Kapitel 24 - I wanna be with you

Från förra kapitlet:
Jag skrattade fortfarande medan jag tog upp min telefon ur fickan. Jag loggade in på twitter och såg att 2300 pers hade skrivit till mig. Jag bläddrade igenom och såg att de flesta var frågor som "Vem är din nya tjej?" "Var bor hon?" " När ska du träffa henne igen?".
Det högg till i hjärtat och jag kände att tårarna inte var långt borta.
Min Izabella...viskade jag och dom första tårarna började rinna.¨






Johannas perspektiv:

Jag virrade runt i folkmassan. Det var folk överallt. Jag letade desperat efter Izabella och Alexandra, men de syntes inte till. Jag suckade och gick mot ett glasstånd. Jag kunde väl lika gärna sätta mig och vänta tills dom kom fram, och de med en glass i hand. Tänkte jag och beställde en chokladglass.
Den smakade ljuvligt i det varma vädret. Jag satte mig ner på en bänk bredvid glasståndet. Jag tittade på folkmassan som gick förbi. På något sätt måste jag väl kunna få syn på dom. Jag suckade skulle jag inte hitta dom snart skulle vi inte hinna med shoppingen innan lunchen som jag och Alexandra planerat.
Plötsligt tyckte jag att jag kände igen några män som kom ut från en gränd mitt emot mig.
Jag började fundera på vart jag hade sett dom förut. Jag kände hur jag blev helt iskall. Det var ju männen från stranden! Jag reste mig hastigt upp och försökte tränga mig igenom folkmassan på torget. Jag visste inte vad det var men det kändes som om dom hade någonting att göra med Izabellas och Alexandras försvinnade.
Jag stönade högt och drog till med några " ursäkta, släpp fram mig! " genom folkmassan men folket verkade inte vilja flytta på sig så jag bestämde mig helt enkelt för att bara tränga mig igenom. Jag fokuserade blicken på männen som var på väg bort från torget. Jag fick inte tappa bort dom nu!
Efter ett tags kämpande var jag äntligen ute från torget. Jag påminde mig själv om att jag aldrig skulle gå på en marknad igen och skyndade efter männen som höll på att försvinna bakom ett hörn på ett av husen som låg längre bort. Jag vågade inte gå så nära dom så jag gick ungefär tio meter bakom dom, men det var inga problem med att höra vad dom sa i alla fall. Antagligen var dom lite berusade och tänkte inte på att folk kunde höra dom prata. Jag kom tydligen mitt uppe i en diskussion.
- Vad var det chefen skulle ha tjejerna till egentligen? sa en stor kille.
- Antagligen det han brukar....svarade en utav dom och flinade och tittade menande på dom andra.
Dom skrattade.
- Jo, det förstås, sa den stora killen.
- Men varför just i lägenhet nummer sju? Jag menar det är ju det längsta man kan komma från vårt kvarter, muttrade en kille med långt hår.
- För att han ska kunna jobba ostört.....sa en utav dom och alla brast i skratt.
Jag stannade mitt på gatan och såg dom försvinna bort.
Var det Izabella och Alexandra som var inlåsta i lägenhet nummer sju? Och vad var det chefen skulle göra egentligen?
Det hade jag inte tid att tänka mer på. Hon förstod att det var bråttom och vände om och fortsatte framåt på gatan. Frågan var bara var lägenhet nummer sju kunde vara någonstans?
Jag gick mot gränden där jag såg dem komma ut från. Jag följde den smala stenvägen tills jag kom till en stor sunkig trappuppgång. Jag rynkade på näsan. Kunde det verkligen finnas något levande här?
Jag tittade mig omkring så att ingen av männen var där och sedan började jag gå upp för trappan.
Trappuppgången var verkligen sliten. Det såg inte ut som om någon använt detta som ett bostadshus på kanske tjugo år. Jag såg den första lägenhets dörren. Jag rös till av obehag. Dörren hängde på sne och det var ett stort hål i den som om någon hade sparkat in dörren. Vad är detta för ställe egentligen?
Jag skyndade mig upp för trapporna ända tills jag fick syn på dörr nummer sju. Jag tog ett djupt andetag och samlade mod.
- Bella, Alex är ni där inne? ropade jag försiktigt. Rädd för att någon av männen skulle komma.
- Johanna? är det du? hördes det en röst där innefrån.
- Ja det är jag! sa Johanna och pustade ut lite, jag hade i alla fall hittat dom.
- Åh, snälla hjälp oss ut! Johanna hörde Izabellas förtvivlan i rösten. Jag vill bara åka hem!
- Ta det lugnt tjejer! jag ska få ut er, sa Johanna men hon tvivlade inombords. Hur skulle hon få ut dom?
Jag tittade mig omkring efter något som kunde få upp dörren. Jag fann inget användbart så jag bestämde mig för gå ner en trappa och se om det fanns något användbart i den insparkade lägenheten. Jag kröp in genom hålet och tittade mig omkring i rummet. Det var fullt med intorkade blodfläckar och längst bort i hörnet låg något som såg ut som ett lik. Pulsen ökade. Jag vågade inte gå närmare utan gick istället till andra sidan av rummet.
Det fanns ett dammigt fönster i änden av rummet och jag gick dit. Jag ställde mig i fönstret och tittade ut, jag kunde se marknaden långt där borta med allt folk. Jag suckade och vände mig om för att fortsätta mitt sökande för något användbart.
Jag bestämde mig för att fortsätta en trappa ner. Jag kom ner till entrén och tittade runt. Plötsligt såg jag något reflekteras i solen som sken in genom fönstret i trappuppgången. Jag gick närmare och fick se till min förtjusning att det var en kofot. Perfekt! tänkte jag och greppade snabbt föremålet. Jag sprang upp för alla trapporna igen till dörr nummer sju.
- Så jag är här igen tjejer, jag har något med mig som kan hjälpa er, sa jag och satte kofoten på plats under låset.
- Åh, vad bra! Underbart Johanna! ropade Alexandra där inne från.
- Akta er från dörren bara, sa jag ansträngande medan jag tog i med all min kraft för att kunna lyckas med att ha sönder dörrlåset.
Efter en stunds böjande och med väldigt mycket kraft klickade äntligen låset till och ut nästan stormade Alexandra och Izabella. Båda två såg lättade ut men ändå otroligt rädda.
- Vi måste nog dra nu, de kanske kommer tillbaka snart, sa jag och började gå ner för trapporna med Alexandra och Izabella hack i häl.
Vi skyndade oss ner och var snart ute i gränden igen. Det fanns två vägar att gå, den ena ledde till marknaden och den andra visste vi inte.
- Vilken väg ska vi ta? Frågade Izabella hetsigt.
-Inte den ialla fall, sa Alexandra och pekade mot vägen som ledde till marknaden.
Till min förskräckelse så såg jag varför hon inte tyckte vi skulle ta den, männen kom därifrån.
Jag hejdade ett skrik och vi började dra oss åt andra hållet.
Vi började springa och hörde hur en av männen skrek:
- Ey, är det inte tjejerna som springer där?
Männen grymtade till svar och vi kunde höra hur de började röra sig efter oss.
Vi sprang och sprang utan en endaste aning om vart vi skulle.
Jag tittade framåt och kunde se att snart så kom det en korsning, snälla gud säg att det finns en taxi där som kan ta oss härifrån, tänkte jag och tittade på mina kompisar som sprang bredvid mig.
Louis Perspektiv:

Jag vaknade upp av att min mobil vibrerade. Jag sträckte mig långsamt mot mobilen och undrade vem det var som ringde så här tidigt på morgonen. Jag tittade på skärmen och fick se Eleanors namn lysa.
Jag blev alldeles varm i kroppen. Gud vad jag hade saknat henne.
- Hej, sa jag trött men lyckligt.
- Hej gubben! utropade hennes ljusa stämma. Gud vad jag har längtat efter din röst och hela dig!
Jag skrattade.
- Du anar inte hur mycket jag har saknat dig, sa jag och log.
- Vill du träffas? Vi kan träffas på cafeét nedaför eran lägenhet om en halvtimme? föreslog hon.
- Det låter underbart, sa jag glatt.
Hon skrattade och sa:
- Då ses vi sen, älskling.
- Possposs, sa jag som tyckte jag var duktig som kunde ord på svenska.
Hon skrattade åt mig och la på.
Jag hoppade genast upp ur sängen och sprang ut till köket där grabbarna redan satt.
- God morgon alla solstrålar, sa jag och öppnade kylskåpet för att ta fram mjölken som tydligen ingen gjort.
- Oj, vad du var glad idag då, sa Liam och tittade nyfiket på mig.
- Ja, jag ska äntligen få träffa Eleanor, sa jag och log.
- Åh, vad kul! utbrast dom alla och blev glada för min skull.
Vilka underbara kompisar man har! Jag såg att Niall verkade nere. Jag tyckte så synd om honom. Han hade väckt oss alla inatt med sina skrik. Han sa att han hade drömt att det skulle hända eller hade hänt Izabella något hemskt och han inte var där och räddade henne. Han hade gråtit resten av natten efter det. Stackars Niall han var verkligen helt krossad. Jag tyckte så synd om honom. Det gjorde vi alla.
- När jag kommer tillbaka, ska vi dra till Nados då? sa jag med hopp om att Niall skulle bli lite gladare.
Jag hade haft rätt. Han sken upp och nickade till svar men jag såg att leendet inte riktigt nådde hans ögon.
Jag gick fram till honom och viskade:
- Det är lugnt Niall vi kommer hitta henne.
Han tittade bara på mig och log sorgset.
- Skulle inte du dra? frågade Zayn och tittade på mig.
Jag tittade upp mot klockan och såg att jag skulle möta Eleanor om fem minuter.
- Jo, jag sticker nu, sa jag och slängde i mig ett glas mjölk. Ha det så bra grabbar!
När jag kom ut från porten som ledde upp till våran lägenhet titade jag mig omkring. Kanske hade hon redan kommit, hon brukade alltid vara tidig och klagade ständigt på mig när jag var sen. Fast mest på skoj.
Jag hade rätt ännu en gång. Hon stod där så fin bara någr meter bort. När hon såg mig sprack hennes ansikte upp i ett leende. Jag blev alldeles pirrig av det där leendet.
- Hej, beautiful! sa jag och omfamnade henne.
- Hej, sa hon mjukt och hennes ögon glittrade.
- Gud, som jag har saknat dig, sa jag och smekte henne över håret.
- Jag har saknat dig med, sa hon och tittade upp på mig.
Vi log mot varandra och hon tog tag i mina händer och våra fingrar flätades ihop.
Åh, min vackra Eleanor, tänkte jag och böjde mig ner för att kyssa henne.
Nu var jag lycklig.

Så äntligen kapitel 24 uppe! Hoppas ni gillar att det var andras perspektiv i detta kapitlet! Ska vi satsa på 12
kommentarer igen? Tack så mycket för alla kommentarer! Väldigt roligt att ni gillar den! <3

Postat av: Linn

mer!

2012-04-22 @ 22:25:09
URL: http://mittlivsomlinn.devote.se
Postat av: Anonym

meeeeeeeeeer

2012-04-22 @ 22:48:39
Postat av: lisa

mmeeer! :D

2012-04-22 @ 22:49:19
Postat av: maja

omg meeeeeeeeeeeeeeeer :D

så snart som möjligt..!

2012-04-22 @ 23:39:14
Postat av: Alicia

Jag tror inte ni fått kramp i fingrarna ännu vaa? ;D Meer! :D <3

2012-04-23 @ 00:43:57
URL: http://lifeasiknow.webblogg.se/
Postat av: Johanna

Meeeeeeeeer!!! nu :D

2012-04-23 @ 07:16:51
Postat av: Linnea

Jättebra, mer! :D

2012-04-23 @ 07:17:29
Postat av: Amanda (:

Jätte bra ju!

meeeeer! ;DDDD

2012-04-23 @ 15:45:57
URL: http://onediirectionstories.blogg.se/
Postat av: emelie

Meeer :D

2012-04-23 @ 16:51:32
Postat av: Alexandra

Awwesome, meer! :D

2012-04-23 @ 17:16:47
Postat av: One Direction FanFic av Evelina

Mera :D

2012-04-23 @ 18:19:33
URL: http://ffonedirection.blogg.se/
Postat av: Anna

asså älskar den!! mer :D

2012-04-24 @ 13:32:08
URL: http://liifeofannaa.blogg.se/

Skriv dina åsikter här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0