Jag vaknade sömnigt. Jag upptäckte att Niall inte var bredvid mig, så antagligen var han redan vaken, tänkte jag och gick upp för att göra iordning mig. Jag tog på min ett par ljusa jeansshorts och en färgglad t-shirt. Jag la noggrant på lite mascara och gick sedan ut mot köket. När jag kom ut till köket så fick jag syn på Niall som stod vid spisen. Jag smög fram bakom honom och gav honom en kram. Han hoppade till och vände sig om.

- Hej sötnos, vad du var tidigt uppe, sa jag och gav honom en morgonpuss.

- Tänkte att det var dags att bjuda igen, sa han stolt och pekade mot spisen.

Jag tittade på spisen och fick se att han höll på att steka ägg och bacon.

- Vad duktig du är, sa jag och satte mig på en av köksstolarna.

- Vad vill du hitta på idag då? frågade han och serverade mig frukosten han gjort.

- Kan inte vi gå ut idag? frågade jag och smakade försiktigt på den rykande maten.

Baconen var perfekt stekta och lite sådär knapriga som jag gillade dom.

- Jo visst, vi äter upp så går vi ut sen då eller?

Jag nickade och fortsatte äta.

När jag ätit upp så erbjöd jag mig att diska medan Niall gjorde sig iordning. När vi var klara så gick vi ur lägenheten. Vi möttes av ett strålande solsken. Jag tog på mig mina svarta rayban som jag hade satt på huvudet. Niall tog också på sig sina rayban som han hade haft hängde i sin vita t-shirt tidigare. Vi gick hand i hand längs gatan. Folk tittade lite konstigt på mig och jag funderade lite på om det var mina kläder det var fel på eller vad det var som fick dem att stanna upp och titta så mycket på oss. Jag tänkte att det inte var så mycket att tänka på för jag var stolt över mig själv och älskade verkligen Niall, jag skulle inte släppa hans hand hur mycket det än tittade. Med de tankarna vandrade vi in i en park nära Themsen floden. Vi gick sakta fram längs floden och jag njöt verkligen av solskenet och det underbara sällskap jag hade med mig.

- Ska vi sätta oss där? frågade Niall och pekade på en parkbänk längre bort.

- Visst, sa jag och vi började gå i riktning mot bänken.

Vi satte oss på bänken och tittade ut över floden. Det var flera båtar som sakta gled förbi och längre bort så kunde vi se London Eye. Jag lutade mitt huvud mot Nialls axel och njöt av stunden.

Jag hörde några klick. Det lät som en kamera. Jag vände mig hastigt om för att se vad det var som lät. Niall tittade frågande på mig.

- Vad hände?

Han tittade oroligt på min flackande blick.

- Inget, tyckte bara jag hörde något, men det var nog inget, sa jag och tittade på honom igen.

- Ska vi fortsätta då? fråga Niall och reste sig upp och sträkte ut sin hand.

Jag tog tag i hans hand och vi fortsatte.

Helt plötsligt så kände jag hur det började vibrera i min ficka.

Jag tog upp min mobil och såg att det var Alexandra som ringde.

- Hej vännen, sa jag.

- Hej snygging, jag och Johanna packar för fullt nu! Vi åker från Sverige imorgon vid niotiden så vi lär landa runt elva, tolv. Tror du ni kan hämta upp oss då?

- Ja självklart! Gud vad roligt det ska bli. Vi ses på flygplatsen vid halvtolv imrogon då? sa jag.

- Det gör vi, längtar. Puss.

- Japp, hoppas resan går bra. Puss.

Jag la på och la ner mobilen i fickan igen.

- Vem var det? frågade Niall och granskade mitt ansikte.

- Alexandra, vi ska hämta dom på flygplatsen imorgon, sa jag och kände hur hela mitt ansikte lyste av lycka.

- Bra, vi borde berätta för killarna, de kommer bli överlyckliga, sa Niall.

Jag log och nickade.

- Harrys lägenhet är alldeles här borta, vi kan ju gå och kolla om dom är där, sa Niall och vi började komma ut från parken och in på en stor gata.

Vi gick i yttligare några minuter innan vi svängde in på en lite mindre gata.

När vi kom till lägenheten så kunde ma höra på långa vägar att de var där. Niall öppnade dörren utan att knacka, men det skulle han inte ha gjort för vi möttes av ett berg av konfetti.

- Oppsi, va det ni, hörde vi Harry säga oskyldigt innan han sprang in i lägenheten.

Niall suckade djupt och började borsta bort all konfetti. Jag skrattade och tog bort det jag fått på mig. Vi gick vidare in i lägenheten för att göra det vi kommit för, berätta om Alexandra och Johanna.

Killarna lungnade tillslut ner sig och satte sig i skinnsoffan som stod i vardagsrummet.

- Johanna och Alexandra kommer mellan elva och tolv imorgon, så vi ska hämta upp dom då, sa jag tillslut när det blivit någorlunda tyst.

- Nä men gud vad roligt, sa Louis med en överdrivet kvinnlig röst. Vi borde ju fira!

- Ja, vi kan gå ut och äta på resturang ikväll, sa Zayn glatt och alla nickade gillande till förslaget.

- Kan vi inte gå till den ny öppnade resturangen runt hörnet? frågade Harry. Den ser ut att vara bra.

- Jo, vilken tid? Ska vi dra med en gång eller? Min mage kurrar! sa Niall klagande.

- Men Niall, din mage kurrar väl alltid? skrattade Liam och alla stämde in i skrattet förutom Niall som låtsades vara sur.

Vi gick ut från Harrys lägenhet och rundade gathörnet. Vi såg en stor röd skylt där det stod "Wey's restaurant", Harry hade verkligen haft rätt när han sa att det såg fint ut. Det såg väldigt välkomnande ut. Vi gick direkt in igenom två stora glasdörrar och möttes av en ung kvinna med ett äppelröttleende. Hon log och frågade om vi ville ha fönsterplats eller inte. Med tanke på att vi inte ville att paparazzis skulle störa oss så sa Liam diskret till henne att vi inte ville ha någon fönsterplats.

Hon visade oss till ett avlångt bord för sex.

Vi slog oss ner och fick menyerna. Jag tittade runt för att de vad de andra åt och för att se vad som såg gott ut men fick se att det bara satt en man i hela resturangen. Han satt för sig själv i ett hörn med en dator framför sig så han var inte till någon hjälp. Jag tittade ner på menyn igen och bestämde mig för att testa oxfilén. Jag tittade upp på de andra för att se om de bestämt song, jag mötte Liams blick och han log.

- Vad ska du ha? frågade han.

- Oxfilé, svarade jag snabbt. Ni då?

De flesta skulle också ta oxfilé men Louis var udda och tog fisk.

Vi satt ett tag och väntade på maten och bara satt och snackade men när maten till slut kom så smakade den ljuvligt. Oxfilén var perfekt gillad och potatisgratängen var också jätte god.

- Hit måste vi gå fler gånger, för det här var jätte gott, sa jag när jag ätit upp.

- Håller med! svarade Izabella och tittade glatt på min med sina stora blåa ögon.

När vi var klara så gick vi tillbaka till Harrys lägenhet där vi satte på en film. Den här gången så valde vi en lite mer romantisk film, vilket Izabella såg ut att gilla. Hon satte sig bredvid mig i soffan, jag la min arm runt henne och hon log och lutade sitt huvud min axel. Jag hörde hur någon av killarna busvisslade, men struntade i det. Filmen startade och alla blev knäpptysta. Jag tänkte på Izabella och kom att tänka på att hon fortfarande inte visste att jag var med i One Direction. Antagligen var det dags att berätta det för henne innan paparazzin gjorde det. Jag suckade och tittade på henne. Hon hade somnat mot min axel. Jag log åt henne för hon såg så rofylld och lycklig ut när hon sov.

Hoppas bara att min hemlighet inte skulle ändra det leendet, tänkte jag förtvivlat.

---

Blir ju tårögd av de söta kommentarerna :')

Skulle egentligen publicerat detta kapitel igår men tänkte att jag gör det nu ist för då blir de mindre stavfel och allmänt bättre :)

Bara ett kapitel kvar innan Felicia kommer hem! :D