Kamerorna släcktes ner och dom lite smått chockade fansen började röra sig ut från lokalen. 
Killarna tittade både oroligt och undrande på mig medan vi gick bakom scenen. 
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Jag kände mig så tom. Jag hade ljugit fansen rakt upp i ansiktet. 
På grund av att mangementet ville det. Det kändes både bra och hemskt på samma gång.
Vi kom ut bakom scen och jag fick se Caitlyns osäkra ansikte. Det fick mig att slappna av en aning. 
Jag gick fram till henne och Lou medan killarna fortsate bort till rummet vi var i förut. 
- That was strong of you, Harry, sa Lou, klappade mig lite på axeln och försvann bort genom korridoren. 
Caitlyn bara tittade på mig med sina stora bruna ögon. Antagligen var hon lika chockad som jag. 
Intervjuen skulle komma ut på youtube om den inte redan var ute nu förstås, intervjuen hade sänts live vilket innebar att dom flesta directioners i UK redan hade sätt på den och antagligen var rätt chockade just nu. 
Jag kunde inte motstå lusten av att ge henne en kram så jag slog armarna omkring henne och andades in hennes lukt. Den doftade av svag vanilj parfym och hon luktade rent. 
- So the game has begin? frågade hon tyst i min famn. 
Jag suckade. 
- Yes, it has, sa jag kort och hoppades att det inte skulle betyda att alla fick för sig att skicka hat till oss nu. 
Jag kände hur hon tog ett djupt andetag mot min bröstkorg. Jag släppte taget om henne. 
- So should we go home? sa jag och log lite mot henne. 
Det bästa att göra i den här situationen var att ta det lugnt. 
Hon reagerade lite på dom orden men sa inget. Jag låtsades som om jag inte såg det men blev lite fundersam. 
- Yeah, sure, where are the other guys? 
Hon tittade runt i korrioren. 
- Here we are! 
Var det ända vi hörde innan vi knuffades omkull på golvet. Caitlyn skrek till men mest på grund av att hon blev förvånad. 
Jag tittade upp och fick se killarna försöka hålla sig för skratt över oss. 
- Ohh, really funny, sa jag bittert och reste mig upp medan jag sträckte ut en hand för att dra upp Caitlyn. 
- Well, we heard that you where looking for us so we came, sa Louis och blinkade med ena ögat mot Caitlyn som precis kommit upp. 
Hon log lite tillbaka. 
Niall skrattade högt och jag såg att Caitlyn gillade hans skratt. 
- You have a great laugh, sa hon utan att tänka sig för och rodande lite. 
Niall skrattade ännu mer. 
- Thank you my lady, sa han och blinkade åt henne. 
Jag tog tag i Caitlyns hand utan att reflektera över det. 

- Okey, now it's enough with the funny parts, sa jag och gick mot utgången med Caitlyn i släptåg. 
Jag hörde hur killarna skrattade efter oss. 
Bilen stod precis utanför utgången och väntade på oss som vanligt. 
Jag höll Caitlyn bakom mig för att skydda henen ifall det skulle vara några fans som väntade på oss utanför. Inte för att dom var farliga men man vet aldrig hur folk reagerar. 
Jag kände killarna tätt bakom oss men plötsligt blixtra det till. 

- Go in to the car! sa jag snabbt till Caitlyn och föste henne framför mig isället. 
Hon verkade fatta vad det handlade om och hoppade snabbt in i bilen samtidigt som killarna näst intill tryckte sig in i bilen. Bilen rivstartade och körde snabbt där ifrån. 
- They can't leave us alone for a second, stönade Niall och lutade sig tillbaka i sätet. 
- I agree, sa Liam och tittade ut genom bakrutan. 
Jag tittade på Caitlyn som stirrade rakt fram. 
- Everything going to be alright, viskade jag i hennes öra och det fick henne att le en aning i alla fall. 

- So do you guys come with us or do you go home? frågade Zayn och kollade från Caitlyn till mig. 
Jag tänkte en stund men förstod att jag och Caitlyn var tvungna att prata om det här. 
- I think we go home directly, sa jag och kollade på Caitlyn som inte protesterade. 
Hon verkade vara i sin egna lilla värld. Louis nickade instämande och bilen stannade utanför lägenheten. 
Caitlyn hoppade ur rätt snabbt och sa hej då till killarna. Jag klev ut efter henne men stoppades av en hand på min axel. 
- Good luck now brother, we thinking on you, sa Louis tyst. 
Jag nickade och log till svar. Dom kunde man alltid lita på. 
Caitlyn hade redan låst upp dörren så jag gick in i hallen för att ta av mig skorna. Jag hade gett henne en egen nyckel idag så att hon skulle känna sig lite mer fri i situationen. 
Jag hörde hur hennes fotsteg försvann ut i vardagsrummet. Jag tog av mig jackan och följde efter. 
Jag hittade henne i soffan tittandes ut genom fönstret. Jag satte mig ner bredvid henne med en duns. Hon tittade inte ens upp. 
- So...Caitlyn..how do you think about it? sa jag långsamt. 
Jag visste inte riktigt vilket humör hon var på. Hon vände sig om mot mig och hennes bruna ögon var otydliga. 
- Harry, this isn't my type of life. 
Var det ända hon sa. Jag visste inte riktigt hur jag skulle tolka det där. Vad menade hon? Ville hon inte fortsätta så här? Jag tittade oförstående på henne men hennes ansikte var helt slutet. 
Var det över redan? 

 

Kapitel 29 ute :D Hoppas ni gillade det!

Ursäkat för förseningen! Har inte haft något internet! -.-

Vad är det Caitlyn menar? Vad är det egentligen som kommer hända här näst?

10+ till nästa kapitel?

Tack för alla fina kommentarer hittills! Vi tar in allt! <3