Jag kom fram till flygplatsen ungefär en och en halv timme innan flyget till London skulle avgå. Jag lämnade in väskan på rullbandet och gick till disken där dom skulle titta igenom mitt pass. Jag fick en flashback och såg framför mig när jag, Johanna och Alexandra hade stått här för ungefär en månad sen. Det hade varit en semester som förändrat hela mitt liv. Jag kände tårarna svämma upp när jag fick tillbaka mitt pass och blev hänvisad till väntsalen. Hoppas bara att denna resan förändrar mitt liv igen, till så som det var innan allt blev skit, tänkte jag och torkade bort en tår från min kind som hade börjat rulla ner.

Jag satt där i mina egna tankar när jag plötsligt kom på att jag borde ringa Johanna och Alexandra och berätta att jag var på väg till London så att dom inte behövde oroa sig.

Jag väntade medan signalerna gick fram en efter en. Varför svarar hon inte snabbare? tänkte jag sarkastiskt.

- Hej, det är Alexandra, hörde jag en röst säga efter en oändlighet.

- Hej, varför svarar du inte snabbare? sa jag misstroget.

- Åh, förlåt Bella men jag och Johanna var ute på altanen, så jag hörde inte när det ringde, ursäktade hon sig.

- Det gör inget, jag blev bara orolig, sa jag lugnt.

- Föresten vill du komma över? Vi har jordgubbar kvar som vi hade tänkt spara till dig, sa Alexandra glatt.

- Jag kan tyvärr inte, sa jag och kände ett stygn av saknad. Hur skulle jag klara mig i storstaden London utan mina beskyddande vänner som alltid fanns där för mig?

- Nähä, vad tråkigt, sa Alexandra lite nedstämt och jag hörde Johanna säg något i samma stil från andra änden av luren. Vart ska du någonstans?

- Jag är faktiskt på väg till London, sa jag försiktigt. Jag ska hälsa på pappa och se efter Niall, la jag till lite mer sammanbitet fast med ett leende.

Jag hörde hur Alexandra drog efter andan och Johannas envisna röst som frågade vad det hela handlade om.

Jag skrattade lite åt dom. Vilka vänner alltså!

- Du skojar ska du till London och leta efter Niall?! skrek Alexandra högt och glatt. Jag hörde hur Johanna stämde in i skriken.

Jag skrattade högt men det stack ändå till i bröstet när hon nämnde Niall.

- Ja det ska jag, men först och främst träffa pappa som jag inte sett på åratal, sa jag.

- Åh, gud! Hoppas du hittar han gumman! skrek Johanna som lyckats ta luren från Alexandra. Men snälla du ring om du ser Harry!

- Och Zayn! hörde jag Alexandra ropa i bakgrunden.

- Klart jag ska! sa jag ljudligt eftersom deras glädje och tro smittades av på mig.

Plötsligt hördes det från högtalarna att dom började släppa in passagerar på planet som skulle ta mig till London.

- Åh, tjejer, jag måste gå nu, sa jag sorgset. Men ta hand om er! Och hör av er ofta!

- Hur länge stannar du i London då? sa dom båda ledsamt.

- Jag vet inte, men jag måste ju tillbaka när skolan börjar, sa jag och tänkte på hur det skulle bli hemma när jag kom tillbaka.

- Kommer du inte hem innan dess? tjöt dom sogset.

- Jo, det gör jag nog! Men vi får prata ofta på skype! sa jag och kände hur mycket jag skulle sakna dom.

- Ja, det måste vi göra! Ta hand om dig Bella! sa dom i kör.

- Det ska jag, ni får också ta hand om er! sa jag och min röst skar sig.

- Hej då, sa dom både med gråt i rösten.

- Hej då, älsklingar, sa jag och tryckte på av knappen.

Några tårar rann ner för kinderna. Men jag tröstade mig själv med att jag skulle få se dom snart igen.

Jag gick in på twitter och twittrade snabbt innan jag reste mig upp för att gå bort mot ingången till flyget.

Jag kom in i planet som var ungefär likadant som det jag åkt sist i när jag åkte via London till Belém jag fick en flashback av hur jag och Johanna och Alexandra suttit förväntasfullt i planet i de två timmar fram till London.

Det kändes skönt att det inte var längre än två timmar tills jag var i samma stad som Niall och äntligen fick träffa min underbara pappa som jag inte sett på fyra månader.

Jag satte mig på min fönsterplats och tittade ut genom den lilla glasrutan medan de hade säkerthetsgenomgång. När genomgången var klar och alla satt fastspända och redo så såg jag hur planet började rulla och hur vi sakta lyfte från marken.

Jag kände hur det skumpade till och öpnnade förbryllt ögonen. Uppenbarligen så hade jag slumrat till så fort vi lyft. Jag tittade på min silversvarta klocka som satt på armen och konstanterade att det var en halvtimme kvar.

Jag tittade än en gång ut genom fönstret och såg hav, endast hav. Alltså över Atlanten täntke jag och ryckte till när jag hörde en sametslen fjäsk röst.

- Önskar ni något att dricka?

- Inte för mig, sa gubben bredvid mig och log mot flygvärdinnan.

- Ett glas vatten, tack, sa jag och sträckte mig efter min väska som jag hade vid fötterna. Jag tog upp plånboken ur väskan och betalade.

Jag slukade snabbt det lilla vatten plastmuggen rymde och vände mig sedan tillbaka mot rutan.

Hur kunde så lite vatten kosta så mycket pengar? tänkte jag. Efter det sjönk jag snabbt in i mina egna tankar och det dröjde inte innan pilotens röst hördes i flygplanet.

- Det är dags att landa, så jag ber att alla sätter sig ner och tar på sig bältet.

Eftersom jag inte rört mig en millimeter så hade jag fortfarande på mig bältet och behövde inte fixa det.

Landningen gick utmärkt och jag gick mot rullbandet för att leta upp min röda väska.

Det gick ganska så fort och jag begav mig mot utgången. Jag letade runt efter min pappas bruna kalufs. Jag fick syn på han samtidgt som han fick syn på mig och han sken upp. Han hade ett solbrunt ansikte och hans bruna ögon fick mig att påminnas om Alex hemma i Sverige. Alex var pappa upp i dagen. Jag såg också att han hade fått solrynkor sen vi sågs sist.  Jag sprang mot han så gott det gick med min stora väska i släpptåg och möttes av en stor varm kram och jag kände hans varma armar runt min rygg.

- Jag har saknat dig, var det första jag sa och en tår föll ner från min kind.

---

Hoppas ni inte blir ledsna för att det bara är Izabellas som kom upp idag, för vi håller fortfarande på och finslipar på iden Nialls så att de ska bli så bra som möjligt. :D Bådas perspektiv kommer i nästa kapitel! :D 
10 kommentarer till nästa! :D

Hope u like it. ♥