Kapitel 14 - I wanna be with you

Från kapitel 13:
- Vänta! Stopp! Ser ni inte att dom har tre söta tjejer med sig?! Dom missade vi totalt.
Jo, visst! mummlades det mellan killarna som nu sprack upp i hånflin och stirrade på oss.
Detta var obehagligt, jag var rädd, mitt hjärta pumpade snabbt. Jag kände min puls slå allt snabbare.
Plötsligt kände jag ett par armar slita upp mig från sanden där jag satta. Jag skrek. Armarna höll fast mig i ett hjärngrepp och jag kom ingenstans. Min puls ökade ännu mer och jag blev alldeles förtvillad.
- Niall! skrek jag så högt jag kunde.




Nialls perpektiv:

Jag hörde hur Izabella skrek till, jag vände mig om och såg hennes vettskrämda ansikte i famnen på en man. Hon sparkade och försökte ta sig loss, jag blev livrädd att mannen skulle skada henne så jag gick mot honom. Jag var frustrerad och arg, ingen gör Izabella illa!
- Släpp henne, sa jag argt.
- Jaså, det säger du sa mannen som hölll fast Izabella och slängde henne på marken med huvudet före och gick mot mig istället.
Jag backade, rädd för vad mannen skulle göra mot mig.

Izabellas perspektiv:

Jag ställde mig upp, huvudet dunkade och det kändes som jag skulle falla ihop vilken sekund som helst så jag satte mig ner. Men jag kunde inte bara se på när den storvuxne mannen gick mot Niall så jag försökte resa mig upp igen. Än en gång kände jag hur huvudet värkte och jag var tvungen att sätta mig.
- Sluta! hörde jag mig själv skrika och alla vände sig mot mig.
En annan av killarna kom fram tilll mig och lyfte upp mig.
- Gör henne inte illa, hörde jag Niall ropa.
Han såg förtvivlad ut när den storvuxna mannen kom närmare honom medan en annan höll fast mig.
Louis, Zayn och Liam ställde sig upp.
- Lägg av, det behöver inte bli så här! sa dom alla tre.
- Tyvärr verkar det som att det måste bli så här, sa ledaren och flinade.
Greppet som mannen hade om mig hårdnade. Jag skrek till. Det gjorde ont i min armar och mitt huvud dunkade fortfarande.
Jag såg hur Nialls ansikte blev ännu vitare men hans ögon var svarta nu.
- Släpp henne sa jag! skrek han argt.
- Ta det lugnt vi ska ta hand om henne, sa en brunhårig man och smekte min kind.
Jag ruskade äcklat på huvudet och sparkade honom på knät. Samtidigt som jag försökte komma loss ur hans grepp som höll fast mig. Jag såg hur Liam reste sig upp och började smyga sig fram till sidan av mannen som höll fast mig. Än så länge så hade inte mannen märkt någonting.
- Men ärligt talat, låt oss bara gå så ska vi aldrig komma tillbaka, sa plötsligt Louis, och jag såg att han tittade på mig. Han tittade från Liam till mig och jag förstod att han försökte uppehålla kilarna medans Liam skulle försöka få loss mig.
Det var en brilliant men farlig plan. Alexandra satt fortfarande bredvid Zayn med hennes hand hårt i hans, hon såg vettskrämd ut och skakade nästan, jag försökte le mot henne men mannen lät mig inte röra en min.
Jag kollade mot Johanna, hon satt i Harrys famn, han kramade henne hårt och hon var lika rädd hon. Jag tänkte på hur kunde detta hände, vi som hade det så bra.
Plötsligt hörde jag en smäll, och kände hur armarna runt mig släpptes.
Jag vände mig om och såg hur Liam stod med en stor träpinne i ett stadigt grepp med båda händerna. Mannen som hade hållt mig låg på marken.
- Spring! ropade Louis och Harry, Johanna, Zayn och Alexandra började springa i riktning mot hotellet.

Nialls perspektiv:

När Izabella hade sparkat mannen som höll fast henne så tog den andre mannen tag i mig istället. Han var stark och jag hade ingen chans mot han ensam.
Jag såg hur Liam kom upp vid sidan om Izabella och såg hur han tog upp en stor trä pinne som han sedan slog i huvudet på mannen som höll fast henne. Izabella stog kvar och mannen landade på sanden.
Mannen som höll fast mig släppte taget i ren chock när han såg sin kompis bara ligga ner i sanden och jag tog mig snabbt loss, jag såg hur Alexandra, Zayn, Harry, och Johanna började springa i riktning mot hotellet och jag sprang och Loius sprang mot Liam och Izabella.
Louis tog tag i Liam och de började också springa därifrån.
Jag sprarng fram till Izabella och kramade henne hårt, jag tog hennes hand och vi började springa därifrån. Männen var så chockade att de bara tittade på oss. Några hade också fullt upp med att ta hand om han Liam träffade i huvudet. Ledaren vände sig ilsket om mot oss och skrek:
- Detta kommer ni få ångra! 
Jag och Izabella sprang så fort vi kunde hela vägen till hotellet hand i hand efter dom orden. Allt som betydde något fanns i min hand, jag kände att nu var vi trygga. Vi kom fram till hotellet och stannade och pustade ut, vi vågade inte va kvar i receptionen ifall de skulle komma efter oss så jag tog med Izabella upp till mitt rum. Hans ord ekade kvar i mitt huvud. Våga inte komma tillbaka, tänkte jag. Det är min tjej ni vill åt och jag släpper henne aldrig, tänkte jag medan jag tittade på Izabella som hade satt sig i mitt knä. Hon skakade av ren chock och jag höll om henne så hårt jag kunde. Aldrig, aldrig att jag släpper dig nu, visakde jag i hennes öra. 





Förlåt för att det kommer upp så sent!
Men jag har verkligen haft fullt upp hela dagen och Felicia skrev nästan hela förra så de va min tur att skriva nästan hela detta!
Hoppas ni tycker det är bra, kommentera gärna!!!
kram frida ;]

Postat av: Anonym

Awesome, mer!

2012-04-10 @ 22:58:22
Postat av: Rebecca

Mer:)

2012-04-11 @ 10:32:36

Skriv dina åsikter här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0