Kapitel 37 - One mistake can change your life

Från kapitel 36 (Caitlyns perspektiv):

Jessica börjar berätta hela historien. Om hur hon kommit och räddat mig, och hur han hotat mig. Harry ser rasande ut. Det ser ut som om han inte vet var han ska ta vägen. Han reser sig upp så hastigt att stolen välter. Han drar händerna i sitt mörka lockiga hår. Jag ser hur han spänner käkarna. Han går fram och tillbaka i köket mumlades. Jag suckar. Det är trotsallt över och inget han behöver oroa sig för nu. Jag ser hur Harry ilsket tar upp en vas som står i fönstret. Vad ska han gör nu?

 

 

---

 

 

 Ett olidligt högt ljud hördes när vasen träffade golvet. Jag hörde hur Jessica och Caitlyn skrek till. 

Det var glassplitter över hela golvet. Jag bara stirrade på det. En glasskärva måste träffat min arm för blod droppade ner på golvet. 

- Please Harry! Calm down! skrek Caitlyn åt mig och tog tag i min andra arm. 
Jag knuffade bort henne försiktigt. Rädd för att jag skulle skada både henne och barnet om hon kom för nära när jag var så arg. 

- He is just such an asshole! skrek jag och visste inte vart jag skulle ta vägen. 

Jag kände hur ilskan kokade inom mig. 

- And why didn't you told me about him earlier?! 

Jag vände mig om och tittade på dom båda två. Båda skruvade på sig och tittade ner på allt glassplitter.

- Are you hurt? frågade jag Caitlyn eftersom ingen svarade mig. 

- No, I'm not, sa hon och kollade på mig. 

Jag såg att hon ljög. Hennes ögon tindrade alltid mindre när hon ljög. 

Jag vände mig bort från dom och bet ihop käkarna hårt. Blodet rusade fram genom kroppen och jag var alldeles yr av vredet. 
Hur kunde en normal människa ge sig på sitt ex? som desutom är gravid? en idiot är vad han är!

 Det svartnade framför ögonen på mig. Jag var både arg på mig själv för att jag inte varit här och stoppat honom och så klart var jag jävligt arg på honom. Nästa gång han kommer hit ska han inte vara oberörd när han drar här ifrån. 

- Just calm down! This wont help someone, sa Jessica. 

Jag ignorerade henne och försökte att inte tänka på vad den idioten hade gjort mot Caitlyn. 

Hur kunde man ens komma på en sån sak? Något stod ju inte riktigt rätt till med den människan det var en sak som var säker. 

Skulle jag inte ens kunna få sköta mitt jobb utan att idioter skulle lägga sig i? 

Visst Caitlyn är vacker men någon respekt för tjejer måste man väl ändå ha! 

Jag var så arg så att jag gnisslade tänder. Jag visste att jag var tvungen att få ut min ilska på något sätt. Den ända utvägen jag såg var att slå till väggen. Tjejerna kunde jag inte direkt slå. 

Jag var så arg att jag slog min knytnäve rakt in i väggen. Det hördes ett läskigt kras som tycktes komma från min hand. 

Jag kände hur det blixtrade till av smärta och jag stönade högt. 

Jag kände hur Caitlyn snabbt var framme vid mig och jag hörde deras röster men kunde inte direkt svara av all smärta som flöt genom min kropp som ilskna elektriska vågor. 

- I think we need to take him to the hospital, hörde jag Caitlyns upprörda röst säga till Jessica. 

- Me too, sa hon något lugnare men ändå överspänt. 

Jag kände mig mycket lugnare. Jag hade blivit av med all ilska men smärtan i handen var olidlig. 

Jag tror jag gjorde en smärtsam grimars när Caitlyn kände på min hand och det var det som avgjorde att det blev en tur till sjukhuset. 

Caitlyn och Jessica hjälpte mig ut till Jessicas bil. Caitlyn satte sig lugnt bredvid mig och höll min friska hand. Det bultade i min andra hand och jag fick koncentrera mig hårt för att inte skrika. 

- That was really stupid of you, hörde jag Caitlyn säga bredvid mig och la sina ben i kors. 

- I can't help that your ex is an idiot, sa jag sammanbitet och försökte koncentrera mig på vägen istället. 

Jag ville inte att vi skulle bråka nu. Framför allt inte när Jessica hörde på. Det var tvunget att vara bra mellan oss. Så var det bara. 

- He was a nice guy, sa hon lågt bredvid mig och la till rätta en hårslinga bakom örat som trillat ner. 

- Yeah, exactly, he WAS, muttrade jag när vi svängde in på sjukhusets parkering. 

Både jag och Caitlyn tjurade när vi begav oss till akutavdelningen. 

Jag tyckte helt enkelt att jag hade gjort rätt i att slå till väggen istället för att ta ut min ilska på andra sätt. Tydligen hade jag gjort fel och hon visste bäst. 

Det var inte många patienter som väntade på akutmottagningen så jag kom in fort till alla deras tusen frågor. Jag var verkligen inte på humör och svarade kortfattat. Det stod i alla fall klart för dom att jag behövde röntgas eftersom min hand började skifta i blålila och den hade svullnat upp.

---

Jag vill bara ursäkta mig så mycket för både sent och kort kapitel! Jag har äntligen kunnat tatt mig upp ur sängen för att skriva det! Jag mår inte alls bra men jag tycker verkligen ni ska ha ett kapitel. Tack för alla fina kommentarer! Ni är verkligen värda allt! tack <3

Men Harry då!! Skada dig inte!!
Asbra Felicia!! Och krya på dig :*

Stackars Harry, och du måste oxå krya på dig! Kan inte bärga mej till nästa kapitel <3

jättebra! mera :D

Stackars Harry <3 Krya på dig :)

Jätte bra :D
Krya på dej! :)

Mer Felicia! Innan jag dör! <3

Jätte bra! :) krya på dig! :)

Bra! mera <3 krya på dig! ;)