Vi satt och åt under tystnad medan känslorna slogs inom mig. En del utav mig ville bara ta till flykten och springa ut genom dörren och aldrig komma tillbaka igen. Medan en del tyckte synd om den här tjejen som satt mitt emot mig och ville hjälpa henne. Mest av allt ville jag att hon skulle klara av och ta abort. Jag skulle inte kunna klara av att vara en bra pappa just nu. Jag menar om det var två månader sen vi hade sex med varandra...skulle barnet ungefär komma i Juni. Alltså mitt uppe i våran Europa turné. Det skulle inte funka. Jag känner ju ingenting för Caitlyn heller? Visst hon är vacker och så. Men kärlek innebär ju inte bara hur vacker någon är utan man borde ju känna något pirr imagen. I alla fall något. Jag kände inget när jag tittade på Caitlyn. Samtidigt så visste jag att paparazzisarna skulle göra en väldigt stor grej utav det här. 
Min hjärna snurrade och det kändes som om hela jag skulle sprängas av tankar. Jag visste inte vad jag skulle göra. Helst hade jag velat spola tillbaka tiden och fixat så det här aldrig hänt. 
- Harry, how do you feel? frågade Caitlyn helt plötsligt och kollade på mig med sina stora rådjursögon. 
- Ehm...I don't know, svarade jag ärligt. This was just to much. 
- I know I also get choked, sa hon tyst. 
Jag kunde inte se henne som mamma. Jag hoppades fortfarande på att hon hade fel. Jag menar hennes mage var inte alls uppsvälld och det hade ändå gått två månader. 
- Are you sure that you are pregnant? frågade jag hoppfullt. 
- Yes, I'm. I have take the test two times this month, sa hon och såg hur hela jag sjönk ihop. 
Detta var bara för mycket. Jag behövde vara ifred och jag behövde killarna. 
- I'm sorry Caitlyn, but I need to go, sa jag och reste mig upp.
- But you coming back? right? frågade hon oroligt och hon reste sig också upp. 
- Yes, I have no choice, sa jag och tog upp en bit papper ifrån fickan. 
- I'm sorry, but this is my choice, sa hon ledsamt och tittade ner i golvet. 
Jag kladdade ner mitt telefonnummer snabbt på lappen och gav henne det. 
- You have to promise that my number not coming out, it's private, sa jag allvarligt. 
- I promise, nickade hon. 
Jag gick ut i hallen och tog på mig skorna. Jackan hade jag fortfarande på mig. 
- Well..text me if you need something, I need to help you with this, sa jag och tittade rakt in i hennes ögon. 
Hon rodnade lite grann av ögonkontakten. 
- I will, I just need to ask, what happen now? 
Jag suckade. Jag ville inte prata om det här egentligen. Men hon förtjänade ju att veta. 
- I need to talk with the mangementet, and they need to decide what we have to do, I'm sorry.

 Jag tittade ner i golvet. Jag hatade att jag inte kunde ta det här beslutet själv. Dom påstod ju att dom gjorde det bästa för oss i bandet och att allt skulle bli bra. Men det värsta var ju att dom bara ville ljuga ihop historier hela tiden. 
- So everything can happen? sa hon och såg lite rädd ut. 
Jag kliade mig i huvudet. 
- Almost...but if you not want to take abort, I will make sure that you don't need to, sa jag ärligt. 
Hon log lite smått mot mig. 
- Thank you Harry.
- You're welcome, sa jag och gick ut genom dörren. 

Eftersom jag inte hade med mig min bil eller ville ringa Paul bestämde jag mig för att ta en taxi som jag inte gjort på hundra år. Vi fick nästan aldrig åka taxi. Men idag kände jag att jag behövde det. 
Jag stannade en gul taxibil som körde förbi mig på gatan nedanför Caitlyns lägenhet. 
Jag rabblade upp adressen till Louis lägenhet och hoppades på att killarna skulle vara där. 
För säkerhetskull skickade jag iväg ett sms. 
" Hey, I need to talk to you guys, can we meet in your apartment for about 40 minutes? x " 
Svaret kom nästan direkt. 
" Yes, sure dude, we'll be waiting on you x "
Jag log lite smått. Tänk att man hade dom mest underbar vännerna i världen som alltid ställer upp för en. 

Det tog ett tag att komma igenom stan på grund av lång kö. Jag trummade otåligt med fingrarna mot mitt knä. Jag hade inte tid med det här. Jag var tvungen att rådfråga grabbarna och sen tyvärr prata med mangementet så fort som möjligt. Jag avskydde dom personerna som jobbade där. 
Tillslut var vi äntligen framme på gatan utanför Louis lägenhet. Jag tackade chauffören och gav han pengar. 
Jag sprang upp för trapporna till Louis lägenhet.
Jag öppnade dörren utan att knacka, dom borde förstå att det var jag som kom. 
- Hi? ropade jag lite frågande för att det var så tyst i lägenheten. 
- In the livingroom, ropade Liam tillbaka. 
Vad bra. Då var dom alla samlande. 
Jag gick lite tveksamt in i vardagsrummet. Jag visste inte rikitgt vart jag skulle börja eller hur jag skulle framföra det jag hade att säga. 
Killarna satt uppradade i soffan och tittade på mig när jag klev in i rummet. 
Dom hade ställt fram chips och dricka. Dom hade till och med satt på lugnande musik. Allt för att lugna ner mig så mycket som möjligt. 
- Hi guys, sa jag och satte mig i fåtöljen mitt emot dom. 
- Hi, svarade dom i kör och tittade orolig på mig. 
- So what did she said? frågade Niall. 
Jag tog ett djupt andetag. 
- She's pregant and I'm the father, sa jag rakt ut. 
Killarna drog efter andan och det såg ut som om dom inte visste vart dom skulle ta vägen. 
- Yeah..I know, funny isn't it? sa jag och log. 
- That's crazy, sa Zayn när han fått tillbaka talförmågan. 
- But she going to take abort? sa Louis och tittade lite hoppfullt mot mig. 
Jag skakade sakta på huvudet. 
- Oh god..kved Liam fram. 
Jag satte händerna för ansiktet. 
- I don't know what I should do, I need to help her with the baby, she have to live close me, do you know how much scary people it lives there? malde jag på. 
- Harry, harry, calm down, we need to think clear, sa Niall och la en arm runt mig. 
- You need, to talk with mangementet, sa Zayn och gav mig en forskande blick. 
- I know, viskade jag fram. 
- They will help us to fix this, sa Liam uppmuntrande.
- I hate them, väste jag fram och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. 
- I know Harry, but we need to figured this out, sa Louis och kramade mig. You will see. 

Jag hoppades att killarnas lugnande ord verkligen kunde hjälpa mig. Det kändes inte som om något betydde mer i världen. Detta skulle sabba för våran karriär, det skulle sabba Caitlyns liv och det skulle sabba barnets framtid. Vad hade jag gjort? Skulle jag verkligen klara det här? Det bästa var nästan om hon tog abort...

 

 

Kapitel 19! :)

Hoppas ni gillade det! Det börjar bli lite spännande nu! ;)

15 + på kommentarer? :D 
Tack för alla fina och stöttande kommentarer! Vi tar till oss varenda ord! Tack!
Men vad kommer hända nu? Kommer Harry hålla sitt ord? Kommer han hjälpa Caitlyn?

Och äntligen fick ni se hur Caitlyn ser ut, ser hon ut som ni föreställt er? :)