Ursäkten lät lite överdriven. Det lät nästan som han ursäktade något annat och vad jag visste hade han inget mer att be om ursäkt för. 

Den oroliga, ursäktande rynkan var fortfarande kvar i Harrys ansikte.  Men jag övertygade honom om att det inte var några problem. Jag skojade bort det och sa att det ändå inte smakade så bra. Han skrattade bara. 

- So what's the plans for today? frågar han och reser sig för att ta fram lite yoghurt och en tallrik. 

- Gonna take a coffe with Jessica,  what's your plans? 

Han hajar till lite men ler sedan. 

- Don't know, but I think it's a meeting with the boys and the management today. 

- Cool, säger jag och reser mig. Jag plockar in min tallrik och mitt glas i diskmaskinen och går sedan iväg till mitt rum för att göra mig iordning. Klockan har redan blivit kvart över tolv så att döda tid gick bra. 

Jag tar på mig en vit blus och en stor  ljusrosa kofta och ett par mamma jeans. 

Jag tar fram min sminkväska och börjar med att lägga på fondation. Jag fortsätter sedan och när jag känner mig nöjd är klockan tjugo i ett. Jag tar min väska som redan är fylld med det viktigaste och går ut till hallen för att snöra på mig mina converse. Jag ropar hejdå till Harry och springer sedan ut i ett folkfyllt London. 

 Folk springer hit och dit och det är fullt med bilar som tutar argt på varandra. Jag tar mig ut i tumultet och tar mig över gatan. Jag drar koftan tätare omkring mig i blåsten och fortsätter gå längs Londons långa gator.  Efter tjugominuters gång ser jag den stora gröna starbucksskylten. Jag kliver in och ser genast Jessica sitta i sina egna tankar vid ett fönterbord. Jag bestämmer mig för att beställa innan jag går fram och sätter mig. 

Jag slår mig ner på stolen framför Jessica men hon har ännu inte lagt märke till mig. 

- Hi, säger jag och ler och Jessica rycks ur sina tankar och tittar förvirrat på mig.

- Hello, säger hon sedan och sprcker upp i ett stort leende. 

-Nice to see you, it's been awhile, sa jag och smuttade på mitt kaffe.

- Yes, but now we're finally here, together!

Vi pratade på om allt möjligt sen kom vi in på killar och jag berättade att Harry försvunnit igår kväll. Jag sa att han varit hos sin kompis men att han varit lite hemlighetsfull det senaste. Han hade varit välfigt frånvarande och smsat mycket med någon han vägrade avslöja.

Jessica baaara mm:ade och nickade. Hon såg nervös ut och var inte sitt vanliga självsäkra, pratglada Jessica.

- Enough about me, what was it you wanted to talk about?

-Me?

- Yes, you told me you wanted to talk to me about something importante.

- Oh, right! George cheated on me. 

Hon säger det utan att röra en min. Jag sitter bara chokad. George verkade så bra och omtänksam.

- I'm so sorry! I really know how it feels, but remember, it's not your fault! He's an ashole.

- It's okay, I'm over him. he's an idiot, and I know that.

Jessica ser allvarlig men lugn ut och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är ju ingen ide att gå in mer på det om hon redan glömt det.

- You can talk to me about it, iaf you want, I hope you know that. I'm always Here for you, no matter What!

- No matter What?

Jag nickar och Jessica ser ut att börja säga någonting men avbryter sig sedan och säger istället:

- Good.

Jag ler och bestämmer mig för att jag inte ska pusha henne. Det är hennes val om hon vill prata om det eller inte. Trots det vill jag att hon ska förstå att jag finns här för henne lika mycket som hon fanns för mig under Michael tiden...

 

 

hahah har legat under täcktet o skrivit det sista >.<  så ursäktar eventuella stavfel!

mkt händer hörrni! 

Vad tkr ni, var det fel av Jessica att inte bertätta? Skulle ni gjort det? 

tack för besöksrekordef <3