Kapitel 9 - I wanna be with you

Från kapitel 8:
- Hennes kompisar ser inte heller så dumma ut, sa Zayn som granskade hennes kompisar.
- Det tycker inte jag heller, sa Harry som också tittade.
- Haha, singlar sa Louis och himlade med ögonen.
Jag brydde mig inte om deras prat. Den ända jag såg nu var Izabella och det ända jag hörde var mina hjärtslag. Var jag kär?





Izabellas perspektiv:

Jag vet inte hur länge vi stod så, jag och Niall, vi bara stod och tittade på varandra. Han var så fin.
Men plötsligt putade en av hans kompisar till honom och förtrollningen mellan oss bröts. Jag blinkade förvånat till och återvände till verkligheten. Han log ett snett och lite generat leende mot mig. Jag log tillbaka. Han vände sig om för att prata med sina kompisar.
- Wow,  vad hände där mellan er! utbrast Alexandra häpet.
- Det skulle kunna brinna mellan er, så hett är det! la Johanna till och tittade på mig.
Jag generades av deras ord. Är det verkligen något på gång mellan mig och Niall, jag känner honom ju inte så väl? Det ända jag vet är att jag inte vill vara utan honom.
Jag tittade tillbaka på Niall och såg att han precis avslutat samtalet med sina kompisar och var påväg hitåt. Mitt hjärta slog ett dubbel slag.
- Hej, Izabella, sa han och log.
- Hej, så du för följer mig? sa jag och log tillbaka.
Han skrattade och sa:
- Jo, det kan ju verka så, men det var faktiskt killarna som valde ställe.
- Jasså, vilket sammanträffande då, sa jag och tittade honom rakt in i ögonen.
- Tur skulle jag säga, sa han och blinkade.
Jag skrattade och kände att mina kinder hettade till.
Johanna kom till min undsättning och sa:
- Hej, vi har nog inte träffats förut, men jag heter Johanna och detta är Alexandra, sa hon och pekade på Alexandra.
Han var tvungen att slita blicken ifrån mig. Han sträckte fram sin hand och sa:
- Jag heter Niall, trevligt att träffas, och log.
- Hur kan fem så snygga killar samlas på samma ställe samtidigt? utbrast Johanna som inte var ett dugg blyg.
Niall skrattade och blev lite generad.
- Tja....jag antar väl att det är slumpen.
Alexandra och Johanna skrattade.
Precis då kom en av hans kompisar fram till oss.
- Hej allihopa, jag hade bara tänkt ta tillbaka Niall som ni snott, han är ju så hungrig så han måste äta nu, föresten så heter jag Harry, sa han oc log ett vacker leende.
Johanna såg rätt chockad ut men fann sig snabbt.
- Hej på dig, jag heter Johanna, sa hon och log.
- Kul att ses! sa han och blinkade åt henne. Men nu måste vi ta och äta innan maten som vi beställt kallnar! Men vi ses säkert senare.
Niall tittade på mig och gjorde en gest so betydde att vi skulle snacka senare. Jag nickade som svar åt honom  och han log ett strålande leende mot mig.
- Wow, vilken underbar kille, han med krulligt hår verkar vara! sa Johanna och fnissade.


Nialls perspektiv:

Jag kunde inte sluta tänka på henne när jag gick mot mitt och killarnas bord. Otur nog var bordet långt bort från Izabellas och hennes kompisars bord.
- Hon med svart hår med en röd ton i var riktigt söt, sa Harry plötsligt när vi precis skulle sätta oss ner.
- Jasså, inte bara jag som förälskar mig på semesterna trots allt, sa jag och tittade menande på honom.
Han rodnade och killarna skrattade.
- Jasså, Harry, har du lämnat mig? sa Louis och spelade ledsen.
- Aldrig att jag skulle lämna dig, Louis, sa Harry och tog hans hand.
- Åhhh, Harry, sa Louis och sprack upp i ett stort leende.
Vi skrattade.
- Åhh, Larry Stylinson, sa jag retsamt.
Dom tittade glatt på mig
- Så, vad heter hon med blont hår? sa Zayn nyfiket och bytte samtalsämne.
- Hmm..Alexandra! hette hon sa jag och blinkade åt honom.
- Alexandra...sa Zayn tyst och lekte med hennes namn.
- Okej, stopp nu! Ni singlar är ju galna, sa Liam och skrattade.
- Vadå då? får inte vi också gilla någon? sa Harry retsamt.
- Jo, visst, men maten blir ju kall! sa Liam upprört.
- Oh, nej! Min mat blir kalla, sa jag högt och började äta som jag aldrig sett mat förut. Jag var ju faktiskt dödshungrig.
Alla började skrattade en massa.
- Vadå? sa jag förvirrat.
- Asså ibland Niall, sa Zayn och fortsatte skratta.
- Jag kan ju inte hjälpa att ni inte väckte mig för att jag skulle få frukost, sa jag och satte armarna i kors och putade ut med läppen.
Det fick dom andra att bara skratta ännu mera. Jag försökte att forstätta se sur ut men det funkade inte bra när dom satt och skrattade åt mig, så det slutade att vi satt och skratta alla fem.

Så kapitel 9 ute nu! Vad tycker ni om det? :) Kommer ett kapitel till idag! Hoppas ni fortsätter läsa! :D
Tur för er att vi båda är sjuka , då blir det mera kapitel, men vi får inte spela handboll :(


Skriv dina åsikter här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0