Jag tittade chokat på honom, jag visste svaret i huvudet men jag fick inte fram något. Han tittade oroligt på mig och jag kände hur jag tårar började tränga fram. Jag fick fortfarande inte fram ett ord men jag nickade. Klart jag ville gifta mig med honom. För mig fanns det inte nej. Han var allt jag någonsin önskat mig.

- Äär det ett ja? frågade Niall nervöst.

- Ja så klaart! fick jag tillslut ut och han log glatt mot mig och ställde sig upp.

Han tog ur diamantringen ur asken och tog min hand. Han trädde försiktigt på diamantringen på mitt ringfinger och kolla sedan på mig.

Jag kollade in i hans ögon och såg hur han också började få tårar i ögonen. 

- Jag älskar dig.

- Och jag dig, svarade han och jag böjde mig fram för att kyssa han.

- Jag var orolig för att du inte skule säga ja, sa han och log ett snett lennde samtidigt som han kysste mig.

- Varför skule jag inte säga ja? Jag älskar ju dig, sa jag och kollade förskräckt på han. 

- Men man vet aldrig om du skule tycka det var för tidigt, sa han och smekte min vänster hand över den nu stora diamantringen som satt där. 

Jag tittade ner på min hand och försökte förstå att jag nu var förlovad med världens underbaraste kille. 

- Jag tyckte det var en alldeles underbar tid, viskade jag i hans öra. 

Jag kände hur han rös till och la sina armar omkring mig. 

- Så snart kan jag kalla dig, Mrs Horan, sa han och log mot mig medan han smekte min rygg.

- Ja, snart, sa jag med drömande röst. 

Han skrattade åt mig och lyfte upp mig i sin famn. 

Jag skrek till av förvåning och skratt. 

Han bar mig till sängen och la ner mig försiktigt på sängen. 

- Så snart-mrs-Horan när ska vi beräta detta för din mamma? frågade han och kysste mig på nyckelbenet medan han smekte mig över min rygg. 

- Ja...så fort som möjligt antar jag? sa jag och log mot honom medan jag kysste han på halsen. 

- Men nu vill jag gärna ha min prinsessa i fred, protesterade han och blinkade mot mig medan han sakta drog av mig tröjan.

- Jasså, varför då? sa jag och skrattade medan jag började smeka hans mage. 

- För att jag älskar dig och vill fira att du vill gifta dig med mig, sa han och blinkade än en gång och började smeka min mage. 

- Så det är därför du vill det? frågade jag och drog tröjan över hans huvud. 

- Jag vill ju känna min Izabella, sa han och började kyssa mig på halsen ner mot min mage.

Jag stönade till och drog han närmare mig så att jag kunde känna hela hans kropp.

- Izabella, vad är det med dig? flinade han och började sakta dra av mig mina byxor.

Jag rodnade lite men svarade ärligt.

- Jag vill bara ha dig, sa jag och kysste hans mage och utforskade hans konturer med mina fingrar. 

Han skrattade och tryckte mig närmare han och jag kände hur hans nedre del hårdnade mot mit lår. 

- Det är visst inte bara jag som vill ha någon, sa jag och blinkade åt honom. 

Han skrattade men tystnade tvärt när min hand vandrade ner från hans mage till hans byxor.

Jag knäppte försiktigt upp hans byxknapp och drog ner hans gylff. 

Han tittade på mig sammanbitet, och såg hur han kämpade för att inte slita av mig resten med en gång. 

- Nialler, sa jag och skrattade. 

Han rodnade lite men började sedan smeka mina lår och då var det jag som blev tyst och drog av han byxorna. 

Han la sig tungt ner på mig och började kyssa mig passionerat. Båda stönade till och jag kände hur hans händer trevade vid min bh. Jag nafsade han över nacken och tryckte han närmare mig. 

- Vill du detta nudå? sa han andfått. 

- Ja! sa jag och stönade till när han rörde vid mina bröst. 

Han stönade till när jag rörde vid hans kalsonger.

Han lirkade av mig mina trosor och började smeka mig där nere. 

Jag tryckte mig närmare honom och tog av hans kalsonger. 

Vi log mot varandra och våra blickarna vi gav varandra sa mer än tusen ord.

 

                                             *                             *                            *

 

Jag suckade. Det här var det värsta som fanns. Att säga hejdå. Jag satt på flygplatsen med Niall, killarna, Johanna och Alexandra. Alla satt tysta. Vi visste hur de skulle bli. Vi skulle sakna varann så mycket. Jag kollade ner på min vänsterhand och såg diamantringen. Det var min tröst. Vi hade bestämt att när dem var borta på deras USA tour så skulle vi här hemma börja planera. Vi hade bestämt att det skulle bli ett strandbröllop. Vi skulle ha det i Belém, där vi träffades för första gången. Det skulle bli magiskt. Men först, så väntades tre månaders saknad. Jag var inte säker på att jag skulle klara av det. Vi hade varit med varandra hela sommaren och nu helt plötsligt skulle vi inte ses på jätte länge. Det knäcker mig att bara tänka tanken.

- Hur är det? viskade Niall i mitt öra och smekte min arm. 

Jag suckade och tog hans hand.

- Kommer inte klara mig tre månader utan dig. Det är omöjligt, det går bara inte. 

Han tog bort sin hand från mig och började rota i sin väska som han skulle ha som handbagage. 

- Vad letar du efter?

- Vänta ska du se, sa han och log stort. Jag förrstår inte hur han kunde le så, allt kändes så hemskt för tillfället.

Han tog fram några papper.

- Titta här vad jag fixat till dig, det är en överraskning! sa han och gav mig papprena. 

Jag tog förvirrat emot dom och skumade igenom.

- Skojar du med mig? sa jag och tittade lyriskt på honom.

- Absolut inte, älskling.

Papprena var biljetter. Tre stycken till New York. Det var som en dröm, New York är ett av de ställen jag vill besöka innan jag dör och nu skulle det slå in.

- Jag tänkte att du , Johanna och Alexandra kunde åka. När ni kommer dit så möter vi förstås upp er, och på en av kvällarna får ni komma och se våran konsert. 

Jag gav han en stor bamsekram.

- Tack älskling, nu behöver jag bara sakna dig i en månad, innan vi träffas igen.

Han skrattade och besvarade kramen.

Vi hörde hur de sprackade till i högtalarna och en mansröst började prata:

- Nästa avgång till bryssel om en halvtimme, gaten är nu öppen.

- Det är vårt flyg, ropade Louis.

- Till Bryssel? fråga Niall skeptiskt.

- Ja, vi ska mellanlanda där, dahh, svarade Louis med en tillgjord röst.

Killarna började plocka ihop sina grejer och alla reste sig upp.

- GRUPPKRAM, ropade Louis och alla kom till honom och det blev en stor gruppkram.

Jag började säga hejdå till Liam, sedan Zayn, Harry, Louis och tillsist blev de dags att säga hejdå till NIall.

Jag såg hur Johanna och Alexandra sa hejdå till Harry och Zayn. Dom såg inte heller särskilt muntra ut.

Jag och Niall stod bara och tittade på varandra med tårar i ögonen. På någotsätt kändes det som detta var slutet.

- Jag antar att vi måste säga hej då, sa Niall tyst och tittademig djupt i ögonen.

- Ja, viskade jag fram.

Han kramade mig hårt och jag kände hur mina tårar började rinna ner för kinderna.

- Jag älskar dig Izabella Moa Adamsson, det kommer inte gå en minut utan att jag tänker på dig, sa han med gråtfylld röst.

Jag kramade han håradre och brast ut i storgråt. Min Niall, min älskling.

Han tittade på mig och strök bort tårarna från mina kinder.

- Vi kommer snart ses igen älskling.

Jag nickade.

- Jag kommer sakna dig Niall.

- Jag kommer sakna dig med, sa han och jag han se att en tår rann ner för hans kind innan han tryckte sina läppar mot mina i en sista kyss.

Gud vad jag skulle sakna honom.

 

 

This is the end.

Epilog kommer i veckan oxå men sen äre sluut!

Lite sorligt faktiskt :'[

Stort tack till er som läst!!