Kapitel 47 - One mistake can change your life
Från kapitel 46 (Caitlyns perspektiv):
Sedan var han så omtänksam så det gick inte att vara sur på honom. Bara sättet han så varsamt höll min hand på. Det fanns inte många killar som var lika godhjärtade som honom.
Sen var det bara problemet med Jessica kvar... Hon hade låtsas som ingenting, helt oskyldig. Inte konstigt att hon tog George otrogenhet så bra. Jag suckade för mig själv. Sedan kände jag hur smärtan i magen började komma tillbaka och jag pressade Harrys hand av smärta. Men han var redan snabbt uppe på benen och stod redan framför mig, beredd.
Jag tog upp henne försiktigt i min famn och bar henne mot dörren ganska snabbt. Jag ville inte orsaka henne mer smärta men vi var tvugna att skynda oss ifall det skulle vara något fel med bebisen eller kanske ännu mer stressigt om det verkligen var så att barnet ville ut nu. Även ifall det var en tidig födsel i sånna fall.
- Harry! It hurts, andades Caitlyn fram medan hennes aniskte skrynklades ihop till en grimars.
- I know, I know sweetie, but everythings gonna be alright, sa jag med lugnade röst medan jag stängde ytterdörren bakom oss och den gick i lås med ett klick.
Jag nästan sprang ner för trapporna eller ja så fort jag kunde med Caitlyn i famnen.
- Harry I can walk!
- No, I don't let you, just breath normal, I will fix this, sa jag stressat och satte försiktigt in henne i bilen.
Jag stängde dörren efter henne och kollade mig snabbt omkring medan jag gick över till förarsidan.
Jag såg en svart bil med tonade rutor som stod en bit längre bort. Jag rynkade ögonbrynnen lite.
Var det inte den bilen jag såg på vägen hit?
Jag hann inte fundera mer över det nu eftersom jag var tvungen att se till så att Caitlyn kom till sjukhuset var det nu än var som pågick.
Jag klev in i bilen och startade den. Jag såg hur Caitlyn höll sig i sätet och hur hon spände sig.
- Relax Caitlyn, sa jag sammanbitet medan jag gjorde en rivstart och började köra, antagligen allldeles för snabbt.
- I try, but it's hurt so much! sa hon med ett försök till lugnad röst.
Jag skulle precis svara när jag märkte att bilen hade startart precis samtidigt och följde efter oss ut på motorvägen.
- I kill someone if it's a papparazzi, sa jag irriterat.
Caitlyn tittade bak och fick se den svarta bilen.
- That car followed me home earlier, sa hon och bet sig i läppen.
Jag kollade chockat på henne.
- Fuck, we don't need this now, sa jag surt och ökade farten när jag fick se skylten som visade att vi hade 2 kilometer kvar till sjukhuset.
Caitlyn kved till och jag kollade oroligt på henne men hon viftade bort det.
Bilen fortsatte följa efter oss ända tills parkering vid sjukhuset där den parkerade några meter bort.
- Okey, common, now we need to hurry, sa jag och öppnade bilendörren och sprang runt till hennes sida.
- Can you walk sweetie? sa jag stressat och oroligt.
- I can always try, sa hon men hon hade en rynka av smärta i pannan när hon satte ner fötterna.
Jag tog upp henne i famnen utan ett ord och började gå med snabba steg till sjukhuset när vi plötsligt fick se kamerablixtar.
- Fuck, svor jag tyst för mig själv men jag tror Cailtyn hörde det.
- Harry Styles! Is the baby coming?
- Do you know if it's a girl or a boy?
- Isn't it too early for the baby to come?
Frågorna regnade över oss medan jag försökte se så glad ut som möjligt även ifall jag inte svarade på några frågor. Fler papparazzis hade tydligen fått höra att vi var på väg till sjukhuset för dom samlades i en klunga runt oss så att jag inte kunde komma förbi och jag kände hur Caitlyn ansträngde sig för att inte visa smärtan.
- Excuse me guys, can you let me in so Cailtyn can come to a doctor, sa jag och försökte låta samlad.
- So the baby will be born?
- Common Harry! Is it a boy or a girl?
- Can we take a picture of you two?
Dom blev bara ännu mer uppjagade men flyttade motvilligt på sig och jag skyndade iväg med Caitlyn samtidigt som fler blixtrar lös upp bakom oss.
Jag kastatde nästan mig in på sjukhuset för att slippa dom.
- Please we need help! She's pregnant and she has pain in her stomach! Please help us!
Flera doktorer kom springandes och tog henne ifrån mig och la henne på en bår.
- Sir you need to stay here, but we will tell you what's going on when we know it, sa en utav dom medan dom hastade iväg med Caitlyn.
Jag hann inte ens protestera och sjönk ner på en bänk i väntrummet.
Flera frågor snurrade runt i huvudet på mig. Tänk om barnet var på väg? Tänk om jag skulle bli pappa nu? Skulle barnet verkligen kunna bli så förtidig?
Jag behövde verkligen killarna nu. Jag satt där med huvudet i händerna.
Jag hade gjort så fel mot henne också. Jag låg med hennes bästa vän. Det var just snyggt till pojkvän, även ifall det inte var på riktigt så förtjänade Caitlyn någon sok tog hand om henne efter att hennes föredetta kille varit otrogen mot henne.
Hennes vackra bruna ögon som alltid brukar vara så glada och alltid ha den där speciella glimten hade bara varit ledsna och sårade när dom kollat på mig.
Jag tog ett djupt andetag för att inte börja gråta. Vilken idiot jag var ändå.
Plötsligt slog det mig att jag inte var kär i Jessica. Hon var bara bra på att lyssna. Hon var en fantastisk tjej. Men det var väl antagligen det som hade gjort att jag trott att hon var den för mig. För att vi hade haft så lätt att prata om allt. Hon var en jag alltis kunde lite på. En bra vän. Men inget mer.
Jag bestämde mig för att ringa till henne och berätta hur jag kände så att vi skulle få ett slut på detta. Att jag kunde säga till Cailtyn att hon inte behövde oroa sig mer eftersom jag löst det. Sen var det ju bara hon och Jessica kvar. Men det skulle lösa sig. Det skulle det.
Jag tog upp min mobil ur fickan och tryckte upp Jessicas nummer.
- Hello? hörde jag en tveksam röst säga i andra änden.
Jag hade antagligen glömt ändra så att mitt nummer visades.
- Hi, It's me, Harry, sa jag tonlöst.
- Oh, hi Harry, svarade hon lite lugnare men sorgsnare.
- Hi, Jessica, I just thought that we need to talk, sa jag och höll andan.
- Yes, that was a good thought Harry, we really need to talk.
Jag drog fingrarna genom håret och funderade på vad jag skulle säga.
- Jessica..I..I just don't..you know...
Jag kunde verkligen inte komma på vad jag skulle säga.
- Harry, you don't need to explain, this was just a mistake, we can't be together, and I donät think we really likes each other in that way, and I'm so sorry about this, poor Caitlyn.
Alla ord bara rann ur henne. Alla ord som jag tänkt säga fick hon till i pefekta meningar. För mig hade det varit som ett ända stort trassel men det var skönt att hon kände samma sak.
- Alright Jessica, I think the same, we should just stay like friends and end this, or what do you think? frågade jag och kände hur en sten lättade från mitt bröst.
Hon var inte arg, sur eller ledsen. Bara förstående. Men vad skulle hon göra? Vi hade sårat den personen som betydde mest för oss.
- Yes, I think that's a great idea Harry, sa hon lugnade. We end this now.
- Good, sa jag. Bye Jessica, we see us soon.
- Yes, bye Harry, take care of Caitlyn, I must meet her soon and make things clear.
- Yes, I will, and I know that you will be friends again, sa jag som försökte släta över det hela.
Jag kunde riktigt se framför mig hur hon log åt orden.
- Yes, I hope so too, goodbye Harry, sa hon en sista gång.
- Goodbye Jessica, sa jag och la på.
Jag lutade mig tillbaka mot väggen bakom mig. Det ända jag var orolig över nu var över Cailtyn. Vad kunde vara fel? Vad var det som höll på att hända? Var bebisen på väg eller var det något annat?
Något hemskt? Något som gått fel?
Äntligen kapitel 47! Förlåt för att ni fick vänta så länge!
+ att ingen läst igenom detta mer än jag nu, så ja, jag vet att det antagligen är mycket fel i texten!
Men hoppas ni kan ha överseende med det!
Tack för alla fina kommentarer till förra kapitlet! Kan vi satsa på 10+ igen? :D
Kapitel 46 - One mistake can change your life
Från kapitel 45 (Harrys perspektiv):
- Leave me alone, you're stupid idiot! fick jag till svar.
- Never! skrek jag tillbaka, jag började också bli arg.
Min kind pulserade ikapp med mitt adrenalin. Jag visste inte att hon var så stark men min kind sved fortfarnde.
- Stand there if you wnat! skrek hon.
Jag bet ihop käkarna och bankade hårdare.
- Caitlyn!! skrek jag ännu högre och bankade ännu mer.
Plötsligt hörde jag hur porten nere i trapphuset öppnades. Jag höll andan. Bara det inte var dom.
Jag frustrerade av ilska. Han hade inte bara legat med min bästa vän, han hade ljugit för mig. Det var det som var det värsta. Han hade ljugit mig mitt upp i ansiktet. Jag var så arg så hela jag skakade. Jag presade samman mina händer så hårt att mina knogar blev vita. Jag försökte andas djupt och kontrollerat. Hormonerna spruddlade inom mig.
Harry bankade på dörren igen.
- Caitlyn! We aren't even together right?
Hans ord träffade mig som ett knytnäveslag. Jag märkte att även om vi inte var tillsamans så kände jag något för honom. Jag kunde inte förneka det längre.
- No, but maybe...sa jag tyst men tillräckligt högt för att han skulle höra. Maybe I have have feelings for you.
Jag hörde hur han höll andan. Jag ville bara rycka upp dörren och se hans reaktion. Hans ansiktsuttryck skulle avslöja om han kände samm tillbaka eller inte. Att inte veta vad han tänkte gjorde mig galen. Kanske hade jag sagt för mycket?
- I'm sorry, var det ända han sa och jag kände hur tårarna började falla okontrolerbart ner för mina kinder. Jag hulkade så mycket aatt jag var tvungen att sätta mig ner. Jag satte mig ner mot väggen i hallen.
- I'm sorry I've let you down so many times, and that I didn't understand it. I'm really sorry Caitlyn, you need to open the door, I can't let you cry alone. And maybe I have feeling for you too, I don't know, because everything in me is upside down right now. Please Caitlyn let me in.
Det lät som om han bara sa det för att få mig att må bättre, men det gjorde det inte, det kändes bara värre att inte veta exakt. För då kunde jag inte komma över honom.
Jag reste mig upp igen och torkade av mina tårar på tröjärmen. Jag la handen på låset. Han kunde inte stå därute hela dagen, men skulle jag släppa in honom? Han skulle ta det som om jag förlåtit allt..
Just när jag besämt mig för att öppna kände jag en oerhörd smärta i magen.
- AHHHHHHH, skrek jag och jag hörde hur Harry reste sig utanför.
Det kändes som mensvärk fast mycket värre och det tog inte slut. Jag kippade efter andan och försökte att ta det lungt.
- Caitlyn. take deep breath and try to stay calm, sa Harry oroligt utanför dörren.
Jag hörde hur det raslade i nyckelhålet, så antagligen försökte han ta sig in.
Jag andades djupt och värken började avta. Jag låste upp dörren och Harry slet upp den och kom in.
- How is it? frågade han oroligt och tog tag runt min midja för att stödja mig.
- Should we drive to the hospital?
Han tittade oroat på mig och torkade mina blöta kinder med baksidan av hans hand.
- I'm okay, säger jag och pressar fram ett litet leende.
Han pustar ut och tar med mig in till vardagsrummet där han försiktigt lägger mig på soffan.
- Are you sure that you are okay? frågar han och sätter sig på huk vid mitt huvud.
Jag nickar till svars. Det var bara en värk, det kunde ta flera timmar innan det skulle komma någon mer, det var trots allt två månader kvar till beräknad födsel.
Harry reste sig från min sida och gick till andra änden av soffan och tog upp filten som hängde på armstödet. Han bredde ut den över mig och jag kände hur värmen från den spred sig i min kropp.
Han satte på tven och satte sig på golvet framför mig. Han tog min hand och bara höll den.
- Tell me if it hurts again, sa han och tittade in i mina ögonon.
- Promise, svarade jag ärligt och han nickde nöjt och vände sig sedan om mot tven, fortfarande med min hand i sin.
Trots vad han gjort visste jag att jag hade förlåtit honom för länge sen. Han varverkligen ledsen på riktigt och jag märkte att han ångrade sig. Sedan var han så omtänksam så det gick inte att vara sur på honom. Bara sättet han så varsamt höll min hand på. Det fanns inte många killar som var lika godhjärtade som honom.
Sen var det bara problemet med Jessica kvar... Hon hade låtsas som ingenting, helt oskyldig. Inte konstigt att hon tog George otrogenhet så bra. Jag suckade för mig själv. Sedan kände jag hur smärtan i magen började komma tillbaka och jag pressade Harrys hand av smärta. Men han var redan snabbt uppe på benen och stod redan framför mig, beredd.
ojojoj! vad händer!?!?
verkar som det löst sig mellan Harry och Cailtyn iaf.. lr?
10+ igen?
Kapitel 45 - One mistake can change your life
Från kapitel 44 (Caitlyns perspektiv):
- You can talk to me about it, iaf you want, I hope you know that. I'm always Here for you, no matter What!
- No matter What?
Jag nickar och Jessica ser ut att börja säga någonting men avbryter sig sedan och säger istället:
- Good.
Jag ler och bestämmer mig för att jag inte ska pusha henne. Det är hennes val om hon vill prata om det eller inte. Trots det vill jag att hon ska förstå att jag finns här för henne lika mycket som hon fanns för mig under Michael tiden...
kommer
Jag satt vid köksbordet och trummade med fingrarna mot bordsskivan och min blick gled alltid till klockan på väggen. Jag var nervös. Dels över att Cailtyn träffade Jessica just nu och dels för att jag inte visste hur jag skulle berätta om natten. Jag sneglade bort mot diskbänken där kastrullerna stod från igår. Det högg till i mig. Jag hade missat vår middag på grund av det. Det som inte fick hända. Det som inte skulle bli något. Det värsta man kan göra. Ligga med ens flickväns bästa kompis. Fast det var ju inte direkt så att vi var flickvän och pojkvän men utåt sätt var vi ju det. Och i vilket fall så var detta bara fel. Hemskt fel.
Jag tryckte händerna mot huvudet som i ett desperart försök till att tvinga bort tankarna. Caitlyn skulle komma hem när som helst. När som hest skulle jag få reda på om hon visste om vad som hade hänt. Vad vi hade gjort. Det hemska.
Plötsligt öppnades dörren och jag nästan flög upp från stolen eftersom jag varit försjunken i tankar. Jag drog nervöst mina fingrar genom håret och försökte samla mig. Tänk om hon redan visste om det. Då skulle jag inte få en ärlig chans till att förklara mig. Jag suckade lite om det nu finns någon bra förklaring till det här.
- Hi Harry! hörde jag Caitlyns glada röst ropa.
Jag andades ut lite. Då hade i alla fall inte Jessica sagt något. Men då hade jag den värsta biten framför mig. Jag visste att detta måste göras. Även ifall jag helst ville glömma alltihopa och låtsas osm ingenting så visste jag att både jag, Jessica och Caitlyn skulle må bättre av att jag berättade det. Eller ja, i alla fall jag och Jessica.
- Hi Caitlyn, svarade jag för sent och kort för att allt skulle verka normalt.
Jag vände blicken mot dörröppningen där Caitlyn kom in igenom. Magen var riktigt stor nu. Snart var det bara en månad kvar tills bebisen skulle komma. Jag hade fortfarande inte fattat att den som växte inom henne var av mina gener.
Våra blickar möttes och jag kände hur hon tittade rakt igenom mig. Vi hade bott tillsammans för länge för att inte fatta att något var fel när den andra mådde dåligt. Det var delvis därför vi visste allt om varandra. Förutom detta.
Hon satte sig sakta ner framför mig och fick den oroliga rynkan i pannan som jag sett henne få så många gånger.
- What's wrong Harry? frågade hon mig med sin klara stämma.
Jag skruvade lite på mig och tittade ner i bordet som jag nästan alltid gjorde under hennes intensiva blick. Den var så ärlig på något sätt att den alltid fick mig att känna mig skydlig även ifall jag inte gjort något.
- Ehm...Caitlyn...I have something to tell you...stammade jag fram och mötte hennes blick igen.
Hon såg ut som ett frågentecken men hennes blick hade hårdnat lite och rynkan i hennes panna blev djupare.
- Okey..sa hon förvirrat och oroligt.
Det blev tyst en stund eftersom jag inte visste hur jag skulle börja riktigt. Hur skulle jag få det att inte låta så stort utan att ljuga? Eller var det bättre att skippa detaljerna och gå rakt på sak? Eller skulle jag förklara allt med smsen?
- Harry..? hörde jag hennes dämpade röst säga.
Jag harklade mig lite och blundade några sekunder. Jag beredde mig på konsekvenserna. Vem vet vad som skulle hända efter jag sagt det här.
- Ehmm...I need to tell you about last night..sa jag utdraget och vågade inte längre möta hennes blick men jag såg hur hennes händer spändes en aning.
Hon svarade inte men tystnaden sa att hon väntade på att jag skulle fortsätta.
- I drived home to a friend..and I tried to help her..jag tog ett djupt andetag för att kunna fortsätta men också för att se hennes reaktion på "her". Men hon satt helt blixtstilla kunde jag se när jag tittade upp lite.
- And then it happened. I didn't want it that way, but I can't change it.
Jag tittade upp på henne. En enda blick behövdes för att jag skulle se att hon förstått vad jag gjort.
Men hon var duktig på att dölja det. Det ända som märktes var att hennes ögon fått en mörkare ton och var lite mer glansiga. Rynkan var också borta. Hon väntade på svar.
- We had sex. Me and Jessica, sa jag snabbt och lågt.
Men det var tillräckligt högt för att hon skulle kunna höra det.
Det som hände här näst gick väldigt snabbt.
Helt plötsligt hade Caitlyn rest sig upp och smällen från när stolen föll bröt den olidliga tystnaden med ett olidligt högt ljud. Jag tittade upp mot henne och fick se hennes sårade ansikte strax innan jag hörde ett högt klappande ljud och kände hur min kind hettade till.
Jag tittade chockat efter henne när hon rusade bort mot sitt sovrum och min hand åkte automatiskt upp till min svidande kind och jag kände hur värmen spred sig från kinden ut i kroppen.
Hade hon verkligen slagit mig? Jag var så chockad att jag helt glömde bort att följa efter henne.
När jag äntligen fattat vad som hänt ställde jag mig hastigt upp och kände hur yrseln fick mig att vackla till.
- Caitlyn..please listen to me, fick jag fram medan jag stapplade mig till hennes rum.
- Don't come closer! skrek hon tillbaka och jag såg att hon började packa sin resväska.
Det fick mig att piggna till och reagera.
- Where are you going? undrade jag häpet.
- Home. svarade hon kort och ilsket.
Det kände som om det högg till i hjärtat på mig.
- Please Caitlyn...I'm sorry, I'm really sorry, but you said that it wasn't something between us, sa jag desperat för att försöka försvara mig.
Hon drog igen dragkedjan på resväskan och vände sig om. Jag rös till av den blick hon gav mig.
- So then you take it as it's alright that you fuck my best friend? skrek hon åt mig och knuffade till mig i sidan för att komma förbi mig.
- No, of course not, that was really stupid. I feel like an idiot right now, please Caitlyn, you need to accept my sorry! sa jag förtvivlat som verkligen inte ville bli av med henne eller barnet.
- And if I don't want to accept it Harry? Maybe I want it like this, maybe this is best?! fräste hon fram och slängde på sig jackan.
- Caitlyn you can't go home! Maybe Michael comes back! sa jag och fick se hemska bilder framför mig.
Hon stirrade en stund på mig som om hon övervägde det jag sa. Men när jag sträckte ut handen mot henne knyckte hon på nacken och öppnade dörren.
- Maybe he's better than you.
Den meningen träffade mig som ett slag i magen. Jag sämre än den idioten? HAN hade ju sagt massa skit till henne. Hotat henne, och nästan våldtagit henne! Han hade till och med varit otrog..
Min tanke stannade upp mitt i en mening när jag insåg att jag inte var mycket bättre än han.
Jag och Caitlyn hade inte varit tillsammans på riktigt men hon litade på mig. Vi var som bästa vänner. Hon hade ett förtroende. Precis som hon haft för Michael. Men jag hade svikit henne. Precis som han.
Det tog inte lång tid förrän jag hörde henne Hoppa in i en taxi utanför.
Men jag var inte långt efter. Jag dundrade ner för trapporna och kastade mig in i bilen.
Det fattades bara att papparazzis skulle vara i farten idag. Men det var inte det som var det viktigaste just nu. Jag var tvungen att få tillbaka henne. Henne och barnet. Dom just nu viktigaste personerna i mitt liv.
Jag svängde ut på gatan och körde i väg med en rivstart. Tur att jag fortfarande kom ihåg var hennes lägehet låg.
Jag körde snabbt så jag var framme hos henne efter bara 20 minuter. Men tydligen hade hon också åkt snabbt för taxin åkte därifrån när jag kom.
Jag tog trapporna upp och skyndade mig bort till Cailtyns lägenhet.
- Caitlyn! skrek jag så högt jag kunde och väntade på svar.
Jag hörde hur något krossades mot golvet där inne. Det lät som glas men jag fick inget svar.
- Please Caitlyn! Open the door! skrek jag igen och började banka på dörren.
- Leave me alone, you're stupid idiot! fick jag till svar.
- Never! skrek jag tillbaka, jag började också bli arg.
Min kind pulserade ikapp med mitt adrenalin. Jag visste inte att hon var så stark men min kind sved fortfarnde.
- Stand there if you wnat! skrek hon.
Jag bet ihop käkarna och bankade hårdare.
- Caitlyn!! skrek jag ännu högre och bankade ännu mer.
Plötsligt hörde jag hur porten nere i trapphuset öppnades. Jag höll andan. Bara det inte var dom.
Äntligen kapitel 45! :D Hoppas ni tycker om det! Tycker ni Harry gjorde rätt i att berätta för henne om han och Jessica? Kommer Caitlyn förlåta dom båda? 8 kommentarer till nästa? <3
Kapitel 44 - One mistake can change your life
Från kapitel 43 (Harrys perspektiv):
Jag förstod vad blicken sa och rotade igenom mina jeansfickor. Jag hittade vad jag sökte och tog upp det lilla paketet jag använt så många gånger.
Jag tog av mig jeans helt och la mig över henne igen.
- We don't want ot make more kids, sa jag och blinkade åt henne medan jag kysste henne länge.
Det kändes som om våra kroppar brann tillsammans. Vi stönade till båda två och jag lusten var stor hos oss båda.
Vi smekte varandras kroppar intensivt och hennes hand letade sig in i mina kalsonger.
Detta skulle bli en kväll jag aldrig skulle glömma.
Frågan var bara hur det skulle sluta...
Kmr imorgon
Dagen därpå har jag bestämt träff med Jessica. Vi ska ta en fika, för hon hade något viktigt att berätta. Jag hade ändå inget för mig så det skulle bara bli kul att få träffa henne igen.
Vi hade bestämt träff på starbucks klockan ett.
Klockan var bara elva när jag vaknade, så jag passade på att städa undan efter gårdagen. Maten jag lagat för mig och Harry stod fortfarande halvt orörd. Han hade inte kommit hem innan jag gått och lagt mig kvällen innan. Trots att jag suttit uppe till tolv... Jag var besviken på honom. Hur viktigt det än hade varit att hjälpa hans vän så kunde han iallafall skickat iväg ett sms att han inte kom på ett tag.. Det tyckte iallafall jag.
Men det var bara att glömma. Hans liv, så han gör som han vill. Vi var trots allt inte tillsammans eller så. Men det kändes ändå kontigt att han inte berättade vart han tog vägen, vi bor ju under samma tak.
Jag tog bort allt och torkade av bordet. Sedan tog jag fram frukost som jag hungrigt tryckte i mig.
När jag ätit upp för länge sen och jag bara satt kvar med mobilen för att fördriva tiden kom Harry in i köket. Han hade påsar under ögonen som visade hur utmattad han var.
- Party last night, Huh? Frågade jag medan han gäspade.
- Na, not really.
Han öppnade kylen och tog ut ett juicepaket. Han satte sig sedan på stolen mittemot mig och hällde i sig juicen direkt från paketet.
- I made dinner last night, säger jag utan att skapa ögonkontakt.
- oh, I'm so sorry Caitlyn! I totally forgot it! I'm really, really sorry! Please forgive me, next time I'll tell you! I promise, vädjade han.
- It's okay, but tell me next time, okey?
Han nickade ivrigt och jag såg att han verkligen var ledsen.
- I'm really sorry! I feel stupid, and it won't happend again! One time only.
Jag flinade åt honom. Så stort var det inte. Det var bara lite middag.
Ursäkten lät lite överdriven. Det lät nästan som han ursäktade något annat och vad jag visste hade han inget mer att be om ursäkt för.
Den oroliga, ursäktande rynkan var fortfarande kvar i Harrys ansikte. Men jag övertygade honom om att det inte var några problem. Jag skojade bort det och sa att det ändå inte smakade så bra. Han skrattade bara.
- So what's the plans for today? frågar han och reser sig för att ta fram lite yoghurt och en tallrik.
- Gonna take a coffe with Jessica, what's your plans?
Han hajar till lite men ler sedan.
- Don't know, but I think it's a meeting with the boys and the management today.
- Cool, säger jag och reser mig. Jag plockar in min tallrik och mitt glas i diskmaskinen och går sedan iväg till mitt rum för att göra mig iordning. Klockan har redan blivit kvart över tolv så att döda tid gick bra.
Jag tar på mig en vit blus och en stor ljusrosa kofta och ett par mamma jeans.
Jag tar fram min sminkväska och börjar med att lägga på fondation. Jag fortsätter sedan och när jag känner mig nöjd är klockan tjugo i ett. Jag tar min väska som redan är fylld med det viktigaste och går ut till hallen för att snöra på mig mina converse. Jag ropar hejdå till Harry och springer sedan ut i ett folkfyllt London.
Folk springer hit och dit och det är fullt med bilar som tutar argt på varandra. Jag tar mig ut i tumultet och tar mig över gatan. Jag drar koftan tätare omkring mig i blåsten och fortsätter gå längs Londons långa gator. Efter tjugominuters gång ser jag den stora gröna starbucksskylten. Jag kliver in och ser genast Jessica sitta i sina egna tankar vid ett fönterbord. Jag bestämmer mig för att beställa innan jag går fram och sätter mig.
Jag slår mig ner på stolen framför Jessica men hon har ännu inte lagt märke till mig.
- Hi, säger jag och ler och Jessica rycks ur sina tankar och tittar förvirrat på mig.
- Hello, säger hon sedan och sprcker upp i ett stort leende.
-Nice to see you, it's been awhile, sa jag och smuttade på mitt kaffe.
- Yes, but now we're finally here, together!
Vi pratade på om allt möjligt sen kom vi in på killar och jag berättade att Harry försvunnit igår kväll. Jag sa att han varit hos sin kompis men att han varit lite hemlighetsfull det senaste. Han hade varit välfigt frånvarande och smsat mycket med någon han vägrade avslöja.
Jessica baaara mm:ade och nickade. Hon såg nervös ut och var inte sitt vanliga självsäkra, pratglada Jessica.
- Enough about me, what was it you wanted to talk about?
-Me?
- Yes, you told me you wanted to talk to me about something importante.
- Oh, right! George cheated on me.
Hon säger det utan att röra en min. Jag sitter bara chokad. George verkade så bra och omtänksam.
- I'm so sorry! I really know how it feels, but remember, it's not your fault! He's an ashole.
- It's okay, I'm over him. he's an idiot, and I know that.
Jessica ser allvarlig men lugn ut och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är ju ingen ide att gå in mer på det om hon redan glömt det.
- You can talk to me about it, iaf you want, I hope you know that. I'm always Here for you, no matter What!
- No matter What?
Jag nickar och Jessica ser ut att börja säga någonting men avbryter sig sedan och säger istället:
- Good.
Jag ler och bestämmer mig för att jag inte ska pusha henne. Det är hennes val om hon vill prata om det eller inte. Trots det vill jag att hon ska förstå att jag finns här för henne lika mycket som hon fanns för mig under Michael tiden...
hahah har legat under täcktet o skrivit det sista >.< så ursäktar eventuella stavfel!
mkt händer hörrni!
Vad tkr ni, var det fel av Jessica att inte bertätta? Skulle ni gjort det?
tack för besöksrekordef <3
Följ oss!
För er som inte följer oss på bloglovin, så rekommenderar jag att göra de om ni vill få reda på när kapitel kommer ut! Klicka isfHÄÄÄÄÄR.
ett annat alternativ är att bli vän med mig(Frida) på dayviews där det alltid läggs upp montör nya kapitel kommer, heter 'fridasjoooberg'. Eller så följer ni våran 1D instagram där det läggs ut när varje nytt kapitel kommer ut! "Sweden_directioner".
Nästa kapitel, dom jag vet många väntar spänt på, kommer ut imorgon eller på torsdag! Kram på er våra fina läsare! ❤
Kapitel 43 - One Mistake Can Change Your Life
Från Kapitel 42 ( Caitlyn's perspektiv ) :
Jag vaknade av att någon kittlade mig, Jag skrek förskräckt till och sågatt det bara varit Harry som jävlats med mig. Jag reste mig och tittade över rummet. Golvet var helt rent och mot andra sidan väggen stod en säng perfekt ihopbyggd.
- But how? frågade jag förundrat och kollade skeptiskt på Harry. Did you figured it out?
- Haha no, I called Liam so he came here and helped me. He toldme to say to you that you look very cute when you sleep, haha.
Jag slog till honom på armen, Inte kul. Jag gillade inte när folk kollade på när jag sov. Man visste aldrig hur man såg ut då.
- He did a reall great job! And it's beautiful and fits perfect to the room.
- Agree, svarade han stolt och beundrade sängen.
- So, what should we do? Watch one of your hundred movies?
- Great suggestion, come on, sa jag och vi gick ut till vardagsrummet tillsammans.
Jag tog upp mobilen från vardagsrumsbordet och fick se att jag fått ett nytt meddelande. Jag kollade runt omkring mig så att Caitlyn inte var i närheten. Men jag hörde att hon stod och slamrade med disken i köket så det var lugnt. Jag hade dolt så man inte kunde se vem som hade skickat ett meddelande, för säkerhetens skull. Jag tryckte upp meddelandet och mina ögon spärrades upp. Detta kunde ju inte vara sant!
Jag gick med bestämda steg ut mot hallen och jag hörde hur Caitlyn stannade upp i sina rörelser.
- Where are you going? frågade hon och jag kunde höra hennes igen kännade steg närma sig.
- A friend needs me, sa jag kort och lite frånvarande medan jag knöt mina converse.
- Oh, okey, var det ända hon sa.
Hon antog väl att detta inte angick henne. Men där hade hon fel. Väldigt fel.
Jag tittade upp på henne medan jag krånglade på mig jackan.
- I will be back as fast as I can, sa jag och log lite mot hennes förvirrade ansikte.
Hon log lite tillbaka.
- Okey, I prepare the dinner for tonight, and good luck with your friend, sa hon och strök sina fingrar över min hand.
Jag ryste till lite och ångern kom som ett slag i bakhuvudet när jag öppnade dörren och mötte hennes ärliga och lite förvånade blick. Jag stod inte ut med det här längre.
Jag gick i rask takt ner för dom få trapporna som ledde ner till parkeringshuset där jag hade min bil.
Jag öppnade dörren hastigt och jag kände hur adrenalinet började pumpas ut i mitt blod.
Hur i helvete kunde man vara så dum? En idiot är vad han är!
Jag körde snabbt och fösökte att konsentrera mig på vägen istället för att tänka på vad som hänt. Det ända jag behövde göra nu var att försöka hjälpa.
Jag kom äntligen fram till området som jag kände så väl igen. Gamla minne började spelas upp i huvudet på mig och jag försökte förtvivlat tränga bort dom. Jag var inte här för att tänka tillbaka, bara här för att försöka hjälpa. Jag skulle absolut inte göra något annat.
Jag försökte intala mig själv det från den stunden jag klev ur bilen till att jag var på väg upp för trapporna till henne.
Jag höll in ringklockan länge och lyssnade efter ljudet av fotsteg. Jag hoppades på att hon inte skulle gråtit sig fördärvad.
Tillslut hörde jag släpande fotsteg som sakta rörde sig mot dörren. Det dröjde inte länge förrän låset vreds om och dörren öppnades.
Jag mötte hennes tårfyllda ögon och hennes ljusa hår var trassligt och slarvigt upsatt i en tofs.
- Hi, thanks for this, sa hon och snörvlade till och hon tittade på henne med rödgråtna ögon.
- Everytime sweety, sa jag och kramade om henne.
Hon brast ut i storgråt och jag knuffade oss fösiktigt inåt och stängde dörren efter oss. Jag låste också. Man vet aldrig om idioten skulle komma tillbaka.
- Harry! He cheated on me! I can't belive it! hon grät ännu mer och borrade in sitt huvud i min halsgropp.
Jag strök henne över håret och försökte lägga band på min ilska.
- I know Jessica, but it will be alright, he's just a stupid idiot, maybe you can talk with Caitlyn, Micheal cheated on her too, sa jag och försökte förtvivlat få bort hennes tårar.
- Yeah, I know, but Harry I'm scared too, George is a guy who never gives up o what he wants, and he said that he still wanted me, sa hon tyst in i min T-shirt.
Jag knöt nävarna bakom hennes rygg.
- I will never ever let him hurt you, sa jag samlat.
Hon tittade upp på mig och log lite.
- Thanks Harry, I'm happy for Caitlyn..I mean, that she has you.
Jag log tillbaka.
- That's complicated, we aren't together.
- Oh, var det ända hon svara och la sina armar på min bröstkorg.
Jag kramade om henne hårdare och smekte hennes rygg. Hennes tårar hade slutat falla, vilket gjorde mig på bättre humör.
Hon tittade upp på mig igen med sina blåa ögon.
- I'm happy with you too, you make me feel calm, sa hon.
Jag smekte hennes hår och log igen.
- I just want to help you, you are my friend too, even if Caitlyn would hate it.
- Maybe you're right, sa hon eftertänksamt.
Jag kunde inte låta bli att tycka att hon såg söt ut när hennes panna rynkade sig i djupa veck, med mascara sträcken på kinderna och henens rödgråtna ögon. Jag ville bara göra henne glad igen. Det var alltid så jag brukade se henne. Hon var alltid glad med Cailtyn.
Jag rörde försiktigt vid henns kind och hon tittade intesivt på mig. Jag kände hur hennes händer smekte min rygg och vadrade neråt.
Jag bara tittade in i henns ögon. Hennes ögon hade en turkos blå nyans. Jag kände hennes händer vid min T-shirts slut. Jag upptäckte att hennes ögon hade en guldring precis vi puppilern. Nu var hennes händer innanför min tröja. Min kropp spändes när hon började smeka min mage.
- Harry, he will not leave me alone.
- I will do my best, sa jag sammanbitet när hennes läppar försiktigt kysste min hals.
- You don't need to do this, sa hon och kysste min hals mer intensivt.
Jag visste inte ritkigt vad jag skulle svara eftersom jag inte visste om hon menade att jag inte behövde skydda henne eller att jag inte behövde bli galen utav hennes kyssar.
Jag klarade inte att stå ut särskilt länge. Efter att hon dragit av mig tröjan och börjat kyssa min haka, min panna, dragit mig genom håret, smekt min mage mer och kysst mig djupt var jag bara tvungen att ställa henne mot väggen.
Hon tittade på mig och bet sig i läppen. Jag log lite och smekte hennes armar.
- You don't know what you have asked for, viskade jag i hennes öra och jag hörde hur hon skrattade till lite när jag började kyssa hennes nacke samtidigt som jag drog av henne tröjan sakta.
Jag hörde hur hennes andning blev tyngre när jag kysste henne upp över halsen och upp till läpparna.
Hon höll sina armar tätt omkring mig och smekte min mage intensivt.
Hennes läppar mötte mina i en djup och het kyss. Jag kände hur hennes händer rörde sig ner mot mina byxor och mina händer fumlade efter hennes bh knäppe.
Jag höll henne tätt mot min kropp så jag kunde känna varje kontur av hennes kropp.
- Harry, stönade hon fram och knäppte upp mina byxor.
Jag tog upp henne i min famn och bar in henne till sovrummet.
- You make me crazy Jessica! sa jag och kysste hennes bröst och smekte hennes mage.
Hon svarade med en suck och drog fingrarna genom mitt hår.
Jag knäppte upp hennes byxor och mötte hennes blick.
Jag förstod vad blicken sa och rotade igenom mina jeansfickor. Jag hittade vad jag sökte och tog upp det lilla paketet jag använt så många gånger.
Jag tog av mig jeans helt och la mig över henne igen.
- We don't want ot make more kids, sa jag och blinkade åt henne medan jag kysste henne länge.
Det kändes som om våra kroppar brann tillsammans. Vi stönade till båda två och jag lusten var stor hos oss båda.
Vi smekte varandras kroppar intensivt och hennes hand letade sig in i mina kalsonger.
Detta skulle bli en kväll jag aldrig skulle glömma.
Frågan var bara hur det skulle sluta...
Kapitel 43! :D
Lite oväntat kanske! :o Men vad kommer hända nu?! Är Jessica och Harry kära? Vad tror Cailtyn egentligen? Hur kommer detta sluta! 15 kommentarer skulle vart kul om vi kunde få ihop! Tack alla ni som alltid kommenterar <3
Kapitel 42 - One mistake can change your life
Från kapitel 41 (Harrys perpektiv):
- I going to take a shower now Harry, we can talk about this later, but I promised your mum that you will call her tonight, sa hon och reste sig upp och ställde muggen på diskbänken.
Jag nickade och mummlade något till svar. Jag var för insatt i mina egna tankar.
Jag hörde hur Caitlyn gick in i badrummet och duschen sattes på.
Jag låste upp min mobil i någon sorts trans och gick in på meddelanden och läste det andra meddelandet jag fått.
Jag hade haft tur den här gången tänkte jag medan jag började skriva ett svar.
Ny dag nya tag, tänkte jag när jag vaknade upp. Idag var det lördag och jag och Harry hade bestämt oss för att fixa iordning barnets rum. Vi skulle tillsvidare inreda mitt rum. Meningen var att jag så småningom skulle flytta in hos Harry. Huset vi tittat på hade vi efter många om och men bestämt iss för att inte köpa. Vi hade bestämt oss för att vänta, men så fort jag nämne det hade han bara sagt att vi får lösa det och att lägenheten räcker så länge. Mig speade det ingen roll, jag var van vid "compactlivning".
Jag reste mig från sängen och satte mig på sängkanten. Jag kollade ut över mitt rum, rummet som från början varit en garderob.. Väggarna var klädda i blåa tapeter med små mörblå blommor på. Det var en väldigt fin tapet, den skulle passa till ett barnrum ett tag till. Jag klev ur sängen och tog på mig en lös sommarklänning med blommor på. Jag tog på mig thights och en jeansjacka till det. Det jobbigaste med att vara gravid vara att outfiterna blev så begränsade. Jag hade inte brytt mig om att köpa så många mammkläder eftersom dte inte var så länge jag skulle vara gravid, det fanns heller inte så stort utbud till blivande mammor.
Jag drog ur mobilen ur laddningssladden och tog med den ut ur mitt rum. Jag gick till köket för att fixa frukost, som vanligt satt ingen Harry där och hela lägenheten var svart. Köket i klockan stod på halv elva.
När jag ätit upp blev klockan elva. Jag orkade inte vänta längre, för om inte Harry skulle vakna snart så skulle vi inte hinna med någonting. Jag traskade in i Harrys rum där han låg helt utslagen över hela sängen.
- Wake up! Sleepyhead, sa jag och tog tag i täcket för att dra av det om han inte vaknade. Han vände på sig och mumlade något ohörbart.
- Your fault, sa jag sedan och drog av honom täcket. Han reste sig upp i sängen och tittade sömnigt på mig.
- Whaaat?
- You need to get up if we gonna have time for something today, muttrade jag och slängde tillbaka täcket på honom. Det träffade hela honom så han ramlade med täcket över sig.
Han drg bort täcket och tittade upp.
- Okay then, gäspade han och reste sig sedan i slowmotion.
* * *
Vi satt äntligen i bilen påväg till köpcentret. Idag skulle det inhandlas barnsäng, lite leksaker,tonvis med blöjor och andra nödvändigheter.
Vi parkerade på en ledig plats på parkeringen och traskade sedan in på köpcentret. Det var Harrys förslag att åka just hit, det var första gången jag var här. Det låg några mil söder om Londons centrum.
Vi gick till den speciella delen av huset där det fanns barn och bebisgrejer. Genast hittade vi blöjor och nappflaska och flera paket nappar. Vi la dem i vagnen vi tagit med oss in och gick sedan vidare in till avdelningen för sängar. Det fanns många olika slags sängar. Spjälsängar med tak, och utan, i olika färger, former och storlekar. Harry tyckte vi skulle välja en säng med blått spetstak hängande som en slöja över sängen. Jag tyckte mer vi skulle ha en vanlig, enkel säng utan tak.
Vi stod en stund och dividerade om hur vi skulle komma överens.
Tillslut gav jag med mig och tänkte att sängen trots allt skulle passa till tapeterna i rummet. Det skulle inte bli ett typsikt "flickrum". Men det kanske bara var bra..
Vi gick vidare mot leksaks avdelningen. Där hittade vi den ena konstigare leksaken än den andra. Vissa leksaker var helt meningslösa och Harry försökte intresseerat lista ut hur de fungerade. Hans intresse och hopplösa min när han inte fattade gjorde det så roligt att jag var nära på att kissa ner mig av skratt. Efter ett tag hittade vi en docka, några bollar och lite lätta spel. Vi hittade även pussel och andra leksaker som vår dotter skulle kunna använda senare.
När vi gått runt i affärer i tre timmar kände vi oss nöjda och begav oss hemåt. Hemma väntade oss ännu ett problem, vi skulle
sätta ihop sängen.. Det visade sig att varken jag eller Harry var särskilt bra på det. Trots att vi hade fått med en instruktionsbok så fick vi inte ihop det. Allt låg huller om buller i hela rummet och vi bara satt mitt i smeten och skrattade över hur ohendiga vi var. Jag gav till slut upp och la mig på sängen för att titta på när Harry försökte sig på att förstå hur man skulle få ihop det. Han satt en stund och bara tänkte. Jag kände hur jag blev tröttare och tröttare och tillslut somnade jag...
Jag vaknade av att någon kittlade mig, Jag skrek förskräckt till och sågatt det bara varit Harry som jävlats med mig. Jag reste mig och tittade över rummet. Golvet var helt rent och mot andra sidan väggen stod en säng perfekt ihopbyggd.
- But how? frågade jag förundrat och kollade skeptiskt på Harry. Did you figured it out?
- Haha no, I called Liam so he came here and helped me. He toldme to say to you that you look very cute when you sleep, haha.
Jag slog till honom på armen, Inte kul. Jag gillade inte när folk kollad epå när jag sov. Man visste aldrig hur man såg ut då.
- He did a reall great job! And it's beautiful and fits perfect to the room.
- Agree, svarade han stolt och beundrade sängen.
- So, what should we do? Watch one of your hundred movies?
- Great suggestion, come on, sa jag och vi gick ut till vardagsrummet tillsammans.
Inte för att göra er besvikna.. men tyvärr ska jag och felicia bort i helgen så nästa kapitlet kommer antagligen inte upp fören på måndag! Men då får ni förhoppningsvis reda på lite mer om den mystiska sms kompisen Harry skaffat sig... STAY TUNED ( känner att jag åste sluta skriva de haha... skriver det hela tiden xd )
VI FICK TYVÄRR INTE 10 KOMMENTARER.. ÄNDÅ LA JAG UPP DETTA, SNÄLLT VA? *alla skriker ja*
Vad tycker ni om rummet? Hur tror ni fanficsen kommer sluta? kommer dom leva happily ever after? Vi har funderat och antagligen kommer det bli runt 55-60 kapitel. så d är allt några kvar!! :)
Kapitel 41 - One mistake can change your life
Från kapitel 40 ( Cailyn's perspektiv: )
Vi går ut i köket för att fixa iordning det vi behöver. Vi blandar ihop var sin ansiktsmask som vi sedan lägger på ansiktet. Vi tar två gurkskivor var och lägger på ögonlocken och sätter på lugnmusik. Vi ligger med ansiktsmaskerna på i varsin fåtölj i tio minuter. När vi tar av dom känner vi hur våra ansikten redan blivit återfuktade och mjuka. Hur många gånger jag än använder ansiktsmask så förundras jag alltid lika mycket över hur lent och skönt ansiktet känns efteråt. Vi forstätter med att ge varandra massage. Vilket Jessica är väldigt bra på. Det känns skönt över mina stela axlar. Jag njuter verkligen. Sedan är det min tur att ge henne. Jag gör så gott jag kan men jag tycker alltid det är svårt att veta hur hårt jag ska ta i.
Vi fortsätter hela kvällen med att ta hand om oss själva. Vi pratar och skrattar och har det allmänt bra. Bästa tjekvällen helt enkelt.
****** 2 veckor senare ******
Jag och Caitlyn höll precis på att dsikutera om vilken dag vi skulle åka och hälsa på våra föräldrar, vi ville träffa dom minst en gång innan födseln, när det plötsligt plingade till i min telefon och skärmen lös upp på bordet framför oss. Jag skyndade mig fram med handen och stoppade den snabbt i fickan och förhoppningsvis hade Cailtyn inte hört plinget från min telefon.
Jag tittade upp på henne med lite utav en hoppfull blick. Men jag såg att det inte direkt gick att dölja eftersom hon tittade på mig med höjda ögonbrynn.
- Ehm..it was only Louis, stammade jag fram och fösökte att inte börja rodna för då skulle jag avslöja mig helt.
- Yeah, that's why you are so fast with your hands, sa Cailtyn sarkastiskt och tittade stelt på mig.
Jag tittade ner i bordet och kände hur min mobil vibrerade en gång till i fickan.
- But it's not something special, sa jag och kollade upp igen.
Jag mötte hennes tvivlande och irriterade blick och såg att jag inte skulle komma undan med det här så lätt.
- Why don't you want to tell me what he wrote then? sa hon kyligt.
Jag svalde ljudlöst och förhoppningsvis omärkbart.
- I haven't read it yet, sa jag tyst.
Det blev tyst ett tag. Antagligen väntade hon på att jag skulle säga något mer men jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
- So read it then, sa hon med sammanbitna käkar.
Jag förstod att det inte var någon idé att försöka slingra sig ur detta. Utan långsamt, långsamt drog jag upp min mobil ur min gråa jeansficka.
Jag kände hur hon stirrade på mig och la armarna i kors över bröstet. Jag visste att det värsta hon visste var hemligheter. Så jag frå väl antagligen skylla mig själv när jag lägger mobilen på bordet när jag vet att det kommer komma ett svar snabbt.
Jag låste upp skärmen och gick in på meddelanden. Jag tittade förvånat på skärmen. Caitlyn blev antagligen nyfiken för hon sa hetsigt:
- What's wrong?
Jag pustade ut tyst så att hon inte skulle se min lättnad. Jag till och med skrattade till av meddelandet och vände telefonen mot henne så att hon kunde läsa.
" Thanks for the pizza yesterday Harry! We should go out more often! But keep it as a secret, I don't want Eleanor to know about it ;) xx "
- I had right, it was from Louis, sa jag näst intill skadeglatt.
Caitlyn läste meddelandet och såg genast mer avspänd ut. Hon skrattade till hon med.
- Oh, I'm sorry for that Harry, I thought it was someone else, sa hon och tittade lite skuldmedvetet på mig.
- I know I can trust you.
Nu var det min tur att känna skuld. Jag försökte att skjuta bort alla tankar som kom bubblande upp i mitt huvud.
- It's okey Caitlyn, I understand that you react like that, but we aren't together, right?
Min fråga kom nog som en chock för henne för hon stannade upp mitt i rörelsen när hon skulle ta upp temuggen.
Hon satt tyst ett tag och jag såg hur mycket tankar det rörde sig i hennes hjärna eftersom hennes ansiktsuttryck ändrades fort även ifall det var nästan omärkbart.
- No, no, of course not, sa hon tillslut lite tveksamt.
Jag grankskade henne noga men hennes aniskte hade sluttit sig igen. Hon visade inga känslor.
Jag nickade sakta. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara eftersom hon inte visade sina känlsor kring detta ämnet.
- Well, okey, ehm..then..ehm...great, sa jag efter ett tag.
Jag kände mig tvungen att komma ur den pinsamma tystnaden.
- Yes, sa hon kort och tonlöst.
- I going to take a shower now Harry, we can talk about this later, but I promised your mum that you will call her tonight, sa hon och reste sig upp och ställde muggen på diskbänken.
Jag nickade och mummlade något till svar. Jag var för insatt i mina egna tankar.
Jag hörde hur Caitlyn gick in i badrummet och duschen sattes på.
Jag låste upp min mobil i någon sorts trans och gick in på meddelanden och läste det andra meddelandet jag fått.
Jag hade haft tur den här gången tänkte jag medan jag började skriva ett svar.
Kort kapitel! Men det kommer bli två korta på raken för att sedan börja om på långa igen! Så håll ut!
Varför är Harry så hemlighetsfull? Och var det inte bara Louis som sms:at? Och var vad det Caitlyn tänkte på under sin tystnad?
Vi vill så gärna höra era tankar så snälla passa på att kommentera! 10 kommentarer till nästa! Tack för alla innan <3
Kapitel 40 - One mistake can change your life
Från kapitel 39 (Harrys perspektiv):
Jag gick ut genom dörren och kände hur vår kylan slog emot mig. Än hade det inte börjat bli varmt om kvällarna. Det var ju ändå bara april, men man kunde ju alltid drömma om att man snart skulle kunna vara ut sent.
Jag bestämde mig för att gå hem till Louis. Det var inte så långt egentligen. Det ända som skulle kunna hända på vägen var att jag stötte på några fans.
Jag stoppade händerna i jackfickorna och började vandra upp för gatan...
Jag skrattade lite för mig själv innan jag gick in med godispåsarna. Harry hade sett väldigt genant ut. Som om han bara vill smälta genom jorden, Jessica däremot såg ganska bekväm ut med situationen. Hon skrattade och såg ut att beundra Harrys kropp i smyg. Harry går för att ta på sig och jag går ut till köket. Jag tar fram två stora skålar och häller i så mycket godis som får plats. Jag tar med dom ut till vardagsrumemt där Jessica redan tagit plats. Vi sätter på kvällens första film som vi bestämt ska vara en skräck. Vi skulle se Orphan. Jag hade sett den en gång förut och blev vettskrämd, trots det var det en väldigt bra film, den var så verklig och inte med en massa spöken eller overkligt. Och det var antagligen det som gjorde den ännu läskigare.
Efter en del skrik och gömningar bakom kuddar var filmen äntligen slut. Vi hade skrikgråtit filmen igenom. Trots att jag visste precis vad som skulle hända. När eftertexten rullar sitter jag och Jessica och bara stirrar på varandra. Efter stund börjar vi gapskraatta. Utan någon andledning, det känns bara så bra. Sitta här med sin bästa vän. Båda skrattar så mycket att vi tappar andan och så fort vi tittar på varandra igen kommer fnisset tillbaka. Vi sitter så slålänge eftertexterna rullar men när dom är slut så kommer vi tillbaka till menyn, där man väljer språk och andra alternativ. Där är det en bild på Esther. Esther är psykot som hela filmen handlar om och både jag och Jessica hoppar till när vi får syn på henne. Jessica gömer sig bakom kudden igen och jag blir tvungen att sträcka mig efter fjärrkontrollen för att stänga av. När jag gjort det pustar både jag och Jessica ut och vi lägger oss till rätta i soffan. Vi tittar på varandra och Jessica ser allvarlig ut. När hon ser att jag tittar på henne spricker hon upp i ett leende.
- How you and Harry decide name yet? frågar hon intreserat.
- No, but we have some suggestions. Harry like the name Darcy, but I've think of Sophie, Sophia or Melanie, what do you think?
- Maybe you should try the name Esther? säger hon och vi båda börjar skratta.
- Never ever.
- Haha, just kidding, but I can't choose, liked all of that names. Hon ser fundersam ut när hon svarar.
- Me too, that's the problem, and she can't have four names, at least one need to go.
- Yea, that's true.
- What should we do? It's just five, and I don't like to watch another movie right now, säger Jessica.
- What about home spa?
- Sounds perfect, svarar Jessica glatt och vi reser oss från den gosiga soffan.
Vi går ut i köket för att fixa iordning det vi behöver. Vi blandar ihop var sin ansiktsmask som vi sedan lägger på ansiktet. Vi tar två gurkskivor var och lägger på ögonlocken och sätter på lugnmusik. Vi ligger med ansiktsmaskerna på i varsin fåtölj i tio minuter. När vi tar av dom känner vi hur våra ansikten redan blivit återfuktade och mjuka. Hur många gånger jag än använder ansiktsmask så förundras jag alltid lika mycket över hur lent och skönt ansiktet känns efteråt. Vi forstätter med att ge varandra massage. Vilket Jessica är väldigt bra på. Det känns skönt över mina stela axlar. Jag njuter verkligen. Sedan är det min tur att ge henne. Jag gör så gott jag kan men jag tycker alltid det är svårt att veta hur hårt jag ska ta i.
Vi fortsätter hela kvällen med att ta hand om oss själva. Vi pratar och skrattar och har det allmänt bra. Bästa tjekvällen helt enkelt.
GAHHH... förstår om ni blir förbannade på oss.. blir de på mig själv oxå. need to update better. men nu har vi iaf bestämt vad som ska hända fram till kapitel 47, hehe, har även bestämt slutet så nu äre bara att köra på!
vad tycker ni att barnet ska heta? Och blir de styles som efternamn? lr blire Caitlyns efternamn? stay tuned! försnart händer de grejer kan jag lova.
