Kapitel 46 - One mistake can change your life

Från kapitel 45 (Harrys perspektiv):

- Leave me alone, you're stupid idiot! fick jag till svar. 

- Never! skrek jag tillbaka, jag började också bli arg. 

Min kind pulserade ikapp med mitt adrenalin. Jag visste inte att hon var så stark men min kind sved fortfarnde. 

- Stand there if you wnat! skrek hon. 

Jag bet ihop käkarna och bankade hårdare. 

- Caitlyn!! skrek jag ännu högre och bankade ännu mer. 

Plötsligt hörde jag hur porten nere i trapphuset öppnades. Jag höll andan. Bara det inte var dom. 

---

 

 

 

 

 

Jag frustrerade av ilska. Han hade inte bara legat med min bästa vän, han hade ljugit för mig. Det var det som var det värsta. Han hade ljugit mig mitt upp i ansiktet. Jag var så arg så hela jag skakade. Jag presade samman mina händer så hårt att mina knogar blev vita. Jag försökte andas djupt och kontrollerat. Hormonerna spruddlade inom mig. 

Harry bankade på dörren igen.

- Caitlyn! We aren't even together right?

Hans ord träffade mig som ett knytnäveslag. Jag märkte att även om vi inte var tillsamans så kände jag något för honom. Jag kunde inte förneka det längre.

- No, but maybe...sa jag tyst men tillräckligt högt för att han skulle höra. Maybe I have have feelings for you.

Jag hörde hur han höll andan. Jag ville bara rycka upp dörren och se hans reaktion. Hans ansiktsuttryck skulle avslöja om han kände samm tillbaka eller inte. Att inte veta vad han tänkte gjorde mig galen. Kanske hade jag sagt för mycket?

- I'm sorry, var det ända han sa och jag kände hur tårarna började falla okontrolerbart ner för mina kinder. Jag hulkade så mycket aatt jag var tvungen att sätta mig ner. Jag satte mig ner mot väggen i hallen. 

- I'm sorry I've let you down so many times, and that I didn't understand it. I'm really sorry Caitlyn, you need to open the door, I can't let you cry alone. And maybe I have feeling for you too, I don't know, because everything in me is upside down right now. Please Caitlyn let me in.

Det lät som om han bara sa det för att få mig att må bättre, men det gjorde det inte, det kändes bara värre att inte veta exakt. För då kunde jag inte komma över honom. 

Jag reste mig upp igen och torkade av mina tårar på tröjärmen. Jag la handen på låset. Han kunde inte stå därute hela dagen, men skulle jag släppa in honom? Han skulle ta det som om jag förlåtit allt..

Just när jag besämt mig för att öppna kände jag en oerhörd smärta i magen.

- AHHHHHHH, skrek jag och jag hörde hur Harry reste sig utanför.

Det kändes som mensvärk fast mycket värre och det tog inte slut. Jag kippade efter andan och försökte att ta det lungt.

- Caitlyn. take deep breath and try to stay calm, sa Harry oroligt utanför dörren. 

Jag hörde hur det raslade i nyckelhålet, så antagligen försökte han ta sig in. 

Jag andades djupt och värken började avta. Jag låste upp dörren och Harry slet upp den och kom in. 

- How is it? frågade han oroligt och tog tag runt min midja för att stödja mig.

- Should we drive to the hospital? 

Han tittade oroat på mig och torkade mina blöta kinder med baksidan av hans hand. 

- I'm okay, säger jag och pressar fram ett litet leende.

Han pustar ut och tar med mig in till vardagsrummet där han försiktigt lägger mig på soffan.

- Are you sure that you are okay? frågar han och sätter sig på huk vid mitt huvud. 

Jag nickar till svars. Det var bara en värk, det kunde ta flera timmar innan det skulle komma någon mer, det var trots allt två månader kvar till beräknad födsel.

Harry reste sig från min sida och gick till andra änden av soffan och tog upp filten som hängde på armstödet. Han bredde ut den över mig och jag kände hur värmen från den spred sig i min kropp. 

Han satte på tven och satte sig på golvet framför mig. Han tog min hand och bara höll den.

- Tell me if it hurts again, sa han och tittade in i mina ögonon.

- Promise, svarade jag ärligt och han nickde nöjt och vände sig sedan om mot tven, fortfarande med min hand i sin.

Trots vad han gjort visste jag att jag hade förlåtit honom för länge sen. Han varverkligen ledsen på riktigt och jag märkte att han ångrade sig. Sedan var han så omtänksam så det gick inte att vara sur på honom. Bara sättet han så varsamt höll min hand på. Det fanns inte många killar som var lika godhjärtade som honom.

Sen var det bara problemet med Jessica kvar... Hon hade låtsas som ingenting, helt oskyldig. Inte konstigt att hon tog George otrogenhet så bra. Jag suckade för mig själv. Sedan kände jag hur smärtan i magen började komma tillbaka och jag pressade Harrys hand av smärta. Men han var redan snabbt uppe på benen och stod redan framför mig, beredd.

 

 

---

 

ojojoj! vad händer!?!?

verkar som det löst sig mellan Harry och Cailtyn iaf.. lr? 

10+ igen?

 

:o :o :o :o MER NU SÄGER JAG BARA!!!! ASBRA!!!!! <3

MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER! MER!

OMG!!kr! Mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer, mer!!!!

mer! :D
skit bra

Aahhh så bra!! Jag måste ha mer!!! :D

så bra!!! :D meeeera :D

Ojojojojojojojoj maybe there's a baby on the way!!!!! :O AHHHH EXCITING!!!! HÄMTA NIALL HAN ÄR JU SÅ SJUKT BRA ATT HA I NÄRHETEN NÄR MAN FÖDER BARN!!!!! Omfg someone help that boy.
Annnnnndddddddd YOU CANT FLY UNLESS YOU LET YOURSELF FALLLLLLL (in love precis som du gör nuuuuu) så..... FLYYYYYYYYYYYYYY asa bra babe :* &&&&&

Åh, meeer nu! :DD

Så. Jävla. Bra!!!

Mer nu!!!

MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER MER!!!! SNÄLLA DEN ÄGER :D

extraordinharry

meera! NUU! <3 sjukt bar ;)

Bra *