Kapitel 47 - One mistake can change your life

Från kapitel 46 (Caitlyns perspektiv):

Sedan var han så omtänksam så det gick inte att vara sur på honom. Bara sättet han så varsamt höll min hand på. Det fanns inte många killar som var lika godhjärtade som honom.

Sen var det bara problemet med Jessica kvar... Hon hade låtsas som ingenting, helt oskyldig. Inte konstigt att hon tog George otrogenhet så bra. Jag suckade för mig själv. Sedan kände jag hur smärtan i magen började komma tillbaka och jag pressade Harrys hand av smärta. Men han var redan snabbt uppe på benen och stod redan framför mig, beredd.

---

 

 

 

 

 

Jag tog upp henne försiktigt i min famn och bar henne mot dörren ganska snabbt. Jag ville inte orsaka henne mer smärta men vi var tvugna att skynda oss ifall det skulle vara något fel med bebisen eller kanske ännu mer stressigt om det verkligen var så att barnet ville ut nu. Även ifall det var en tidig födsel i sånna fall. 

- Harry! It hurts, andades Caitlyn fram medan hennes aniskte skrynklades ihop till en grimars. 

- I know, I know sweetie, but everythings gonna be alright, sa jag med lugnade röst medan jag stängde ytterdörren bakom oss och den gick i lås med ett klick. 

Jag nästan sprang ner för trapporna eller ja så fort jag kunde med Caitlyn i famnen. 

- Harry I can walk! 

- No, I don't let you, just breath normal, I will fix this, sa jag stressat och satte försiktigt in henne i bilen. 

Jag stängde dörren efter henne och kollade mig snabbt omkring medan jag gick över till förarsidan. 

Jag såg en svart bil med tonade rutor som stod en bit längre bort. Jag rynkade ögonbrynnen lite. 

Var det inte den bilen jag såg på vägen hit? 

Jag hann inte fundera mer över det nu eftersom jag var tvungen att se till så att Caitlyn kom till sjukhuset var det nu än var som pågick. 

Jag klev in i bilen och startade den. Jag såg hur Caitlyn höll sig i sätet och hur hon spände sig. 

- Relax Caitlyn, sa jag sammanbitet medan jag gjorde en rivstart och började köra, antagligen allldeles för snabbt. 

- I try, but it's hurt so much! sa hon med ett försök till lugnad röst. 

Jag skulle precis svara när jag märkte att bilen hade startart precis samtidigt och följde efter oss ut på motorvägen. 

- I kill someone if it's a papparazzi, sa jag irriterat. 

Caitlyn tittade bak och fick se den svarta bilen. 

- That car followed me home earlier, sa hon och bet sig i läppen. 

Jag kollade chockat på henne. 

- Fuck, we don't need this now, sa jag surt och ökade farten när jag fick se skylten som visade att vi hade 2 kilometer kvar till sjukhuset. 

Caitlyn kved till och jag kollade oroligt på henne men hon viftade bort det. 

Bilen fortsatte följa efter oss ända tills parkering vid sjukhuset där den parkerade några meter bort. 

- Okey, common, now we need to hurry, sa jag och öppnade bilendörren och sprang runt till hennes sida. 

- Can you walk sweetie? sa jag stressat och oroligt. 

- I can always try, sa hon men hon hade en rynka av smärta i pannan när hon satte ner fötterna. 

Jag tog upp henne i famnen utan ett ord och började gå med snabba steg till sjukhuset när vi plötsligt fick se kamerablixtar. 

- Fuck, svor jag tyst för mig själv men jag tror Cailtyn hörde det. 

- Harry Styles! Is the baby coming? 

- Do you know if it's a girl or a boy? 

- Isn't it too early for the baby to come? 

Frågorna regnade över oss medan jag försökte se så glad ut som möjligt även ifall jag inte svarade på några frågor. Fler papparazzis hade tydligen fått höra att vi var på väg till sjukhuset för dom samlades i en klunga runt oss så att jag inte kunde komma förbi och jag kände hur Caitlyn ansträngde sig för att inte visa smärtan. 

- Excuse me guys, can you let me in so Cailtyn can come to a doctor, sa jag och försökte låta samlad.

- So the baby will be born? 

- Common Harry! Is it a boy or a girl? 

- Can we take a picture of you two? 

Dom blev bara ännu mer uppjagade men flyttade motvilligt på sig och jag skyndade iväg med Caitlyn samtidigt som fler blixtrar lös upp bakom oss. 

Jag kastatde nästan mig in på sjukhuset för att slippa dom. 

- Please we need help! She's pregnant and she has pain in her stomach! Please help us! 

Flera doktorer kom springandes och tog henne ifrån mig och la henne på en bår. 

- Sir you need to stay here, but we will tell you what's going on when we know it, sa en utav dom medan dom hastade iväg med Caitlyn. 

Jag hann inte ens protestera och sjönk ner på en bänk i väntrummet. 

Flera frågor snurrade runt i huvudet på mig. Tänk om barnet var på väg? Tänk om jag skulle bli pappa nu? Skulle barnet verkligen kunna bli så förtidig? 

Jag behövde verkligen killarna nu. Jag satt där med huvudet i händerna. 

Jag hade gjort så fel mot henne också. Jag låg med hennes bästa vän. Det var just snyggt till pojkvän, även ifall det inte var på riktigt så förtjänade Caitlyn någon sok tog hand om henne efter att hennes föredetta kille varit otrogen mot henne.

Hennes vackra bruna ögon som alltid brukar vara så glada och alltid ha den där speciella glimten hade bara varit ledsna och sårade när dom kollat på mig. 

Jag tog ett djupt andetag för att inte börja gråta. Vilken idiot jag var ändå. 

Plötsligt slog det mig att jag inte var kär i Jessica. Hon var bara bra på att lyssna. Hon var en fantastisk tjej. Men det var väl antagligen det som hade gjort att jag trott att hon var den för mig. För att vi hade haft så lätt att prata om allt. Hon var en jag alltis kunde lite på. En bra vän. Men inget mer. 

Jag bestämde mig för att ringa till henne och berätta hur jag kände så att vi skulle få ett slut på detta. Att jag kunde säga till Cailtyn att hon inte behövde oroa sig mer eftersom jag löst det. Sen var det ju bara hon och Jessica kvar. Men det skulle lösa sig. Det skulle det. 

Jag tog upp min mobil ur fickan och tryckte upp Jessicas nummer.

- Hello? hörde jag en tveksam röst säga i andra änden. 

Jag hade antagligen glömt ändra så att mitt nummer visades. 

- Hi, It's me, Harry, sa jag tonlöst. 

- Oh, hi Harry, svarade hon lite lugnare men sorgsnare. 

- Hi, Jessica, I just thought that we need to talk, sa jag och höll andan. 

- Yes, that was a good thought Harry, we really need to talk. 

Jag drog fingrarna genom håret och funderade på vad jag skulle säga. 

- Jessica..I..I just don't..you know...

Jag kunde verkligen inte komma på vad jag skulle säga.

- Harry, you don't need to explain, this was just a mistake, we can't be together, and I donät think we really likes each other in that way, and I'm so sorry about this, poor Caitlyn. 

Alla ord bara rann ur henne. Alla ord som jag tänkt säga fick hon till i pefekta meningar. För mig hade det varit som ett ända stort trassel men det var skönt att hon kände samma sak. 

- Alright Jessica, I think the same, we should just stay like friends and end this, or what do you think? frågade jag och kände hur en sten lättade från mitt bröst. 

Hon var inte arg, sur eller ledsen. Bara förstående. Men vad skulle hon göra? Vi hade sårat den personen som betydde mest för oss. 

- Yes, I think that's a great idea Harry, sa hon lugnade. We end this now. 

- Good, sa jag. Bye Jessica, we see us soon. 

- Yes, bye Harry, take care of Caitlyn, I must meet her soon and make things clear. 

- Yes, I will, and I know that you will be friends again, sa jag som försökte släta över det hela. 

Jag kunde riktigt se framför mig hur hon log åt orden. 

- Yes, I hope so too, goodbye Harry, sa hon en sista gång. 

- Goodbye Jessica, sa jag och la på. 

Jag lutade mig tillbaka mot väggen bakom mig. Det ända jag var orolig över nu var över Cailtyn. Vad kunde vara fel? Vad var det som höll på att hända? Var bebisen på väg eller var det något annat? 

Något hemskt? Något som gått fel?

---

Äntligen kapitel 47! Förlåt för att ni fick vänta så länge!

+ att ingen läst igenom detta mer än jag nu, så ja, jag vet att det antagligen är mycket fel i texten!

Men hoppas ni kan ha överseende med det! 

Tack för alla fina kommentarer till förra kapitlet! Kan vi satsa på 10+ igen? :D 

 

 

Bra att Harry och Jessica har löst det nu! Ett steg i rätt riktning mot att Harry och Caitlyn kan bli tillsammans&&&&&&
BARA BARNET MÅR BRA NU FÖR ANNARS.....
Bra kapitel fly <3

meeer!!!

meer!

Det får bara inte hända något med barnet! :'( mer

as bra mer!! <3
hoppas inget har hänt med barnet!!

mer!!:DD
skit bra!<3

Bra! meera! ;)

Mer! Det får inte hända något med barnet snälla!!! :)

Mer! Barnet måste må bra!! :((

asbra :D meeera :D:D:D

Vill gråta så bra du e! :'D

du äger!

Skiiiiiitbraaa!!! Mmeeeeerr<3

när kommer nästa kapitel ut?? :)