bara lite info!
hej på er!
hoppas ni hade en lika bra konsert som vi! och ni som inte va på konserten, hoppas ni hade det bra vad ni än gjorde, haha.
Jag och Felicia hade tänkt vi skulle ha ett litet uppehåll tills skolan ä slut, de ä värsta slutspurten nu med prov, inlämningar o de sista nationellaproven. men vi kommer knappast kunna hålla oss ifrån skrivandet, haha, så kika in här om ett tag så planerar vi en ny bra fanfics så länge! ;)
kram på er ♥
Alla dessa ord har ni läst!
60 001 ord... jag menar WOW.
Epilog - One mistake can change your life
Från kapitel 53 (Harrys perspektiv):
- What the hell! fick Louis ut och vände sig hastigt om för att se mig och Liam gapskratta.
- That was so mean! skrek Niall som försökte skaka av sig vattnet.
Jag och Liam gjorde high five samtidigt som vi båda fortsatte skratta.
Zayn hade lyckats hitta en handduk som dom alla tre slogs om.
Zayn hade lyckats hitta en handduk som dom alla tre slogs om.
Jag tittade på mina vänner medan jag fortsatte skratta. Dom var verkligen dom bästa vännerna man kunde ha. Det var fantasitsikt att jag fick den här möjligheten. Att göra det jag alltid drömt om med mina fyra allra bästa vänner.
- Caitlyn? Are you ready? skrek jag och tittade in mot lägenheten med Melanie i min famn.
- Yes, just two minutes! hörde jag ett skrik tillbaka.
Jag suckade och la ner Melanie försiktigt i barnvagnen. Hon suckade till och jag log åt henne. Det hade gått över två månader sen hon föddes och hon hade blivit mycket större den senaste månaden. Jag och Caitlyn hade vistast på stan med Melanie en vecka efter interjuven då vi var ute för att handla nya barnkläder. Det hade blivit kaos precis som vi trott. Men vi försökte ta det lugnt och höll Melanie i famnen så ingen skulle råka välta barnvagnen eller något sånt. Vi hade försökt att prata med alla så gott det gick och svara på alla frågor och låta dom få se Melanie men tillslut blev det för mycket och alla papparzzsis kom. Vi var tvugna att ringa Paul så han fick komma och hämta oss med bilen. Som tur var hade vi redan shoppat färdigt innan alla såg oss. Vi hade valt en perfekt dag för shopping. Sen hade vi varit ute några gånger varje vecka så att alla fans och papparazzis skulle lugna ner sig en aning. Nu blev det inte lika mycket skrik och kaos när vi sågs tillsammans alla tre.
Jag suckade och la ner Melanie försiktigt i barnvagnen. Hon suckade till och jag log åt henne. Det hade gått över två månader sen hon föddes och hon hade blivit mycket större den senaste månaden. Jag och Caitlyn hade vistast på stan med Melanie en vecka efter interjuven då vi var ute för att handla nya barnkläder. Det hade blivit kaos precis som vi trott. Men vi försökte ta det lugnt och höll Melanie i famnen så ingen skulle råka välta barnvagnen eller något sånt. Vi hade försökt att prata med alla så gott det gick och svara på alla frågor och låta dom få se Melanie men tillslut blev det för mycket och alla papparzzsis kom. Vi var tvugna att ringa Paul så han fick komma och hämta oss med bilen. Som tur var hade vi redan shoppat färdigt innan alla såg oss. Vi hade valt en perfekt dag för shopping. Sen hade vi varit ute några gånger varje vecka så att alla fans och papparazzis skulle lugna ner sig en aning. Nu blev det inte lika mycket skrik och kaos när vi sågs tillsammans alla tre.
Jag och Caitlyn hade också kommit varandra närmare. Det var precis som om Melanie hade fört oss samman.
Jag och Caitlyn kunde skratta åt samma saker som vi aldrig gjort förut vi kramades mer och hade en mer öppen relation där vi kunde prata om allt som hänt. Nu behövde jag inte gå till Louis eller någon annan ur bandet lika ofta för att få hjälp för nu vet jag att Caitlyn finns här för mig.
Jag log stort för mig själv när jag hörde att Cailtyn kom ut i hallen.
Jag skulle aldrig glömma det som hände förra veckan. Det var första gången vi kysst varandra på väldigt länge. Det hade bara hänt liksom. Vi hade lagt Melanie och stod och titta på när hon sov. Helt plötsligt hade vi bara vänt våra ansikten mot varandra och lett. Det hade kittlas så i magen på mig. Våra läppar hade mötts i en perfekt kyss. Det var just i det ögonblicket jag insåg att jag hade haft känslor för Caitlyn hela tiden.
Jag hörde ett par fotsteg och såg sedan hur ett par ballerina skor stod framför mig. Jag tittade upp och log in i hennes underbara ansikte.
- I'm ready, sa hon glatt.
- Finally, skrattade jag fram och reste mig upp.
Idag var det Cailtyns 21-årsdag. Hon trodde att vi bara skulle iväg till Louis där födelsdagsfesten skulle vara. Men i själva verket hade jag en överraskning som hon aldrig skulle kunna ana.
Vi tog hissen ner till entrén. Min bil stod redan framör ingången så vi skulle kunna komma iväg så fort som möjligt utan att fansen skulle bli skadade eller vara ivägen.
Konstigt nog stod det inga och väntade utanför som det alltid brukade göra.
- Wow, sa Caitlyn och tog upp Melanie från vagnen.
Hon hade nog insett samma sak som jag.
Jag ryckte på axlarna åt henne och lyfte in vagnen i bagagen medan hon knäppte fast Melanie i barnstolen.
Jag satte mig i förarsätet medan Caitlyn tog plats i baksätet eftersom Melanies stol satt fast bredvid mig.
Jag log mot henne i backspegeln och hon log tillbaka. Hon hade sin fina blommiga sommarklänning på sig. Den som vi hade köpt här om veckan och som jag blivit helt förälskad i. Hon var så vacker i den. Hon hade rött läppstift och håret var uppsat i en snygg knut på huvudet med några hårslingor som hängde ner. Det var ovant att se henne så smal. Efter alla veckor som hon varit gravid.
- Ehm..Harry, didn't you say that we were going to Louis? sa Caitlyn lite skeptiskt och tittade ut genom fönstret.
Jag log lite i smyg och svängde in åt ett helt annat håll än vad man skulle kört om man var på väg till Louis lägenhet.
Jag låtsades inte veta vad hon pratade om.
- Of course sweetie, we'll be there in a few minutes, sa jag och försökte dölja mitt leende som bredde ut sig på mina läppar.
Hon kollade skeptiskt på mig i backspegeln.
- Where are we going? sa hon sedan och la armarna i kors över bröstet. You know that I don't like surprises!
- Common honey, it's your birthday and we will celebrate it, sa jag hemlighetsfullt när vi började närma oss platsen vi skulle till.
Hon tittade förbryllat ut genom fönstret och jag såg att hon fick något igenkännande i blicken.
- But Harry, isn't it..
Hann hon bara säga innan vi kom in på gatan och hon fick se en stor banderoll där det stod " Happy Birthday Caitlyn ".
Hon gapade stort och tittade förvånat på mig.
- But Harry, we decided to not buy the house?! sa hon förvirrat när jag svängde in på uppfarten och parkerade.
- Well, yes, WE decided to not buy the house, I bought the house, sa jag och började skratta åt hennes min när vi klev ut ur bilen och alla våra vänner och familj kom utspringandes från det vita stora huset.
- Happy Birthday Caitlyn! skrek alla.
Caitlyn bara stod där och gapade när jag tog ut vagnen ur bagagen igen.
Jag skrattade mer och la armarna omkring henne.
- We'll celebrate you the whole night, viskade jag i hennes öra och kysste hennes kind medan alla våra närstående kom fram och gratulerade henne.
- You're presents are in the backyard, sa Niall och blinkade åt Caitlyn.
- This is just too much, fick Cailtyn äntligen fram och kollade på mig medan jag lyfte ut den sovande Melanie och la henne i vagnen.
- You're worth it, sa jag och log.
Hon bara kollade chockat på mig och följde med alla bakom huset. Jag väntade en liten stund och beundrade den vita fasaden. Det var ett vackert hus. Vi skulle trivas bra här.
Jag kände nervöst i min kavajficka. Jag var rädd för att jag skulle tappat bort den. Men jag lugnade mig genast när jag kände den blanka ytan mot mina fingrar. Jag tog ett nervöst andetag och körde sedan barnvagnen mot baksidan.
När jag kom runt hörnet fick jag se Caitlyn ännu mer stum där hon stod och beundrade alla dekorationer.
Jag hade lånat mammas utemöbler och även killarnas. Vi hade dukat upp ett långbord på den stora gräsmattan. Utanför den inglasade delen av altanen stod det ett stort bord fyllt med presenter.
På långbordet hade vi dukat upp med massa av olika rätter. Jag hade både beställt mat från en cateringsfirma och bakat med mamma. Jag ville att hennes födelsdag skulle bli speciell. Jag hade bjudit alla våra närmaste samt alla vänner jag kände till att hon hade och alla mina vänner hon träffat.
Vi var över 50 personer och jag var riktigt lycklig för jag såg hur glädjen spreds i hennes ögon. Jag tror inte riktigt att det var detta hon hade väntat sig.
Hon kollade upp mot det stora huset och fick tårar i ögonen. Hon fick syn på mig och log stort medan hon gick bort till mig på den gröna gräset.
- Harry, I don't know what I should say, thank you so much for this! sa hon gråtfärdigt och kramade mig hårt och länge.
Jag kände hur en värme spreds genom mig när jag kände henens närvaro.
- You're welcome Caitlyn, this is nothing, sa jag och kramde tillbaka.
Min mamma och hennes mamma och fram för att gratulera henne och kolla till Melanie.
Jag såg hur Louis höll på att diskutera något med min syster medan resten av killarna stod med sina flickvänner och kollade bort mot huset.
Men nej förresten! Var, var Niall?! Hade jag glömt säga till honom?!
Paniken spreds sig inom mig. Men jag hade ju smsat alla att planerna var ändrade igår? Eller? Jag hade väl inte kunnat missa honom?!
Paniken spreds sig inom mig. Men jag hade ju smsat alla att planerna var ändrade igår? Eller? Jag hade väl inte kunnat missa honom?!
Min blick flackade mellan alla gästerna som börjat bryta isen och stod och pratade med varandra.
Plötsligt fick jag se honom. Längst bort vid bordet. Men vad gjorde han? Inspekterade han rätterna?
Jag slappnade av och började skratta för mig själv.
Det var alltid typiskt Niall. Han och mat. Det måste vara hans första största kärlek.
Det var alltid typiskt Niall. Han och mat. Det måste vara hans första största kärlek.
Caitlyn och våra mammor hade gått bort till present bordet såg jag. Jag rynkade ögonbrynnen.
Vad hade min mamma gjort nu?
- Harry, I can take care of Melanie if you want to do it now? sa Liam plötsligt som hade kommit upp vid min sida.
Jag hoppade till jag hade inte direkt varit beredd på att han skulle komma men fann mig snabbt och mötte hans blick.
Jag nickade nervöst åt honom och kände en än gång i min ficka. Jag skakade nervös på huvudet.
- But maybe I should wait, sa jag nervöst.
Liam la sin hand på min axel.
- She's happy now, I believe in you Harry, just do it, sa han och log det leendet som bara han kunde göra.
Jag samlade mod och nickade. Jag gick fram till Cailtyn som verkade ha samlat sig en aning. Hon stod och pratade med några utav sina kusiner. Åtminstonde trodde jag att det var hennes kusiner.
Jag gick sakta fram mot henne. Det kändes som om mina ben var gjorda av cement och mina steg var tunga.
Jag kände hur handsvetten kom och jag tittade bak mot Liam.
Han gjorde tummen upp och log stort mot mig med Melanie i famnen.
MItt huvud började snurra så nervös var jag. Jag kände hur strupen snörptes ihop och jag fick svårt att andas.
"Take it easy Harry, take it easy" sa jag hela tiden för mig själv och försökte ta djupa andetag.
Resten av killarna hade nog förtstått vad jag tänkte göra och började dra sig närmare även Niall som lyckats slita sig från buffébordet.
- Umm...Caitlyn? sa jag nervöst när jag kommit upp bakom henne.
Hon vände sig om och min blick mötte hennes glada och lyckliga bruna ögon.
- Yes, Harry? sa hon undrande och log stort.
Mina ben skakade men jag tvingade ner dom på knä och jag såg hur hennes ögon vidgades.
Jag tog ett djupt andetag och stoppade ner handen i kavajfickan för att ta upp den lilla asken jag haft liggandes där hela tiden.
Jag tog fram den och kollade henne djupt i ögonen som jag såg började tårfyllas.
Hela mitt huvud blev tomt. Det blev för mycket. Först den otroligt fina festen, huset och nu detta. Jag kunde inte få fram orden. Men jag visste i mitt hjärta vad jag skulle svara. Nu för tiden kunde bara en blick från Harry få det att fladdra i magen. Nu förstod jag inte hur jag alltid kunde störa mig på varenda grej han gjorde. Melanie hade helt enkelt fört oss samman. Min lilla ängel. Jag drogs tillbaka till verkligheten och nickade. Tårar började rinna ner för min kind.
- Yes, of course, yes, sa jag och Harry trädde på ringen på mitt finger. Utan att betrakta den slängde jag mig i hans famn. Folk runtomkring började applådera men jag vägrade släppa mina armar runt Harrys hals.
Tillslut lirkade han isär oss lite och kysste mig mjukt på munnen. Jag log. Världens finaste kille. Vi släpper taget om varandra och folk börjar entusiastiskt prata om förlovningen och om hur de förutspått det.
Jag tar mig bort till bordet med mat, det är tomt för tillfället och jag känner att jag behöver lite tid att smälta allt. Jag tänker på hur lyckligt lottad jag är och hur bra Melanie kommer få det när hon har föräldrar som faktiskt tycker om varandra. En mindre komplikation.
- Congrats, säger någon bakom ryggen på mig och jag rycker till.
Jag vänder mig och möter Louis glada ansikte.
- Thanks, säger jag och ler svagt.
- Much to handle for just one birthday, right? skrattar han och greppar en tallrik.
Jag nickar och skrattar till.
- Very much.
- I'm happy you two finally had found each other. To be honest, I was worry you were going to say no for awhile, haha skrattar han och lastar upp på sin tallrik.
- Never, ler jag tillbaka.
- You better get over there and show them the ring istead of him describe it, ler Louis och pekar med den lediga handen mot Harry.
Han står med två av hans kompisar och min kusin och hennes man. Det ser ut som om han försöker förklara något, han viftar med händerna och håller på. Jag skrattar för mig själv och följer Louis råd, att gå över till honom. När jag sträcker fram handen för att visa ringen ler han underlättande mot mig. De beskådar ringen och gratulerar än en gång.
- Do you wanna see the house? frågar Harry mig glatt och tar tag i min handled innan jag hinner protestera.
Han tar med mig in och visar upp det enorma huset som inte ser lika tomt ut som sist vi varit här. Vardagsrummet är prytt med en soffa, tv och en fåtölj. Mellan tven och soffan finns ett vitt soffbord. Han tar med mig vidare in i köket där det inte alls ser ut att vara klart.
- I thought you wanted to design this part, ler han och jag nickar. Han fortsätter och visa mig resten av huset, ungefär halva huset är möblerat, resten har han sparat för att jag ska få vara med och bestämma.
Vi sätter oss på dubbelsängen som är ställd i vad som ska vara vårt sovrum. Jag lägger huvudet mot hans axel.
- I never thought a mistake can change your life to something this good, säger han jag skrattar för mig själv. För det var väl vad det här var från början? Ett ända stort misstag som tillslut blev det lycklig slut. Jag ångrar ingenting.
Kan inte fatta det. This fanfics is over. Känns som vi nyss satt och planerade och kom upp med idén. Den här har trots allt varit lättare att skriva än vår förra då vi planerat flera kapitel i taget och skrivit varnat kapitel istället för att båda skriver hela tin!
Många av er har sagt att ni vill ha en ny novell, vi håller fortfarande på och diskuterar så vi kan inte lova när/om den kommer upp isåfall! Men ni får kika in här lite då och då!
och IMORGON är dagen inne som så många av oss har väntat på! One Direction ska ha sin konsert i Sverige! Hur många ska dit och kommer vi se någon av er där?
Kram på er och ett hjärtligt stort tack till alla som läst vår fanfics och ännu större tack till er som så flitigt kommenterat kapitel efter kapitel!
Lots of Love
Frida & Felicia ♥
<----- här ä söta lilla Melanie några år senare! how cutie?Kapitel 53 - One mistake can change your life
Från kapitel 52 (Catilyns perspektiv):
Det går då upp för mig att Harry lurat dom. Han tog bara dit Paul för att dom skulle tro att vi va påväg. Att Paul va där fick dem att inte leta någon annanstans. Harry gick för att ringa och säga att vi var i säkerhet och jag tittade noga på hur Paul svarade, sa något till folksamlingen som sedan skingrades. Bara två stod kvar fastbeslutna om att vi faktiskt skulle komma.
- what did he say so they leave so Fast?
- He told them that we were save and won't be talking to them today. AnD he Said that we will talk about it on the interview next week.
- good, svarade jag och gick för att för första gången lägga Melanie i sin spjälsäng.
Veckan hade gått fort. Jag har för första gången i mitt liv handlat blöjor och gått upp mitt i natten för att trösta en bebis. Det var fortfarande helt osannolikt. Jag som bara är 19 år gammal har redan blivit pappa. Men Melanie var världens bästa unge. Hon grät knappt och vem som än kom på besök sa alltid att hon var en riktig solstråle. Det kunde jag i för sig hålla med om. Melanie hade förenat mig och Caitlyn på ett nytt sätt som jag aldrig skulle kunna tro. Vi var mycket vänligare mot varandra och kunde sitta och prata i timmar. Det var en helt ny stämmning mellan oss och jag kände att något nytt höll på att ske. Något som jag kanske aldrig trodde skulle hända. Men vi var också tröttare än vanligt. Vi hade haft besök nästan varje dag sen vi lämnat sjukhuset. Vi kunde knappt gå ut utan att bli upptäckta av massa fans som frågade massa frågor om Melanie och när dom skulle få se henne och hur det var med oss. Jag och Caitlyn svarade alltid att vi vill vänta eftersom Melanie fortfarande är väldigt liten. Vi hade avsiktligt valt att inte ta ut henne på stan än eftersom nyfödda barn behöver känna trygghet och ha det lugnt dom första veckorna och det är inte direkt det som skulle hända om vi kom med en barnvagn på stan. Det hade blivit helt kaos.
- Hey Harry! hörde jag plötsligt en röst med irländsk dialekt säga och kände hur en hand skakade min axel.
Jag tittade förvirrat upp och fick se alla killarna i en ring runt mig. Jag svor tyst för mig själv. Antagligen hade jag hamnat i min egena lilla värld igen.
- Oh, hi guys! jag log stort.
- Harry, can you stop drifting away to your own world? sa Louis och skrattade.
Jag rodnade lite grann.
- I'm sorry, I'm just so tired, Melanie screamed the whole night and Caitlyn were so unhappy, sa jag och gäspade stort.
Killarna tittade oroligt på varandra.
- Harry, you know that we're going on a tour soon and you need to sleep much before that, sa Zayn och tittade oroligt på mig med sina bruna ögon.
Jag viftade bort det med handen.
- I know guys and don't worry, I'll be fine, sa jag och log igen.
Dom tittade länge på mig. Jag tror inte att dom trodde mig men dom sa i alla fall inget mer.
- 10 minutes left guys, sa Paul som precis kommit in i rummet.
Jag nickade och kollade mig i spegeln en sista gång. Jag drog handen genom håret och mötte mina egna ögon i spegeln. Jag var lite nervös eftersom det var första gången jag skulle prata om Melanie och Caitlyn öppet i en direkt sändning. Tv-programmet hade ringt oss extra för att dom ville vara först med att höra om våra planer för touren samt om Melanie och Caitlyn förstås. Det var väl egentligen det som lockade dom. I alla fall var det så jag trodde det var.
Denna gången var det Liams hand som träffade mig i ryggen.
- It's time, sa han och gick före ut genom dörren.
Jag tog ett djupt andetag, skakade på huvudet och följde efter killarna ut.
Vi möttes av ett öronbedövande ljubel och starka spootlights som bländade oss ändå log vi stort eftersom det var just sånt här jubel som tagit oss hit.
Det stod två soffor i studion och i mellan dom ett bord med vatten, fruk och godis. En man satt i en fåtölj mitt emot sofforna. Vi delade upp oss och satte oss i båda sofforna precis som dom informerat oss om att göra innan.
- Hi there guys! This is one direction! sa mannen i fåtöljen.
Det sista var mer riktat åt publiken än åt oss. Ett om något ännu högre skrik bröt ut när han sagt "one direction". Vi vinkade glatt åt läktarna och log stort mot både kamrorna och publiken.
Efter att det mesta jubblet lagt sig riktade han sin uppmärksamhet åt oss och log.
- It's great that you wanted to come tonight, sa han.
- We're just happy to be here, sa Zayn och log stort.
Han blinkade åt Zayn och vände sedan sin nyfikna blick mot mig.
- So Harry, is it true that your daughter is born?
Jag log lite när mina tankar riktades in på Melanie.
- Yes, it's true, svarade jag enkelt.
Jag hörde hur publiken drog efter andan och programledaren kunde inte längre dölja sin nyfikenhet.
- Have you two decide a name yet?
- Yes, her name is Melanie, sa jag och log större.
Liam och Niall som satt på var sin sidan om mig dunkade mig i ryggen och alla fyra hade breda leenden på sina läppar.
- Melanie, sa programledaren långsamt.
- Dude, I like it, sa han efter en stund vilket gjorde att alla brast ut i skratt.
- Thanks, lyckades jag tillslut få fram när alla skrattat klart.
- But no one have got a picture of her, I have read all the magazins but they just write about her, they don't have a picture, sa han lite frågande och tittade på mig.
- No, that's true, sa jag långsamt och log åt publiken när ett mummel brast ut.
- Caitlyn and I decide to take it easy with Melanie the first weeks becuase we know that it will be so much papparazzis and people around us when we go outside, sa jag ärligt.
Han nickade långsamt och hummade instämande.
- You and your girlfriend are really clever, sa han gillande.
Det kittlade till i magen på mig när han sa flickvän. Ingen visste ju att det bara var påhittat förutom killarna, Paul och mangementet.
Jag hann inte tänka så mycket mer på just den känslan eftersom han fortsatte att fråga oss om vår tour, vilka länder vi skulle besöka, vad vi såg fram emot mest och alla möjliga frågor man kunde tänka sig. Han var verkligen nyfiken utav sig.
* * *
- Wow, that interview were soooooo long, sa Zayn när vi äntligen kommit tillbaka till var lougé.
Jag tog en vattenflaska som stod på bordet och drack några klunkar.
- Yeah, he was so curious! klagade Niall och slängde sig ner i soffan.
- He wanted to know everything! sa Louis som instämde i klagandet.
Liam som också hade taigt en vattenflaska tittade på mig och jag tittade tillbaka på honom.
Jag tror att vi tänkte exakt samma sak för vi började försiktigt gå mot soffan som stod i mitten av rummet.
- Yes, he could never shut up! sa Zayn och sjönk ner bredvid Niall och Louis i soffan.
Jag och Liam stod alldeles bakom soffan nu och skruvade upp korkarna. Niall tittade plötsligt upp men det var redan för sent. Iskallt vatten rann ner över alla tre's skjortor och dom skrek högt.
- What the hell! fick Louis ut och vände sig hastigt om för att se mig och Liam gapskratta.
- That was so mean! skrek Niall som försökte skaka av sig vattnet.
Jag och Liam gjorde high five samtidigt som vi båda fortsatte skratta.
Zayn hade lyckats hitta en handduk som dom alla tre slogs om.
Zayn hade lyckats hitta en handduk som dom alla tre slogs om.
Jag tittade på mina vänner medan jag fortsatte skratta. Dom var verkligen dom bästa vännerna man kunde ha. Det var fantasitsikt att jag fick den här möjligheten. Att göra det jag alltid drömt om med mina fyra allra bästa vänner.
Hej allihopa! Tyvärr var detta sista kapitlet! Vilket är sjukt tråkigt tycker både jag och Frida :( Men det kommer en epiolog också! Som ni absolut inte får missa! Jag har en fråga också!
Tycker ni att vi ska börja på en ny eller är ni trötta på vårt skrivande vid detta laget? ;p
Kommentera vad ni tycker!
Kommentera vad ni tycker!
