Kapitel 45 - One mistake can change your life

Från kapitel 44 (Caitlyns perspektiv):

- You can talk to me about it, iaf you want, I hope you know that. I'm always Here for you, no matter What!

- No matter What?

Jag nickar och Jessica ser ut att börja säga någonting men avbryter sig sedan och säger istället:

- Good.

Jag ler och bestämmer mig för att jag inte ska pusha henne. Det är hennes val om hon vill prata om det eller inte. Trots det vill jag att hon ska förstå att jag finns här för henne lika mycket som hon fanns för mig under Michael tiden...

---

 kommer

 

 

Jag satt vid köksbordet och trummade med fingrarna mot bordsskivan och min blick gled alltid till klockan på väggen. Jag var nervös. Dels över att Cailtyn träffade Jessica just nu och dels för att jag inte visste hur jag skulle berätta om natten. Jag sneglade bort mot diskbänken där kastrullerna stod från igår. Det högg till i mig. Jag hade missat vår middag på grund av det. Det som inte fick hända. Det som inte skulle bli något. Det värsta man kan göra. Ligga med ens flickväns bästa kompis. Fast det var ju inte direkt så att vi var flickvän och pojkvän men utåt sätt var vi ju det. Och i vilket fall så var detta bara fel. Hemskt fel. 

Jag tryckte händerna mot huvudet som i ett desperart försök till att tvinga bort tankarna. Caitlyn skulle komma hem när som helst. När som hest skulle jag få reda på om hon visste om vad som hade hänt. Vad vi hade gjort. Det hemska. 

Plötsligt öppnades dörren och jag nästan flög upp från stolen eftersom jag varit försjunken i tankar. Jag drog nervöst mina fingrar genom håret och försökte samla mig. Tänk om hon redan visste om det. Då skulle jag inte få en ärlig chans till att förklara mig. Jag suckade lite om det nu finns någon bra förklaring till det här. 

- Hi Harry! hörde jag Caitlyns glada röst ropa. 

Jag andades ut lite. Då hade i alla fall inte Jessica sagt något. Men då hade jag den värsta biten framför mig. Jag visste att detta måste göras. Även ifall jag helst ville glömma alltihopa och låtsas osm ingenting så visste jag att både jag, Jessica och Caitlyn skulle må bättre av att jag berättade det. Eller ja, i alla fall jag och Jessica.

- Hi Caitlyn, svarade jag för sent och kort för att allt skulle verka normalt. 

Jag vände blicken mot dörröppningen där Caitlyn kom in igenom. Magen var riktigt stor nu. Snart var det bara en månad kvar tills bebisen skulle komma. Jag hade fortfarande inte fattat att den som växte inom henne var av mina gener. 

Våra blickar möttes och jag kände hur hon tittade rakt igenom mig. Vi hade bott tillsammans för länge för att inte fatta att något var fel när den andra mådde dåligt. Det var delvis därför vi visste allt om varandra. Förutom detta. 

Hon satte sig sakta ner framför mig och fick den oroliga rynkan i pannan som jag sett henne få så många gånger. 

- What's wrong Harry? frågade hon mig med sin klara stämma.

Jag skruvade lite på mig och tittade ner i bordet som jag nästan alltid gjorde under hennes intensiva blick. Den var så ärlig på något sätt att den alltid fick mig att känna mig skydlig även ifall jag inte gjort något. 

- Ehm...Caitlyn...I have something to tell you...stammade jag fram och mötte hennes blick igen. 

Hon såg ut som ett frågentecken men hennes blick hade hårdnat lite och rynkan i hennes panna blev djupare.

- Okey..sa hon förvirrat och oroligt. 

Det blev tyst en stund eftersom jag inte visste hur jag skulle börja riktigt. Hur skulle jag få det att inte låta så stort utan att ljuga? Eller var det bättre att skippa detaljerna och gå rakt på sak? Eller skulle jag förklara allt med smsen? 

- Harry..? hörde jag hennes dämpade röst säga. 

Jag harklade mig lite och blundade några sekunder. Jag beredde mig på konsekvenserna. Vem vet vad som skulle hända efter jag sagt det här. 

- Ehmm...I need to tell you about last night..sa jag utdraget och vågade inte längre möta hennes blick men jag såg hur hennes händer spändes en aning. 

Hon svarade inte men tystnaden sa att hon väntade på att jag skulle fortsätta. 

- I drived home to a friend..and I tried to help her..jag tog ett djupt andetag för att kunna fortsätta men också för att se hennes reaktion på "her". Men hon satt helt blixtstilla kunde jag se när jag tittade upp lite. 

- And then it happened. I didn't want it that way, but I can't change it.

Jag tittade upp på henne. En enda blick behövdes för att jag skulle se att hon förstått vad jag gjort. 

Men hon var duktig på att dölja det. Det ända som märktes var att hennes ögon fått en mörkare ton och var lite mer glansiga. Rynkan var också borta. Hon väntade på svar. 

- We had sex. Me and Jessica, sa jag snabbt och lågt. 

Men det var tillräckligt högt för att hon skulle kunna höra det. 

Det som hände här näst gick väldigt snabbt. 

Helt plötsligt hade Caitlyn rest sig upp och smällen från när stolen föll bröt den olidliga tystnaden med ett olidligt högt ljud. Jag tittade upp mot henne och fick se hennes sårade ansikte strax innan jag hörde ett högt klappande ljud och kände hur min kind hettade till. 

Jag tittade chockat efter henne när hon rusade bort mot sitt sovrum och min hand åkte automatiskt upp till min svidande kind och jag kände hur värmen spred sig från kinden ut i kroppen. 

Hade hon verkligen slagit mig? Jag var så chockad att jag helt glömde bort att följa efter henne.

När jag äntligen fattat vad som hänt ställde jag mig hastigt upp och kände hur yrseln fick mig att vackla till. 

- Caitlyn..please listen to me, fick jag fram medan jag stapplade mig till hennes rum. 

- Don't come closer! skrek hon tillbaka och jag såg att hon började packa sin resväska. 

Det fick mig att piggna till och reagera. 

- Where are you going? undrade jag häpet. 

- Home. svarade hon kort och ilsket. 

Det kände som om det högg till i hjärtat på mig. 

- Please Caitlyn...I'm sorry, I'm really sorry, but you said that it wasn't something between us, sa jag desperat för att försöka försvara mig. 

Hon drog igen dragkedjan på resväskan och vände sig om. Jag rös till av den blick hon gav mig. 

- So then you take it as it's alright that you fuck my best friend? skrek hon åt mig och knuffade till mig i sidan för att komma förbi mig. 

- No, of course not, that was really stupid. I feel like an idiot right now, please Caitlyn, you need to accept my sorry! sa jag förtvivlat som verkligen inte ville bli av med henne eller barnet. 

- And if I don't want to accept it Harry? Maybe I want it like this, maybe this is best?! fräste hon fram och slängde på sig jackan. 

- Caitlyn you can't go home! Maybe Michael comes back! sa jag och fick se hemska bilder framför mig. 

Hon stirrade en stund på mig som om hon övervägde det jag sa. Men när jag sträckte ut handen mot henne knyckte hon på nacken och öppnade dörren. 

- Maybe he's better than you. 

Den meningen träffade mig som ett slag i magen. Jag sämre än den idioten? HAN hade ju sagt massa skit till henne. Hotat henne, och nästan våldtagit henne! Han hade till och med varit otrog..

Min tanke stannade upp mitt i en mening när jag insåg att jag inte var mycket bättre än han. 

Jag och Caitlyn hade inte varit tillsammans på riktigt men hon litade på mig. Vi var som bästa vänner. Hon hade ett förtroende. Precis som hon haft för Michael. Men jag hade svikit henne. Precis som han. 

Det tog inte lång tid förrän jag hörde henne Hoppa in i en taxi utanför.

Men jag var inte långt efter. Jag dundrade ner för trapporna och kastade mig in i bilen. 

Det fattades bara att papparazzis skulle vara i farten idag. Men det var inte det som var det viktigaste just nu. Jag var tvungen att få tillbaka henne. Henne och barnet. Dom just nu viktigaste personerna i mitt liv. 

Jag svängde ut på gatan och körde i väg med en rivstart. Tur att jag fortfarande kom ihåg var hennes lägehet låg. 

 

Jag körde snabbt så jag var framme hos henne efter bara 20 minuter. Men tydligen hade hon också åkt snabbt för taxin åkte därifrån när jag kom.

Jag tog trapporna upp och skyndade mig bort till Cailtyns lägenhet. 

- Caitlyn! skrek jag så högt jag kunde och väntade på svar. 

Jag hörde hur något krossades mot golvet där inne. Det lät som glas men jag fick inget svar. 

- Please Caitlyn! Open the door! skrek jag igen och började banka på dörren. 

- Leave me alone, you're stupid idiot! fick jag till svar. 

- Never! skrek jag tillbaka, jag började också bli arg. 

Min kind pulserade ikapp med mitt adrenalin. Jag visste inte att hon var så stark men min kind sved fortfarnde. 

- Stand there if you wnat! skrek hon. 

Jag bet ihop käkarna och bankade hårdare. 

- Caitlyn!! skrek jag ännu högre och bankade ännu mer. 

Plötsligt hörde jag hur porten nere i trapphuset öppnades. Jag höll andan. Bara det inte var dom. 

---

Äntligen kapitel 45! :D Hoppas ni tycker om det! Tycker ni Harry gjorde rätt i att berätta för henne om han och Jessica? Kommer Caitlyn förlåta dom båda? 8 kommentarer till nästa? <3

Mer!!!!!!

Äntligen fick hon veta!
Asbra kapitlel!! :D

Ps. VILKA "DOM"?!?!?!

Äntligen!!!!!

Jätte bra men borde inte hon få värkar osv nu med tanke på att man kan föda för tidigt om man blir upprörd t.ex. Visst er story och ni bestämmer men det vore ju en kul idé iaf :)

Bra Haz!! Ärlighet varar längst! :D

Asså nej asså nej asså NEEEEJ! De här är icke bra juuuuuuu!
Jag tror att caitlyn gillar haz... Annars hade hon icke blivit så sur.....&&&&&
Men BRA haz att du berätta sanningen FAST SANNINGEN BORDE INTE VA SÅ HEMSKKKKK BUUUUUHHHH!
Säger som bergendahl....... TELL US VILKA DOM!.
Bra Felicia!! :*

Åh! bra meer, vilka skulle det inte vara? eller har jag missat något? ;/ aja, meeer!

det var rätt att berätta men han är ändå ett svin!
hoppas allt löser sig.
ps. Älskar det!:D <3

Meeeeeeeeeeer!!!!<3

jättebra!! :D meeera :D