av mig skorna. Jag hade gett henne en egen nyckel idag så att hon skulle känna sig lite mer fri i situationen.
Jag hörde hur hennes fotsteg försvann ut i vardagsrummet. Jag tog av mig jackan och följde efter.
Jag hittade henne i soffan tittandes ut genom fönstret. Jag satte mig ner bredvid henne med en duns. Hon tittade inte ens upp.
- So...Caitlyn..how do you think about it? sa jag långsamt.
Jag visste inte riktigt vilket humör hon var på. Hon vände sig om mot mig och hennes bruna ögon var otydliga.
- Harry, this isn't my type of life.
Var det ända hon sa. Jag visste inte riktigt hur jag skulle tolka det där. Vad menade hon? Ville hon inte fortsätta så här? Jag tittade oförstående på henne men hennes ansikte var helt slutet.
Var det över redan?
Jag tänkte en stund men förstod att jag och Caitlyn var tvungna att prata om det här.
- I think we go home directly, sa jag och kollade på Caitlyn som inte protesterade.
Hon verkade vara i sin egna lilla värld. Louis nickade instämande och bilen stannade utanför lägenheten.
Caitlyn hoppade ur rätt snabbt och sa hej då till killarna. Jag klev ut efter henne men stoppades av en hand på min axel.
- Good luck now brother, we thinking on you, sa Louis tyst.
Jag nickade och log till svar. Dom kunde man alltid lita på.
Caitlyn hade redan låst upp dörren så jag gick in i hallen för att ta av mig skorna. Jag hade gett henne en egen nyckel idag så att hon skulle känna sig lite mer fri i situationen.
Jag hörde hur hennes fotsteg försvann ut i vardagsrummet. Jag tog av mig jackan och följde efter.
Jag hittade henne i soffan tittandes ut genom fönstret. Jag satte mig ner bredvid henne med en duns. Hon tittade inte ens upp.
- So...Caitlyn..how do you think about it? sa jag långsamt.
Jag visste inte riktigt vilket humör hon var på. Hon vände sig om mot mig och hennes bruna ögon var otydliga.
- Harry, this isn't my type of life.
Var det ända hon sa. Jag visste inte riktigt hur jag skulle tolka det där. Vad menade hon? Ville hon inte fortsätta så här? Jag tittade oförstående på henne men hennes ansikte var helt slutet.
Var det över redan?
Kapitel 29 ute :D Hoppas ni gillade det!
Ursäkat för förseningen! Har inte haft något internet! -.-
Vad är det Caitlyn menar? Vad är det egentligen som kommer hända här näst?
10+ till nästa kapitel?
Tack för alla fina kommentarer hittills! Vi tar in allt! <3
Kapitel 28 - One mistake can change your life
Från kapitel 27 (Harrys perspektv):
Jag undrade vad som skulle hända efter jag berättat om mig och Caitlyn. Hur skulle fansen ta det?
Jag tittade i smyg på Caitlyn. Hon förtjänade verkligen inte att bli hatad. Hon var bara en ung mamma som ville ge sitt kommande barn en bra uppväxt.
Vi klev ur bilen vid studion. Jag tog ett djupt andetag. På något sätt kändes det som om detta inte skulle sluta bra.
Jag tittade i smyg på Caitlyn. Hon förtjänade verkligen inte att bli hatad. Hon var bara en ung mamma som ville ge sitt kommande barn en bra uppväxt.
Vi klev ur bilen vid studion. Jag tog ett djupt andetag. På något sätt kändes det som om detta inte skulle sluta bra.
Vi kom in via en bakdörr till en studio. Det var där intervjun skulle hållas. Jag gick nervöst bredvid Harry. Vi gick längst bak. När vi gått en stund i en korridor stannade vi plötsligt. Zayn stod ivägen så jag såg inte vad som hände men jag hörde hur Nialls irländska stämma samtala med någon. Efter en stund så började vi gå igen. Vi stannade igen. Sedan gick vi in i ett rum. Rummet var inte särskilt stort, men det fanns en stor soffa längs ena väggen med ett litet soffbord framför. På soffbordet stod en stor korg med frukt och massvis av godis och fika. Mittemot soffan var det ett stort sminkbord med massor av produkter på.
Jag gissade på att vi hade kommit till killarnas dressingroom.
Jag gissade på att vi hade kommit till killarnas dressingroom.
- Who should I start with today? frågade en kvinnlig röst jag inte lagt märke till var i rummet. Jag vände mig om och fick se en blond tjej stå och le i dörröppningen. Hon gick genast fram till sminkbordet.
- I can start, sa Zayn och gick fram till henne.
- Okay then, log hon medan Zayn satte sig i stolen framför spegeln. Hon började fixa till hans hår.
Niall och Liam satte sig i soffan. Jag tittade på Harry och han nickade på soffan så vi gick också och satte oss. Tätt efter oss kom Louis som tvunget skulle sitta mellan mig och Harry. När varken jag eller Harry orkade flytta på oss satte han sig i Harrys knä.
Jag fnissade för mig själv när Louis började smeka Harrys kind. Bromance på hög nivå. Louis tittade kärleksfullt på Harry medan Harry tittade skeptiskt på Louis.
- What are you doing guys? skrattade Liam.
- I'm just showing my love, svarade Louis och tittade på Liam med en blick som 'ser du inte de'.
Helt plötsligt puttade Harry av den inte beredda Louis. Han ramlade ner skrikande på golvet. Nu kunde jag inte hålla mig för skratt längre. De andra killarna bröt också ut i skratt.
Harry tittade oskyldigt på mig.
Harry tittade oskyldigt på mig.
Louis reste sig trumpet från golvet och satte sig surt på andra sidan om mig, där det var ledigt.
- I'll take your girl then, sa han och la handen om mig.
Harry skrattade och la också handen runt mig.
Jag himlade med ögonen, men kunde inte säga att det inte kändes bra att ha två snygga killar på var sin sida om en.
- Okay, Zayn is done, who's next? tjejen tittade på oss i soffan. Louis and Harry looks busy so Niall? Liam?
- Okay, my turn, svarade Niall och hoppade upp från soffan.
- And I haven't said hello to you, but I guess you're Caitlyn right? I've heard alot about you, sa hon och log menande på mig.
Jag kände hur jag rodnade lätt och tittade på Harry.
Han viskade till mig att det var Lou, deras stylist. Han sa också att han var nära vän med henne. Jag nickade förstående.
När alla var klara kom en gubbe in och sa att det var 10 minuter till sändning. Killarna gjorde sig redo och sedan gick vi alla ut till det stora rummet där intervjun skulle hållas.
Det var en medelåldersman som skulle hålla i intervjun. Han kom fram till oss och hälsade. Han hälsade till och med på mig och Lou, utan att fråga vilka vi var. Han bara nickade belåtet.
1 minut
Ropades det ut i högtalare och alla gjorde sig redo.
Ropades det ut i högtalare och alla gjorde sig redo.
3,2,1
Sedan hörde vi hur en introsång började spelas och sedan hoppade mannen som presenterat sig som Carl, fram och började välkomna alla. Alla började tjuta och gapa. Trots att det sett ut som om det varit runt 20 pers i publiken, måste det varit mer så högt som folk skrek.
- And as you know, I've five special guys here today..welcome ONE DIRECTION!! sa Carl och alla började skrika som galningar. Killlarna gick ut till honom och det blev bara jag och Lou kvar. Det kändes konstigt att vara här utan att Harry var bredvid mig. Snart var det dags. Han skulle säga det inför alla. Jag kände hur nervös jag var.
Alla hade satt sig i fotöljer mitt emot Carl. Dem snackade om deras nya skiva och deras turné.
Efter en stund blev det dags för dom att sjunga. Ljuset dämpades och man hörde första tonen av Live While We're Young. Liam började sjunga och ljus sattes på bakom dem som en häftig effekt.
När låten var slut applåderade alla och dom satte sig i soffan igen.
-Soo, the question everyone wonder, who are still singles? frågade Carl och jag blev genast nervös och började kallsvettas.
- Take it easy, viskade Lou lugnande bredvid mig som uppenbarligen sett min nervositet.
Niall räckte ensamt upp handen.
- Ohh, sa Carl och spände ögonen i Harry. So you have fallen in love Mr. Styles?
- Yes. svarade han enkelt.
- Can you tell her name? or is that private at the moment?
Harry verkade söka efter min blick och jag såg nervöst in i hans gröna ögon. Men jag nickade. Det var lika bra att få det överstökat.
- Her name is Caitlyn, sa han sedan och log mot Carl.
- Ohh, congrats then, sa han glatt. I'm happy for you, and I guess all your fans also are?
Ännu ett vrål utrbröts. Jag pustade ut. Än så länge kändes det bra. Men det här var bara början..eller?
Förstår ni ens hur amazayn ni är?! 17 kommentarer på en dag :')
var bara tvungen att skriva till er redan idag! även om vi brukar skriva varannan dag.
Men nu är det sagt! Nu vet hela världen att Harry och Caitlyn "dejtar"!
Hur kommer det gå? Och har Caitlyn skaffat sig en ny vän(Lou)?
Stay tuned! ♥
15 kommentarer igen? :D
glöm inte att gratta vår älskade djmalik idag! ♥
Kapitel 27 - One mistake can change your life
Högst upp hittade jagen center som jag också tog fram. Precis när jag stängde kylen hörde jag hur micron plingade till, vilket betydde att popcornen var färdiga. Jag tog ur den varma popcorn påsen och öppnade den försiktigt innan jag hällde det i en skål. Jag tog med mig allt ut tll vardagsrummet och fick gå ännu en gång för att
hämta glass till oss. När jag kom tillbaka igen klickade Jessica på play och filmen rullade igång.
- Please, say that, that was the last one, pustade jag och slängde den tomma kartongen åt sidan.
Jag och Caitlyn hade ägnat hela förmiddagen åt att packa upp hennes alla kartonger hon kommit med dagen innan.
Jag kan inte fatta hur en enda person kunde ha så mycket saker! Vi hade till och med kommit överens om att hon skulle ha kvar sin lägenhet ifall det inte skulle funka mellan oss och ifall vi skulle bråka för mycket.
Just den saken var jag väldigt orolig över. Jag visste ju att humöret kunde gå mycket upp och ner när man var gravid. Plus att vi inte tålde varandra sen innan.
Jag hade till och med gjort i ordning en av mina garderober till ett sovrum åt henne. Hon behövde ju någonstans att sova. Garderoben var rätt stor så det hade blivit ett lagom stort sovrum.
- Don't complain so much, we'll be ready soon, sa hon och ställde in några av hennes säkert 100 tusen filmer i hyllan bredvid tv:n.
- And you have more clothes than me! klagade jag när jag hittade en till kartong till med kläder.
- I'm a girl, so just let me, suckade hon och reste sig upp från golvet.
- I think the clothes is the last thing.
- Finally, muttrade jag och bar in några fler kartonger med kläder till hennes nyblivna sovrum.
- Wow, have you made all this just for me? sa hon när hon kom in i rummet.
- Well...ehm..yes, I thought you needed a bed and somewhere you could be alone, stammade jag fram lite generat.
Egentligen tyckte jag inte att jag hade gjort så himla mycket. Tapetseringen hade jag och killarna fixat dagen innan. Möblerna hade jag och mamma köpt igår morse och rummet stod helt klart igår kväll.
- It's amazing Harry, It's beautiful, sa hon och satte sig ner på sängen och kollade runt i rummet.
Jag ställde ner kartongerna mitt emot den stora graderoben jag ordnat och satte mig bredvid henne.
Det var tyst ett tag och ingen visste riktigt vad vi skulle säga.
- So..how do you feel now? sa jag tillslut.
Det tog ett tag innan hon svarade. Jag såg hur hon tänkte länge och övervägde sitt svar en aning.
- I think I feel good, well..it's strange to move in with someone I just met, but yeah, good, sa hon och log lite.
Jag log tillbaka. Visst hon hade helt rätt med att det kändes konstigt. Men det konstigaste var att jag skulle bli pappa om cirka sju månader. Det var helt ofattbart. Jag tog upp mobilen för att messa killarna om interjuven vi skulle göra i eftermiddag. Jag var inte riktigt säker på när den började. Av en slump tryckte jag upp twitter.
Kanske hade killarna twittrat något kul. Jag såg att jag fått några nya omnämnaden. Jag kände hur Caitlyn tittade över axeln på mig men det brydde jag mig inte om. Jag hade ingenting att dölja.
Jag tittade förbryllat på dom olika tweeterna som kom upp. Jag läste några:
" Who is Harry's new girl? #HarryStylesGotANewGirlfriend ? "
" Have someone seen them together? #Harryandhisgirlfriend "
Jag hörde hur Caitlyn drog efter andan när vi såg bilden.
Jag blev chockad. Det var en bild som var tagen när jag körde Caitlyn hem. Man såg att vi var uppe mitt i ett samtal. Vi såg faktiskt rätt glada ut.
Vi satt tysta en lång stund innan Caitlyn viskade.
- This is just the beginning right?
Jag ville så gärna säga nej. Att vi kunde leva i vår egna lilla bubbla. Ensamma med vårat gemensamma barn. Uppfostra barnet i lugn och ro. Men jag kunde inte ljuga så jag nickade nästan osynbart.
- Yes, definitly.
Vi scrollade neråt och fick se både hat och undrande tweets. Jag kände hur Caitlyn smög in sin hand i min. Detta var helt nytt för henne. En helt ny värld. Min värld.
Plötsligt ringde det på dörren och snabba steg hördes.
- Hazza! Are you home? hörde jag en ljus röst skrika följt av höga skratta och röster.
- Harry where are you? skrattade Niall.
- We are coming for you! sa Zayn med tillgjord röst.
Vilket fick ett nytt skratt att brytta ut. Vi hörde hur dom gick runt och närmade sig det nya sovrummet. Jag tog ett litet hårdare tag om Caitlyns hand.
Plötsligt syntes fyra killar i dörröppningen.
- Ohh, sa Liam och alla fyra kollade på Caitlyn med stora ögon.
Caitlyn skruvade lite på sig. Killarna fortsatte att studera henne. Jag tittade menande på dom.
Det var inte så lätt för Caitlyn i denna sitautionen heller.
- Ehm..Hi, sa Louis tillslut när han samlat sig en aning.
- Hi, sa Caitlyn lite på sin vakt.
- So this is Caitlyn, sa Niall och log lite. We have heard much about you.
Jag såg hur hon rodnade lite men hon försökte inte att visa det.
- Well, I have heard much things about you too, sa hon och log prövande.
Killarna log tillbaka. Just nu älskade jag dom, det var ju rätt pinsamt för alla i den här situationen.
- Well...Harry, we need to go now, sa Zayn och kollade på Caitlyn.
- Oh, yes, the interjuv, sa jag och ställde mig upp. Do you want to come with us?
Hon kollade på killarna några sekunder innan hon svarade.
- I guess it's about us, so if it's not a problem, I will go with you, sa hon och kollade från den ena till den andra.
- No, no, you can come with us, sa Liam och log stort.
Han och hans stora hjärta. Jag var glad över att killarna kunde samla sig så bra.
- Thanks, sa hon och log stort.
Hon reste sig upp och följde med oss ut i hallen. Killarna gick ut till bilen och lämnade oss ensamma i hallen.
- You don't need to do this, if you don't want too, sa jag och tog på mig skorna.
- Well, now we have to live like a couple, and then we need to practise on that, sa hon och tog på sig sin jacka.
- Yes, you have right, sa jag och öppnade dörren när vi båda var färdiga.
Vi hoppade in i bilen till killarna. Som tur var hade dom inte så många frågor under bilfärden. Dom förstod väl att detta var svårt för oss båda två.
Jag tittade ut genom fönstret på alla byggnader som susade förbi.
Jag undrade vad som skulle hända efter jag berättat om mig och Caitlyn. Hur skulle fansen ta det?
Jag tittade i smyg på Caitlyn. Hon förtjänade verkligen inte att bli hatad. Hon var bara en ung mamma som ville ge sitt kommande barn en bra uppväxt.
Vi klev ur bilen vid studion. Jag tog ett djupt andetag. På något sätt kändes det som om detta inte skulle sluta bra.
Jag och Caitlyn hade ägnat hela förmiddagen åt att packa upp hennes alla kartonger hon kommit med dagen innan.
Jag kan inte fatta hur en enda person kunde ha så mycket saker! Vi hade till och med kommit överens om att hon skulle ha kvar sin lägenhet ifall det inte skulle funka mellan oss och ifall vi skulle bråka för mycket.
Just den saken var jag väldigt orolig över. Jag visste ju att humöret kunde gå mycket upp och ner när man var gravid. Plus att vi inte tålde varandra sen innan.
Jag hade till och med gjort i ordning en av mina garderober till ett sovrum åt henne. Hon behövde ju någonstans att sova. Garderoben var rätt stor så det hade blivit ett lagom stort sovrum.
- Don't complain so much, we'll be ready soon, sa hon och ställde in några av hennes säkert 100 tusen filmer i hyllan bredvid tv:n.
- And you have more clothes than me! klagade jag när jag hittade en till kartong till med kläder.
- I'm a girl, so just let me, suckade hon och reste sig upp från golvet.
- I think the clothes is the last thing.
- Finally, muttrade jag och bar in några fler kartonger med kläder till hennes nyblivna sovrum.
- Wow, have you made all this just for me? sa hon när hon kom in i rummet.
- Well...ehm..yes, I thought you needed a bed and somewhere you could be alone, stammade jag fram lite generat.
Egentligen tyckte jag inte att jag hade gjort så himla mycket. Tapetseringen hade jag och killarna fixat dagen innan. Möblerna hade jag och mamma köpt igår morse och rummet stod helt klart igår kväll.
- It's amazing Harry, It's beautiful, sa hon och satte sig ner på sängen och kollade runt i rummet.
Jag ställde ner kartongerna mitt emot den stora graderoben jag ordnat och satte mig bredvid henne.
Det var tyst ett tag och ingen visste riktigt vad vi skulle säga.
- So..how do you feel now? sa jag tillslut.
Det tog ett tag innan hon svarade. Jag såg hur hon tänkte länge och övervägde sitt svar en aning.
- I think I feel good, well..it's strange to move in with someone I just met, but yeah, good, sa hon och log lite.
Jag log tillbaka. Visst hon hade helt rätt med att det kändes konstigt. Men det konstigaste var att jag skulle bli pappa om cirka sju månader. Det var helt ofattbart. Jag tog upp mobilen för att messa killarna om interjuven vi skulle göra i eftermiddag. Jag var inte riktigt säker på när den började. Av en slump tryckte jag upp twitter.
Kanske hade killarna twittrat något kul. Jag såg att jag fått några nya omnämnaden. Jag kände hur Caitlyn tittade över axeln på mig men det brydde jag mig inte om. Jag hade ingenting att dölja.
Jag tittade förbryllat på dom olika tweeterna som kom upp. Jag läste några:
" Who is Harry's new girl? #HarryStylesGotANewGirlfriend ? "
" Have someone seen them together? #Harryandhisgirlfriend "
Jag hörde hur Caitlyn drog efter andan när vi såg bilden.
Jag blev chockad. Det var en bild som var tagen när jag körde Caitlyn hem. Man såg att vi var uppe mitt i ett samtal. Vi såg faktiskt rätt glada ut.
Vi satt tysta en lång stund innan Caitlyn viskade.
- This is just the beginning right?
Jag ville så gärna säga nej. Att vi kunde leva i vår egna lilla bubbla. Ensamma med vårat gemensamma barn. Uppfostra barnet i lugn och ro. Men jag kunde inte ljuga så jag nickade nästan osynbart.
- Yes, definitly.
Vi scrollade neråt och fick se både hat och undrande tweets. Jag kände hur Caitlyn smög in sin hand i min. Detta var helt nytt för henne. En helt ny värld. Min värld.
Plötsligt ringde det på dörren och snabba steg hördes.
- Hazza! Are you home? hörde jag en ljus röst skrika följt av höga skratta och röster.
- Harry where are you? skrattade Niall.
- We are coming for you! sa Zayn med tillgjord röst.
Vilket fick ett nytt skratt att brytta ut. Vi hörde hur dom gick runt och närmade sig det nya sovrummet. Jag tog ett litet hårdare tag om Caitlyns hand.
Plötsligt syntes fyra killar i dörröppningen.
- Ohh, sa Liam och alla fyra kollade på Caitlyn med stora ögon.
Caitlyn skruvade lite på sig. Killarna fortsatte att studera henne. Jag tittade menande på dom.
Det var inte så lätt för Caitlyn i denna sitautionen heller.
- Ehm..Hi, sa Louis tillslut när han samlat sig en aning.
- Hi, sa Caitlyn lite på sin vakt.
- So this is Caitlyn, sa Niall och log lite. We have heard much about you.
Jag såg hur hon rodnade lite men hon försökte inte att visa det.
- Well, I have heard much things about you too, sa hon och log prövande.
Killarna log tillbaka. Just nu älskade jag dom, det var ju rätt pinsamt för alla i den här situationen.
- Well...Harry, we need to go now, sa Zayn och kollade på Caitlyn.
- Oh, yes, the interjuv, sa jag och ställde mig upp. Do you want to come with us?
Hon kollade på killarna några sekunder innan hon svarade.
- I guess it's about us, so if it's not a problem, I will go with you, sa hon och kollade från den ena till den andra.
- No, no, you can come with us, sa Liam och log stort.
Han och hans stora hjärta. Jag var glad över att killarna kunde samla sig så bra.
- Thanks, sa hon och log stort.
Hon reste sig upp och följde med oss ut i hallen. Killarna gick ut till bilen och lämnade oss ensamma i hallen.
- You don't need to do this, if you don't want too, sa jag och tog på mig skorna.
- Well, now we have to live like a couple, and then we need to practise on that, sa hon och tog på sig sin jacka.
- Yes, you have right, sa jag och öppnade dörren när vi båda var färdiga.
Vi hoppade in i bilen till killarna. Som tur var hade dom inte så många frågor under bilfärden. Dom förstod väl att detta var svårt för oss båda två.
Jag tittade ut genom fönstret på alla byggnader som susade förbi.
Jag undrade vad som skulle hända efter jag berättat om mig och Caitlyn. Hur skulle fansen ta det?
Jag tittade i smyg på Caitlyn. Hon förtjänade verkligen inte att bli hatad. Hon var bara en ung mamma som ville ge sitt kommande barn en bra uppväxt.
Vi klev ur bilen vid studion. Jag tog ett djupt andetag. På något sätt kändes det som om detta inte skulle sluta bra.
Hej alla! Äntligen är kapitel 27 ute! Caitlyn har kommit i ordning hemma hos Harry, nu återstår bara den svåra biten....Att övertyga fansen om deras relation. Hur kommer detta gå? Kommer Caitlyn klara av pressen?
Kan vi få 15 + i kommentarer till nästa? :D Tack för alla fina kommentarer hitills!
Kan vi få 15 + i kommentarer till nästa? :D Tack för alla fina kommentarer hitills!
Kapitel 26 - One mistake can change your life
Från kapitel 25 (Harrys perspektiv):
Jag kunde inte fatta att min mamma förstod mig. Hon tyckte att jag gjort rätt i att stanna med Caitlyn och att vi skulle uppfostra barnet ihop.
Jag gick fram till henne och kramade om henne.
- Thanks, mum, I love you.
- I love you too Harry, I will always be here for you.
Jag gick fram till henne och kramade om henne.
- Thanks, mum, I love you.
- I love you too Harry, I will always be here for you.
När jag kommer in i den välbekanta lägenheten slänger jag mig på soffan. Det hade varit ett händelserikt dygn. Det var bara att börja packa. Imorgon eftermiddag skulle Harry komma tillbaka och hämta upp mig. Trots allt var det posetivt, jag kom närmare mitt jobb och slapp åka så långt varje dag.
Jag gick in på mitt rum för att börja med att packa ner mina kläder. Jag tog ut o la det jag skulle ha med mig på sängen och de andra la jag på golvet i en hög tills vidare. När jag rensat drygt hälften kände jag hur det kurrade i magen. Jag tittade på klockan jag hade vi sängen och fick se att klockan redan var fyra. Inte konstigt att jag var hungrig. Jag gick ut och tog mig en macka. Om jag fortsatte i den här takten skulle jag aldrig hinna tills imorgon. Jag tänkte att det var bäst att kalla på förstärkning så jag bestämde mig för att ringa Jessica, hon bodde närmaste och jag visste att hon alltid ställde upp.
Som jag anade så hakade hon på med en gång. Hon var snart här för att hjälpa mig och vi fortsatte med mina kläder. Eftersom vi var två så gick det snabbt och vi var klara på någon timme.
- What's next? frågar Jessica och jag funderar lite innan jag svarar.
- The bathroom.
Hon travade dit och började plocka ihop alla mina krämer och smink. Jag gick ut till vardagsrummet för att plocka ihop alla mina filmer som jag samlat på mig under åren. Jag total älskade att se på film så självklart skulle alla med. Jag packar ner dom i en plastpåse. När jag är klar lutar jag mig mot min vita soffa. Hur skulle jag göra med alla mina möbler? Skulle jag inte ta med några? Det ända jag kunde göra var att vänta och fråga Harry. Men min lägenhet tänkte jag ha kvar, det var min första egna lägenhet och jag älskade den, skulle det hända något så skulle det vara skönt att ha den kvar.
- I'm done with the bathroom now, sa Jessica som precis kommit in och ställt sig bakom soffan.
- Good, log jag. Maybe we should take a break and watch a movie or something?
Hon nickade glatt till svars.
Eftersom jag packat ner filmera så tog vi den som var överst, för att göra det lätt för oss. Så det fick bli 'the holiday' vilket inte var mig imot då det var en underbar kärlekshistora. Något jag inte upppevt på ett tag.. och förmodligen inte skulle få heller eftersom jag var gravid. Och vem ville ha en tjej med unge lixom?
Jag gav filmen till Jessica så hon kunde sätta på medan jag fixade fram lite snacks. Det var trots allt sista kvällen i lägenheten såde var värt lite extra mys.
Jag öppnade skafferiet och fick syn på en påse popcorn. Jag tog ut den och la den i micron. Sedan öppnade jag kylen och hittade en halvfanta som jag också tog ut och för säkerhetsskull tittade jag kylskåpsdörrens fack för att se om jag hade kvar någon choklad. Högst upp hittade jagen center som jag också tog fram. Precis när jag stängde kylen hörde jag hur micron plingade till, vilket betydde att popcornen var färdiga. Jag tog ur den varma popcorn påsen och öppnade den försiktigt innan jag hällde det i en skål. Jag tog med mig allt ut tll vardagsrummet och fick gå ännu en gång för att hämta glass till oss. När jag kom tillbaka igen klickade Jessica på play och filmen rullade igång.
Skit kapitel..menmen i nästa händer De grejer!! då flyttar hon in hos Harry!
FORGIVE ME
Har verkligen haft NOLL insperation idag.. verklligen ingen! har suttit och skrivit kapitlet hela dagen o det är fortfarande jätte kort, så jag gör så att jag skriver klart det imorgon så blire längre och förhoppningsvis bättre!
sålänge NJUT AV KISS YOU VIDEON SOM ÄR HELT MAGIC.
LÄNKBYTE
[Klicka på bilden för att komma till sidan]
Sara är en tjej på 16 år. Hon har flyttat till london och bor där med sin morbror Simon Cowell. Hon fick chansen att gå på en Drama skola. Hon flyttade inte dit själv utan hennes bästis Emma har också flyttat dit, hon ska börja på en dans skola. Men Saras liv förändras snabbt när hennes morbror får besök hem då hon träffar en trevlig kille som heter Zayn :)
Kapitel 25 - One mistake can change your life
Från kapitel 24 ( Caitlyn's perspektiv ) :
Vi går ut sätter oss i hans bil. När vi stannar vid ett rödljus ser vi hur det blixtrar till.
- What was that? frågar jag förskräckt.
- Papparazzis, svarar han bittert. Han ser olyckligt på mig och jag förstår att spelet har börjat.
Vi satt nästintill tysta resten av vägen hem till henne. Vi satt och tänkte på vad som skulle hända när dom där bilderna skulle komma ut i tidningarna. Jag stannade nedaför Caitlyns hyreshus och fick syn på en svart bil som kört bakom oss hela vägen. Caitlyn skulle precis öppna dörren och gå ut när jag tog tag i hennes arm.
- That car have drive after us since we left, sa jag misstänksamt.
Caitlyn suckade.
- Come on Harry, you worry to much.
Hon skrattade lite. Kanske hade hon rätt. Jag kanske bara oroade mig i onödan. Jag kanske helt enkelt hade blivit misstänksam.
- That car have drive after us since we left, sa jag misstänksamt.
Caitlyn suckade.
- Come on Harry, you worry to much.
Hon skrattade lite. Kanske hade hon rätt. Jag kanske bara oroade mig i onödan. Jag kanske helt enkelt hade blivit misstänksam.
- Okey, maybe you have right, I just don't want that somoeone gonna bother you, sa jag och mötte hennes blick.
Hon log lite smått mot mig och helt utan förvarning kysste hon mig lätt på kinden och gick ut från bilen.
Jag kände hur mina kinder började hetta medan jag vinkade åt henne. Jag skämdes lite. Varför skulle jag rodna över en sådan liten sak? Jag såg hur hon försvann skrattandes in genom porten.
Jag satt kvar i bilen en liten stund. Jag tittade i bakspegeln. Bilen stod fortfarande kvar bakom mig med lamporna tända så jag inte kunde se vem det var. Det irriterade mig.
Jag tittade upp mot Caitlyns lägenhet och fick se att lampan i fönstret tändes och ett brunt hårsvalg som försvann bort från rummet. Jag log för mig själv. Nu visste jag i alla fall att hon var i säkerhet.
Jag startade bilen och svängde ut från gatan. Jag körde mest utan att tänka på vart jag skulle. Jag hade massa annat i tankarna.
Tänk att Caitlyn skulle flytta in hos mig om några dagar och efter det skulle jag gå ut med hennes och mitt falska förhållande. Det kunde inte bli mer nervöst och konstigt än det här. Låtsas att man dejtat någon hemligt i ett år ungefär. Man måste ju nästintill vara osynlig för det där. Jag suckade.
Plötsligt fick jag en tanke. Jag borde åka hem till min mamma och prata med henne. Min familj borde ju få reda på det här så att dom inte tror att jag hållt mitt förhållande hemligt för dom. Jag tittade förvånat på vägskylten ovanför mig. Jag hade på något konstigt sätt åkt hemmåt utan att jag tänkt mig för.
Jag bet mig i läppen och fortsatte i samma riktining. Frågan var bara hur dom skulle ta det här. Jag menar mamma har alltid pratat med mig om att man ska respektera tjejer och behandla dom som prinsessor. Jag tror inte riktigt det var så här hon menade....
Några mil senare...
Jag parkerade bilen på den välkända uppfarten. Jag kollade upp mot huset. Det lös så fint i fönstrena. Jag kände hur hemlängtan stack i mig. Ibland var det inte lätt att bara vara 18 år och resa hela världen runt. Jag saknade min mamma väldigt mycket och såklart min syster.
Det var lugnt på gatan. Fansen hade inte fått reda på att jag var här än. Jag gick upp för gången till huset och knackade hårt på dörren.
Jag hörde fot steg som närmade sig och dörren öpnnades mjukt. Där stod hon. Den vackraste kvinnan i världen.
- Hi mum, sa jag och log stort.
Hon kollade först lite förvånat och undrande på mig. Precis som om hon inte kände igen mig. Men ett stort leende spred sig över hennes ansikte.
- Hi my son, sa hon och kramade mig hårt.
Jag kramade om henne tillbaka.
- Mum, I need to tell you something, sa jag tillslut och bet mig i läppen.
Jag såg hur många känslor som drog över hennes ansikte på samma gång.
- Of course Harry, just come in, sa hon och öppnade dörren mer.
Jag klev in i hallen som jag alltid rusat in och ut igenom när jag varit liten. Jag tog av mig jackan och skorna och följde efter min mamma in i vårt stora ljusa kök.
Hon tog fram kaffe och små kakor som hon alltid hade hemma.
- Where is Gemma? frågade jag och satte mig ner vid bordet.
- I think she went out with some friends today, sa mamma och satte sig ner mittemot mig. So what do you want to talk about? tillade hon och tittade menade på mig.
Jag harklade mig lite grann och visste inte direkt hur jag skulle börja. Jag undrade vad hon skulle säga.
- It's something about a girl? gissade hon och kollade nyfiket på mig.
- Yes, sa jag lite tillbakadraget.
Hon log lite smått mot mig och helt utan förvarning kysste hon mig lätt på kinden och gick ut från bilen.
Jag kände hur mina kinder började hetta medan jag vinkade åt henne. Jag skämdes lite. Varför skulle jag rodna över en sådan liten sak? Jag såg hur hon försvann skrattandes in genom porten.
Jag satt kvar i bilen en liten stund. Jag tittade i bakspegeln. Bilen stod fortfarande kvar bakom mig med lamporna tända så jag inte kunde se vem det var. Det irriterade mig.
Jag tittade upp mot Caitlyns lägenhet och fick se att lampan i fönstret tändes och ett brunt hårsvalg som försvann bort från rummet. Jag log för mig själv. Nu visste jag i alla fall att hon var i säkerhet.
Jag startade bilen och svängde ut från gatan. Jag körde mest utan att tänka på vart jag skulle. Jag hade massa annat i tankarna.
Tänk att Caitlyn skulle flytta in hos mig om några dagar och efter det skulle jag gå ut med hennes och mitt falska förhållande. Det kunde inte bli mer nervöst och konstigt än det här. Låtsas att man dejtat någon hemligt i ett år ungefär. Man måste ju nästintill vara osynlig för det där. Jag suckade.
Plötsligt fick jag en tanke. Jag borde åka hem till min mamma och prata med henne. Min familj borde ju få reda på det här så att dom inte tror att jag hållt mitt förhållande hemligt för dom. Jag tittade förvånat på vägskylten ovanför mig. Jag hade på något konstigt sätt åkt hemmåt utan att jag tänkt mig för.
Jag bet mig i läppen och fortsatte i samma riktining. Frågan var bara hur dom skulle ta det här. Jag menar mamma har alltid pratat med mig om att man ska respektera tjejer och behandla dom som prinsessor. Jag tror inte riktigt det var så här hon menade....
Några mil senare...
Jag parkerade bilen på den välkända uppfarten. Jag kollade upp mot huset. Det lös så fint i fönstrena. Jag kände hur hemlängtan stack i mig. Ibland var det inte lätt att bara vara 18 år och resa hela världen runt. Jag saknade min mamma väldigt mycket och såklart min syster.
Det var lugnt på gatan. Fansen hade inte fått reda på att jag var här än. Jag gick upp för gången till huset och knackade hårt på dörren.
Jag hörde fot steg som närmade sig och dörren öpnnades mjukt. Där stod hon. Den vackraste kvinnan i världen.
- Hi mum, sa jag och log stort.
Hon kollade först lite förvånat och undrande på mig. Precis som om hon inte kände igen mig. Men ett stort leende spred sig över hennes ansikte.
- Hi my son, sa hon och kramade mig hårt.
Jag kramade om henne tillbaka.
- Mum, I need to tell you something, sa jag tillslut och bet mig i läppen.
Jag såg hur många känslor som drog över hennes ansikte på samma gång.
- Of course Harry, just come in, sa hon och öppnade dörren mer.
Jag klev in i hallen som jag alltid rusat in och ut igenom när jag varit liten. Jag tog av mig jackan och skorna och följde efter min mamma in i vårt stora ljusa kök.
Hon tog fram kaffe och små kakor som hon alltid hade hemma.
- Where is Gemma? frågade jag och satte mig ner vid bordet.
- I think she went out with some friends today, sa mamma och satte sig ner mittemot mig. So what do you want to talk about? tillade hon och tittade menade på mig.
Jag harklade mig lite grann och visste inte direkt hur jag skulle börja. Jag undrade vad hon skulle säga.
- It's something about a girl? gissade hon och kollade nyfiket på mig.
- Yes, sa jag lite tillbakadraget.
Jag tog ett djupt andetag.
- Well, I had a fight with the mangement, and after that I was so angry so I get drunked on a night club and met a girl, we went to her home, and you know, we haha, jag rodnade lite.
- Well, I had a fight with the mangement, and after that I was so angry so I get drunked on a night club and met a girl, we went to her home, and you know, we haha, jag rodnade lite.
Hur skulle jag säga att jag hade sex med en helt främmande tjej och gjorde henne på smällen?
Mamma tittade på mig en stund.
- You had sex with her and you made her pregnant, hon tittade oroligt på mig som att jag skulle förneka det. Att jag skulle säga att det inte var sant. För det kunde väl inte vara hennes son som gjort något så ansvarslöst.
- Yes, jag svalde hårt. And we are not in love with each other, but the mangement have decide that we need to pretend to be a couple, so she moving in soon, jag tittade ner i golvet.
Det var tyst ett tag. Jag kunde höra hur den gamla klockan i vardagsummet tickade.
- I'm proud of you Harry.
Jag tittade upp. Hade jag verkligen hört rätt? Hade mamma sagt att hon var stolt över mig?
- You do defenitly right. I think she want to keep the baby and you want to be there for her and the baby, you do exactly what a mother can be proud of, sa hon och tittade stolt på mig.
- But it was really stupid of you first, and you are so young, but I want you to know something, tilladde hon.
- Yes, sa jag och blev nästan tårögd.
- I will always be here for you, the baby and that girl, I want to meet here soon so I can help her, I was young when I got my first kid, sa hon och log.
Jag kunde inte fatta att min mamma förstod mig. Hon tyckte att jag gjort rätt i att stanna med Caitlyn och att vi skulle uppfostra barnet ihop.
Jag gick fram till henne och kramade om henne.
- Thanks, mum, I love you.
- I love you too Harry, I will always be here for you.
Mamma tittade på mig en stund.
- You had sex with her and you made her pregnant, hon tittade oroligt på mig som att jag skulle förneka det. Att jag skulle säga att det inte var sant. För det kunde väl inte vara hennes son som gjort något så ansvarslöst.
- Yes, jag svalde hårt. And we are not in love with each other, but the mangement have decide that we need to pretend to be a couple, so she moving in soon, jag tittade ner i golvet.
Det var tyst ett tag. Jag kunde höra hur den gamla klockan i vardagsummet tickade.
- I'm proud of you Harry.
Jag tittade upp. Hade jag verkligen hört rätt? Hade mamma sagt att hon var stolt över mig?
- You do defenitly right. I think she want to keep the baby and you want to be there for her and the baby, you do exactly what a mother can be proud of, sa hon och tittade stolt på mig.
- But it was really stupid of you first, and you are so young, but I want you to know something, tilladde hon.
- Yes, sa jag och blev nästan tårögd.
- I will always be here for you, the baby and that girl, I want to meet here soon so I can help her, I was young when I got my first kid, sa hon och log.
Jag kunde inte fatta att min mamma förstod mig. Hon tyckte att jag gjort rätt i att stanna med Caitlyn och att vi skulle uppfostra barnet ihop.
Jag gick fram till henne och kramade om henne.
- Thanks, mum, I love you.
- I love you too Harry, I will always be here for you.
Kapitel 25 ute :D Hoppas ni gillade det! Så nu vet Harry's mamma om det också. Och hon tog det ju väldigt bra! Det ser ut som om allt har löst sig? Men vad kommer hända när dom går ut med att dom är ett par? Kommer Caitlyn bli accepterad? Klarar vi 15+ i kommentarer? :D
Kapitel 24 - One mistake can change your life
Från kapitel 23 ( Harrys perspektiv):
Yes, please, I'm actually hungry, I eating for two you know, sa hon lite skämtsamt.
Jag blinkade åt henne och hämtade telefonen.
- Some special pizza you want? frågade jag artigt.
- No, surprise me, sa hon och log lite lurigt.
- Okey, as you wish, flinade jag och slog nummret till pizzerian.
Den ända frågan som återstod va bara hur vi skulle klara att bo tillsammans när vi inte ens klarar några få timmar ihop.
Hur ska detta sluta?
Jag blinkade åt henne och hämtade telefonen.
- Some special pizza you want? frågade jag artigt.
- No, surprise me, sa hon och log lite lurigt.
- Okey, as you wish, flinade jag och slog nummret till pizzerian.
Den ända frågan som återstod va bara hur vi skulle klara att bo tillsammans när vi inte ens klarar några få timmar ihop.
Hur ska detta sluta?
Det knackade på dörren och Harry gick för att öppna. Jag kände genast hur den varma ljuva pizzalukten spred sig. Han kom tillbaka med två rykande kartonger som han ställde på vardagsrum bordet. Jag frågade vänligt om ha behövde hjälp med något men han bara skakade på huvudet och gick sedan ut i köket för att hämta något.
Han kommer tillbaka med bestick i handen. Han ger ett par till mig och öppnar sedan pizzkartongerna. Vi mötts av en stor kebabpizza med sallad, kebab och fullt med kebabsås. I den andra kartongen ligger en pizza med ost och salami.
- Which do you want or do you want to share both? Frågar han och pekar på pizzorna med sin gaffel.
- I don't know which I want, so share sounds good, svarar jag och han börjar dela pizzorna i pizzaslices.
Vi åt upp pizzorna med stor aptit. Vi skrattade och pratade och det kändes lite lättare mellan oss. Vi gjorde det bästa av situationen så att säga.
Efter en stund när pizzorna var uppätna för länge sedan och vi hunnit titta på en film kom jag på att det var dags för mig att dra mig hemåt. Jag tittade ut och fick se att det var helt mörkt ute. Jag tittade frågande på Harry.
- What time is it?
- Ten to eleven, why?
- I think it's time for me to go home.
- You can't go home now, it's to late. It's better you stay here for the night. I can drive you home in the morning.
- Hm.. maybe, but where should I sleep?
- You can take my bed if you want.
- And where should you sleep?
- I can sleep on the couch or something.
- Okay then. I guess we need to practise, haha I mean if I gonna move in here.
- Haha, yeah, skrattade han och började plocka undan från vardagsrumbordet.
Jag tog glasen och besticken och hjälpte han ut i köket. Sedan visade han mig till sovrummet och badrummet. Han tog fram en ny tandborste till mig från ett av badrumsskåpen och lämnade mig sedan så jag kunde göra mig iordning i fred.
Jag gjorde mig iordning i lugn och ro innan jag gick in till det gigantiska sovrummet.Undra hur många kvinnor som besökt det här sovrummet? Jag skrattade för mig själv.
Jag tog av mig mina kläder och la dom på en fotölj som lstod i ett av hörnen. Sedan gick jag till den nybäddade dubbelsängen och la mig. Jag somnade nästan med en gng i den mjuka sköna sängen.
* * *
Jag vaknade av ljuset som sken in igenom föntret. Jag öppnade ögonen och möttes av ett främande rum. Jag tänkte efter lite medan jag tittade runt i rummet. Jag insåg snart att det var Harry jag var hos. Jag sträckte lite på mig innan jag steg upp. Mina kläder såg jag på fotöljen på andra sidan rummet. Jag smög dit och tog på mig min bh. Skulle jag använda samma trasor som igår? Hm.. helst inte tänkte jag och tittade runt i rummet ännu en gång. Jag såg en vit byrå stå mot en av de vita väggarna. Jag gick dit och öppnade första lådan. Den var full av vita och svarta t-shirtar prydligt lagda i högar.Jag öppnade nästa låda som också var prydlig fast med skjortor. Jag tog upp en blårutig och stängde sedan lådan. Jag tog på mig den och märkte att den var lite förstor. Men de var bättre än förliten och det var skönt med något slappt istället för åtsittande. Jag drog på mig mina jeans som jag haft dagen innan och gick sedan ut till vardagsrummet och fick se att Harry fortfarande låg och sov. Han såg väldigt söt och liten ut. Jag kunde inte undgå att ta en bild så jag gick och hämtade min iphone som låg i jackfickan och tog en bild på honom. Jag kände hur magen började kurra så jag gick ut till köket för att se om det fanns något man kunde äta till frukost. Kylen var nästintill tom, men längst in hittade jag några ägg som jag skulle kunna steka upp. Jag öppnade frysen också för att se om det fannns något man kunde ha till äggen. Jag hittade ett öppnat bacon paket som jag också tog. Jag började steka upp det i en stekpanna. Om jag skulle bo här så skulle de antagligen bli jag som fick hålla koll på kylen, så att det fanns någon mat överhuvudtaget tänkte jag. Frågan var hur bra det egentligen skulle bli. Jag tvivlade på att vi alltid skulle kunna hålla sams. Och jag såg ville inte låta vårt barn höra oss gräla, för hur bra miljö var det att växa upp i? Det skulle bli tillräckligt bara med att Harry inte alltid var hemma och frågan var verkligen hur det skulle bli med deras fans. Dom skulle hata mig, det kommer bli det svåra, dom kommer se varje steg jag tar, och hata mig mer och mer för varje sekund. Hur skulle jag stå ut med det? Samtidigt kunde jag inte bara rymma. Det här var det rätta för alla. Jag kunde inte svika Harry och hans bandmedlemmar och Harry kunde inte svika sina fans. Hatet skulle jag vara tvungen att ta emot, som en läxa. Bättre att jag tog detta och led än att mitt barn skulle behöva leva utan pappa. Jag vet hur viktig min pappa alltid varit för mig. Jag kunde inte ta ifrån mitt barn det.
- Good morning, hörde jag hur någon sa och fick mig att vakna ur mina tankar.
Jag tittade förskäckt ner i stekpannan och vände hastigt på äggen och baconet. Dom var bruna, pågränsen till brända, men antagligen skulle det vara ätbart ändå.
- Hi, sa jag sedan och tittade på Harry som stod i bara kalsonger. Man såg hans muskulösa kropp. Den var snygg, det var jag tvungen att erkänna.
- Are you making breakfast? frågade han och gäspade sömnigt.
Jag drog blicken från hans magrutor och tittade upp på honom.
- Someone have to, svarade jag spydigt och han skrattade till. You shuld go and get dressed so can we eat when you come back.
Han nickade och gick ut från köket.
Jag tog fram två tallrikar och bestick och la sedan upp maten på tallrikarna. Jag satte mig ner på en av de sex stolarna för att vnta på Harry. Han kom snart tillbaka iklädd ett par beiga chinos och en vit t-shirt som satt tajt över hans axlar.
- I see you find my closet, flinar han och tittar menande på shortan jag har på mig.
- Yep, svarar jag och flinar tillbaka mot honom. Hope it was okay.
Jag börjar äta av frukosten och känner att den som tur var inte blev så bränd.
- haha sure, but just if you give it back to me later, säger han och jag ler. This was really tasty. sägerr han med munnen full av mat.
När vi ätit upp tvingar jag Harry att köra mig hem. Han är inte speciellt svårövertalad och går med på det med nästan en gång. Vi går ut sätter oss i hans bil. När vi stannar vid ett rödljus ser vi hur det blixtrar till.
- What was that? frågar jag förskräckt.
- Papparazzis, svarar han bittert. Han ser olyckligt på mig och jag förstår att spelet har börjat.
HEEEEEJJJJ KÅMPEZZARRR.
KAPITEL 24 DÅRÅ!
tycker ni inte att Harry är söt och beskyddande ändå?
Frågan är hur fansen kommer reagera! Hur hade ni reagerat om detta hänt på riktigt? Hade ni skickat hat till Caitlyn?
Tyvärr så kommer vi inte hinna med en maraton helg under lovet, eftersom jag (Frida) är i fjällen. Får se om de blir av med tanke på att skolan börjar snart...*suck*
OCH FÖRESTEN VILL JAG PÅMINA OM ATT VI ÄR TVÅ SOM SKRIVER DEN HÄR FANFICSEN..vilket väldigt många glömmer av.
Kram på er!
och ni ska veta att jag skrattar åt era chips.. men vi får väl se om dom kommer nån dag?
12+ till nästa?
