Från kapitel 10 (Caitlyn's perspektiv) :

 Platsen fylldes snabbt med fans och jag kunde knappt tro mina ögon. Tänk att så här många fans hade kommit hit idag bara för att få en signering av oss, det kändes otroligt. 

Jag tittade runt på killarna och såg att dom var lika chockade och lyckliga som jag. 

Vi älskade verkligen våra fans och ville verkligen inget hellre än att göra dom glada. 

Kön slingrade på rätt snabbt ändå. Vi fick många leenden och fansen tyckte verkligen om att prata med oss. 

Det fanns verkligen många otroligt roliga personer som kommit hit idag. Niall hade redan skrattat så många gånger så att han hade fått ont i magen. 

Det var en väldigt trevlig stämning ända tills en blond tjej och en tjej med brunt hår kom fram till oss. 

- Hi, sa jag och log ett stort leende. Do you want an autogrph? 

- No, sa hon med brunt hår och tittade intensivt på mig. I want to talk with you Harry. 

Jag tittade lite förvirrat på dom båda. 

- Well, go on, sa jag och log igen. 

Jag fattade inte vad det var dom ville och killarna tittade lite oroligt på mig och tjejerna. 

- I mean in privacy, sa brunetten. 

Jag visste inte rikitgt vad jag skulle svara. Våra fans frågade aldrig det, eller jo men då skojade dom, den här tjejen verkade mena allvar. 

Innan jag hade bestämt mig för vad jag skulle göra kom en vakt fram till oss. 

- Sorry, but you need to move, there are more fans who want autographs, sa han och log snällt mot henne. 

Hennes blick mörknade. 

- Sorry, for that but I really need to talk with Harry, sa hon och försökte låta trevlig fast man hörde att det fanns en irritation i hennes röst. 

Plötsligt fick jag en känsla av att jag träffat den här tjejen förut. Hon var väldigt fin, men jag hade ingen aning om var, när eller hur. Jag kände bara igen henne från någonting men jag kunde inte sätta fingret på var jag kände igen henne i från. 

- I'm sorry miss, but you can't talk to Harry or anyone else here in privacy and that's for your best and the boys best, sa vakten med tålmodig röst. 

- But I want to talk to him! Can't you understand that?! sa brunetten arg och hennes kompis la en lugnande hand på hennes axel. 

- Caitlyn, calm down...sa hon lågt. 

Caitly. Caitlyn? Varför kände jag igen det namnet så väl? 

Någonstans inne i mitt huvud visste jag vem det var när jag tittade på henne men jag kunde fortfarande inte komma på vem det var. 

Fansen bakom tjejerna började tröttna och ett irriterat mummel bröt ut. 

- I'm sorry girls, but that's the rules, sa vakten och föste dom försiktigt ur kön och mot utgången trots deras protester. 

Signeringen började igen och killarna hälsade på fansen medan jag inte kunde släppa henne med blicken. 

Till slut stod jag inte ut med att se henne knuffas motvilligt mot utgången, så jag reste mig upp. 

Grabbarna tittade oroligt mot mig. 

- Please, Harry don't go, you don't know that girl, sa Niall och tittade upp mot mig medan jag började gå. 

- It's okey Niall, I don't think she will hurt me, sa jag och log lite mot honom. 

Jag kände alla blickar i ryggen på mig när jag gick mot vakten som höll på med att knuffa ut dom genom dörren. 

- Hey, stop with that, I want to talk to her, sa jag till honom och tittade menade på honom. 

Han vände sig om och tittade förvånat på mig. 

- Are you sure Harry? I didn't know that you knew this girls, sa han och kliade sig i huvudet. 

- But I have knew them for a long time, ljög jag. 

Jag visste ju inte vilka det var. Eller i alla fall trodde jag inte det. 

Vakten ryckte på axlarna och sa att det var okej, men bara ett kort samtal eftersom jag behövde närvara vid signeringen.

 - So..ehm...what did you want to tell me? sa jag och tittade lite snett på dom. 

- Harry, you really need to know this, började hon med brunt hår som tydligen hette Caitlyn. 

- And waht's that? sa jag och kollade förvirrat på dom. 

- Can we just go outside? Only you and me? sa hon och tittade menade på sin kompis. 

- Okay...sa jag tveksamt men följde med henne ut genom bakdörren. 

Dörren gled tyst igen bakom oss och tystnaden slöt sig om oss. 

Det tog ett tag innan någon av oss sa något. Jag försökte fortfarande komma på varför jag kände igen henne. 

Tystnaden bröts av att hon sa:

- Do you remember me Harry? 

Jag tvekade ett tag. Skulle jag ljuga eller säga hur det egentligen var? 

- Ehm...No, actually I don't, I'm sorry, sa jag och tittade ner i marken. 

Det var tyst ett tag innan hon svarade mig. 

- I didn't expected that either, sa hon tyst. You were drunk. 

- I was drunk? yeah, sure, I'm never drunk, sa jag och började skratta.

Jag möttes av en lång, mörk blick. 

- I'm not lying! You were drunk! nästa skrek hon. 

Jag blev alldeles paff. Skrek hon verkligen åt mig? 

- I'm sorry, calm down, I didn't mean to make you angry, sa jag lugnade. 

- No, but now you need to listen to me Harry, sa hon och jag såg hur hon samlade sig. 

- Okay, sa jag igen och visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. 

- Please..just believe me..sa hon lågt. 

- In what? sa jag förvirrat. 

Hon samlade sig en gång till och jag såg verkligen hur mycket mod hon hade tatt till sig. 

- Harry..you going to be a father..I'm pregnant..and it's your child, viskade hon fram. 

Jag bara stod där och stirrade på henne. Det tog ett tag innan orden hade sjunkt in. 

Jag? pappa? Hon måste skoja. Hon tittade nervöst på mig och bet sig i läppen. 

Helt utan förvarning började jag skratta. Jag kunde inte sluta det kom bara ur mig. 

- Sorry...I just don't know what I should say, but I know that I'm not your babys father.

Hon tittade misstroget på mig och hennes blick blev ännu mörkare. 

- Do you think I have drive so long?! Just to joke with you?! This is not funny! You are the babys father! skrek hon mig rakt upp i ansiktet. 

Jag började bli arg. Hur kunde hon bara komma här och säga att jag är pappa till hennes barn när jag inte legat med henne? Visst hon var bekant men jag hade känt igen någon som jag legat med. 

Jag tänkte på Michael Jackson och Justin Bieber som tjejer hade lurat och sagt att dom var pappa till deras barn. 

- I can't believe that, I'm sorry, but I know who I'm, sa jag och försökte att låta samlad. 

- You are just like everyone else in this famous world! skrek hon igen. 

- And how are they? sa jag och tittade intensivt på henne. 

Gud vad tjejen hade temprament! 

- They are idiots, all of them, väste hon fram mellan tänderna och knuffade till mig på vägen in igen. 

Jag bara stod där förvånad. Igen. 

Hade hon just knuffat till mig och gått här ifrån? 

Jag öppnade dörren och letade efter dom två tjejerna med blicken. 

Dom var borta. 

Mitt huvud snurrade. Jag? Pappa? Till Caitlyns barn? Jag är bara 18 år? Jag kan inte bli pappa! 

Jag försökte att le åt alla fans som var kvar men jag kunde inte tänka på annat än Caitlyn och varför jag kände igen henne. 

Killarna tittade oroligt på mig när jag satte mig ner igen. Jag försökte le mot dom och visa att allt var lugnt. 

Men inom mig rasade hela världen. Tänk om det ändå var sant det hon sagt? 

Hoppas ni gillar detta kapitlet! :D

Förlåt om det blev fel stavningar! Hann inte läsa igenom! Felicia som skrivit:)

Lite drama! 

Vad tror ni kommer hända? Kommer Harry komma på vem Caitlyn är? Kommer Caitlyn komma tillbaka? 

Klarar vi 10+ i kommentarer? :D

Från kapitel 9 (Harrys perspektiv):

 

 

Några stöttande ord och ett hektiskt samtal till mamma senare satt vi i soffan. Jag hade lugnat mig och börjadt förbereda mig mentalt.

Jag skulle föda barn om cirka sju månader. En söt liten unge om förhoppningsvis ar lika fin som Harry.

Jessica hade lovat mig att följa med till läkaren.

- But if we totally random search on Harry on google? sa hon och klickade upp google chrome på min dator som hade i knät.

- Why not, svarade jag.

Jag hade lovat mig själv och Jessica att iallafall försöka leta upp Harry och berätta för honom. Med tanke på hur fulla vi var så förtjänar han ändå att veta.

Jessica satt och bläddrade på datorn.

- Do you find something interesting?

- It's just pictures of one guy and Harry Potter everyehere, sa hon och vred datorskärmen mot mig.

Jag kollade igenom bilderna och fick se att det var Harry, min Harry som var på bilderna. Jag klickade upp en av bilderna då han stod med en grå kostym och log mot kameran. När jag såg honom på bilden så mindes jag när jag snackat med honom första gången, hur vi hade skrattat tillsammans.

Jag klickade mig in på hemsidan bilderna var utlagda på och det visade sig vara en bild till en artikel. Rubriken löd "One Direction's Harry Styles och Zayn Malik i fylle bråk." 

- That's him! Harry Styles, sa jag och tittade på Jessica.

- Hm, let me see, sa hon och vred tillbaka datorn mot sig. He must be famous, I mean why are there so many pictures of him if you just search on Harry?

Jag tittade tvivlande på henne.

- It's my babys father a celebrity?!

Jessica började knappa in något på datorn.

- I knew it! utrbast hon plötsigt.

Jag tittade på henne.

- Knew what?

- Harry is in a band called One Direction. I recognized his band mate Zayn. Don't you remember that I thought  he was hot when they were on the x-factor?

- I didn't watch x-factor, sa jag lite skamset.

- Haha, but they were on x- factor 2010 and the came third, sa hon.

- Okay, but it won't help me, it's difficult enough without the fact that Harry is famous.

- But it's so cool Cait, you have sleept with a celeb!

- Are you serious?

Jag kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken. Tyckte hon det var coolt? Det var fruktansvärt! Skulle folk få veta att han hade barn så skulle varken jag eller mitt barn få vara ifred. Vi skulle säkert få en massa hat också. Se bara på alla andra kändisar.

Jag rusade ut ur rummet och in på toaletten och låste om mig. Jag var så chokad.

Jag kunde väl knappast berätta för honom? Jag skulle inte få någon hjälp ändå, barnet skulle bara förstöra hans karriär. Och han skulle knappast ge upp den för ett fulleligg.

- Caitlyn, I didn't mean it that way, hörde jag Jessica säga på andra sidan dörren.

- But I took it that way, sa jag surt.

- Come out! Please, sa hon och ryckte i handtaget. I have something I need to show you.

- Show me what? sa jag och suckade.

- They are in Mancheaster today. If we hurry, we gonna be there right in time for the signing.

Jag öppnade dörren.

- How do you know?

- Some research, sa hon och blinkade med ena ögat.

- I can drive there, just pack som stuffs and then we go. Maybe it's your only change cause they're going on tour soon and are going to be away for awhile.

Jag tittade chockat och misstroget på henne. Hur visste hon allt detta?

Jag orkade inte argumentera utan packade ner lite grejer i en svart skinväska. När jag var klar, jag jag ut till köket. Där stod Jessica och bredde mackor. Hon tittade upp när hon såg mig komma in.

- Ready?

- Maybe, svarade jag. But how are we gonna convince him that the baby is his? He was drunk so he proboblay don't remember anything.

Jag såg hur Jessica funderade.

- That was a good question, but we have to deal with it later. Now we need to go.

 

Vi lämnade snart London och åkte mot Mancheaster.

Jag funderade under bilfärden. Var det verkligen så smart att berätta för Harry? Det kanske ändå var lättare att jag tog hand om barnet själv och han skötte sitt liv.

Och hur tusan skulle jag bevisa för honom att det var hans barn? Han skulle ta mig för en frånskyllande slampa. Jag suckade djupt. Helt plötsligt fick jag en ingivelse, hade vi låst dörren till min lägenhet?

- Did we lock the door?

- Yes. I did.

Bra tänkte jag. Det var väl bara jag som var virrig. Jag kom att tänka på min nyckel, var hade den tagit vägen? Hade det inte saknats en nyckel i nyckelskåpet? Kanske hade Harry den? När jag tänkte efter så hade det faktiskt vait låst när jag kom hem. Det måste vara han som hade nyckeln. Annars skulle jag aldrig kunna övertyga honom och han skulle aldrigens tro på att vi haft sex.

Jag kom att tänka på de Jessica sagt tidigare. Att det var "coolt" att vi hade legat. Hur kunde jag bli så sur att hon sa det? Hon får väl säga vad hon vill? Jag blev nästan irriterad på mig själv.

Måste vara hormonsvängningarna tänkte jag. Fast ioförsig hade mitt temperament alltid varit lite på hajsvaj. Ibland var jag lättretlig.
Struntsamma tänkte jag och kände hur jag blev sömnig och allt runtomkring mig blev avlägsnare och avlägsnare...

 

                                      *                                     *                                  *

 

Jag vaknade av att bilen stannade. Jag tittade ut och fick se att vi stod parkerade inomhus, antagligen i ett parkeringshus.

- We're in Mancheaster, sa Jessica och log stort mot mig. If you're quiet you could hear them sing.

Jag tystnade och lyssnade. Jag hörde hur det dunkade långt borta.

- Let's go, heyhoo, skojade Jessica och hoppade ur bilen.

Jag sträckte sömnigt på mig och öppnade bildörren för att kliva ur.

När jag kom ut bilen hörde man musiken högre, jag hörde hur de sjöng "crazy, crazy, crazy and the sun" eller någonting.

Jag började bli väldigt nervös nu.

När vi kom närmare såg vi hur ett stort område var avspärrat. Det var också uppsatt en stor scen.

När vi var bara några meter ifrån avspärrningen hörde vi hur någon med vad som lät som en irländsk stämma började tack för att alla kom.

- I think we need to go this way, sa Jessica och drog mig i armen.

Vi följde en skylt där det stod signering och hamnade i en kö som såg ut att vara ändlös.

Snart hade vi minst lika många tjejer bakom oss som framför.

Efter ett tag hörde vi hur någon började säga något i en megafon och alla började skrika. Inte långt efter det började kön gå framåt och efter någon timme kunde jag urskilja fem killar sitta längst fram vid ett bord...

 

 

 

Jag stod och höll min kalender i handen och funderade. Det var över två månader sedan min senaste mens. Det var överdrivet försenat. Jag brukade ha en eller två veckor försenat men inte två månader, det var för mycket!

Jag funderade en stund. Visst hade jag varit stressad det senaste, det hade varit en del på jobbet, men det var det alltid när det började bli kallare ute, så det borde inte påverka.

Jag satte mig i soffan oh funderade lite till.

Jag hade inte haft pojkvän på ett halvår så jag kunde ju inte direkt vara gravid..eller?..om inte.. jag täntke förskräckt. När var det egentligen jag och Jessica varit på puben? Säg inte att det var då... Jag tog upp min mobil och knappade in ett snabbt sms och frågade Jessica. Jag fick snabbt ett sms tillbaka.

Jag kände hur jag började gråta. Det kunde inte vara sant! Jag sprang till spegeln och kollade mig förskräckt i den. Jag drog upp tröjan och kollade på min mage. Jag ställde mig i profil och kände på min mage. Kunde det verkligen finnas något där inne? Något som växte för varje dag som gick? Jag sprang ut till soffan igen och letade förtvivlat upp Jessicas nummer i kontaktlistan på mobilen. Jag behövde stöd och råd just nu och någon som kunde få mig att se klart. Kunde inte hon det så kunde ingen.

- Hi, it's Jessica.

- Hi jess, sa jag och började storgråta.

- How are you Caitlyn? Are you crying? Whats happend?

Jag hörde oron i hennew röst.

- It's just...I think I'm pregnant, sa jag och brast ut i gråt igen.

- I'll be there in twenty minutes honey! sa hon och jag hörde hur en dörr smälldes igen i bakgrunden.

- Just stay calm for some more minutes and I'll be tere, okay?

Jag nickade och mm:ade och la sedan på luren.

Tjugo minuter skulle jag väl klara av att tänka på något annat, eller?

Jag tog fram min laptop och surfade in på facebook en stund. Inga nya händelser, inget kul. Jag suckade och tänkte på Harry. För det måste ju vara hans barn. Han var den ända jag varit med sedan Michael. Jag funderade en stund. Jag var antagligen tvungen att berätta för honom, men hur? och var skulle jag hitta honom? Han kudne vara var som helst. Han kanske inte ens var från trakten utan bara var här på besök?

 

Några minuter senare hörde jag hur någon ryckte i handtaget. Antagligen Jessica. Men jag hade låst så hon kom inte in. Jag ställde ifrån mig datorn och gick till ytterdörren för att öppna.

- Hi honey, how are you? sa hon så fort hon koom in och gav mig en varm, hård kram.

Jag kunde inte stoppa tårarna, dom bara rann, jag var så förvirrad och visste inte hur ja skulle fixa allt. Hela mitt liv skulle förändras inom sju månader..

Jessica släppte mig och ledde mig in till soffan. Vi satte oss ner och hon tittade på mig.

- Are you sure? började hon.

- Yep, it was two months ago last time I had my period, svarade jag och torkade tårarna på tröjärmen.

- Do you know with who..?

- Obviously Harry.

- Oh, the curly haired one?

Jag nickade.

- How do you fell? Are you gonna keep the baby or?

Jag tänkte efter. För mig hade det inte varit ett alternativ att göra abort. Jag skulle inte kunna med att förstöra ett liv,något som redan börjat växa i mig.

- I can't take away a life, so I have to keep it, I think, sa jag osäkert.

Jag såg hur Jessica nickade och hon funderade på nästa fråga.

Kanske var det inte så smart att behålla det? Det skulle krävas så mycket och jag vet inte om jag var beredd på det, om jag var mogen nog..

- Then, we have one thing we need to do, sa hon och reste sig. We need to test if you are pregnant.

Jag tappade andan, då skulle jag få det svart på vitt. Kanske var jag inte gravid? Men hur stor var den chansen? Egentligen var det ju 50/50.

Jessica drog med mig ut till hallen igen. Hon rotade i sin väska och tog sedan upp en påse. Hon tittade allvarligt på mig och räckte sedan påsen till mig. I påsen låg ett graviditetstest.

Now or never, tänkte jag och gick till toaletten. Jessica följde eft.

Jag öppnade nervöst förpackningen och följde sedan instruktionerna.

 

Några minuter senare stog vi nervöst och väntade på svar. Helt plötsligt pep den till och jag tappade andan. Den visade positivt, vilket bevisade att jag var gravid..

Jag föll ut i gråt och satte mig ner på golvet. Jessica satte sig bredvid mig och la handen om mina axlar.

Vad skulle jag ta mig till? Hur skulle jag klara av att uppfostra ett barn ensam?

- Honey, I'm gonna help you, we're going through this together. I promise, but first I think we have to find Harry and tell him because he need to know, it's his fault and you deserve help.

- We're never gonna find him, and it wasn't just his fault. We were drunk so it's my fault too..sa jag och kände hur hela jag fylldes av en känsla av hopplöshet.

 

Kapitel 8!!

Avslöjande del om man säger så.. vet att vissa smarta av er listade ut detta.. Menv ad tror ni, kommer hon hitta Harry? Och isf vad kommer han säga?

 

Det blir previously innan varje för ni ville ha det så :]

 

10+ till nästa? ♥

 

Tiden hade gått fort och det hade redan gått två månader sen jag bråkat med mangementet, vi hade hunnit med några spelningar och skivsigneringar. Det var alltid lika kul att träffa fansen. Men vad som hade hänt den kvällen är fortfarand ett mysterium för mig. Hur mycket jag än tänker så kommer jag inte på vad jag gjorde. Killarna var först misstänksamma och trodde att jag ljög för dom. Men varför skulle jag ljuga för mina bästa vänner? Dom frågade alla möjliga frågor som jag inte kunde svara på eftersom jag inte visste vad som hänt. 

- Harry why are you sitting here and think again? sa Zayn och la en hand på min axel. 

Jag ryckte till och kollade förvånat upp. Jag hade inte hört att han kommit in. 

- Ehm...I don't know, just much to think about, sa jag undvikande och log lite mot honom. 

Jag ville inte erkänna att jag tänkte på mysterienatten.

- You can't lie to us, sa Niall och blinkade åt mig. 

- Never bro, sa Louis och skrattade. 

Sen när hade alla kommit in i min lägenhet? 

- Okey, okey, I just think about, the last two months, sa jag och tittade ner i golvet. 

- C'mon guys! Give him space, sa Liam som kommit in sist genom dörren. 

Jag tittade uppskattande på honom. 

- Sorry, Harryboy, we just wanrt you to smile! sa Louis och rufsade om mitt hår. 

Jag skrattade. Dom var ju helt körda. 

- Okey, let's do something fun! sa jag och hoppade upp från stolen jag suttit på. 

- Yeah! tjöt grabbarna och det blev en stor gruppkram. 

- So what are we going to do? sa Liam och log. 

Han älskade verkligen när vi gjorde saker tillsammans. 

- Maybe we can have a game night! skrek Louis högt och slog till mig på armen. 

- Ah! that hurts Louis! sa jag och tittade surt på honom. 

- I think that's a very good idea, sa Zayn och log gillande.

- And then we need snacks! skrek Niall från ingenstans. 

Alla började skratta förutom Niall som såg ut som ett frågetecken. 

- What have I done now? frågade han förvirrat. 

- Awww...nothing sweetie, you are just so cute, sa Louis och smekte hans kind. 

Niall surnade till och tittade skeptiskt på oss. 

- So what? Maybe I need snacks to survieve! kontrade han med och gick ut i hallen för att ta på sig sina skor. 

Jag skrattade så att jag höll på att dö. Niall kunde vara så rolig ibland utan att han visste om det. 

- I going with you! sa jag och stegade ut ur köket. 

- Okey, guys, we fix the game and place, ropade Zayn efter oss. 

- Sure, sa jag och Niall i en kör medan vi öppnade dörren. 

En spelkväll var precis vad vi killar behövde. I övermorgon skulle vi på en spelning igen så vi behövde ta igen oss och bara vara oss själva för en kväll. Och kan kvällen verkligen bli bättre än att få spendera den med mina bästa vänner?

- Harry, how do you really feel about that night? It's seems that you think much about it, sa Niall och kollade på mig. 

Jag funderade ett tag innan jag kunde svara. 

- I don't know Niall, really...I don't know...It's just so srange that I don't remember anything, I mean, I'm not that type of boy who drinks until he got a hangover so he don't remeber anything, sa jag med ord som kom rakt från hjärtat. 

- I know and I understand you,  but you don't have to worry, I know you didn't do something stupid, sa Niall uppiggande när vi klev in genom dörrarna till affären. 

Jag log. Niall var alltid så förstående. Och visst hade han rätt? Vad kunde jag ha gjort som skulle vara så farligt? 

 

Kapitel 7 ute! Hoppas ni gilla det! Lite kort kanske! Men detta var skrivit av Felicia! :) 

Kommentera vad ni tycker! Även vad vi skulle kunna göra bättre! :)

& vill ni ha previously i varje kapitel? :)

 

 

 

Jag vaknade av ringklockan som var ställd på automatisk ringing. Klockan var bara halv sju.

Jag tvingade mig upp ur sängen och letade fram några dugliga kläder för en dags arbete. Jag hittade tillslut ett par tajta jeans och en vit t-shirt.

När jag tatt på mig gick jag ut till köket för att äta lite frukost. I köket såg jag min mobil ligga och ladda och tog upp den för att kolla om det var några missade samtal eller liknande. Jag hade fått ett nytt meddelande från Jessica.

Jag knappade in ett snabbt svar - "At my work twelve o'clock? x" - sedan öppnade jag kylen och tog fram smör, bröd och fil.

Jag satte mig och tuggade i mig mackan. Jag funderade över min "dröm". Hade allt hänt? Eller var det bara väldigt, väldigt verkligt?

Jag tog upp gårdagens tidning som låg på bordet och började bläddra igenom den medan jag häldde upp lite fil i en tallrik. När jag var klar så la jag undan tidningen och ställde disken i diskhon. Jag såg på mitt armbandsur att klockan började närma sig halvåtta så jag drog ur iphone laddaren och stoppade mobilen i bakfickan sålänge. Jag tog fram min guldiga väska och tog på mig mina boots. Fem minuter till busen går, tänkte jag och tog på mig en kofta. Jag gick till nyckelskåpet för att ta fram nyckeln men av något skäl hittade jag den inte där. Jag hann inte fundera så mycket över vart denv ar och kom på att jag hade den andra nyckeln i gårdagens jackficka. Jag tog snabbt framd en och gick ut och låste dörren sedan skyndade jag mig till busshållplatsen som låg tre kvarter bort.

Jag gick på bussen och satte mig vid en fönsterplkats så jag skulle se när vi kom närmare in i London stad.

Bussfärden som jag åkte fem dagar i vecka tog ungefär tjugo minuter.

När vi kom närmare Londons centrum kunde jag se Big Ben som stiligt tornade upp sig och inte långt bakom såg jag London Eye, som jag aldrig vågat åka då jag var lite rädd för höjder.

När bussen stannade klev jag av och begav mig mot sturbucks, där jag hade jobbat i snart ett halvår.

Jobbet hade jag fått av en ren slump då jag fikade där väldigt ofta och en dag pratade dom om att anställa nya och jag var snabb med att säga att jag gärna ville komma på jobbintervju. Och så blev det, det blev en intervju och det bestämade sig sabbt att de ville ha mig anställd där. Jag trivdes väldigt bra med mitt jobb eftersom jag var ganska utåtriktad och älskade att träffa folk. Dock var det inte så bra när jag hade mina dåliga dagar för då kunde de gå ut över mina kollegor och kunder..

Jag gick in genom de genomskinliga portarna till starbuck och gick in och hängde av mig min kofta och väska och tog då samtidigt på mig mitt gröna arbetsförkläde.

Jag kollade på schemat och fick se att det var min tur att stå i kassan vilket jag älskade eftersom man fick prata med kunderna och räkna som alltid varit min starka sida.

Det började lungt med bara ett få kunder som droppade in och ville ha sin morgonfika. Förmiddagen var lung och snart blev klockan tolv. När klockan var tio över såg jag hur Jessicas blonda uppsatta hår kom in igenom dörren. Som vanligt var hon sen, typiskt henne tänkte jag och sa till min chef Ben att ta över i kassan medan jag gick på lunch.

Vi beställde varsin smörgås och en latte var sen gick vi och satte oss vid ett lite mer avskilt bord längst bort från fönstret.

- How are you? frågade Jessica och tog första tuggan av sin smörgås.

- I'm fine, little hangover, but fine, sa jag och log. And you? Where did you go Saturday night? You just disappeared. 

- Hangover now? How much did you drink? I find a guy, sa hon med världens leende.

- I don't know, cause I don't remember but obviously alot. Oh, nice! sa jag och tog sista tuggan av min kycklingmacka.

- Badgirl, skojade hon och vi skrattade. He's name is George.

Jag såg att hela hon strålade när hon nämnde hans namn och jag kunde inget annat än att le tillbaka.

- But you Caity, didn't you found anyone?

- I think I actually did, but we were very drunk so I don't remember so much. But I think his name was Harry and he got gorgeous green eyes and the worlds most beautiful smile, sa jag och log till minnet av Harry.

- Someone is in love over here, skämtade hon och jag rodnade lite.

- No, he don't even remember me i think, sa jag och drack upp det sista av min latte.

- Are you sure? Maybe he's thinking of you! sa hon och log medan hon smuttade på sin latet.

- But tell me about George!

- He was really níce and funny. And he got light blue eyes, you know those who shine really beautiful. He also had brown hair, and I got his number and we have text since saturday. I think we're going to meet this weekend.

- I'm so happy for you Jess! He sounds perfect, I would love to meet him one day, sa jag och såg hur Jessica sprack upp i ett leénde.

Jag tittade på klockan och fick se att den började närma sig halv ett, dags för jobb igen alltså.

- I think I need to go back to work now, but see ya soon, sa jag och reste mig upp.

Jag gav Jessica en snabb kram innan  jag gick tillbaka till min plats bakom kassan.

Resten av dagen rullade på och det dröjde inte lång tid innan klockan redan var fyra och dags att sluta för dagen. Jag hämtade min väska och kofta och gick mot bussen som skulle ta mig hem.
Ännu en dag avklarad.

 

Era kommentarer värmer något så otroligt mycket!! Ni kan inte ens ana!

 

Detta va väl lite av ett mellan kapitel, men ni ska se, att i kapitel 7 & 8, då kommer det hända grejer o då kommer våran "plan" komma i verket ;)

Tills dess,

kraaaaaaaam på er ♥

 

Jag vaknade med ett ryck av en dörr som smälldes igen, och genast kom huvudvärken över mig som ett ilsket bi. Jäklar, jag måste ha festat hårt igår, tänkte jag och gned min panna. Jag slog upp ögonen och mötte soljus som sken in genom fönstret. Vilket ledde till att huvudvärken ökade. Jag stängde snabbt mina gröna ögon igen men öppnade dom lika snabbt igen.

 

Vänta nu, det här var inte mitt sovrum, tänkte jag och tittade mig snabbt omkring.

Rummet hade ljusblåa tapeter. Ingen utav mig eller killarna hade ljusblåa tapeter.

Så vart fan var jag? tänkte jag chockat och reste mig upp. Till min förskräckelse insåg jag att jag var helt naken. Jag började rodna. Vad fan hade jag gjort igår natt egentligen? Jag började känna lite panik och började leta efter mina kläder. Jag hittade mina kalsonger på sovrumsgolvet men inte resten av kläderna. Vad hade jag gjort igår egentligen? 

Jag gick ut ut rummet och fick se en bh ligga precis vid dörröppningen. Det fick mig att rodna ännu mer. Men eftersom det inte verkade vara någon i huset var det ju inte säkert att det var jag som knäppt upp den igår natt, bestämde jag och kom ut i en hall. Jag funderade över vart jag kunde lagt mina kläder men avbröts plötsligt av en hög ringsignal. Det var i alla fall en ringsignal som jag kände igen, tänkte jag och flöde efter ljudet. Ljudet ledde mig in till ett ljust men ganska så litet rum där både kök och vardagsrum fick plats. Jag fick se mina jeans ligga slängda nedanför en soffa. Jag fiskade upp mobilen ur fickan och fick se att det var Louis som ringde plus att jag hade 100 olästa meddelande plus 70 missade samtal. Jag fick skuldkänslor. Stackars grabbarna. Dom måste tro att jag dött eller något. 

Jag tryckte på svara knappen och satte telefonen mot örat.

- Hi, sa jag lite förläget och beredde mig på en utskällning. 

- Where the hell are you? We have called you a millon times but you don't answer! skrek han näs intill fram. 

- I'm sorry, I'm so sorry Louis, I just needed to think, sa jag snabbt för att försvara mig. 

- You could have called us or something! We have been so worried! We were so close to call the police! sa Louis lite lugnade eftersomn han hörde att jag var okej. 

- I'm really sorry Louis, It was so stupid of me, but I'm alright and I coming back soon, I just need to remeber where I am and where my car is. 

- You don't know where you are? sa han och höjde rösten. 

- Ehm...no, not really, but I think I'm still in London, sa jag tyst och tittade ut genom fönstret samtidigt som jag drog T-shirten över huvudet som jag hittar slängd på golvet. 

- You think?! You think you are still in London?! skrek Louis upprört och jag hörde fler upprörda röster i bakgrunden. 

- Louis calm down! skrek jag för att tysta ner honom. 

- I remeber that I was at a club last night and I think I know where it is. 

- Sorry bro, go and find your car, sa han mycket lugnare. 

- I will, I call you if something happen, but I'm okey, sa jag övertygande. 

- Good, we waiting at you in Niall's apartment, hurry up Harry! sa han och la på. 

Jag la ner telfonen i fickan igen och drog snabbt på mig dom. 

Det kändes inte bra att killarna hade vart orolig för mig. Louis hade låtit trött i telefonen. Antagligen hade dom varit uppe hela natten och väntat på mig. 

Jag skakade av mig skuldkänslorna och gick ut i hallen där min jacka var prydligt upp hängd och mina skor stod bredvid varandra. Jag måste verkligen ha gått hit frivilligt igår, tänkte jag medan jag tog på mig skorna. Konstigt att jag inte kan minnas någonting. 

Jag tog jackan i handen och öppnade dörren. Jag tvekade ett ögonblick. Kanske borde jag hitta en nyckel och låsa dörren? Jag vill ju inte direkt att hon som bor här ska få inbrott. Jag skakade på huvudet. 

Hur skulle hon kunna veta att jag vart här? Jag menar hon kanske har pojkvän också? Kanske gick jag bara hit när jag var full för att hitta någonstans att sova. Jag hatar att jag inte minns något alls, tänkte jag och smällde igen dörren. Men efter ett par steg ändrade jag mig och gick tillbaka in genom dörren. 

Ibland hatade jag att jag var så godhjärtad också. 

Jag rotade runt försiktigt i fickorna på jackorna som hängde i hallen men hittade ingen nyckel. Plötsligt fick jag syn på ett nyckelskåp och öppnade det. Det hängde kanske ett tiotal olika nycklar. Jag svor tyst för mig själv. Hur skulle jag kunna hitta rätt nyckel fort? Jag skyndade mig och bara efter ett par nycklar hittade jag rätt och vred om låset tills det sa klick. 

Jag blev lite förvirrrad när jag inte visste vart jag skulle lägga nycklen. Tillslut bestämde jag mig för att lägga nyckeln i min egen jackficka. Jag menar lägger jag den utanför kan ju någon annan hitta den och göra inbrott. Tar jag med den kommer ju i alla fall ingen inbrottstju att ta den, och jag kommer ju inte direkt tillbaka. 

Så detta är nog det bästa sättet

 

När jag kom ut på gatan såg allt så annorlunda ut. Visst jag hade svaga minnen om den här platsen men det var mörkt då. Var sjutton skulle jag gå? 

Jag kliade mig i huvudet och försökte minnas vilken bar jag vart på. 

Var det inte något på W? Wilian's? Wyane's? Wayne's? Där satt den! 

Wayne's bar var det jag hade varit på igår! Jag kollade mig omkring och fick se en ung mamma komma körandes på en barnvagn. Hon såg inte ut att vara mycket äldre än jag. 

- Hey there, I just wonder where Wayne's bar is?

- Hi, ohh...it's not so far from here, just go to left after this street and right on the next street, you can't miss it, sa hon och log mot mig. 

- Thanks, so much, sa jag och log tillbaka. 

Jag skyndade vidare medan jag upprepade beskrivningen i huvudet. Tur att det fanns hjälpsamma människor. 

Plötsligt fick jag syn på min bil. Jag pustade ut. Äntligen kunde jag få åka hem, jag hade fortfarand ingen aning om vart jag var någonstans men det gjorde inget längre, för nu kunde jag ta mig hem. 

Jag tog upp bilnycklarna och startade bilen. 
Jag svängde ut från parkeringen och fick se en stor skylt som visade att den här vägen skulle man köra om man ville tillbaka in till stan. 

Medan jag åkte hem funderade jag över vad som hänt. Jag mindes ingenting mer än ett tjejskratt som verkade väldigt bekant. 

Men kanske hade jag bara drömt? 

 

Så nu var kapitle fem ute också :D

Detta är skrivit av Felicia :)

Hoppas ni gillar det! Kommentera gärna! :D

tror ni, ni kan klara 8 + i kommentarer? ;p

 

 

 

 

Jag vaknade upp med en extrem huvudvärk och en väldig yrsel. Jag reste mig upp för att leta reda på någon värktablett.Jag vinglade ut till badrummet och fick till min förskräckelse se att medecinskåpet var tomt. Jag suckade djupt. Jag var verkligen tvungen att ha något till mitt bultande huvud, så det ända jag kunde göra var att gå till butiken runt hörnet. Jag gick ut till vardagsrummet och fick se kläder slängda över hela golvet och försökte minnas varför i allsin dar jag slängt dom där. Jag plockade upp min blåa tröja och försökte leta reda på min bh men den var spårlöst försvunnen, det ända jag hittade var killkläder...vart nu dom kom ifrån.

Jag gick in i sovrummet igen för att ta fram en annan bh och fick till min förvåning se att det låg en kille på andra sidan av min säng. Jag gick chokat lite närmare och fick se att han fortfarande sov. Hans bruna lockar låg fridfullt på kudden och han andades djupt. Jag kunde inte med att väcka honom.

Med tanke på alla kläder som låg lite här o var och han i min säng så hade vi nog haft en trevlig natt..

Jag tog fram en annan bh och tog snabbt på den och drog tröjan över huvudet. Jag kände hur det började svartna framför ögonen och var tvungen att sätta mig ner.

När yrseln tillslut avtog reste jag mig försiktigt upp och vinglade iväg till affären.

 

Jag kom in i den lilla butiken och tog mig till kassan med en gång. Väl framme vid kassan vinglade jag till och tappade balansen så mycket at jag ramlade. Jag såg hur kassörskan försökte hålla sig för skratt men tillslut kom det ett litet fniss. När jag inte kom upp blev hon generad och frågade istället:

- Are you okey?

- Uhmm..yyea, sludradde jag och reste mig upp för att be om huvudvärkstabletter.

- Here you go, sa hon och räckte fram tabletterna.

- Thanks, sa jag och gav henne pengar.

Jag vinglade ur butiken och började sakta ta mig hemåt. Efter ungefär halva vägen så kände jag hur trött jag var så jag satte mig på en bänk. Jag vilade ögonen en stund och helt plötsligt så var jag i drömmarnas värld.

 

Jag såg hur jag och Jessica gick till en pub, hur vi dansade tillsammans. Helt plötsligt byttes Jessica ut mot en kille med ett charmigt smile och glittrande gröna ögon. Vi dansade en stund tillsammans. Helt plötsligt byttes miljön och blåa väggar kom runt oss istället. VI var hemma i mitt sovrum. Killen med de fina gröna ögonen och lockiga håret började kyssa mig, intensivt och min kropp gjorde mekaniskt det med. I nästa stund var alla kläder av och han låg över mig i sängen. Jag ittade in i hans ögon och så att han dimmig. Antagligen väldigt full. Jag kände hur han kysste mig på axlarna och vidare ner på magen. Utan att jag själv styrde så drog jag upp hans huvud till mitt igen och han kysste mig på munnen igen. Efter ett tag tittade han på mig som om han ville ha tt godkännande och jag bara nickade. Sedan kände jag hur han kom in mig. Jag suckade av välbehag och såg att han också njöt.

Helt plötsligt var i på klädda igen och nu var vi tillbaka i baren igen.

- Harry, han och tog min hand.

Jag skakade den och vi log mot varandra sedan började allt skaka. Jag kände hur någon ryckte i mina armar och ropade 'hello'.

Tillslut öppnade jag ögonen och såg att det var en polis som stod och skakade mig.

- I think it's time for you to go home.

- Yea, right, sa jag medan han släptte greppet om mina axlar.

Jag reste mig från bänken och gick raka vägen hem till min lägenhet igen.

När jag kom in gick jag raka vägen till sovummet för att se om Harry -som han uppenbarligen hette- låg kvar. Sängen var tom. Jag gick ut till vardagsrummet för att se om kläderna var kvar men dem var också borta.

Undra om jag någonsin skulle få se han igen.. han hade trots allt världens finaste leende. Men han var säkert upptagen, det var ju bara ett fulleligg.

Jag suckade och stoppade i mig några tabletter innan jag gick in till sovrumemt och la mig utmattad på sängen. Jag somnade som en stock med nästan en gång.

Hade verkligen allt detta hänt eller var bara alltihop en dröm?

 

 

Ett inte så långt, typ mellan kapitel. Men såna behövs ju oxå!

 

Tack för besöksrekordet efter förra kapitlet! Sjukt! O hoppas alla nya stannar kvar!

 

Kram på er!♥

 

 

 Jag föll handlöst mot golvet. Det bultade till i mitt huvud när det träffade golvet. Jag svor tyst för mig själv. Jag hade kanske druckit en aning för mycket eftersom jag lyckats ramla av barstolen. Jag rodnade. 

- Are you okay? hörde jag en ljus stämma fråga. 

Jag tittade upp och fick se en brunhårig tjej titta ner på mig. 

- Yes, sa jag lite generad och reste mig upp. I'm fine. 

- Good, It just looked like it would hurt, sa hon och log ett litet leende mot mig. 

- It probably looked worse than it was, sa jag och satte mig på barstolen igen. 

- Well, thats your body..and by the way, I'm Caitlyn, sa hon och räckte fram en hand mot mig. 

Jag tittade in i hennes stora bruna ögon. Dom var lite dimmiga och jag förstod att hon var full. 

- Harry, sa jag och tog hennes hand. Den var varm. 

- So, why are you here? sa hon och förde ett vodka glas mot munnen som hon svepte i en klunk. 

- Well...I felt to be myself just for one time, sa jag efter en stunds tvekan. 

- Cheers! sa hon och räckte mig ett glas med vodka. 

Jag tog tacksamt i mot det. Den här tjejen visste precis hur man skulle glömma. 

Jag tömde glaset och frågade sedan: 

- And what about you? 

- Well..I'm here with my friend, and I don't know where she is right now, sa hon och tittade sig runt i lokalen. 

Jag tittade också runt som för att hjälpa henne men kom sedan på att jag inte visste hur hennes kompis såg ut och slutade titta och tog iställlet mer vodka.

- Well..she is probably with a guy, sa Caitlyn och svepte ett glas med vodka. 

- Maybe, instämde jag och beställde också ett glas till. 

- So how old are you Harry? sa hon och tittade på mig intensivt. 

- Ehm..I'm 18, sa jag lite lågt och skruvade på mig. Det var egentligen 20 års gräns på den här baren. 

Hon såg att jag inte direkt visat legg och började skratta. 

- I'm 20, so I can at least be here legally, sa hon och blinkade mot mig. 

Jag skrattade lite generat. Hon var en väldigt rolig tjej och jag var glad över att jag träffat någon som jag kunde prata med. 

 

Vi satt där och pratade ett väldigt långt tag, det blev både fler drinkar och skratt. Det slutade med att vi både blev stupfulla, eller i alla fall näst intill.

- Hey, Harry, you want to dance? sa Caitlyn och skrattade. 

- Sure, babe, sa jag och skrattade med henne. 

Vi reste oss och gick vinglat mot dansgolvet där det redan var fullt av folk. Klockan var en bit över 12 men jag kände verkligen inte för att åka hem nu. Jag kunde ju inte direkt köra hem heller men det var något jag fick ordan senare. Nu ville jag bara släppa loss och känna musiken ta över än. 

Caitlyn var välidgt grym på att dansa. Hon svängde sin kropp till musiken. Hennes blå blus satt perfekt över hennes kurvor och kunde göra en vanlig kille helt galen. Men jag kände ingenting. Inte mer än att jag ville dansa hela kvällen med henne. 

Hon log mot mig när hon såg att jag studera henne och jag skrattade generat. 

Hon tog sina armar omkring mig.

- C'mon Harry, dance with me! sa hon högt och glatt. 

Jag la mina händer på hennes rumpa på skoj och kände hur mjuk den var. 

- If you want that Caitlyn, we going to dance the whole night! skrek jag ut över folkmassan och vi båda började skratta. 

 

Klockan var närmare fyra och klubben hade stängt. Jag och Caitlyn var fullare än någonsin och gick runt på gatan utanför och skrattade åt precis allt. 

- You know Harry, you are a really good friend and I don't know where Jess is, sa hon och fnissade. 

- I love you too Caitlyn, sa jag och skrattade. 

Vi brast ut i ett gapskratt och kunde knappt stå. Men helt plötsligt blev hon allvarlig. 

- Harry, where do you live? frågade hon mig. 

Jag slutade också skratta. 

- I live in London, svarade jag och kom plötsligt ihåg att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. 

- It's long way from here, and you can't drive, sa Caitlyn fundersamt. 

Lite förnuft hade hon kvar i alla fall. 

- I can sleep with you! sa jag och kysste henne. 

Vi båda skrattade. 

- I think that's a good idea, sa hon och log utmanade mot mig. 

- So show me the way, sa jag högt. 

Vi gick upp för en lång gata och svängde sedan in till höger. Det var en liten och trång gata med hyreshus längs vägkanten. 

- Here it is, sa Caitlyn och öppnade en port till ett stort hyreshus med minst 15 våningar. 

- I live on the second floor. 

Vi tog trapporna efersom det bara var att gå upp för en trappa och sen stod vi framför hennes dörr och hon drog fram en nyckel och låste upp. 

- So Harry, welcome home, sa hon och flinade medan hon hängde av sig jackan. 

- Thanks, this will be great, sa jag och flinade tillbaka. 

Hon skrattade och gick sedan in i lägenheten. Jag följde efter henne och vi kom in i ett litet men smakfullt kök. Köksbänkarna var i trä medan spisen och kylen var vita. 

- Do you want something to drink? frågade hon. 

- Yes please, sa jag och tittade på henne medan hon letade efter en vin flaska. 

- You can go to the livingroom, I coming in a few minutes, sa hon och plockade ner några glas från en hylla. 

Jag gjorde som hon sa och fick se en stor grå tvåmannasoffa i ett hörn. Jag log för mig själv. Vardagsrum var det ja. 

- Here you go, sa hon och räckte mig ett glas. 

 

Vi satt där ända tills vi hade tömt vinflaskan och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var skönt att prata med någon som förstod. Jag tror att jag till och med pratade om allt med One Direction. Men jag var inte säkert för just då nuddade hon vid mina byxor. 

- Harry, I know you want this, sa hon och log lurigt mot mig. 

- Well..Harryboy is always ready, sa jag halvt spänt, halvt på skoj. 

Hon skrattade och satte sig gränsle över mig. 

Hon började kyssa mina käkben och hals. Jag stönade lätt och tryckte henne närmare mig. 

- You like this? sa hon och smekte min mage. 

- Yes..sa jag lågt och kysste henne. 

Hon skrattade och drog av mig T-shirten jag hade på mig och började kyssa min mage. 

Jag kysste hennes hals och drog mina läppar över hennes käkben. Jag kände hur hennes hand letade sig in under mina byxor. 

Jag reste mig upp och tog henne i min famn och letade upp sovrummet. Alkoholen och kåtheten gjorde det omöjligt att kunna tänka logiskt och avsluta detta. 

Jag slängde henne vargligt ner på sängen och la mig över henne. 

Jag förflyttade mina händer innanför hennes tröja och knäppte upp hennes bh medan jag drog av henne tröjan. 

Hennes andning ökade och hon smekte mina axlar. Jag kysste hennes nykelben och smekte hennes ben. 

Hon knäppte upp min byxknapp och började sakta dra av mig byxorna. 

Jag rös tilll och kände att nu gick det verkligen inte att stoppa. Bära eller brista tänkte jag och började kyssa henne mer passionerat medan jag smekte hennes kropp.

Så nu är kapitel 3 ute :D Detta kapitelt är skrivit av Felicia :)

Hoppas ni tyckte om kapitelt! Kommentera gärna vad ni tycker och om vad som kan förbättras eller bara helt allmänt! :D 

De flesta trodde att den svarthåriga killen var Zayn, vilket va fel, för han vara bara random o lik hennes ex. :3

 

 

- Harry, you need to wake up now! hörde jag en ljus röst säga. 

Jag slog upp mina gröna ögon och möttes av Louis vanliga leende men det var lite sorgsnare idag. 

Jag skulle just fråga vad han tänkte på när jag kom ihåg allt som vi bråkat om tidigare. 

- So...how did it end? frågade jag och tittade på honom.

- Well....han harklade sig. We still need to say what they want. They think this is important for our carrer. 

- But they don't even know our fans! Our fans need to know the truth and they going to support us even if we tell them the truth! skrek jag och reste mig hastigt upp så att stolen välte. 

Zayn, Niall och Liam kom ut springande från sminkrummet eftersom det snart var dags för interjuvn.

- Calm down Harry! We can't do anything about it anyway! sa Liam och tittade menade på mig. 

Precis efter han sagt det kom en anställd på studion och sa till oss att det var en minut kvar tills The Keith Barret Show skulle börja och att vi skulle ta plats på scenen. 

Jag log.

- Maybe you can't do anything about it, but I can, sa jag och började gå upp för scentrappan. 

Jag kände killarnas oroliga blickar i nacken. Men jag hade bestämt mig. Fansen skulle få veta sanningen om det så var det sista jag gjorde. 

 

                                              *                              *                               *

 

- And then we got the last question for today boys, sa Keith som höll i showen och log mot oss. 

Vi tittade snabbt på varandra. Det var den här frågan vi alla väntat på. 

Jag tittade ut över publiken och fick se mangementet sitta längst fram i publiken. 

Det är ju inte direkt så att det kommer förändra mitt liv eller så.

 

---

Kapitel 1 ute nu då! Hoppas ni gillade det! Kommentera gärna! Det är väldigt kul att veta vad ni tycker om den nu i början! :) 

 

 

 

Jag suckade i stolen som jag satt i det lilla, lilla rummet. Mangementet hade skrivit ett manus till oss, manus för vad vi skulle svara på intervjun vi skulle ha senare under dagen. Jag satt helt chokad. Jag såg att de andra killarna också gjorde det.

- Are you serious? frågade Louis och suckade.

Mangementet bara nickade.

- It's about us, our interview, our answers. We should have the opportunity to say whatever we want to! sa jag och reste mig upp.

Jag tänkte inte lyda det här dumma manuset. Det var bullshiet rakt igenom.

- What have we done to deserve this? frågade Niall med sin irländska accent.

- Your friends Harry and Zayn here, can explain that, sa han och la fram en tidningsartikel på skrivbordet.

Rubriken löd "One Direction Harry och Zayn hit a man".

- I think we should explain for them why it happened. Our fans deserve to know that we aren't perfect.

- But you can't tell them that you hit a man Harry!

Jag blev frustrerad. Mangementet kan inte bestämma vad vi ska säga. Vi borde få vara oss själva. Jag klampade ut ur det lilla rummet och satte mig på en stol utanför. Jag pluggade in hörlurarna i öronen för att stänga ute världen och började fundera. Några timmar till första intervju efter "händelsen".

Jag suckade och slöt ögonen,

Jag ville så gärna förklara mig, visa att vi inte är vårdslösa idioter som går runt och slår folk...

Efter ett irriterande bråk med mangementet orkar inte Harry längre med vardagslivet och utan att tänka sig för super han sig full i utkanten av London. Där träffar han en tjej som heter Caitlyn. Mötet med henne förändrar hela hans sätt att se på livet då han strax sätts inför valet mellan sin karriär i bandet One Direction och henne..

Hej på er!!

Ny fanfics på g. ~ One Mistake Can Change Your Life~

Nya deisgnen är uppe! Bara headern kvar.

Vår nya fanfics kommer att:

 

♣ ha mkt bättre uppdatering! minst 2 kap/vecka

♣ Handla mest om Harry

♣ Ha engelska dialoger

♣ förhoppningsvis inte få sådant segt slut

 

Sen uppskattar vi om ni skriver vad ni vill ha mer av eller vad som absolut inte får va med osv...

 

Kram på er!

 

[prolog kommer upp senast måndag]

Jag tittade på Johanna och Alexandra och de tittade tillbaka på mig.

Vi var tillbaka där allt började. I Belém.

Jag tittade upp och möten en klar blå himmel och en lysande sol. Det var så konstigt att vara tillbaka här, så mycket hade hänt sedan sist.

Vi hade precis kommit ur taxin som tagit oss från flygplatsen till hotellet.

Jag kände igen hotellet och såg att inte så mycket hade förändras sedan sist.

Johanna och Alexandra slöt upp bakom mig. 

- Ja, här har inte mycket förändras sen sist, sa Johanna och tittade upp mot skylten som satt på hotellet. 

Jag och Alexadra höll med och vi alla gick in genom glasdörrarna som ledde in till receptionen.

 

                                                  *                              *                               *

 

Vi stod nere på stranden. Klockan började närma sig ett så solen stod högt på himmelen. 

- Men blir inte det här perfekt? Sa Alexandra och tittade på mig.

- Jo, det blir de allt, vi kan ju sätta alla bänkar där, sa jag och pekade på den stora en liten del av den stora stranden. Vigseln skulle äga rum framför havet i solnedgången. Och om allt skulle bli som tänkt så skulle det bli en magisk kväll, jag kunde riktigt se framför mig hur jag sa ja till Niall och hur vi blev man och hustru.

- Tänk att våran lilla Izabella ska gifta sig snart! utbrast plötsligt Alexandra. 

- Ja gud, du har blivit så stor, sa Johanna och dom båda tittade på mig med stora ögon. 

- Men kom igen tjejer, jag är fortfarande eran lilla dumma vän, sa jag och log mot dom. 

- Awww, sa dom båda i kör och kramade om dom. 

Detta skulle bli den bästa semestern någonsin eller i alla fall näst bästa. 

Den bästa var ju ändå då Niall och jag träffades första gången, och nu skulle det hela avslutas med ett underbart bröllop. 

Men vem vet hur det kommer sluta. Ingen vet ju hur framtiden kommer se ut.