Izabellas perspektiv:

Jag kände hans varma andedräkt mot min. Hela jag snurrade. Jag hade träffat han! Min Niall. Efter alla dessa veckor av sorg hade jag äntligen fått träffa min prins igen. Solstrålen i mitt liv. 
Vi avslutade kyssen och bara stod och tittade på varandra lyckligt. Jag var helt förtrollade av hans vackra utseende. Han var perfekt. Min Niall.

- Hur kommer det säg att du är i London? frågade han glatt och tog min hand.

Det pirrade till i mig när han rörde vid mig.

- Min pappa har flyttat hit, svarade jag. Jag hade inte träffat honom på tre månader också fick jag reda på från min bror att han hade flyttat hit och då tänkte jag direkt på dig, sa jag och log ett snett leende.

Han log mot mig och kramade hårt om min hand.

- Vad bra att du åkte hit! Både att du fick träffa din pappa och så fick jag en chans att få träffa den ända för mig, sa han och tittade med leende ögon på mig.

Jag fick glädje tårar i ögonen av hans vackra ord.

- Dig var den jag ville träffa mest Niall. Även ifall jag saknade min pappa, så kommer det alltid vara du som snurrar min värld.

Han sprack upp i det största leendet jag sett och drog in mig i hans famn.

Jag kände hans underbar lukt och tänkte att det var där ville jag stanna för evigt.

Plötsligt kom jag tillbaka till verkligheten och kom på att jag skulle möta pappa på restaurnagen klockan sex.

Jag tittade upp på Niall och frågade.

- Vad är klockan?

Han tog upp sin mobil ur fickan och kollade på skärmen.

- Kvart över sex, svarade han med ett leende. Hurså?

- Oj, jag skulle möta pappa vid den italienska restaurangen några kvarter bort, klockan sex, sa jag och gick ur hans famn.

- Ojdå, då följer jag med dig dit, sa han med ett stort leende och tog min hand.

Vi började gå ner för gatan och jag såg hur flera personer vände sig om och tittade konstigt på oss.

Det gjorde mig fundersam. Brukade inte folk i London gå och hålla varandra i handen?

Jag såg också att dom kollade storögt på Niall. Var han en lokalkändis eller vad var det här?

Jag avbröts i mina tankar när Niall plötsligt tog tag i ett dörrhandtag. Vi var tydligen redan framme vid restaurangen.

Vi gick in i den stora matsalen och jag såg direkt att det var en lyxig restaurang. Hur hade pappa råd med det här?

Jag tittade mig omkring i den stora matsalen tills jag tillslut fick syn på min pappa som satt vi ett bord längre in.

Jag ryckte i Niall så han skulle följa med mig bort till pappas bord.

Han tittade upp när vi närmade oss och såg förvånad ut när han såg mig och en kille hålla varandra i handen eftersom Niall hade envisats med att inte släppa den.

- Hejsan, sa min pappa både glatt och fundersamt. Vem är den här unge mannen då?

- Jo, alltså.....vi....började jag förklara men Niall avbröt mig med:

- Jag är Izabellas pojkvän, sa han och räckte fram handen mot min pappa.

Pappa såg väldigt chockad och förvånd ut på samma gång men tog Nialls hand.

- Trevligt att råkas, sa han och tittade lite förvånat på mig.

- Jag kan förklara senare, sa jag och log mot han.

Min pappa begärde ingen större förklaring än så utan erbjöd genast Niall att äta med oss.

Niall hämtade genast en stol från ett annat bord och slog sig ner.

Tiden flög förbi och vi småpratade mest. Mitt uppe i ett samtal om resten av killarna så ringde Nialls mobil. Han ursäktade sig och gick iväg för att prata ostört.

Jag log mot min pappa och tackade hjärtligt för den goda maten han bjudit på.

- Det var Liam som ringde, han undrade vart jag har tagit vägen, jag sprang ju bara iväg när jag såg dig, sa han och tittade på mig. Men vill du hänga med och möta upp dom när du är klar, dom skulle gärna vilja träffa dig igen.

- Gärna, om inte du har något imot det, sa jag och tittade på min pappa.

- Absolut inte, du får gärna sova över där om du vill det också, jag ska ändå upp tidigt imorgon och jobba, sa han och tittade uppmuntrande på mig.

- Låter bra, sa Niall och fäste sin blick på mig. Om du vill så får du gärna stanna hos mig.

- Gör jag gärna, men ska vi dra nu? frågade jag.

- Om du är klar, sa han och hans blåa ögon tindrade av lycka.

- Tack så jätte mycket för den goda maten, jag går med Niall då, så hörs vi imorgon, sa jag och gav min pappa en kindpuss.

- Ja tack så hjärtligt, sa Niall coh tog min hand.

Vi gick ut från resturangen och jag kunde knappt bärga mig, en hel natt med min älskade Niall, kunde det bli bättre? Antagligen inte.

Niall stannade en taxi för oss och vi hoppade in. Han satt och lekte med mitt hår. Jag tittade upp på han och gav han en snabb puss på munnen innan jag la drog tillbaka huvudet. Niall greppade min nacke för att sakta dra tillbaka mitt huvud mot han.

- Men älskling, vad har du gjort!? frågade Niall skräckslaget när han såg min skadade käke.

- Ehm..lång historia, jag inte orkar tänka på just nu, sa jag och vände bort blicken.

Han tittade oroat på mig men kysste ändå försiktigt min käke innan han sa:

- Säg till om du vill berätta, jag lovar, detta ska inte ske igen!

Taxin stannade. Vi var nu utanför ett höghus i samma stil som min pappas fast ännu lite högre. Vi gick in igenom en stor port och tog hissen upp till våning fem. Niall öppnade dörren till en stor lägenhet. Vi gick in och satte oss i den vita soffan han hade i det stora vardagsrummet. Vi han precis sätta oss innan det knackade hårt på dörren.

- Sitt kvar här, så öppnar jag, sa Niall och småsprang iväg mot den knackande dörren.

- Hej Niall, vart fasen har du varit egentligen, hörde jag en välbekant röst säga. Jag log åt minnet av Louis ljusa röst.

- Ni kommer förstå när ni kommer in i vardagsrummet, hörde jag Niall svara dom.

- Okey, let's go! hörde jag Harry säga och en halv minut senare kom han ingående i vardagsrummet.

- Nä men det var ett tag sen vad gör du här?!? sa Harry förvånat.

- AA, skrek Louis när han kom in i rummet och fick se mig. Han sprang snabbt fram till soffan och gav mig en bamsekram.

- Hej på dig med Louis, skrattade jag när han släppt taget om mig.

Alla hade nu kommit in i rummet och de såg alla likna häpna ut.

- Vad roligt, sa Liam.

- Äntligen, sa Zayn. Han har varit helt förstörd, du skulle bara sett, skrattade han.

De pratade i mun på varandra. Jag log för mig själv, alla minnen från dessa fem underbara killar kom upp i mitt huvud och jag skrattade till för mig själv.

- Men killar, sa Niall och alla tystnade. Ska vi inte hitta på något istället?

- Vi kan se på film, sa Louis och lös upp över att han kommit med idén.

- Sure, vilken vill ni se? Fråga Niall och gick fram till en hylla som stod bredvid tv:n. Det finns ganska många att välja på om man säger så.

- Jag tycker Izabella kan välja, sa Zayn och alla riktade blicken mot mig.

Jag rodnade och svarade att det inte spelade så stor roll för mig.

De började dividera om vilken film som skulle ses men till slut så bestämde de sig för In Time. Jag log nöjt åt valet för jag hade sett den minst 100 gånger så det gjorde inget om jag missade lite av den. Niall satte på filmen och satte sig sedan bredvid mig i soffan. Jag log mot honom och gav honom en puss på munnen innan jag la mig tillrätta i hans knä.

Jag tror jag somnade på slutet för klockan var över tolv när killarna började röra på sig för att gå hem.

Efter att killarna tillslut gått hem blev det bara jag och Izabella kvar i soffan.

Jag la min arm runt Izabella och hon kollade upp på mig.

- Vet du Niall, sa hon plötsligt och jag kollade in i hennes ögon.

- Nej, vadå? sa jag som höll på att drunkna i hennes ögon.

- Jag har aldrig haft en pojkvän som dig förut, med dig är allting annorlunda och jag har verkligen saknat dig så himmla mycket, sa hon helt ärligt medan hon tittade på mig intensivt. Precis som om det döljde sig någon annan känsla bakom ärligheten.

- Bella, du är mitt allt, min prinsessa, jag har saknat dig med, så att det har gjort ont i hela mig, sa jag medan jag omfamnade henne. Jag fick tårar i ögonen av hennes fina ord. Hon är verkligen den jag vill ha. Min älskling för evigt.

Jag kände hennes leende mot tinningen.

- Jag älskar dig, viskade hon i mitt öra.

- Jag älskar dig med, sa jag och böjde mig fram för att kyssa hennes nyckelben.

En djup suck av njutning hördes från henne.

Jag tittade upp och skrattade.

- Izabella Moa Adamsson, inte trodde jag att du var så snuskig, sa jag och såg hur en rodnad spred sig över hennes kinder.

- Nej, asså jag....

Jag avbröt hennes generade stammande med en lång mjuk kyss.

- Det gör inget Bella, jag känner på samma sätt, sa jag och blinkade åt henne.

Hon log lättat och jag kysste henne på halsen.

Jag kände hur hon lekfullt nafsade mig på örat.

Jag kände hur jag suckade till och jag hörde henne små skratta.

Jag drog mina läppar fram och tillbaka över hennes skadade käke.

Jag hörde henne sucka igen.

Plötsligt kände jag hur hennes hand lyfte upp mitt huvud och jag tittade förvånat upp.

Jag såg att det hade tänts en glöd i hennes ögon som jag inte sett förut.

Hon la sina armar omkring min hals och pressade sina läppar mot mina. Jag var inte beredd på hennes kraft så vi ramlade baklänges i soffan.

Jag kände hur min kropp reagerade på hennes kyssar och jag började kyssa henne tillbaka.

Min hand trevade sig in under hennes tröja och hon böjde sig fram mot mig.

Jag tittade frågande på henne och mötte hennes blick. Hon nickade svagt.

Det tog ett tag att ta sig till sovrummet när vi var omslingrade runt varandra. Men tillslut ramlade vi ner på min sängkant. Jag hamnade över henne.

På något sätt hade vi lyckats få av oss tröjorna på vägen till sovrummet.

Jag kollade ner på Izabella och mötte hennes isblåa ögon.

- Niall, sa hon lugnt medan hon tittade på mig.

- Ja, andades jag fram.

- Jag älskar verkligen dig.

Jag log och böjde mig ner för att kyssa henne igen. Hon var så vacker!

VIKTIG FAKTA ALLIHOPA! LÄÄÄS!