Jag var lite nervös när jag gick upp för gatan till huset där magnementet satt. Jag hade ringt till dom igår och sagt att jag var tvungen att prata med dom. Tyvärr så skulle jag få prata med samma kille igen. Vi var ju inte direkt överens om hur saker och ting skulle se ut så bråk skulle det nog bli. Han hade ju låtit väldigt misstänksam i telefonen. Precis som om jag alltid förstör för alla. 
Fast i för sig, tänkte jag medan jag öppnade den stora trädörren. Man kan ju verkligen säga att jag ställt till det denna gången.

Jag kom in i den stora entren där vi vart flera gånger. Alla dom har timmarna som vi suttit och diskuterat om vart vi skulle lägga turnern och sånt. 
Jag gick upp för en smal trappa utan att hälsa på någon. Jag var nervös och spänd. Jag måste ju få det här så bra som möjligt för Caitlyn och barnet. Det var trots allt jag som var pappan.
Jag knackade på den välkända dörren och fick till svar ett lågt men bestämt kom in. 
Jag öppnade dörren och steg in på ett smalt men stort kontor. 
- Hello there Harry, sa han med sin mörka röst. 
- Hi, sa jag lite tillbakadraget. 

Jag kunde inte låta bli att tänka att detta var hans fel från början. Skulle inte han blivit sur över att jag sagt sanningen till våra fans hade inget utav detta hänt. 
- So you wanted to talk about something? sa han och tittade på mig med en kritisk blick som om det skulle synas på mig vad jag gjort för fel. 
- Yeah, sa jag kort. 
- Sit down please, sa han och gjort en gest mot stolen framför skrivbordet. 
Jag satte mig ner med en duns och tittade på honom. 
- Go on, sa han kort och tittade tillbaka. 
Jag tog ett djupt andetag för att lägga band om den ilska som sköts fram inom mig. 
Jag berättade hela historien för honom. Från vårat bråk ända tills då jag lämnat Caitlyn ensam i hennes lägenhet. 
Han satt tyst ett bra tag med öppen mun och uppspärrade ögon. Jag tittade oroligt på honom beredd över hans reaktion. 

- You really want to ruin it for the other guys in the band, right?
- NO! of course not, sa jag snabbt. 
- A baby! Are you crazy Harry! And she want to keep the baby! No way! sa han bestämt. 
- It's her baby to! You can't just decide for the bands best, she is also a person! kontrade jag med. 
Han lutade sig framåt mot mig. 
- Your future is hanging on this, do you want to leave One Direction? Do you want to disappoint your fans? 
Han log när han såg att jag blev osäker. Efter en stunds betänke tid sa jag: 
- No, but I know that our fans would like me anyway and I can find a way to make this, sa jag bestämt. 
- Yeah, and you want to be father at 19? How can you be with the baby when you are on tour and concerts? 

- We are two parents, we can make this! skrek jag till som började bli irriterad. 
Varför gjorde han det här bara svårare? 
- And the news paper will spred rumors about you, you will get much hate, sa han fortfarande i lugn ton. 
- Well..., jag hade inte tänkt så långt. 
Bilder spelades upp framför mig där jag såg tidningsrubrik efter tidningsrubrik om vad jag hade gjort och vad jag hade utsatt barnets mamma för och lämnat henne ensam. 
- So she must do abort, sa han bestämt och tyckte han avslutat samtalet. 
Jag kom tillbaka till verkligeheten och stirrade arg på honom. 
- No, she don't want that! sa jag och höjde rösten. 
- But you don't like her so why do you care? skrek han rakt i mitt ansikte. 
- Because I care about her and she have my baby in her stomach! skrek jag tillbaka. 
Han reste sig upp och kollade arg på mig. 
- So what do you think we should do? skrek han och reste sig upp. 
- I don't know! skrek jag och reste mig upp så att vi bara var några centimeter från varandra. 
Det tog lång tid innan vi kommit på en lösning. Men efter många skrik och näst intill slag hade vi kommit nästan överens. Eller ja, han hade bestämt att det var det ända sättet om hon inte ville göra abort. 
- But I don't even like her! protesterade jag. 
- I don't care about that, this is the only way if you want the best rumors, sa han irriterat. 
- That's not the point, we can't live together, we can't pretend that! protesterade jag igen. 
- Just accept this Harry, this is the only way, goodbye, sa han och tittade menade mot dörren. 
Jag tittade argt mot han och klampade ut genom dörren. 
Jag hatade mangementet. Hur kunde dom göra så här? Dom fattade ingenting! 
Jag smällde igen porten efter mig så att fönstrena skallrade. Jag brydde mig inte om det. 
Jag måste hem till grabbarna! och det var nu! 

Hoppas ni haft en underbar Jul med många fina klappar! 

Vad tror ni magnementet bestämde? Varför är Harry så arg? Vad kommer hända nu? Kommer han lyda mangementet?

Tack för alla kommentarer! Klarar vi 10+ ?

Vill gärna veta vad ni tror kommer hända!