Kapitel 15 - I wanna be with you

Från kapitel 14:
Ledaren vände sig ilsket om mot oss och skrek:
- Detta kommer ni få ångra! 
Jag och Izabella sprang så fort vi kunde hela vägen till hotellet hand i hand efter dom orden. Allt som betydde något fanns i min hand, jag kände att nu var vi trygga. Vi kom fram till hotellet och stannade och pustade ut, vi vågade inte va kvar i receptionen ifall de skulle komma efter oss så jag tog med Izabella upp till mitt rum. Hans ord ekade kvar i mitt huvud. Våga inte komma tillbaka, tänkte jag. Det är min tjej ni vill åt och jag släpper henne aldrig, tänkte jag medan jag tittade på Izabella som hade satt sig i mitt knä. Hon skakade av ren chock och jag höll om henne så hårt jag kunde. Aldrig, aldrig att jag släpper dig nu, viskade jag i hennes öra. 





Nialls perspektiv:

Jag vaknade av att solen lyste in genom fönstret rakt på mitt ansikte. Jag öppnad ögon och det första jag såg var Izabella som låg och sov på min mage. Jag log mot henne. Äntligen hade hon fått sova. Jag hade nästan fått vara uppe med henne hela natten för att hon inte kunde sova och alla hemska minnen hade kommit tillbaka. Jag tyckte så synd om henne. Men jag hade lovat mig själv att jag aldrig skulle låta något hända henne. Bilderna från igår började spelas upp i mitt huvud. Izabellas skräckslagna ansikte och mannen som hade smekt henens kind. Min puls ökade av ilska när jag tänkte på honom. Han som hade gjort min Izabella illa, jag tittade ner på hennes armar som var fulla av blålila blåmärken. Dom täckte nästan hela armarna. Jag smekte hennes armar försiktigt. Hon suckade behagligt i sömnen och la sin arm om min mage. Det pirrade till i min mage. Hon var så underbart fin. Jag måste berätta för henne vad jag känner. Även ifall vi bara känt varandra i ungefär tre dagar så är jag säker på att jag gillar henne väldigt mycket. Jag låg och funderade på hur jag skulle säga att jag gillade henne när jag plötsligt kände att hon började röra på sig. Jag tittade ner och fick se ett par isblå ögon titta upp på mig.
- God morgon, sömntuta, sa jag och log mot henne.
Hon gäspde och reste sig från min mage.
- Oj, vad är klockan? undrade hon och log mot mig.
Jag tog upp mobilen ur fickan.
- Snart tolv, sa jag och skrattade åt hennes förvånade min.
- Förlåt att jag var så orolig och rädd inatt, sa hon och log ett ursäktade leende.
- Det är inget att säga förlåt för, sa jag och tog hennes hand. Det var jag med.
Hon tittade på mig och tiden frös ett par sekunder. Hon var verkligen den vackraste tjejen jag sett.
Vi lutade oss obemärkligt närmare varandra och jag såg att hon hade en leverfläck precis över ena läppen. VAd gulligt, tänkte jag. Jag kände hur hela min kropp drogs mot henne.
Plötsligt smälldes dörren upp och både jag och Izabella hoppade till av smällen och blev livrädda.
Såklart var det Louis.
- Hey där! sa han och log.
- Hej, muttrade jag lite generat.
- Tänkte ni inte komma ut snart? sa han glatt.
- Jo, jag ska bara gå och göra mig i ordning. Tack Niall för att jag kunde sova hos dig inatt! sa Izabella snabbt och reste sig från sängen och försvann ut genom dörren.
Jag suckade det var ju så typsikt Louis att komma och förstöra det bästa ögonblicket i mitt liv.
- Vad du ser konstig ut då? sa Louis och tittade snett på mig.
- Jag kommer snart, gå i för väg du, vart ni nu ska, sa jag och reste mig sakta från sängen.
- Vi tänkte hitta på något skoj, för att glömma det igår, sa Louis och det sista uttalade han med en grimars.
- Vad kul, sa jag frånvarande och öppnade garderobsdörren.
- Men du? Jag vet vad du vill säga till Izabella, sa Louis förstånde.
Jag tittade bara på honom och blev lite generad.
- Men det är redan ordnat! sa Louis glatt och blinkade åt mig. Vi tar med oss Alexandra och Johanna upp i bergen, medan vi " glömmer er här nere " tillade han och flinade.
Hela jag sprack upp i ett leende.
- Tack Louis! sa jag och gick fram och kramde han.
- Ingen fara bror, sa han och kramade mig tillbaka. Det är så vi gör för varandra.
Jag skrattade och han försvann snabbt ner för trappan till receptionen.
Underbart, nu har jag äntligen en chans att få säga det jag vill till henne, tänkte jag medan jag drog av mig min T-shirt. Jag tänkte ta en snabb dusch innan jag mötte henne.

Izabellas perspektiv:

Jag gick ner till mitt eget rum. Jag var lite generad över att Louis hade kommit in i det fantastiska ögonblicket mellan mig och Niall. Att tänka på det gav mig fjärilar i magen. Jag tog fram min T-shirt med rosa text på och mina jeans shorts. Jag tänkte ta en dusch innan vi hittade på något allihopa.
Efter 20 minuter stod jag påklädd och sminkade med mascara och läppglans. Jag undrade var Johanna och Alexandra var. Jag hade inte sett till dom på hela dagen. Jag gick ut till receptionen och fick se Niall stå och prata i telefon. Han vände sig om så jag vinkade till honom. Han sprack upp i ett leende och vinkade tillbaka. Jag väntade på att han skulle prata färdigt i telefonen. Han kanske visste var Johanna och Alexandra var?
Han avslutade samtalet och vände sig mot mig igen.
- Hej på dig! sa han och log stort.
- Hej på dig själv! sa jag och kramde honom.
- Vet du var Johanna och Alexandra är? Jag börjar bli lite orolig, sa jag och tittade på honom.
- Åh, dom är uppe i bergen med dom andra grabbarna, sa han och log snett.
- Jaha, okej, då behöver jag inte vara orolig då alltså, sa jag och pustade ut.
- Nej, så vad tycker du vi ska hitta på då? sa han och log mot mig. Eller alltså om du vill vara med mig? tillade han snabbt.
Jag skrattade.
- Klart jag vill vara med dig! sa jag och blinkade åt honom.
Han skrattade och sa:
- Så något ställe du vill se? Jag menar det är redan dag tre och vi har bara varit på hotellet hittills, sa han och tittade ner på mig.
Han var några centimeter längre än mig.
- Kan vi inte åka till vattenfallet? sa jag och sken upp. Det har jag velat se sen jag var tretton år och tittade på bilder här ifrån.
- Men varför inte? sa han och log. Din trettonårs dröm ska nu uppfyllas.
Jag skrattade och skakade på huvudet.
- Du är för söt Niall, sa jag.
- Det är du som är söt här, sa han och tog min hand. Ska vi se om vi hittar en taxi då?
- Visst, sa jag och vi gick ut från hotellet.
Det tog ungefär en kvart att åka upp till vattenfallet. Det fanns ingen bilväg upp till det så man fick gå i ungefär tio minuter för att man skulle få se det.
Direkt när vi steg ut ur bilen så kunde man höra vattenfallet brus långt bort.
Vi tog varandras händer och började gå upp för den steniga vägen som ledde upp till berget där vattenfallet fanns.
Det var den mest fantastiska synen jag någonsin haft. Vattenfallet var klarblått och det rann ner under en hängbro där man kunde stå och se ut över hela staden Belém. Det dånade och skummade väldigt mycket men det gjorde det inte mindre vackert.
- Wow, vilken tur att din trettonårs dröm var det här, sa Niall och tittade på vattenfallet med stora ögon.
Jag skrattade åt honom och sa:
- Ja eller hur, det är verkligen jätte vackert!
Jag vände mig åt andra hållet och tog tag i brons räcke för att se ut över staden. Niall ställde sig bredvid mig.
Staden var verkligen vacker här uppifrån. Solen var fantastisk och den spegalde sig i vattnet under oss.
Jag vände mig upp mot Niall han hade varit så tyst sen vi kom upp hit. Jag möttes av ett par blåa ögon som tittade tillbaka på mig. Den fantastiskt känslan kom tillbaka och det kändes som om det bara fanns han och jag i hela världen just nu. Solen träffade hans hår och det skimrade som om det var gjort av guld och hans läppar såg mjuka och varma ut. Han tog tag i mina händer och tittade mig djupt in i ögonen. Vi böjde oss mot varandra. Våra pannor möttes på hälften och vi vilade oss mot varandra. Jag kunde inte släppa hans ögon. Hur kan en person vara så himla perfekt? 
- Izabella.....andades han fram och fick något mjukt i blicken.
- Ja....viskade jag till svar och ett leende spreds över mina läppar.

Hoppas ni tycker om detta kapitlet! Blev lite längre! (a) Men detta har bara jag skrivit (Felicia) Eftersom Frida är iväg men det blir ett kapitel till idag! Om vi kommer upp i fem kommentarer minst! Gärna fler! Tack alla som läser!
Kram Felicia

Postat av: Anonym

Åh, mer!

2012-04-11 @ 15:24:56
Postat av: Alexandra

Åhhhhh, meeeer nuuuuuuuuuuuuuuu!

2012-04-11 @ 15:48:05
Postat av: Anonym

meeer :)

2012-04-11 @ 15:52:49
Postat av: Lisa

jättebra, meer :D

2012-04-11 @ 16:14:56
Postat av: Rebecca

Jätte bra, mer:))

2012-04-11 @ 16:48:44
Postat av: Anonym

ja snälla mer D:

2012-04-11 @ 22:33:53
Postat av: johanna

åh helt grymt ju! :)

2012-04-12 @ 01:40:17
URL: http://allroundtjejen.bloggplatsen.se

Skriv dina åsikter här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0