Jag tog på mig min mörkblåa kappa och tittade mig i spegeln. Håret var uppsatt i en hård knut. Jag rättade till min lugg och gick sedan ut ur min väninnas hus. Jag tog några raska steg ner för grusgången. Taxin jag beställt stod och väntade på mig. Jag hoppade snabbt in och sa adressen som jag fått av Izabella. Både Niall, Izabella och Alex skulle möta mig där. Vi skulle kolla på ett hus som var till salu. Det var Niall som sett att huset var till salu och han sa att han trodde att vi skulle gilla det.

Plötsligt stannade taxin framför en stor villa. Jag tittade chokat ut igenom föntret. Villan var vit med stora panoramafönster. Jag frågade taxichauffören om det verkligen var adressen han fått och han bara nickade och sa att vi var framme. Men kunde Niall verkligen mena det här huset? Inte kunde han köpa detta åt oss? Huset var enormt. Det måste vara jätte dyrt, tänkte jag medan jag klev ur bilen. Jag gick tveksamt och chockad upp längs uppfarten mot huset. När jag kom närmare såg jag hur dörren öppnades och ut stack Izabellas huvud.

- Men mamma, varför står du där och tittar? Kom in, det är jätte fint!

Jag gick upp för den stora sten trappan och tittade chokat runt. Bara utsidan var sjukt vacker! När jag kom in genom dörren fick jag se att stort öppet rum med stora fönster ut mot en sjö. Det var trä golv och en fin ljusrosa tapet. 

Efter att ha gått runt i huset en stund kunde jag konstatera att huset var nyrenoverat. Både Izabella och Alex verkade stormförtjusta i huset och jag kunde inget annat än att håller med.

- Så vad tycker ni? Desto tidigare vi slår till desto bättre pris, sa Niall och log stort.

- Jag älskar det! Skulle kunna flytta in på studs om det är så! Sa Izabella enstuastiskt.

- Jätte fint o så men jag tror tyvärr inte att vi har ekonomi till det här för tillfället, sa jag och såg hur dom tittade besviket på mig. Jag vet att du kan tänka dig att betala Niall och det är jätte vänligt, men jag tror det är bättre om vi satsar på något mindre, särskilt eftersom Izabella snart flyttar och då får jag bo själv i det här stora huset och det orkar jag nog inte med.

- Tur att jag kollat på en lägenhet åt er då, sa Alex och vi tittade chokat på honom.

- Alex, har du tittat på en lägenhet? sa Izabella ironiskt till sin bror. 

- Ja, jag har faktiskt gjort det, svarade han och lipade åt henne. 

Niall började skratta 

- Ni beter er som småbarn, suckade jag tungt. Men Alex när kollade du ut den?

- Nah, jag åkte förbi en byggarbetsplats när jag skulle hit och blev nyfiken, så jag kollade in det och det visade sig att dom bygger nya hus mitt inne i stan. 

- Men det låter ju jätte bra! sa Niall som var lite förlägen efter husvisningen. 

- Men då åker vi väl dit och kollar en sväng? sa Izabella och tog Nialls hand. 

- Mhmm..visst, sa Niall som verkade vara någon helt annastans. 

- Niall..om det är något med huset, så ska du inte känna så, det var verkligen jätte fint, sa jag snabbt. 

Jag ville ju inte att han skulle känna sig obekäm på grund av det. 

- Nej, nej, det är inte alls det, jag förstår precis att det blev för stort, det var väl min känsla om att ge min tjej allt hon ville ha som tog överhand, sa han och blinkade mot Izabella som rodnade. 

Jag log stort. Tänk att Izabella hade fått en sån fin kille.

- Jaja, men ska vi åka dit nu då? sa Alex otåligt. 

Han verkade ha hittat något riktigt bra. 

- Visst brorsan, sa Izabella och drog med sig Niall ut från huset. 

 

 

Lägenheten låg egentligen inte så jätte långt från huset vi precis kollat på. Det var mer att lägenheten låg mer centralt och inte i ett bostadsområde. 

- Så, här är det, sa jag högt och svängde in på en parkering vid sidan av byggarbetsplatsen. 

Vi alla fyra hade trängt in oss i min lilla blåa bil som jag nyss köpt nu när jag flyttat hemifrån. 

- Wow, det ser riktigt fint ut, sa Izabella med stora ögon när hon fick se dom stora plancherna där dom visade hur lägenheterna skulle se ut när dom var klara. 

- Ja, det gör det verkligen, sa mamma med en beundrande röst. 

- Det verkar ju inte vara så dyrt heller, la Niall till. Bra hittat Alex! 

- Tack Niall, sa jag och log. 

Jag gillade verkligen den killen. Det syntes också väldigt väl att han inte skulle svika min syster. Fast dom andra killarna skulle också vara kul att träffa. 

- Man kan väl gå ut och titta närmare? frågade mamma. 

- Självklart, sa jag och stängde av motorn. 

Vi alla klev ur bilen och gick runt på byggplatsen. Vi var lite oroliga eftersom man egentligen inte fick gå där men det var ingen som jobbade idag så vi tog oss friheten att kolla närmare.

- Det ser verkligen ut att bli jätte fint och det ligger ju centralt och bra, sa mamma efter en stunds kollande. 

- Tyckte jag med därför jag ville visa den, sa jag och log mot henne. 

- Här kommer vi bo bra mamma, sa Izabella och log mot henne. 

- Ja, men detta var också lite dyrt för mig, sa mamma och fick en djup rynka i pannan.

- Ingen fara, jag betalar, sa Niall och tittade på oss. 

- Men det kan du inte göra, protesterade mamma. 

- Vi kan betala hälften var då? sa Niall och tittade på henne. 

- Det låter bättre, men jag vet inte, sa hon tveksamt. 

- Jag gör det för er, dom pengarna kommer inte ens märkas att dom försvinner, om ni fattar vad jag menar, sa han och log stort. 

Vi andra tre skrattade. 

- Okej, jag går väl med på det då, tack så hemskt mycket Niall, sa mamma och kramade om Niall. 

- Nu måste jag ju skriva på papper och sånt!

 

Det hade redan börjat mörkna när jag och Niall klev in genom hotellrummet. Vi hade haft en rolig dag. Vi hade gått och fikat med mamma och Alex efter att vi kollat på lägenheten och fyllt i alla papprena. Efter det hade killarna ringt och sagt att dom ville hitta på något kul med oss och Alexandra och Johanna. Det slutade med att vi alla åkt gocart. Harry och Louis hade kört som galningar. Dom hade krockat flera gånger. Deras bil var den pinsamaste att lämna tillbaka. Hela sidan var till plattad. Dom skämdes nog mycket också. 

Jag slängde mig ner på hotellsoffan och blundade. Jag hörde steg som kom närmare soffan och kunde inte låta bli att le. Soffan knakade till och jag kände hur någon lutade sig över mig. Ett par helt perfekta formade läppar trycktes mot mina för en sekund innan dom försvann. Jag öppnade förvånat ögonen och mötte ett par ljus blåa ögon. 

- Varför slutade du kyssa mig? sa jag lite förvirrat och ledsamt. 

- Älskling jag har något jag vill säga till dig, sa han och bet sig lite nervöst i läppen. 

Jag kände hur en klump landade i magen och fortsatte växa. 

- Berätta, vad har hänt? 

 

Jag ignorerade hennes fråga och drog bara upp henne lätt från soffan. Hon protesterade inte men jag kände hur hon stelnade till när jag inte svarade. Jag lyfte upp henne i min famn och ställde ner henne försiktigt på golvet några meter ifrån soffan. 

Jag tittade henne djupt in i ögonen och kände hur nervositeten kröp fram mer och mer. 

- Niall...vad är det som händer? frågade Izabella med darrig röst. 

Jag bara skakade på huvudet, tittade ner i golvet och försökte samla mig. 

- Niall..? hörde jag henne viska och tårar dolde sig innanför hennes röst. 

Jag tittade upp igen och mötte hennes oroliga och rädda ögon. 

- I hela mitt liv, har jag vetat att det saknats något i mitt liv, ända sen jag kom upp i tonåren har jag känt saknaden, alla mina kompisar tyckte jag var konstig som inte ville ligga runt och hålla på med tjejer.... 

Jag tog en paus och granskade hennes ansikte. 

Hon såg spänd ut och även lite förvånad. Nästan som om hon inte trodde på det jag sa.

- ...men jag har alltid vetat att tjejer behöver behandlas rätt och jag har inte haft någon anledning till att utforska mina alternativ. En efter en av mina kompisar hittade till slut en tjej som dom älskade mer än sitt eget liv. Jag kände mig så ensam eftersom jag inte trodde att jag skulle hitta den rätta för mig. Och så har det vart ända tills jag träffade dig. Jag kände direkt att du var den jag ville ha. Det pirrade till i min mage första gången jag såg dig och sen dess har pirret bara växt sig större. Som ett frö som slår ut till en vecker blomma. Så har min kärlek slått ut för dig, och nu vet jag vad jag vill Izabella, jag vill vara med dig resten av mitt liv. 

Jag tog en paus och tittade på henne. 

Hon stod och höll sig för munnen och tårar trillade ner för hennes kinder. 

Jag kysste bort dom, gick ner på knä, tog upp asken som jag köpt för ett tag sen med en äkta diamantring i och sa:

- Så....Izabella Adamsson, vill du gifta dig med mig

---

Så nu är kapitel 49 ute! :D Hoppas ni gillar det! Snart start på vår nästa fanfics! :D