Kapitel 39 - One mistake can change your life
Från kapitel 38 (Caitlyns perspektiv):
Han släpper av mig vid affären och vi bestämmer att jag ska gå hem och han åker hem sålänge, ifall Jessica skulle komma. Jag ger honom en kindpuss innan jag hoppar ur bilen och går mot affären. Affären är full av godis i miljontals olika sorter. Jag tar mig en påse och börjar gå runt.
Det slutar med tvåstora påsar med tre kilo godis. Antagligen skulle det räcka i flera veckor. Kasörskan trodde inte att jag var riktigt klok när jag köpte så mycket. Men det fanns så mycket att välja mellan och jag var trots allt ett litet godismonster. Speciellt svag var jag för mjölkchoklad och lakrits.
Jag tar mina påsar och traskar hem dom tre hundra metrarna det är hem. För det var trots allt mitt hem även fanns det kändes konstigt att kalla det det.
Jag lämnade av Caitlyn nere vid affären och fortsatte sedan åka dom få minutrarna som det var kvar hem. Caitlyn och Jessica skulle ha någon slags tjejkväll. Skulle väl atgaligen bli så att jag fick sticka över till Louis eller någon ikväll. Om inte så skulle hon antagligen köra ut mig ur lägenheten. Om det är en sak jag har lärt mig så är det att deras tjejkvällar är heliga. Jag körde upp på garageuppfarten och stängde av motorn.
En dusch skulle jag väl i alla fall hinna med innan dom skulle storma huset, tänkte jag och klev ur bilen.
Väl inne gick jag runt och tände lampor. Jag hade aldrig gillat att det var släckt om jag var ensam hemma. Plus att det såg mycket trevligare ut om ljuset var tänt.
Jag gick in till sovrummet och rotade runt i garderoben. Jag behövde ju inte direkt klä upp mig för ikväll. Det var riktigt skönt att vara ledig denna helgen. Men nästa vecka skulle vi ha ett möte med mangementet och planera våran nästa tour.
Man kan väl säga att jag inte direkt gillade att vi skulle på tour direkt efter att bebisen fötts. Jag ville helst vara hemma med Caitlyn och mitt barn.
Mitt barn, sa jag högt för mig själv medan jag rotade fram en vit skjorta och ett par jeans.
Det kändes konstigt att säga det. Jag hade fortfarande inte kunnat accpeptera att jag skulle bli pappa. Även ifall jag såg Caitlyns mage växa dag för dag.
Jag skakade på huvudet för att sluta tänka. Det tjänade ingenting till att tänka på det där för miljonte gången.
Hag gick in i badrummet och la kläderna på den svarta skinnfåtöljen som jag inrett mitt badrum med.
Jag tog av mig skjortan jag haft på mig hela dagen och inspekterade mina " fyra " bröstvårtor i kropps spegeln som hängde på väggen.
Jag drog lite på munnen. Egentligen var det ganska kul att det hade blivit så. Två stora födelsemärken som verkligen gjorde så att det såg ut som om jag hade fyra bröstvårtor.
Jag tog av mig byxorna, strumporna och kalsongerna. Jag satte på vattnet och väntade en stund på att det skulle bli varmt.
Jag tog fram en blå handduk från den vita badrumsskåpet.
Jag klev in i duschen och kände det varma vattnet sila ner för min ömma kropp. Det slet på kroppen att jobba så hårt flera veckor i sträck.
Jag hade egentligen tänkt att jag skulle duscha en kort stund eftersom Jessica och Caitlyn kunde komma när som helst.
Men när jag verkligen kände hur vattnet smekte min kropp kunde jag bara inte slita mig från den varma duschen.
Jag tvålade in mig noga och lät vattnet skölja av min hud sakta.
Plötsligt ljöd ett starkt ljud från ringklockan. Jag svor tyst för mig själv. Jag hade helt glömt bort tiden.
Jag måste stått här i minst tjugo minuter! Jag skyndade mig ut ur duschen medan jag hörde ringklockan igen.
- I coming! hojtade jag och det verkade tydligen bråttom så jag slängde bara på mig handduken runt höfterna utan att tänka så mycket mer på det.
Jag nästa rusade ut till dörren där någon fortfarande stod och ringde på.
Jag öppnade dörren snabbt och till min förvåning fick jag se att det bara var Jessica där utanför.
Jag såg att hon inte var beredd på att det skulle vara jag som öppnade och hennes ögon spärrades upp ordentligt.
- Oh, hi Jessica, sa jag och försökte dölja min förvåning eftersom jag egentligen visste att hon skulle vara här nu.
Men var, var Caitlyn?
- Hey, Harry, sa hon lite chockad och tittade chockad på mig.
Jag tittade ner och insåg att jag ju inte hade något mer än bara en handduk på mig.
- Haha, ohh, maybe you should close the door, sa jag och blinkade åt henne.
Hon insåg att jag sett hennes blick och hon rodnade men stängde dörren.
- I think Cailtyn will be here in a minute, sa jag och log lite mot henne.
Hon log tillbaka.
- Oh, yes, I'm a bit early I think.
Jag stirrade bara på henne. Skojade hon med mig nu? Hade jag inte behövt visa mig halvnaken för henne om det inte varit för att hon var tidig?
Jag tror hon insåg vad jag tänkte på för hon skrattade till lite.
- It's okey, you have a lovely body Harry, sa hon och blinkade tillbaka.
Nu var det min tur och rodna. Innan jag hann svara kom Caitlyn in svepandes genom dörren med två jätte stora godispåsar.
Hon stirrade på både mig och Jessica en minut innan hon brast ut i skratt. Jag och Jessica stod där som två frågetecken och undrade vad som var så kul.
- Well, Harry, you shouldn't bother our guest, even if you want to strip for her, skrattade hon fram.
Jag kände hur mitt aniskte blossade upp ännu mer och jag hörde hur Jessica också började skratta.
Jag vet inte hur länge dom stod där och skratta. Men tydligen roade det dom väldigt mycket. Efter ett tag när jag trodde att dom snart skulle dö av skratt, tonade det ut och Caitlyn kollade på mig roat.
- I'm sorry honey, retades hon.
- You should be, sa jag tillbaka och stirrade på henne fortfarande röd i ansiktet.
Hon skrattade igen och gick fram till mig för att ge mig en puss på kinden.
- You should take some clothes and go over to Louis, sa hon efter det och gick in med Jessica i släptåg till vardagsrummet.
Jag tittade efter dom ett tag innan jag log för mig själv. Tjejer kan allt vara väldigt konstiga.
Jag gick tillbaka till badrummet och fann mina kläder där jag lämnat dom. Jag tog på mig dom snabbt medan jag hörde hur filmen rullade igång på TV:n.
Jag tog upp mobilen som legat i jeansfickan och skickade iväg ett sms till Louis där jag skrev att jag tänkte komma över. Hade han Eleanor där fick han köra ut henne eftersom detta skulle vara en grabbkväll.
Jag gick ut från badrummet och slängde ett ögonkast på TV:n och fick se att dom skulle se The Lucky One. Jag tror att Caitlyn sett den minst 100 gånger. Jag kan inte förstå hur hon fortfarande tyckte att den var bra.
Jag snörade på mig mina Paladium skor ute i hallen och tog ner jackan från kroken.
- I leaving now, skrek jag ihop om att dom skulle höra mig över den höga intro musiken.
- Okey, see you later, hörde jag en frånvarande röst svara.
Hon skulle antagligen glömma att hon svarat mig och ringa om en halvtimme och fråga var jag var någonstans. Men denna gången hade jag i alla fall haft tur med att få ett svar.
Jag gick ut genom dörren och kände hur vår kylan slog emot mig. Än hade det inte börjat bli varmt om kvällarna. Det var ju ändå bara april, men man kunde ju alltid drömma om att man snart skulle kunna vara ut sent.
Jag bestämde mig för att gå hem till Louis. Det var inte så långt egentligen. Det ända som skulle kunna hända på vägen var att jag stötte på några fans.
Jag stoppade händerna i jackfickorna och började vandra upp för gatan...
Kapitel 39!
Vad hände egentligen mellan Jessica och Harry? Hur tror ni barnets uppväxt kommer bli när hon har en pappa som jobbar mycket? Kommer Caitlyn och Harry bli ett par?
10 kommentarer till nästa! Tack för alla underbar kommentarer ni ger oss! ger verkligen motivation! <3
Kapitel 38 - One mistake can change your life
Från kapitel 37 (Harrys perspektiv):
Både jag och Caitlyn tjurade när vi begav oss till akutavdelningen.
Jag tyckte helt enkelt att jag hade gjort rätt i att slå till väggen istället för att ta ut min ilska på andra sätt. Tydligen hade jag gjort fel och hon visste bäst.
Det var inte många patienter som väntade på akutmottagningen så jag kom in fort till alla deras tusen frågor. Jag var verkligen inte på humör och svarade kortfattat. Det stod i alla fall klart för dom att jag behövde röntgas eftersom min hand började skifta i blålila och den hade svullnat upp.
Jag muttrade för mig själv. Jag skulle inte behöva sitta här om den inte vore för att han tog ut sin ilska så brutalt. Vi skulle inte berättat över huvudtaget.
- I'm sorry but I really need to go Cait, ursäktade Jessica och reste sig. I have work tommorow, you know.
- It's okay. You can log. Thank you for everything, sa jag och reste mig för att ge henne en hejdåkram.
- Are you sure? Frågade hon och granskade mig.
Jag nickade och hon verkade nöja sig med det.
- But we'll see next week, right? Movie at My place? Frågade jag och Jessica nickade.
Jessica gick längs den vita korridoren och jag satte mig ner igen i väntan på att Harry skulle komma tillbaka från röntgen.
En halvtimme senare kommer Harry gående längs korridoren, han sätter sig bredvid mig och suckar. Jag frågar ivrigt hur det gått och han berättar att den som tur va inte var bruten utan bara rejält stukad. Han visar mig hur doktorn satt på ett bandage och att det måste bytas varje dag. Jag tycker synd om honom. Han ser lite föragrad ut, och det ser ut att göra ont. Det var trots allt en riktig smäll.
Jag reser mig upp och tar tag i Harrys oskadade hand. Jag drar upp honom på fötter och ger honom en varm tröstande kram. Han besvarar den och lägger huvudet på min axel.
- It's gonna be alright soon, säger jag tröstande innan jag släpper honom och vi går hand i hand längs kooridoren och ut ur det stora sjukhuset.
* * *
- Are you ready? We gonna be too late lazyboy, skriker jag från köket.
Harry skriker yrvaket tillbaka.
Harry skriker yrvaket tillbaka.
- 5 minutes.
Jag suckar. Hur morgontrött får en människa vara egentligen?
Jag sätter mig ner på pallen som står i hallen så länge.
Det var i dag en vecka sedan Harry åkt. En vecka sedan Michael var här. Senaste veckan hade rusat förbi och Harry hade inte släppt mig med blicken för en stund. Han hade skyllt på att jag behövde va med och ta hand om hans hand, för att jag var den ända som kunde linda om. Egentlgien var det en dålig ursäkt med tanke på att det var busenkelt. Men jag hade följt med utan protester för jag kände mig trygg med honom. Och jag fick något att sysselsätta mig med.
- I'm ready, skriker Harry. En sekund senare står han framför mig i hallen.
Han tar på sig en jacka och converse sedan går vi ut. Harry backar ur sin bil ur garaget och jag hoppar in. Idag skulle vi se på huset som Harry hade tittat ut. Vi svänger in på ett glest kvarter med sju, åtta hus. Det verkar vara ett lungt kvarter och husen är stora och vita. Vi stannar vid tredje huset. Harry stänger av bilen och hoppar snabbt ut för att sedan springa runt och öppna dörren för mig. Jag tackar vänligt och vi går upp längs den grusade gången. Det står en stor tillsalu skylt på gräsmattan. Vi går in genom den vita dörren och möts av ett öppet hus. Det är folk som går runt och kikar i grupper, och vi bestämmer oss för att börja med vardagsrummet. Det är ett tvåvåningshus och på övervåning finns tre sovrum, ett allrum och en toalett. På nedervåningen finns kök, vardagsrum, arbetsrum, toalett och yttligare ett sovrum.
Det är en smart planlösning och de har sett till så att det är mycket öppna och ljusa ytor. Köket ser nytt ut, det kan inte ha bott många här innan.
- So.. what do you think? frågar Harry när vi gått runt i huset för andra gången. Han ler charmigt och ser frågande på mig.
- I really like it, I mean, it's beautiful, but isn't it very big? and expensive?
- I also like it, and I've told you before, don't worry about money. I'll fix that.
Jag ser fundersamt på honom.
- I want some time to think about it, okay?
Han nickar och vi tackar mäklaren innan vi går därifrån.
När vi går ut till bilen småpratar vi om vad vi kunde ha de olika rummen till och hur vi skulle kunna tapetsera och möblera.
- I need to visit the candyshop before we can go home. Jessica gonna come later and we'll have a movienight.
- Nice, I can drop you at the shop near the flat, if that's okay?
- Great, thank you.
Han släpper av mig vid affären och vi bestämemr att jag ska gå hem och han åker hem sålänge, ifall Jessica skulle komma. Jag ger honom en kindpuss innan jag hoppar ur bilen och går mot affären. Affären är full av godis i miljontals olika sorter. Jag tar mig en påse och börjar gå runt.
Det slutar med tvåstora påsar med tre kilo godis. Antagligen skulle det räcka i flera veckor. Kasörskan trodde inte att jag var riktigt klok när jag köpte så mycket. Men det fanns så mycket att välja mellan och jag var trots allt ett litet godismonster. Speciellt svag var jag för mjölkchoklad och lakrits.
Jag tar mina påsar och traskar hem dom tre hundra metrarna det är hem. För det var trots allt mitt hem även fanns det kändes konstigt att kalla det det.
tyvärr blir det inga bilder då varken jag eller felicia har tillgång till dator.
kapitlet skulle kommit upp en massa timmar tidigare.. menme var fullt upptagen med att dampa över att britawards inte funkade så bra.. såg ni deras framträdande? och har ni sett owoavideon? bara jag om älskar den? *.*
Carry blir deras shipname! och visst verkar de som de kommer varandra närmare?.. dom bråkar iaf inte!
och vad tycker ni om huset? ska dom flytta eller räcker Harrys lägenhet?
Kommentera!
Kapitel 37 - One mistake can change your life
Från kapitel 36 (Caitlyns perspektiv):
Jessica börjar berätta hela historien. Om hur hon kommit och räddat mig, och hur han hotat mig. Harry ser rasande ut. Det ser ut som om han inte vet var han ska ta vägen. Han reser sig upp så hastigt att stolen välter. Han drar händerna i sitt mörka lockiga hår. Jag ser hur han spänner käkarna. Han går fram och tillbaka i köket mumlades. Jag suckar. Det är trotsallt över och inget han behöver oroa sig för nu. Jag ser hur Harry ilsket tar upp en vas som står i fönstret. Vad ska han gör nu?
Ett olidligt högt ljud hördes när vasen träffade golvet. Jag hörde hur Jessica och Caitlyn skrek till.
Det var glassplitter över hela golvet. Jag bara stirrade på det. En glasskärva måste träffat min arm för blod droppade ner på golvet.
- Please Harry! Calm down! skrek Caitlyn åt mig och tog tag i min andra arm.
Jag knuffade bort henne försiktigt. Rädd för att jag skulle skada både henne och barnet om hon kom för nära när jag var så arg.
Jag knuffade bort henne försiktigt. Rädd för att jag skulle skada både henne och barnet om hon kom för nära när jag var så arg.
- He is just such an asshole! skrek jag och visste inte vart jag skulle ta vägen.
Jag kände hur ilskan kokade inom mig.
- And why didn't you told me about him earlier?!
Jag vände mig om och tittade på dom båda två. Båda skruvade på sig och tittade ner på allt glassplitter.
- Are you hurt? frågade jag Caitlyn eftersom ingen svarade mig.
- No, I'm not, sa hon och kollade på mig.
Jag såg att hon ljög. Hennes ögon tindrade alltid mindre när hon ljög.
Jag vände mig bort från dom och bet ihop käkarna hårt. Blodet rusade fram genom kroppen och jag var alldeles yr av vredet.
Hur kunde en normal människa ge sig på sitt ex? som desutom är gravid? en idiot är vad han är!
Hur kunde en normal människa ge sig på sitt ex? som desutom är gravid? en idiot är vad han är!
Det svartnade framför ögonen på mig. Jag var både arg på mig själv för att jag inte varit här och stoppat honom och så klart var jag jävligt arg på honom. Nästa gång han kommer hit ska han inte vara oberörd när han drar här ifrån.
- Just calm down! This wont help someone, sa Jessica.
Jag ignorerade henne och försökte att inte tänka på vad den idioten hade gjort mot Caitlyn.
Hur kunde man ens komma på en sån sak? Något stod ju inte riktigt rätt till med den människan det var en sak som var säker.
Skulle jag inte ens kunna få sköta mitt jobb utan att idioter skulle lägga sig i?
Visst Caitlyn är vacker men någon respekt för tjejer måste man väl ändå ha!
Jag var så arg så att jag gnisslade tänder. Jag visste att jag var tvungen att få ut min ilska på något sätt. Den ända utvägen jag såg var att slå till väggen. Tjejerna kunde jag inte direkt slå.
Jag var så arg att jag slog min knytnäve rakt in i väggen. Det hördes ett läskigt kras som tycktes komma från min hand.
Jag kände hur det blixtrade till av smärta och jag stönade högt.
Jag kände hur Caitlyn snabbt var framme vid mig och jag hörde deras röster men kunde inte direkt svara av all smärta som flöt genom min kropp som ilskna elektriska vågor.
- I think we need to take him to the hospital, hörde jag Caitlyns upprörda röst säga till Jessica.
- Me too, sa hon något lugnare men ändå överspänt.
Jag kände mig mycket lugnare. Jag hade blivit av med all ilska men smärtan i handen var olidlig.
Jag tror jag gjorde en smärtsam grimars när Caitlyn kände på min hand och det var det som avgjorde att det blev en tur till sjukhuset.
Caitlyn och Jessica hjälpte mig ut till Jessicas bil. Caitlyn satte sig lugnt bredvid mig och höll min friska hand. Det bultade i min andra hand och jag fick koncentrera mig hårt för att inte skrika.
- That was really stupid of you, hörde jag Caitlyn säga bredvid mig och la sina ben i kors.
- I can't help that your ex is an idiot, sa jag sammanbitet och försökte koncentrera mig på vägen istället.
Jag ville inte att vi skulle bråka nu. Framför allt inte när Jessica hörde på. Det var tvunget att vara bra mellan oss. Så var det bara.
- He was a nice guy, sa hon lågt bredvid mig och la till rätta en hårslinga bakom örat som trillat ner.
- Yeah, exactly, he WAS, muttrade jag när vi svängde in på sjukhusets parkering.
Både jag och Caitlyn tjurade när vi begav oss till akutavdelningen.
Jag tyckte helt enkelt att jag hade gjort rätt i att slå till väggen istället för att ta ut min ilska på andra sätt. Tydligen hade jag gjort fel och hon visste bäst.
Det var inte många patienter som väntade på akutmottagningen så jag kom in fort till alla deras tusen frågor. Jag var verkligen inte på humör och svarade kortfattat. Det stod i alla fall klart för dom att jag behövde röntgas eftersom min hand började skifta i blålila och den hade svullnat upp.
Jag vill bara ursäkta mig så mycket för både sent och kort kapitel! Jag har äntligen kunnat tatt mig upp ur sängen för att skriva det! Jag mår inte alls bra men jag tycker verkligen ni ska ha ett kapitel. Tack för alla fina kommentarer! Ni är verkligen värda allt! tack <3
Info!
Vi ursäktar verkligen att det inte kommit kapitel på en hel veckan!! Sjukt!
Men kapitlet kommer (förhoppningsvis) imorgon!
Under veckan har vi haft värsta slutspurten inför lovet!
Och Felicia som ska skriva kapitlet tänkte skriva kapitlet idag men (såklart) blev hon sjuk och fick gå hem från skolan! Men hon ska försöka orka skriva imorgon! Tycker ni ska önska krya på er till henne så kanske det går snabbare!
kram på er och tack för tålamodet.
/ Frida
Kapitel 36 - One mistake can change your life
Från kapitel 35 ( Harrys perspektiv ):
Hon rodnade ännu mer men log stort.
- I just wanted to show my love to you and Caitlyn, sa hon blygt och tittade ner.
Det blev ännu varmare i mitt hjärta när hon sa dig och Caitlyn.
Jag kramade henne hårt och kysste henne på pannan.
- I will never forget this, sa jag. Thank you! Thank you so much!
- I just wanted to show my love to you and Caitlyn, sa hon blygt och tittade ner.
Det blev ännu varmare i mitt hjärta när hon sa dig och Caitlyn.
Jag kramade henne hårt och kysste henne på pannan.
- I will never forget this, sa jag. Thank you! Thank you so much!
KMR STRAX
Efter många om och men hade vi fått våran middag. Vi hade avslutat kvällen på bästa sätt och dagarna hade gått. Efter lite övertalning från Jessicas sida hade hon stannat kvar hela helgen och var fortfrande kvar, för säkerhets skull enligt henne.
Idag skulle Harry äntligen komma hem. Det skulle bli skönt att få det lite normalt igen. Hur mycket jag än älskade Jessica och hennes sällskap så var det jobbigt med hennes överbeskyddande hela tiden. Harry gav mig iallafall lite space, vilket var det jag behövde. Jessica hade hållt mig sysselsatt hela helgenså jag hade inte haft en stund att tänka över saker och ting.
Jag skickade iväg ett sms till Harry för att höra hur långt han kommit, och när han beräkades komma hem. Jag fick snabbt ett svar. "About six". Enligt mobilen var klockan bara fyra så det var två timmar kvar innan han skulle komma hem. Jessica verkade trött för hon hade slumrat till i soffan när vi kollat ännu en film. Eftertexterna hade rullar för länge sen men jag hade inte orkat stänga av. Jag satt istället med mobilen och kollade runt på twitter, facebook och instagram.
Jag kollade runt i den realtivt öppna lägenheten. Det var inte direkt nystädat. Det låg saker hejvillt. Jag reser mig från soffan, lite för hastigt så det börjar snurra till i huvudet. Jag tar stöd mot soffkanten tills yrseln går över och går sedan ut till köket för att börja röja upp där. Nånstans måste an börja och där såg det värst ut. Det låg disk från hela helgen där. Det låg pizzakartonger, halvöppnade paket flingor och andra kartonger lite överallt. Jag började med att röja ut allt skräp. Efter det tog jag tag disken. Det såg redan mycket bättre ut. Men eftersom jag ändå var igång så fixade jag det riktigt snyggt. Jag damsög och torkade rent allt. När jag kände mig nöjd gick jag vidare till nästa rum.
När jag var mitt uppe i att göra rent på toaletten kom Jessica gäspande.
- So you are alive? retades jag.
Hon gäspade sömnigt och nickade.
- What are you doing? hon tittade skeptiskt på trasan i min hand.
- Cleaning.
- why? undrade hon.
- Just to make it a little bit nicer, skrattade jag ich fortsatte torka rent handfatet.
- When is Harry coming?
- Six, svarade jag lätt.
- Oh, sa hon och lämnade mig.
Jag fortsatte göra det rent och fint medan jag nynnande på One Thing. Jag hade mer och mer börjat lyssna på deras musik, och jag hade insett att den inte var så dålig, utan faktikt ganska svängig.
När jag var klar med hela lägenheten kände jag mig nöjd och satte mig med en ljudlig suck i soffan. Jag kände mig som en riktigt hemmafru.
Jag la händerna på magen och kände en liten spark. Det gjorde mig helt varm inombords. Magen hade växt sig riktigt stor nu, och det kändes för så fort jag anträngde mig blev jag trött snabbare än jag brukar. Jag la mig till rätta i soffan och tänkte att jag förtjänade en tupplur.
Jag vaknade av att någon höll för mina ögon. Jag försökte titta men allt jag såg var mörker. Mit hjärta började slå, var Michael tillbaka? Jag började skrika ihopp om att någon skulle höra mig.
Såfort jag började skrika hörde jag hur någon började fnissa och de stora händerna släppte sakta mitt ansikte. Jag möttes av ljuset och fick se att jag var kvar i lägenheten. Jag kände mig lättad men vände mig samtidigt om för att se vem det var som skrämt mig så. När jag vände mig om fick jag se Jessica och Harry göra en high-five och sedan började dom gapskratta när dom såg min snopna min. Jag snörpte surt på munnen och reste mig sakta från soffan. När dom sluttat att skratta så går jag fram till Harry för att hälsa honom välkommen hem. Han tar in mig i en stor varm kram.
Såfort jag började skrika hörde jag hur någon började fnissa och de stora händerna släppte sakta mitt ansikte. Jag möttes av ljuset och fick se att jag var kvar i lägenheten. Jag kände mig lättad men vände mig samtidigt om för att se vem det var som skrämt mig så. När jag vände mig om fick jag se Jessica och Harry göra en high-five och sedan började dom gapskratta när dom såg min snopna min. Jag snörpte surt på munnen och reste mig sakta från soffan. När dom sluttat att skratta så går jag fram till Harry för att hälsa honom välkommen hem. Han tar in mig i en stor varm kram.
- Are you okay? viskar han i mitt öra.
Jag nickar. Utan att ha en tanke på vad som hände i början av helgen. Just nu känns det bra, jag känner mig trygg i Harrys famn.
Han släpper mig sakta men motvilligt.
- Sorry if I destroy something, but i'm gonna go soon, I just have one thing to tell you, Harry, avbryter Jessica oss och Harrys utryck blir först lite generat men sedan tittar han förvånat på henne.
- Okay then, svarar Jessica. I just gonna get my bags in to my bedroom, if that is okay?
Både jag och Jessica nickar.
Han gick ut till hallen för att hämta sina väskor.
Jag och Jessica gick ut till köket. Vi sätter oss runt köksbordet. Harry kommer tillbaka och blir lite chokad när han ser att vi ser så allvarliga ut.
- So what's up'? frågar han oroligt.
- Michael was here, väser Jessica sammanbitet.
Jag ser hur Harrys ansiktsuttryck ändras och han vänder sin mot mig.
- Are you okay? Han ser riktigt orolig ut. I knew something happend. I felt it.
Jessica börjar berätta hela historien. Om hur hon kommit och räddat mig, och hur han hotat mig. Harry ser rasande ut. Det ser ut som om han inte vet var han ska ta vägen. Han reser sig upp så hastigt att stolen välter. Han drar händerna i sitt mörka lockiga hår. Jag ser hur han spänner käkarna. Han går fram och tillbaka i köket mumlades. Jag suckar. Det är trotsallt över och inget han behöver oroa sig för nu. Jag ser hur Harry ilsket tar upp en vas som står i fönstret. Vad ska han gör nu?
Gud vad uppdateringen suger. blir ju sur på mig sjölv när jag tänker på att jag borde skrivit tidigare.. men jag skyller på nationella! nu är alla i svenskan avklarade! känns asbra, hopppas de gått bra för alla andra som gjort np!
lite Carry moment därva? lr vad ska va deras shipname? Carry? Haitlyn?
jani.. Vad tror ni Harry kommer göra?
Kapitel 35 - One mistake can change your life
Från kapitel 34 (Caitlyns perspektiv):
Efter en stund stammar jag fram:
- W..w..what did he mean with the last he said?
Hon frågar inte vad jag menar utan förstår och svarar med engång.
- I actually don't know but he won't hurt you anymore. You're done with him. I'm gonna tell Harry so he can keep an eye on him for you.
Jag ville helst inte berätta för Harry och förklar för honom. Men antagligen var det det bästa. Han skulle hjälpa mig, det visste jag. Hoppas bara inte Michael skulle ge sig på honom av någon konstig andledning...
- Harry, hurry up! We'll be late! hörde jag Niall ropa flera hundra meter framför mig.
Jag rycktes ut ur mina tankar och blinkade till. Jag bet mig i läppen tills det sved till. Jag kunde inte hjälpa att det kändes precis som om det hade hänt Caitlyn någonting.
Jag hade vart frånvarande hela dagen, ända sen jag vaknat. Killarna var trötta på mig nu. Det märkte jag.
Jag började gå med snabba steg mot killarna. Jag kunde inte släppa tanken om att det skulle hänt Caitlyn någoit.
- Here's the father! sa Louis glatt när jag kommit ikapp dom.
Jag tittade surt på honom och slog till honom på axeln.
- I'm not a father yet!
Han flinade och blinkade åt mig.
- Don't worry. You will be that soon.
Jag räckte ut tungan åt honom. Alla dom andra skrattade som vanligt och Zayn dunkade mig i ryggen medan dom öppnade den tunga glasdörren till en resturang som var känd här i Frankrike.
- Here's the father! sa Louis glatt när jag kommit ikapp dom.
Jag tittade surt på honom och slog till honom på axeln.
- I'm not a father yet!
Han flinade och blinkade åt mig.
- Don't worry. You will be that soon.
Jag räckte ut tungan åt honom. Alla dom andra skrattade som vanligt och Zayn dunkade mig i ryggen medan dom öppnade den tunga glasdörren till en resturang som var känd här i Frankrike.
Jag fortsatte att stirra med tom blink framför mig. Jag hade inte fattat än att det var mindre än två månader kvar tills jag skulle vara pappa till en liten, liten bebis.
Liam ryckte mig i armen så att jag skulle hänga med in. Jag rodnade lite. Det kunde ju inte vara kul att umgås med en person som försvinner in i sina egna tankar hela tiden.
Vi satte oss ner vid ett bord nära fönstret och jag kände hur alla tittade på mig. Jag skruvade lite på mig och tittade ner i bordet.
- So Harry tell us more about Caitlyn and the baby, we haven't heard something about that for a long time, sa Liam och jag kände att hans bruna ögon tittade nyfiket på mig.
Jag tittade upp och skämdes lite för det.
- I'm sorry guys, it's just so much right now, you know me and Caitlyn fights a lot.
Det sista sa jag väldigt tyst eftersom jag inte ville att någon annan på restaurangen skulle höra det.
Jag tittade upp och skämdes lite för det.
- I'm sorry guys, it's just so much right now, you know me and Caitlyn fights a lot.
Det sista sa jag väldigt tyst eftersom jag inte ville att någon annan på restaurangen skulle höra det.
Jag såg hur deras blickar blev mer allvarliga och oroliga.
- Are you sure that it was good for you both that Caitlyn moved in? frågade Niall.
- Of course, we want that the baby to get a great childhood, sa jag rakt på sak.
- Are you sure that it was good for you both that Caitlyn moved in? frågade Niall.
- Of course, we want that the baby to get a great childhood, sa jag rakt på sak.
Killarna utbytte blickar precis när maten serverades. Vi hade beställt en kycklingrätt som denna restaurangen var berömd för.
Jag såg hur Louis tog mod till sig.
- But are you sure that it is the best thing for the baby?
Jag blev helt ställd när han sa det. Hur kunde han ta det så? Jag och Caytlin skulle väl bli bra föräldrar till vårat barn? Vi hade ju beslutat att det var det bästa vi kunde göra utav situationen?
Plötsligt öppnades det en miljon av nya dörrar i min hjärna.
Jag såg hur Louis tog mod till sig.
- But are you sure that it is the best thing for the baby?
Jag blev helt ställd när han sa det. Hur kunde han ta det så? Jag och Caytlin skulle väl bli bra föräldrar till vårat barn? Vi hade ju beslutat att det var det bästa vi kunde göra utav situationen?
Plötsligt öppnades det en miljon av nya dörrar i min hjärna.
Hade jag och Caitlyn varit för upptagna med vad vi trodde skulle vara bäst för bebisen så att vi hade glömt bort det allra viktigaste? Att ge vår lilla flicka ett tryckt och lugnt hem?
Jag kände hur jag sjönk ihop på stolen jag satt på. Hur kunde vi glömt bort det?
Jag kände en hand på min axel och mötte ett par nötbruna ögon.
Jag kände en hand på min axel och mötte ett par nötbruna ögon.
Jag log lite grann som för att visa att jag var okej fast inom mig vred och vände känslorna fram och tillbaka. Jag mådde illa. Jag hade ju bara tänkt på barnets bästa? Fast killarna hade rätt. Även ifall jag och Caitlyn kom bättre överens än förut bråkade vi fortfarande, och det är ingen miljö jag vill att mitt barn ska behöva växa upp i.
VI åt under tystnad och jag trodde mitt huvud skulle sprängas av tankar. Hur kunde jag varit så dum och inte tänkt på det innan?
Efter ungefär tio minuter när dom flesta av oss var färdiga yttrade sig Liam.
- Well...Harry, I know you and Caitlyn try to do the best for the baby, and I'm really impressed of you that you do all this for her. And I know that you and Caitlyn will find a way to make it alright.
Jag kollade på honom och log med hela mitt ansikte. Alla killarna mummlade instämande och log uppmuntrande åt mig.
Jag tackade gud än en gång för att jag fått dom bästan vännerna som någon kunde önska sig.
- Thank you guys, and I'm sure that we will do it, jag tog den sista tuggan av min kyckling.
- Well...Harry, I know you and Caitlyn try to do the best for the baby, and I'm really impressed of you that you do all this for her. And I know that you and Caitlyn will find a way to make it alright.
Jag kollade på honom och log med hela mitt ansikte. Alla killarna mummlade instämande och log uppmuntrande åt mig.
Jag tackade gud än en gång för att jag fått dom bästan vännerna som någon kunde önska sig.
- Thank you guys, and I'm sure that we will do it, jag tog den sista tuggan av min kyckling.
Vi skulle snart ge oss av till spelningen som vi skulle ha i norra delen av Paris. Jag stod framför spegeln och fixade till mitt hår. Våran stylist, Lou, hade inte följt med oss denna gången eftersom vi bara skulle vara här över helgen och hon vill vara hemma med sin kille och lilla Lux. Jag log mot mig själv i spegeln. Snart skulle lilla baby Lux ha en liten kompis att leka med.
Jag drog på mig den vita T-shirten jag bestämt mig för att ha och drog på mig kavajen. Jag stämplade mig själv som helt godkänt och rufsade till mitt hår en sista gång innan jag öppnade dörren och gick ut till dom andra killarna.
Det syntes att det var något speciellt idag. Alla var något finare än vanligt. Vi gick skrattandes bort mot hissen och tryckte på knappen som ledde till entrén.
Utanför hotellet stod som vanligt den svarta bilen och några fans som hade letat sig hit.
Vi stannade och pratade med dom eftersom vi hade gott om tid till spelningen.
Det var mest en av tjejerna som fångade mitt intresse. Hon var lång, smal och hade brunt hår. Hon påminde mig om Caitlyn på något sätt. Även ifall den här flickan var minst tio år yngre än henne.
- Hi there! sa jag glatt pch gick fram till henne.
Hon log stort.
- Hi Harry! sa hon lite nervöst.
Jag drog på mig den vita T-shirten jag bestämt mig för att ha och drog på mig kavajen. Jag stämplade mig själv som helt godkänt och rufsade till mitt hår en sista gång innan jag öppnade dörren och gick ut till dom andra killarna.
Det syntes att det var något speciellt idag. Alla var något finare än vanligt. Vi gick skrattandes bort mot hissen och tryckte på knappen som ledde till entrén.
Utanför hotellet stod som vanligt den svarta bilen och några fans som hade letat sig hit.
Vi stannade och pratade med dom eftersom vi hade gott om tid till spelningen.
Det var mest en av tjejerna som fångade mitt intresse. Hon var lång, smal och hade brunt hår. Hon påminde mig om Caitlyn på något sätt. Även ifall den här flickan var minst tio år yngre än henne.
- Hi there! sa jag glatt pch gick fram till henne.
Hon log stort.
- Hi Harry! sa hon lite nervöst.
- Are you coming to watch us tonight? sa jag och log.
- Yes, actually I will do that, svarade hon och letade efter något hon hade i väskan.
- Do you have something for me there? sa jag och log mer.
- Yes, actually I will do that, svarade hon och letade efter något hon hade i väskan.
- Do you have something for me there? sa jag och log mer.
Hon nickade lite blygt och räckte fram ett papper som var vikt på hälften.
Jag tog emot pappret och synade det. Det var lite veck i kanterna efter att det legat i väskan.
Jag tog emot pappret och synade det. Det var lite veck i kanterna efter att det legat i väskan.
Jag log mot henne en gång till och vecklade försikitgt upp pappret.
Det jag såg chokade mig totalt. Jag tappade fattningen om tid och rum. Jag blev så chokad och förvånad. Hade denna lilla flickan målat den här?
Det jag såg chokade mig totalt. Jag tappade fattningen om tid och rum. Jag blev så chokad och förvånad. Hade denna lilla flickan målat den här?
Jag tittade storögt på henne och jag såg hur hon skämdes lite och tittade ner.
Jag tittade på teckningen en gång till. Denna fantastiska flicka målade som en gud!
Jag tittade på teckningen en gång till. Denna fantastiska flicka målade som en gud!
På pappret hade hon målat mig, Caitlyn och vår kommande bebis.
På bilden stod jag och höll om Caitlyn bakifrån medan Caitlyn höll vår bebis som var inlindad i en filt varsamt i sin famn.
Jag blev tårögd. Aldrig hade jag fått en sån fin present av något fan. Caitlyn och jag hade för det mesta bara bemötts av hat och hårda blickar. Men den här bilden vägde upp alla dom gångerna jag sätt Caitlyn gråta över hat som spammade hennes twitter och facebook.
- You are amazing! sa jag och lyfte upp den lilla flickan.
Hon tittade först chockat på mig men log stort när hon såg att jag tyckte om den. Grabbarna som stod och skrev autografer blev nyfikna på min teckning och drog sig närmare oss.
- You are just amazing, this is the best present ever, I'm so happy that you gave me this, it means so much to me! viskade jag i hennes öra och satte ner henne igen.
Hon rodnade ännu mer men log stort.
- I just wanted to show my love to you and Caitlyn, sa hon blygt och tittade ner.
Det blev ännu varmare i mitt hjärta när hon sa dig och Caitlyn.
Jag kramade henne hårt och kysste henne på pannan.
- I will never forget this, sa jag. Thank you! Thank you so much!
- You are just amazing, this is the best present ever, I'm so happy that you gave me this, it means so much to me! viskade jag i hennes öra och satte ner henne igen.
Hon rodnade ännu mer men log stort.
- I just wanted to show my love to you and Caitlyn, sa hon blygt och tittade ner.
Det blev ännu varmare i mitt hjärta när hon sa dig och Caitlyn.
Jag kramade henne hårt och kysste henne på pannan.
- I will never forget this, sa jag. Thank you! Thank you so much!
Kapitel 35!
Visst var ungen underbar? :D Skulle ni gjort samma sak? Bemött Harry och Caitlyn med kärlek istället för hat? Och vad kommer hända med Caitlyn och Harry nu? Kommer han inse vad som är bäst för barnet?
Tack för alla underbara kommentarer på förra kapitlet! Ni förstår inte hur mycket det värmer! Ni är guld värda! På riktigt <3
