Jag såg hur Caitlyn vaknade när jag smällde igen bildörren. Hon hade sovit nästan hela vägen. Hon var rätt söt när hon sov. Jag och Jessica hade pratat och pratat. Dom verkade vara rätt sköna tjejer båda två. Även ifall Caitlyn gick mig på nerverna. Vi var framme hos mig och jag var tvungen att gå in till mig för att hämta nyckeln. Jag var nervös, jag ville inte att nyckeln skulle passa. Jag menar jag var 18 år. Jag var inte mogen för att ta hand om ett barn. Och hur skulle det funka med min karriär och alla fans? Det var bara några av dom tankar som for runt i mitt huvud medan jag gick upp för trappan för att låsa upp min egen dörr.
Jag gick rakt igenom hallen till mitt nyckelskåp som jag fått av mamma när jag flyttade. 
Jag öppnade det försiktigt. Nästan rädd för vad som skulle finnans där inne. Precis innan jag kunde se in i det hoppades jag att nycklen skulle vara försvunnen och att allt bara vart en dröm. Naturligtvis så slog inte min önskan in utan där hängde den precis som förr. En blank nyckel av stål, rund och inte speciellt stor. Utan det var en helt vanlig nyckel. En helt vanlig nyckel som kunde förändra mitt liv. För alltid. 
Jag skakade på huvudet. Jag hade inte tid med att stå här och tänka. Jag var tvungen att åka vidare till Caitlyns lägenhet. Jag ville få det här överstökat. Även ifall jag var skit rädd. 
Jag stoppade ner nyckeln i jackfickan och gick ut genom dörren. Jag smällde igen den hårt och låste. 
Mitt hjärta bankade hårt i halsgropen. Jag var livrädd. Jag var verkligen det. Det var den här nyckeln som skulle visa min framtid. 
Jag försökte skjuta undan rädslan och öppnade bildörren. 
- How did you sleept? frågade jag Caitlyn och mötte hennes blick i backspegeln medan jag körde ut från gatan. 
- Wonderful, sa hon ironiskt och tittade ut genom rutan. 
Både jag och Jessica kollade lite oroligt åt Caitlyns håll. Vad menade hon? 

Det tog ett tag innan vi kom till utkanten av London eftersom det är en stor stad. Men plötsligt började jag känna igen mig och jag gillade det inte. Absolut inte. Jag började kallsvettas en aning men försökte att inte visa det. 
- Hey, you can stop here, I think you two need to be alone, sa Jessica plötsligt. 
Jag stannade vid vägkanten. Vi hade kommit till ett stort område med hyreshus. 
- Are you sure? You don't want to come with us? sa jag och kollade tvekande på Caityn i backspegeln. 
Hon såg ut att vara i sin egen lilla värld. 
- Yes, I'm sure, this is between you two, sa hon bestämt och klev hur bilen. Thanks for everything. 
- You're welcome, sa jag och log lite snett mot henne. 
Caitlyn fnös och jag kollade oförstående på henne. Jessica skrattade lite lätt och smällde igen bildörren. 
Då var det alltså bara jag och Caitlyn kvar. 
- So, where do you live Caitlyn? sa jag och svängde ut på gatan igen.
- You don't remember that? sa hon kyligt och mötte min blick. 
- Well, not really, sa jag och struntade i hennes tonläge. 

Efter en stunds virrande bland små gator var vi äntligen framme. 
- You can stay here, it's free, sa hon kort och öppnade bildörren. 
Jag nickade till svar och stängde av motorn. Inte för att hon skulle se min nick men ändå. 
- But it's Jessica's car, what should we do witth it? sa jag och tittade frågande på Caitlyn. 
- Don't worry, she will come and pic it up later, sa Caitlyn och fångade min blick. 
Jag blev helt fast. Hon hade så vackra bruna ögon. Det var som om hon kunde se rakt igenom en med dom ögonen. Dom var gyllene bruna längst ut i kanten och dom blev mörkare och mörkar ju längre in mot mitten man kollade. 
- So..you wnat to stay here the whole day? sa hon och flinade åt mig. 
Jag rodnade lite grann. Jag visste inte riktigt hur länge jag stått och tittat in i hennes ögon. 
- No, lets go and test the key, sa jag och började gå mot porten till hennes lägenhet. 
- Well...it's this way, sa hon med en underton av skratt och började gå åt motsats håll. 
Jag började rodna ännu mer men som tur var kunde hon inte se det eftersom hon gick med ryggen emot mig. 

Det var inte så många trappor upp till hennes lägehet och till slut stod vi utanför hennes dörr. 
Jag tror vi båda var nervösa. Jag kollade på henne och hon kollade på mig. 
Jag såg hur rädslan och nervositeten spreds i henens ögon. I en sekund såg jag henne som någon jag behövde beskydda och ta hand om men lika fort som den känslan kommit, försvann den. 
- So, do you have the key? sa hon tillslut väldigt tyst. 
- Yes, svarade jag kort och tog försiktigt upp den ur fickan. 
Hon kollade på den och drog efter andan men sa ingenting. Antagligen kände hon igen den. 
Mitt hjärta bultade hårt och jag kände hur min hand skakade lite när jag förde nyckeln närmare nyckelhållet. Om bara en sekund skulle jag få veta sanningen. Om en sekund skulle jag få veta om mitt första barn var på väg mot världen. 
Jag satte in nyckeln i nyckelhållet och vred om. Det var helt tyst i trappuppgången. Som om hela vrälden höll andan. 
Jag kände på dörrhandtaget. Det var fortfarande låst. All luft gick ur mig och jag fylldes på med ny, ren luft. En bubblande känsla kom upp inom mig. 
Jag vände mig om mot Caitlyn för att säga att det inte gjorde något men att jag hoppas att hon aldrig lurar en kille så igen. 
Precis när jag skulle säga det sa hon: 
- Harry, it's the other side, sa hon tyst men bestämt. 
Jag tappade hakan. Jag som hade vart så glad över att jag inte skulle bli pappa. 
Det var inte mitt barn som var på väg utan att det hade varit någon annan idiot som gjort henne gravid. 
Ja tog ett djupt andetag och vred om nyckeln snabbt den här gången. Allt för att få det överstökat. 
Jag kände på dörrhandtaget och dörren gled sakta, sakta upp. 
Just i den sekunden stannade hela världen. Jag tror jag hörde Caitlyn flämta till men jag var inte säker. 
Jag bara försvann in i en annan värld. Jag kände mig helt tom. Var detta allt? Var detta slutet på One Direction? Harry Styles, pappa?
Jag kunde se tidnings rubriker, kort från paparazzis, bloggar på internet. Allt handlade om Harry Styles som klantat till sig och gjort en tjej på smällen. 
Plötsligt skölde alla minnen över mig. 
Tjejen vid baren, dom mörka glada ögonen, pratet, skrattet, spriten, dansen innan baren stängde, när jag inte visste hur jag skulle komma hem, när hon hade bjudit hem mig, hur vi kommit hem till henne, druckit mer vin, börjat fnissa, hur hon hade börjat smeka min mage, hur jag hade kysst henne djupt, hur vi hade krängt av oss kläderna snabbt för att få känna varandras hud, hur jag hade hållt henne tätt intill mig, och hur vi hade kunnat glömma kondomen. 
Vad fan skulle jag göra nu? Var detta slutet på allt? Var detta slutet på One Direction? 

Hoppas ni gillade kapitlet! Tack för alla kommentarerna! Ni klarade ju kommentar gränsen väldigt snabbt! :D 
Vågar vi chansa på 15 + till nästa kapitel? :D Ni är guldvärda <3