Kapitel 18 - I wanna be with you

Från förra kapitlet:
Jag bara tittade på dem. Jag älskar dem verkligen, och de är verkligen som mina bröder, men detta borde dom väl ändå förstå? Särskilt Liam, och Louis som vet hur det är att älska någon av hela sitt hjärta. Jag funderade fullt medveten om att alla fyra stirrade på mig.
- Jo.. började jag tveksamt.
Jag visste verkligen inte vad jag skulle säga, det ända jag visste var att jag inte tänkte släppa Izabella för jag älskade henne verkligen, men antagligen så skulle jag bli tvungen att berätta att vi är One Direction. Eller?



Nialls perspektiv:

Den natten sov jag inte mycket alls. Jag funderade på hur och när jag skulle säga det till Izabella. Hur skulle hon reagera? Tänk om hon inte ville träffa mig igen? Tänk om hon skulle tycka att det var för mycket, att jag skulle sagt det från början och bli arg på mig? Jag var jätte rädd för tankarna som for runt i mitt huvud och jag vände och vred på mig hela tiden. Till slut stod jag inte ut med tankarna och satte mig upp på sängkanten. Det var alldeles mörkt i rummet för en gångs skull och jag tittade på klockan. Redan kvart över tre. Om jag inte somnade snart skulle jag se ut som en zombie imorgon. Men jag visste att jag bara skulle komma på ännu hemskare tankar om jag la mig ner i sängen igen så jag gick upp. Jag funderade på att rådfråga grabbarna men dom verkade inte förstå min rädsla. Inte ens Liam verkade förstå och han brukade alltid förstå mig. Jag lutade huvudet i händerna. Vad skulle jag göra? Jag visste att det var det rätta att säga att vi var One Direction. Men jag älskade att hon såg mig som en vanlig kille. I hennes ögon var jag ingen kändis, ingen som hade miljoner av fans. Jag var bara Niall och så ville jag att det skulle förbli. Men det går ju inte...
Jag vet inte hur länge jag bara satt på sängkanten och bara stirrade rakt ut i luften men till slut svartnade det för ögonen och jag föll in i en orolig sömn.

Izabellas perspektiv:

Jag steg upp ur sängen och tittade snabbt på klocka och konstaterade att den var tio över tio. Jag tittade bort mot Johannas och Alexandras sänger. Tomma såklart, antagligen ute med Harry och Zayn. Jag rotade runt i min resväska som fortfarande stod ouppackad ett tag innan jag bestämde mig för ett par vita shorts och en rosa tubtopp. Jag gick ut till hotell lobbyn och råkade krocka med Louis som var på väg mot andra hållet.
- Oj, förlåt, jag såg dig inte, sa han och log.
- Det gör inget, sa jag och skrattade åt hans min. Föresten var är Niall?
- Så du kom inte ut för att träffa mig då? sa han med hundvalpsögon.
Jag skrattade och sa:
- Jo det också Louis.
- Bra det! Niall sover fortfarande, vad jag vet, sa Louis och blinkade åt mig.
- Okej, tack, sa jag och gick bort mot trappan som ledde upp till fler hotellrum bland annat Nialls.
Jag knackade på Nialls dörr men det hördes inget där inne från. Jag blev orolig, hade det hänt honom något?
Jag kände på dörrhandtaget. Dte var inte låst. Jag öppnade dörren sakta och kikade försiktigt in. Först såg jag ingenting som skulle bevis på att Niall hade vart därinne. Jag blev förvånad över hur han kunde ha det så städat. Jag tittade bort mot sängen som stod längst in i rummet. Där låg han. Jag gick tyst fram mot honom. Han hade inget täcke på sig och låg i bara mjukisbyxor. Det pirrade till inom mig. Han var så gullig när han sov. Men jag såg att hans ansikte inte såg lugnt ut. Han såg orolig ut, precis som om han drömde en mardröm. Jag rörde försiktigt vid hans kind och han drog på munnen. Jag log.
- Niall, det är morgon, sa jag lugnt.
Han öppnade förvirrat sina blåa ögon och tittade sig hastigt omkring innan hans förvirrade blick stannade på mig, jag såg att han slappnade av.
- God morgon, sa han hest och log mot mig.
Men jag kunde se att något inte var som det skulle.
- God morgon, gubben, sa jag och kysste han på pannan.
Han log brett och reste sig upp. Han tog mig i sin famn.
- Hur länge har du suttit här? frågade han och kysste mig ömt på munnen.
Det pirrade till i hela mig.
- Inte så länge, jag var bara orolig för dig eftersom du inte öponade dörren när jag knackade, sa jag och tittade på honom.
Hans ansikte skiftade till av känslor men han döljde det snabbt.
- Jaha, jag sov då, sa han och log snett.
- Jag märkte det, sa jag och skrattde men tittade misstänktsamt på honom. Har det hänt något?
- Nej, absoult inget, sa han och skrattade.
- Okej, säkert? undrade jag och mötte hans virrande blick.
- Ja, kom nu så går vi och äter frukost! sa han och reste sig upp. Jag är hungrig!
- Det är du alltid, skrattade jag och tog hans hand.
- Jag vet, sa han och kysste min kind igen.
Vi gick ner till hotell restaurangen.

Nya kapitlet uppe! Vad tror ni kommer hända? :) Hoppas ni gillar det!


Postat av: Linn

I like it! :D

2012-04-15 @ 19:29:29
URL: http://mittlivsomlinn.devote.se
Postat av: Alexandra

Awwesome :D

2012-04-15 @ 19:32:52
Postat av: Anonym

Braaa, mer.

2012-04-15 @ 19:42:05
Postat av: Rebecca

Bra:))

2012-04-15 @ 19:53:46
Postat av: Anna

awesome!! mer :D

2012-04-15 @ 22:42:10
URL: http://liifeofannaa.blogg.se/
Postat av: Amanda (:

meeeeeeeeeeer! :D

2012-04-16 @ 15:17:08

Skriv dina åsikter här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0