Jag sträckte på mig i sängen. Idag skulle jag och Caitlyn till läkaren för att undersöka barnet och se så allt gick som det skulle.

De senaste månaderna hade rusat förbi. Jag hade inte sett Michael en ända gång sedan jag skrämt iväg honom, förhoppningsvis hade inte Caitlyn det heller. För han verkade inte som någon vän till henne direkt. Vad som faktiskt hade hänt hade förblivit ett mysterium.

Både jul och nyår hade svichat förbi som det brukade. Vi hade bestämt oss för att våra familjer behövde lära känna varandra så på jul så samlades vi alla hemma hos min mamma, hela min familj och Caitlyns. Hennes föräldrar hade varit riktigt trevliga. Man märkte att spanjorer var familjeinriktade för de hade tatt mig för en i familjen efter bara fem minuter. Jag var trots allt glad att dom hade tatt det så och inte fryst ut mig för att jag gjorde henne gravid, det var trots allt mitt ansvar.

Det var första gången jag skulle med på en undersökning. Innan hade jag antingen varit upptagen eller så hade hon inte viljat ha mig med. Men idag så skulle vi få se barnet i ultraljud och jag skulle äntligen få veta om det var en tjej eller kille. Hon hade retats med att hålla det hemligt och det gjorde mig galen. Om jag ville så skulle jag nog fått ur henne det men det var inte värt att ta till några metoder för det som fanns i magen var ömtåligt och jag ville inte riskera att skada dem.
- Are you awake Harry? hörde jag en röst säga och vände mig mot dörröppningen. 
Där stod hon lika vacker som vanligt. Normala killar skulle väl kastat sig över henne och bönat och bett över att bli hennes pojkvän. Men jag käde däremot ingenting eller jo när vi bråkade kunde hon vara riktigt irriterande men den här tiden tillsammans i lägenheten hade förbättrat saker och ting. Vi bråkade inte lika mycket längre. 
- Almost, svarade jag lite trött. 
Hon skrattade lite grann och tittade menade på mig. 
- Breakfast. About 5 minutes. Hurry. 
Var det ända hon sa till mig innan hon försvann ur mitt synfält men jag hörde hennes trippande fötter gå i riktning mot köket. 
Jag rullade över på rygg och stönade till av trötthet. Jag var inte direkt den killen som gillade att gå upp tidigt.

Men på något mystiskt sätt lyckades jag ändå ta mig upp ur sängen på fem minuter och hasa mig ut till köket. Caitlyn skrattade när hon fick se mig antagligen såg jag väldgt trött ut. 
- Very funny, sa jag lite surt och satte mig ner där frukosten var framdukad. 

Hon hade tagit fram vår vanliga frukost, eller ja den vi åtminstonde åt sex av sju dagar i veckan. 

- So when do we leave? frågade jag som inte hade någon större aning om vad klockan var. 
- Hmm...in about 10 minutes, sa hon och tog en tugga av sin macka. 
- 10 minutes?! sa jag chockat. 

Jag hade ju inte ens tagit på mig kläder! 
- Don't look like you didn't know that, I told you that we would leave 11 o'clock yesterday, sa hon och såg väldigt road ut. 
- Yes, but I didn't know that the clock was so much! sa jag lätt hysteriskt och riktigt slängde i mig youghurten och sprang för att hitta några passande kläder. 
Jag var faktiskt riktigt nervös nu. Tänk om något skulle ha hänt med bebisen? 

Det tänkte jag om och om igen medan jag borstade tänderna i rekord fart. 
Jag hörde hur Caitlyn tog på sig ytterkläderna i hallen. 
- Harry are you ready? 
Hördes det strax där efteråt. 
- Ehm, yes soon, sa jag medan jag koncetrerade mig på att få bästa effekten på mitt hår. 
Efter det sprang jag ut till Caitlyn och slängde på mig skorna och jackan. 
- I'm done, sa jag och log ett stort leende mot Caitlyn och lutade mig mot dörrkarmen. 
Hon bara skakade på huvudet och gick förbi mig ut genom dörren. Jag småskrattade lite. Hon roades aldrig av mina små skämt. 

Jag klev in i bilen samtidigt som hon satte sig försiktigt ner. Hennes mage hade blivit stor nu. Det var inte alls långt kvar tills födseln. Bara två ynka månader. Om två månder skulle jag vara pappa. Om två månader skulle en lite människa ha mina gener. Om två månader skulle jag och Caitlyn vara föräldrar. Tillsammans. 
Jag hade funderat så mycket att jag inte märkt att jag kört hela vägen till sjukhuset. 

Jag smällde igen bildörren och gick efter Caitlyn som redan klivit ur bilen. Röntgen låg på andra våningen i sjukhuset. Nu började jag känna mig mer och mer spänd. Tänk det var första gången jag skulle se mitt barn på bild! Jag skulle till och med få veta om det var en pojke eller flicka! 
Jag greppade Caitlyns hand. Jag var så nervös så att jag inte ens tänkte på det. 
Vi hade inte ens kysst varandra sen den natten vi legat med varann. Ingenting fysiskt hade hänt mer än kramar och hålla handen. Mest för att det skulle se bra ut för pressen. 
Jag försökte sammla mina tankar medan vi klev in i ett rum där en kvinna väntade på oss. 
- Hello, Harry and Caitlyn, nice to meet you, sa hon och log. 
Jag log tillbaka men kunde inte direkt svara eftersom jag var så nervös. Jag började kallsvettas lite när hon bad Caitlyn att lägga sig ner på britsen. 
Om bara några få minuter skulle jag veta könet på mitt barn. 
- Everything feels good, sa kvinnan efter hon känt på Caitlyns mage ett tag. Now I going to listen on the babys heart. 
Hon log och tog fram ett stetoskop som hon lyssnade på Caitlyns mage med. 
- Ahh, the heart beats like it should, do you want to listen Mr. Styles? 
Jag vaknade upp som ur en dröm när hon sa mitt namn. 
- Y-Y-Yes, stamade jag fram och tog emot stetoskopet. 
Jag kände hur mitt eget hjärta bankade fort medan jag förde stetoskopet närmare Caitlyns stora mage. 
Jag kunde inte låta bli att tänka att det var mitt eget kött och blod som levde där inne. 
Jag satte försiktigt stetoskopet mot Caitlyns mage och lyssnade spänt. 
Först hörde jag ingenting och var rädd för att något hänt men precis när jag skulle säga till sjuksköterskan hörde jag plötsligt jämna dova slag från magen. Jag tittade upp på Caitlyn med stora ögon medan hon bara log. Jag kunde inte fatta att det var mitt barns hjärta jag hörde! 
Det var en lugn och jämn rytm. Något som lugnade mig enormt. 
Jag gav tillbaka stetoskopet till kvinnan. 
- That was amazing, sa jag till henne fortfarande i chock. 
- Yes, I know, it's unbeliveble, sa hon och log stort mot mig. 
Hon tog fram något som liknade en röntgen fast i miniformat. 
- So, now it's time to look at your baby, it's also now you can see if it's a girl or a boy, everything will come up on this tv, sa hon medan hon pekade på en stor tv apparat på väggen. 
Jag tog Caitlyns hand igen och höll den hårt. Det var detta ögonblicket jag längtat efter så länge. 
Caitlyn log mot mig. 
- Finally, sa hon. 
Jag nickade stumt. Jag var helt paralyserad av röntgen som hon förde mot magen. 
Jag tittade genast upp mot skärmen. Och efter några sekunder visades det en lite kropp. 
Eller ja man kunde inte se så mycket men jag kunde urskilja ben, armar och huvud. 

Lättnaden var så stor så att jag trodde jag skulle brista. Allt var bra med vårat barn! 
Det skulle ordna sig! Vi skulle bli en familj! 
Sjuksköterskan vände sig mot oss och log. 

- Congratulations Mr. Styles, it's a girl.

Because of förhinder har båda skrivit detta!! :)

Kapitel 31! :D

vad tycker ni om det? Var det bra att det blev en flicka? Hur kommer Harry och Caitlyn ta beskedet? Vad skulle ni gjort? 
Kan vi lyckas få 20+ i kommentarer? Vet att det är mycket begärt men ni ger så himla fina kommentarer och det betyder väldigt mycket för oss! Ni motiverar oss till att skriva vidare! Tack <3