---

- Niall, vi är snart framme, det är dags att vakna om du vil ha mat innan vi går av, hörde jag en röst säga långt borta. Det lät som Louis.

Jag stönade och började komma tillbaka till verkligheten. Jag hade sovit och gråtit den mesta tiden av flygresan. Vi hade nu åkt i 23 timmar så om en timme skulle vi landa i gammla vanlig London igen. Jag suckade och helt plötsligt såg jag Izabella framför mig. Det kändes som om någon satte en kniv i mitt hjärta. Jag tror att jag skrek till för Louis tittade förskräckt på mig som satt bredvid mig. Mina tårar började rinna. Min fina Izabella. Hennes bruna hår och vackra ögon.....allt var borta. Det kommer bara fler och fler tårar. Jag kände ett par armar omkring mig. Jag tittade upp och tittade rakt in i Liams bruna oroliga ögon. Jag tittade på honom och suckade. Om inte detta skulle döda mig inifrån så kunde inget döda mig. Jag fick svårt att andas och var tvungen att ställa mig upp. Mina tårar rann fortfarande ner för mina kinder och jag såg att Harry och Zayn vända sig om i sina säten längre fram och titta på mig oroligt. Jag suckade en gång till emellan gråtattackerna. Alla dessa oroliga blickar, dom hjälpte inte överhuvudtaget. Kunde ingen bara få hit Izabella? Så jag fick hålla om henne en sista gång, och kyssa hennes mjuka läppar igen....

Jag sjönk ihop på golvet framför mig och brast ut i en högljud gråt. Hon är den ända jag skulle älska så mycket i hela mitt liv, jag har heller aldrig älskat någon så mycket som jag älskar henne...

_____________________

Det var väldigt mycket fans på flygplatsen. Det hade kommit ut på twitter att vi skulle komma hem tidigare än beräknat från vår semester. Men jag hade aldrig trott att det skulle vara så här mycket folk.

Jag tittade oroligt mot folkmassan. Även ifall våra UK fans var lugnare än fans i andra länder så var jag fortfarande rädd. Jag tittade menande på Liam som gick bredvid mig med sin stora resväska. Han förstod vad jag menade och la en beskyddande arm omkring mina axlar.

- Det kommer gå bra, sa Liam till mig medan vi gick genom gången till flygplatsen där dom stod och väntade.

Jag suckade och dörrarna öppnades till fansen. Vi möttes av ett öronbedövande jubel och jag satte på ett fakeleende. Jag ville inte att fansen skulle se tårarna som fortfarande fanns i mina ögon så jag försökte att titta ner i marken medans vakterna tog oss igenom folkmassan.

När vi kommit utanför flygplatsen så fick vi se en lång svart blank limousin. Jag hann inte tänka så mycket på det men när vi kom in i bilen så visade det sig att det var Henry Kowen, killen som vi skulle bli intervjuade av, som hyrt limousinen till oss.

- Wow, killar första gången det blir limousin för oss! sa Zayn imponerat och hoppade in i bilen.

Alla skrattade, förutom jag. Jag kunde inte med att skratta, jag tänkte på Izabella.

Vi åkte i ungefär en kvart innan vi stannade framför det igenkända höghuset där tv-studion var.

Paul stod utanför byggnade och väntade på oss.

- Åh...Paul! skrek Harry och öppnade dörren.

- Det var ett tag sen, killar, sa han och flinade mot oss.

Jag log snett tillbaka. Jag hade ju faktiskt saknat honom ändå.

- Om två timmar är det dags för sändning och eran stylist vill ha er på plats så snabbt som möjligt, informerade han och hjälpte oss in genom dörrarna för det hade kommit fram fans.

Louis vinkade glatt till alla fansen och utbytte några ord med dom medan vi gick in genom dörrarna.

Jag själv var mest tyst. Jag mådde fruktansvärt dåligt och var rädd för att börja gråta.

- Gå upp en trappa och gå in genom första dörren till höger, sa Paul. Där inne sitter hon och väntar.

- Ajaj, kapten, sa Louis och gjorde honnör.

Vi tog hissen upp istället för trapporna. Harry klagade på att han var stel i benen och inte kunde gå i trappan.

__________________

Det var nu en halvtimme kvar tills showen skulle börja. Liam tittade oroligt på mig till och från. Jag såg nog inte ut att må på topp. Men nu var vi i alla fall i ordning fixade så lite bättre såg jag nog ut nu än vad jag gjorde förut.

Liam kom fram till mig tio minuter innan vi skulle ta plats på scen. Dom höll på att fixa med mickarna nu.

- Du, Niall, du vet väl att dom antagligen kommer fråga oss om flickvänner? sa han försiktigt och tittade på mig för att se min reaktion.

Det kändes som ett slag i magen och jag kände hur tårarna var på väg.

- Ja, jag vet, men jag får väl ta och försöka klara det ändå, sa jag och tvingade tillbaka tårarna.

Liam studerade mig noga och sa: 
- Jag vet, Niall du är stark, sa han och kramde mig.

- Grupp kram! skrek Louis och kastade sig över oss.

Zayn och Harry hängde på och det hela slutade med att vi alla ramlade ihop på golvet.

För första gången på länge skrattade jag och det fick alla grabbarna att skina upp.

Dom var verkligen fantastiska.

- Och nu ONEE DIRECTIOOOOOOOOOOOOOOOOON! va det sista jag hörde innan jag fick en knuff i ryggen och möttes av strålkastare.

Vi stod ute på scen och möttes av applåder. Vi gick fram till en soffa som stod på scen och satte oss. Jag satte mig i mitten mellan Louis och Liam.

- Välkommna, så trevligt att ha er här! började Henry Kowen och vi log.

- Tack för att vi fick komma, sa Harry och Henry log.

- Jo, vi har fått in massor av frågor till er från twitter och vår hemsida och så, och vad jag hört så kommer ni direkt från en semester, stämmer det?

- Ja, det stämmer, vi har faktiskt haft en underbar semester i Brasilien, sa Zayn och vi alla nickade instämande.

- Vad jag har hört så har ni hållt det hemligt, för att få en så avslappnande semester som möjligt?

- Ja, det stämmer faktiskt, sa Louis och skrattade.

- Men Harry, Niall och Zayn, är ni fortfarande singlar, eller hittade ni någon brasiliansk skönhet kanske?

Jag kände hur det högg till i hjärtat, vad skulle jag göra, skulle jag svara ärligt, eller kanske hålla det hemligt tills vidare?

Harry räddade mig och började svara.

- Jo då, vi träffade allt några tjejer där, sa han lömskt.

- Jaså, ojoj, sa Henry och vi kunde höra busvisslingar. Nu hör jag här i örat hur det dundrar in frågor på twitter, skulle ni ha något emot att svara på några?

- Absolut inte, sa Liam och tittade frågande på mig.

- Kör i gång bara, sa jag och log ett falskt leende.

- Okej, ni är modiga grabbar, sa Henry och blinkade åt oss. Okej nu kör vi igång!

- Träffade ni alla någon där nere?

- Ja, det gjorde vi, sa Zayn och tittade runt och fick medhållande från oss andra.

- Vad heter dom?

Jag började kallsvettas. Var det verkligen en bra idé att ta upp detta nu?

Men Harry var snabbare.

- Dom heter, Johanna,Alexandra och Izabella, sa han och när han uttalde Izabellas namn sneglade han på mig.

Jag kände hur saknaden sköljde över mig när jag hörde Harry säga hennes namn. Men jag höll masken.

- Okej, vart kommer dom ifrån?

Jag kollade på Harry och Zayn. Hur mycket skulle vi avslöja?

- Vi vill helst inte gå in på fler detaljer, sa jag och log ansträngande.

- Men vi kan berätta om våran tour, som vi ska ha snart, la Liam snabbt till för att rädda situationen.

Resten av interjuven handlade mest om våran kommande tour och om vårat kommande album.

---

Detta kapitlet handlade bara om Nialls perspektiv! Men Izabellas perspektiv kommer upp så snart som möjligt!

Hoppas det var ett bra kapitel! 7 kommentarer! Sen så kommer Izabellas perspektiv upp så snart som möjligt! ;) <3