- Caitlyn? Are you ready? skrek jag och tittade in mot lägenheten med Melanie i min famn. 

- Yes, just two minutes! hörde jag ett skrik tillbaka. 
Jag suckade och la ner Melanie försiktigt i barnvagnen. Hon suckade till och jag log åt henne. Det hade gått över två månader sen hon föddes och hon hade blivit mycket större den senaste månaden. Jag och Caitlyn hade vistast på stan med Melanie en vecka efter interjuven då vi var ute för att handla nya barnkläder. Det hade blivit kaos precis som vi trott. Men vi försökte ta det lugnt och höll Melanie i famnen så ingen skulle råka välta barnvagnen eller något sånt. Vi hade försökt att prata med alla så gott det gick och svara på alla frågor och låta dom få se Melanie men tillslut blev det för mycket och alla papparzzsis kom. Vi var tvugna att ringa Paul så han fick komma och hämta oss med bilen. Som tur var hade vi redan shoppat färdigt innan alla såg oss. Vi hade valt en perfekt dag för shopping. Sen hade vi varit ute några gånger varje vecka så att alla fans och papparazzis skulle lugna ner sig en aning. Nu blev det inte lika mycket skrik och kaos när vi sågs tillsammans alla tre. 

Jag och Caitlyn hade också kommit varandra närmare. Det var precis som om Melanie hade fört oss samman. 

Jag och Caitlyn kunde skratta åt samma saker som vi aldrig gjort förut vi kramades mer och hade en mer öppen relation där vi kunde prata om allt som hänt. Nu behövde jag inte gå till Louis eller någon annan ur bandet lika ofta för att få hjälp för nu vet jag att Caitlyn finns här för mig. 

Jag log stort för mig själv när jag hörde att Cailtyn kom ut i hallen. 

Jag skulle aldrig glömma det som hände förra veckan. Det var första gången vi kysst varandra på väldigt länge. Det hade bara hänt liksom. Vi hade lagt Melanie och stod och titta på när hon sov. Helt plötsligt hade vi bara vänt våra ansikten mot varandra och lett. Det hade kittlas så i magen på mig. Våra läppar hade mötts i en perfekt kyss. Det var just i det ögonblicket jag insåg att jag hade haft känslor för Caitlyn hela tiden. 

Jag hörde ett par fotsteg och såg sedan hur ett par ballerina skor stod framför mig. Jag tittade upp och log in i hennes underbara ansikte. 

- I'm ready, sa hon glatt. 

- Finally, skrattade jag fram och reste mig upp. 

Idag var det Cailtyns 21-årsdag. Hon trodde att vi bara skulle iväg till Louis där födelsdagsfesten skulle vara. Men i själva verket hade jag en överraskning som hon aldrig skulle kunna ana. 

Vi tog hissen ner till entrén. Min bil stod redan framör ingången så vi skulle kunna komma iväg så fort som möjligt utan att fansen skulle bli skadade eller vara ivägen. 

Konstigt nog stod det inga och väntade utanför som det alltid brukade göra. 

- Wow, sa Caitlyn och tog upp Melanie från vagnen. 

Hon hade nog insett samma sak som jag. 

Jag ryckte på axlarna åt henne och lyfte in vagnen i bagagen medan hon knäppte fast Melanie i barnstolen. 

Jag satte mig i förarsätet medan Caitlyn tog plats i baksätet eftersom Melanies stol satt fast bredvid mig. 

Jag log mot henne i backspegeln och hon log tillbaka. Hon hade sin fina blommiga sommarklänning på sig. Den som vi hade köpt här om veckan och som jag blivit helt förälskad i. Hon var så vacker i den. Hon hade rött läppstift och håret var uppsat i en snygg knut på huvudet med några hårslingor som hängde ner. Det var ovant att se henne så smal. Efter alla veckor som hon varit gravid. 

- Ehm..Harry, didn't you say that we were going to Louis? sa Caitlyn lite skeptiskt och tittade ut genom fönstret. 

Jag log lite i smyg och svängde in åt ett helt annat håll än vad man skulle kört om man var på väg till Louis lägenhet. 

Jag låtsades inte veta vad hon pratade om. 

- Of course sweetie, we'll be there in a few minutes, sa jag och försökte dölja mitt leende som bredde ut sig på mina läppar. 

Hon kollade skeptiskt på mig i backspegeln. 

- Where are we going? sa hon sedan och la armarna i kors över bröstet. You know that I don't like surprises! 

- Common honey, it's your birthday and we will celebrate it, sa jag hemlighetsfullt när vi började närma oss platsen vi skulle till.

Hon tittade förbryllat ut genom fönstret och jag såg att hon fick något igenkännande i blicken. 

- But Harry, isn't it..

Hann hon bara säga innan vi kom in på gatan och hon fick se en stor banderoll där det stod " Happy Birthday Caitlyn ". 

Hon gapade stort och tittade förvånat på mig. 

- But Harry, we decided to not buy the house?! sa hon förvirrat när jag svängde in på uppfarten och parkerade. 

- Well, yes, WE decided to not buy the house, I bought the house, sa jag och började skratta åt hennes min när vi klev ut ur bilen och alla våra vänner och familj kom utspringandes från det vita stora huset. 

- Happy Birthday Caitlyn! skrek alla. 

Caitlyn bara stod där och gapade när jag tog ut vagnen ur bagagen igen. 

Jag skrattade mer och la armarna omkring henne. 

- We'll celebrate you the whole night, viskade jag i hennes öra och kysste hennes kind medan alla våra närstående kom fram och gratulerade henne. 

- You're presents are in the backyard, sa Niall och blinkade åt Caitlyn. 

- This is just too much, fick Cailtyn äntligen fram och kollade på mig medan jag lyfte ut den sovande Melanie och la henne i vagnen. 

- You're worth it, sa jag och log. 

Hon bara kollade chockat på mig och följde med alla bakom huset. Jag väntade en liten stund och beundrade den vita fasaden. Det var ett vackert hus. Vi skulle trivas bra här.

Jag kände nervöst i min kavajficka. Jag var rädd för att jag skulle tappat bort den. Men jag lugnade mig genast när jag kände den blanka ytan mot mina fingrar. Jag tog ett nervöst andetag och körde sedan barnvagnen mot baksidan. 

När jag kom runt hörnet fick jag se Caitlyn ännu mer stum där hon stod och beundrade alla dekorationer. 

Jag hade lånat mammas utemöbler och även killarnas. Vi hade dukat upp ett långbord på den stora gräsmattan. Utanför den inglasade delen av altanen stod det ett stort bord fyllt med presenter. 

På långbordet hade vi dukat upp med massa av olika rätter. Jag hade både beställt mat från en cateringsfirma och bakat med mamma. Jag ville att hennes födelsdag skulle bli speciell. Jag hade bjudit alla våra närmaste samt alla vänner jag kände till att hon hade och alla mina vänner hon träffat. 

Vi var över 50 personer och jag var riktigt lycklig för jag såg hur glädjen spreds i hennes ögon. Jag tror inte riktigt att det var detta hon hade väntat sig. 

Hon kollade upp mot det stora huset och fick tårar i ögonen. Hon fick syn på mig och log stort medan hon gick bort till mig på den gröna gräset. 

- Harry, I don't know what I should say, thank you so much for this! sa hon gråtfärdigt och kramade mig hårt och länge. 

 Jag kände hur en värme spreds genom mig när jag kände henens närvaro. 

- You're welcome Caitlyn, this is nothing, sa jag och kramde tillbaka. 

Min mamma och hennes mamma och fram för att gratulera henne och kolla till Melanie. 

Jag såg hur Louis höll på att diskutera något med min syster medan resten av killarna stod med sina flickvänner och kollade bort mot huset. 

Men nej förresten! Var, var Niall?! Hade jag glömt säga till honom?!
Paniken spreds sig inom mig. Men jag hade ju smsat alla att planerna var ändrade igår? Eller? Jag hade väl inte kunnat missa honom?! 

Min blick flackade mellan alla gästerna som börjat bryta isen och stod och pratade med varandra. 

Plötsligt fick jag se honom. Längst bort vid bordet. Men vad gjorde han? Inspekterade han rätterna? 

Jag slappnade av och började skratta för mig själv. 
Det var alltid typiskt Niall. Han och mat. Det måste vara hans första största kärlek. 

Caitlyn och våra mammor hade gått bort till present bordet såg jag. Jag rynkade ögonbrynnen. 

Vad hade min mamma gjort nu? 

- Harry, I can take care of Melanie if you want to do it now? sa Liam plötsligt som hade kommit upp vid min sida. 

Jag hoppade till jag hade inte direkt varit beredd på att han skulle komma men fann mig snabbt och mötte hans blick.

Jag nickade nervöst åt honom och kände en än gång i min ficka. Jag skakade nervös på huvudet. 

- But maybe I should wait, sa jag nervöst. 

Liam la sin hand på min axel. 

- She's happy now, I believe in you Harry, just do it, sa han och log det leendet som bara han kunde göra. 

Jag samlade mod och nickade. Jag gick fram till Cailtyn som verkade ha samlat sig en aning. Hon stod och pratade med några utav sina kusiner. Åtminstonde trodde jag att det var hennes kusiner. 

 Jag gick sakta fram mot henne. Det kändes som om mina ben var gjorda av cement och mina steg var tunga. 

Jag kände hur handsvetten kom och jag tittade bak mot Liam. 

Han gjorde tummen upp och log stort mot mig med Melanie i famnen. 

MItt huvud började snurra så nervös var jag. Jag kände hur strupen snörptes ihop och jag fick svårt att andas. 

"Take it easy Harry, take it easy" sa jag hela tiden för mig själv och försökte ta djupa andetag. 

Resten av killarna hade nog förtstått vad jag tänkte göra och började dra sig närmare även Niall som lyckats slita sig från buffébordet. 

- Umm...Caitlyn? sa jag nervöst när jag kommit upp bakom henne. 

Hon vände sig om och min blick mötte hennes glada och lyckliga bruna ögon. 

- Yes, Harry? sa hon undrande och log stort. 

Mina ben skakade men jag tvingade ner dom på knä och jag såg hur hennes ögon vidgades. 

Jag tog ett djupt andetag och stoppade ner handen i kavajfickan för att ta upp den lilla asken jag haft liggandes där hela tiden. 

Jag tog fram den och kollade henne djupt i ögonen som jag såg började tårfyllas.