Kapitel 52 - One mistake can change your life

Från kapitel 51 (Harry perspektiv):
Caitlyn hade tydligen märkt min hastiga rörelse. 
- Nothing, I'm just so chocked about this, it's so fantastic, ljög jag mummlandes och tittade in i dom vita gardinerna som hängde framför fönstrena. 
- Okey, sa hon och gäspade. 
Hon var antagligen för trött för att genomskåda min dåliga lögn. 
Jag försjönk in i mina egena tankar igen. Kunde det verkligen vara samma känsla jag känt? 
Men det är ju omöjligt? Inte kan det ske så här sent? Det måste varit en inbillning? 
Eller?..

 
 
Jag pustar ut och packar ihop mina grejer. Dom senaste dagarna har jag, Harry och Melanie på sjukhuset. Melanie har undersökts och allt är bra.
- Do you have everything? frågar Harry med Melanie i famnen. Jag nickar och tar mina påsar. Jag går fram och pussar Melanie på pannan innan vi beger oss ut från sjukhuset.
Dagen innan hade vi fått fullt med besök. Både mina och Harrys föräldrar hade varit på besök. De hade varit uppspelta och glada. Tyvärr hade Melanie varit så trött att hon hade sovit nästan hela deras besök. Efter att de hade gått hade killarna kommit på besök. Allihopa såg jätte glada ut. De var verklige barnkära och vid den tiden hade Melanie vaknat, man såg att hon uppskattade deras närvo, för hon skrek inte en enda gång.
Efter bara tre dagar hade både jag och Harry märkt hur glad och sprallig lilla Melanie var. Hon lyste verkligen upp runtom kring sig. 
Vi lämnade rummet vi spenderat det senaste dygnet på och gick mot receptionsdisken för att skriva ut oss. Vi fick ut lite papper om Melanie och exakt tid för födsel den 17 juni. Vi begav oss mot utgången och påvägen ut gick vi förbi sjukhuskiosken. På framsidan av skvaller tidningarna stod det "HARRY'S BABY IS BORN". Jag gick närmare för att läsa artikeln och vad de skrivit om oss. Jag öppnade tidningen och fick se en stor bild på mig och Harry i hans bil. Man såg smärtan i mitt ansikte och paniken i Harrys. Antagligen var bilden tagen påväg till sjukhuset. Under den stora bilden stod det att det var den senaste bilden som var tagen på oss och att vi inte synts till sedan den 17 juni, och då utanför sjukhus. Jag suckade. Att dom inte ens kunde låt oss vara nu...
Jag tittade på Harry som stod bredvid mig med Melanie  i famnen. Han hade en orolig rynka i pannan. 
- Are you okay? Frågar han försiktigt.
Jag nickar och ler.
Vi tar oss ut till bilen som Harry parkerat på den enorma parkeringen. 
Det känns skönt att få byta miljö. Slippa de obekvämma sjukhussängarna och få komma hem till sköna sängar och inte helt vita rum. Lite mer möblerat och hemtrevligt helt enkelt. 
När vi ska svänga in framför Harrys eller vår lägenhet står där ett tiotal fotografer. Jag spärrar upp ögonen och ser på Harry.
- What are we going to do? There are a lot of papz!
Han det lite fundersam ut innan han svarar. 
- I call Paul and after that we try to go the back way. 
Jag nickar till svar och ser samanbitet på Melanie som sover i sin barnstol i framsätet bredvid Harry. Om hon bara visste vad som pågick utanför fönstret på henne. 
Efter att Harry lagt på åker vi runt området i omkring 10 minuter. Sedan ringer Paul. Uppenbarligen är han vid lägenheten för Harry tar raka vägen dit. Han parkerar en bit ifrån och hjälper sedan mig och Melanie ut. jag tar Melanie i famnen och han leder oss men väg jag aldrig gått. Ju närmare vi kommer desto mer hör vi folkmassan. Uppenbarligen har fler fått nos om att vi lämnat sjukhuset för det låter som väldigt många fler än förut. Vi går in genom en tjock grå dörr och går längs en källargång. Melanie sover fortfarande i min famn och snart är vi framme vid ännu en dörr. Harry öppnar den och vips så är vi utanför hans lägenhetsdörr. Han låder upp och vi går in och när jag tittar ut ser jag hur ett femtiotal papparazzis och även flertal fans samlats för att få en skymt av oss. Det går då upp för mig att Harry lurat dom. Han tog bara dit Paul för att dom skulle tro att vi va påväg. Att Paul va där fick dem att inte leta någon annanstans. Harry gick för att ringa och säga att vi var i säkerhet och jag tittade noga på hur Paul svarade, sa något till folksamlingen som sedan skingrades. Bara två stod kvar fastbeslutna om att vi faktiskt skulle komma.
- what did he say so they leave so Fast?
- He told them that we were save and won't be talking to them today. AnD he Said that we will talk about it on the interview next week. 
- good, svarade jag och gick för att för första gången lägga Melanie i sin spjälsäng.
 
 
 

vår uppdatering är inte bra nu asså... 
men kan meddela att detta var näst sista kapitlet! dock kommer det en epilog oxå c;

Postat av: Bergendahl

AWESOME :D meeer!! xx

2013-04-29 @ 22:24:15
Postat av: Aggi xx

NEEEJ! De ska ju bli tillsammans!

2013-04-29 @ 22:24:59
Postat av: Melanie

Såååå bra!

2013-04-29 @ 22:29:46
Postat av: Frida

Nu måste de ju bli tillsammans!! Jättebra kapitel!!! När kommer nästa?! :)x

2013-04-30 @ 07:30:04
URL: http://Nattstad.se/onedirecctionn.blogg
Postat av: Anna

de måste bli tillsammans :') hhihi

2013-04-30 @ 12:29:50
URL: http://liifeofannaa.blogg.se
Postat av: Rebecca

Jag vill verkligen inte att den ska ta slut!
Nu måste de bli ihop. Jag har ingen aning men det känns som att han kmr fria till henne på interjuven (stavning). :D

2013-04-30 @ 15:32:26
Postat av: Stina Nilsson

åh så bra!!!
De måste bli tillsammans nu!

2013-04-30 @ 17:43:21
Postat av: Sassa

Dom måste bli tillsammans!

2013-05-01 @ 14:14:48
Postat av: alva

jättebra :Dmeera:D

2013-05-01 @ 16:26:54
Postat av: K

Dom måste ju hinna bli tsm!!!!

2013-05-02 @ 22:34:25
Postat av: ...

meera kommer typ dö när fanficen tar slut vill nt det! Men alla har ett slut... <3 ;)

2013-05-03 @ 14:59:55

Skriv dina åsikter här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0