LÄNKBYTE

 
[klicka på bilden för att komma till sidan]
 
  
Jag stirrade upp i det gamla taket. Sprickorna som avlöste varandra i rad. Hur hörnen på plankorna började murkna. Tårarna började rinna. Jag lät dem vara, det var endå ingen idé att torka bort dem. Efter en sista blick upp i taket ställde jag mig upp på det knarrande golvet och gick långsamt fram till garderoben. Jag kastade på mig första bästa plagg och gick sedan ut genom dörren, för en sista gång. Kylan trängde sig in genom min tunna jacka och fötterna stelnade bort av den iskalla gatan. Den mörka, opersonliga och kalla gatan under mig. Jag bet ihop och fortsatte frammåt. Den gröna tunnelbans skylten lyste upp mörkret och jag vek in. Jag satte mig ner på en bänk för att vänta. När man började ana ljuset från lyktorna ställde jag mig upp och gjorde mig berädd. Tårarna forsade längs mina kinder.
"ett...två...tre"viskade jag tyst och hoppade.
 
 


Skriv dina åsikter här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0