- Jo, det är så att det är en sak jag måste säga till dig, viskade jag och kände hur det började hetta till om kinderna.

- Vadå sötnos? Sa hon lågt och tittade frågande på mig med sina fina blåa ögon.

- Jo, det är så att jag..ehm, jag gillar verkligen dig, kom det ur mig och jag tittade på henne för att se hennes reaktion.

Hon skrattade lågt åt min nervositet och viskade:

- Vilken tur, för jag gillar dig med.

Mitt hjärta hoppade över ett slag, var det verkligen sant?

Jag kunde inte hålla mig längre. Jag böjde mig mot henne och kände hennes varma andedräkt mot mina läppar. Jag lyfte hennes haka mot mitt ansikte och mina läppar närmade sig hennes. Vi kysstes i en lång varm kyss. Det gick en stöt genom hela min kropp när våra läppar möttes. Jag drog henne närmare mig och la mina armar runt hennes midja. Jag ville aldrig släppa taget om henne. Hennes läppar var alldeles mjuka och det kändes som om dom formades efter mina. Jag vet inte hur läng vi stod där men vi avslutade kyssen med en lång kram.

- Det var den mest perfekta kyssen jag någonsin fått, viskade jag i hennes öra och jag kände hur hon log.

- Du är perfekt Niall, viskade hon tillbaka.

Jag skrattade och tittade på henne. Solen lös på hennes vänstra sida och speglade sig i hennes isblåa ögon. Så vacker var hon. Jag la tillbaka en hårslinga bakom örat som hade ramlat ner framför ansiktet på henne.

Hon tog tag i min hand och höll kvar den vid sin kind och jag log mot henne. Jag blev varm i hela kroppen. Vilken tur att jag hade sagt så som jag kände eftersom hon kände likadant. Jag ville aldrig släppa henne. Jag ville inte tillbaka till London. Plötsligt slog det mig att vi var One Direction och hade massa fans som väntade på oss där hemma. Direkt när vi kommer hem igen skulle vi göra massa konserter. Då skulle jag inte ha tid med att träffa Izabella. Förtvivlan sköljde över mig. Det var bäst utnyttja denna tiden vi har kvar så mycket vi kunde.

- Vad tänker du på Niall? sa Izabella oroligt som måste ha märkt att mitt ansikte ändrat min.

- Bara på att vi måste utnyttja den tiden vi har kvar till något bra, sa jag och kysste henne på pannan.

Hon skrattade men såg ändå sorgsen ut.

- Då får vi se till att göra det, sa hon och tog min hand i sin.

- Ska vi gå och äta? sa jag som började bli hungrig.

Hon skrattade igen.

- Du och din mat Niall, men visst det gör vi, sa hon och log.

Jag log tillbaka och la min arm runt hennes axlar.

Detta var underbart. Vi två mot världen från och med nu, tänkte jag medan vi började gå ner för den steniga stigen. Jag sände en tacksam tanke till Louis som hjälpt mig med detta.

Vi gick hand i hand bort från vattenfallet. Hela min kropp pirrade. Tänk att Niall tyckte samma sak om mig som jag gjorde för honom. Jag kramade om hans hand hårdare. Jag ville aldrig släppa taget om honom.

Vi kom tillbaka till platsen taxin släppt av oss och till min förvåning såg jag hur taxin stod kvar.

- Har han väntat på oss? Frågade jag förvånat och tittade på Niall.

- Ja, jag betalde honom för det så slipper vi ringa efter en ny, sa han och log mot mig.

Jag tänkte inte mer på det utan vi gick in i bilen och satte oss, han körde tillbaka in mot stan och vi körde sakta genom stan för att kunna hitta ett mysigt ställe att äta på.

- Du kan släppa av oss här, sa plötsligt Niall och tittade på taxichauffören som sakta bromsade in.

Jag tittade ut genom bilfönstret och kunde se en stor byggnad med en mysig liten ingång. Utanför stod stora skyltar med texten

Niall hade redan gått ur bilen så han kom och öppnade dörren för mig och jag gick ur bilen.

- Vad står det på skyltarna? frågade jag och pekade på skyltarna jag sett.

- Matakuten, sa Niall och skrattade lite.

- När lärde du dig Portugisiska? undrade jag och tittade förvånat på honom.

- Handlar det om mat är det en självklarhet att man lär sig det, sa han och blinkade åt mig.

Jag skrattade åt honom och han tog min hand.

- Redo för att äta? sa han och kysste min kind.

- Redo, sa jag och log mot honom.

Vi gick mot ingången till restaurangen. Jag kände mig som världens lyckligaste tjej. Jag hade träffat den underbaraste killen i världen. Jag tittade på honom. Hans ljusa hår smektes av vinden och hans blåa ögon lös av glädje. Han vände sig mot mig och log.

- Vad tittar du på? frågade han nyfiket.

- Den underbaraste killen i världen, svarade jag och kysste honom lätt på munnen.

Hans ansikte sprack upp i ett stort leende. Jag log mot honom och öppnade dörren till restaurangen.