Kapitel 19 - I wanna be with you

Från kapitel 18:
Det pirrade till i hela mig.
- Inte så länge, jag var bara orolig för dig eftersom du inte öponade dörren när jag knackade, sa jag och tittade på honom.
Hans ansikte skiftade till av känslor men han döljde det snabbt.
- Jaha, jag sov då, sa han och log snett.
- Jag märkte det, sa jag och skrattde men tittade misstänktsamt på honom. Har det hänt något?
- Nej, absoult inget, sa han och skrattade.
- Okej, säkert? undrade jag och mötte hans virrande blick.
- Ja, kom nu så går vi och äter frukost! sa han och reste sig upp. Jag är hungrig!
- Det är du alltid, skrattade jag och tog hans hand.
- Jag vet, sa han och kysste min kind igen.
Vi gick ner till hotell restaurangen.






Nialls perspektiv:

Dagarna gick och jag hade nästan glömt bort samtalet jag och killarna hade om att jag var tvungen att berätta att vi var One Direction. Jag och Izabella hade en underbar tid tillsammans och jag tröttnade aldrig på hennes underbara skratt. Vi hade hittat på massa underbara och roliga saker tillsamanas. Vi allihopa hade också hunnit med en del saker ihop. Som tillexempel den dagen vi åkte in till centrum för att shoppa. Vi hade jätte trevligt och jag hade köpt en ny sommarklänning till Izabella. Hon insisterade på att hon skulle betala den själv. Men jag ville ge henne ett minne från mig. Det hög till i mitt hjärta när jag tänkte på att jag måste lämna henne. Jag var tvungen att åka tillbaka till London och hon var tvungen att åka tillbaka till sin familj i Sverige.
Izabella och jag satt på altanen som gick runt hotellet. Klockan började bli mycket och solen var på väg ner.
- Niall, det är bara fyra dagar kvar tills vi åker hem, hörde jag plötsligt Izabella säga sorgset och jag väcktes upp ur mina tankar.
- Jag vet, jag kommer sakna det här, jag kommer sakna det jätte mycket, sa jag och kände hur en klump började formas inom mig. Var det verkligen meningen att det skulle bli så här? Att vi skulle lämna våra dagar tillsammans bakom oss och försöka fortsätta vår vardag hemma? Det skulle inte gå!
- Jag kommer sakna dig, sa Izabella och borrade in sitt ansikte i mitt bröst.
Jag la mina armar omkring henne och smekte hennes brun hår med min hand.
- Jag kan inte leva utan dig min Izabella, viskade jag fram med gråt i rösten.
Hon vände sitt brunbrända ansikte upp mot mig. Henes isblåa ögon var alldeles blanka av tårar. Så himla vacker var hon.
- Niall, jag vill inte lämna dig, jag vill inte åka hem utan dig, du har vunnit mitt hjärta, sa hon darrande.
- Izabella, du är mitt liv, viskade jag. Vi ska hitta ett sätt att lösa detta. Vi kan hälsa på varandra.
Hon var tyst ett tag och bara kollade bor mot solnedgången som bildades.
- Lovar du? sa hon sedan och kollade rakt in i mina ögon.
Jag kände hur jag blev alldeles varm i kroppen av hennes blick.
- Ja, sa jag och log ett varmt leende mot henne även ifall jag kände mig nära till gråt inombords.
Hennes ansikte sprack upp i ett sorgset leende och hon sa:
- Jag älskar dig Niall och mötte mina läppar intensivt.
Jag var inte beredd på kyssen så jag blev först förvirrad men det tog bara några sekunder innan jag hade dragit henne närmare mig och kysste henne tillbaka.
Hela min kropp fylldes av massa känslor på samma gång. Jag visste inta hur jag skulle få ut dom. Det ända jag vill just nu var att behålla Izabella för evigt. Att hon för evigt skulle vara min. Jag kysste hennes hals och nyckelben. Hon fnissade till och gav mig en lätt kyss på munnen. Så här skulle det vara. Jag och Izabella för evigt.
- Niall! kom nu klockan är snart tolv och du lovade att du skulle ha en kväll med oss idag! hörde vi en röst ropa som var väldigt lik Zayns röst.
Jag suckade det hade jag helt glömt att jag lovade. Jag tittade frågande på Izabella som mötte mig med en hungrig blick. Jag skrattade åt henne. Jag visste precis hur det kändes. Den känslan kände jag också.
- Jag kommer strax Zayn! Gör i ordning så länge så kommer jag! skrek jag tillbaka.
Jag vände mig tillbaka mot Izabella som kysste mig. Jag blev alldeles yr i huvudet av välbehag när hon kysste mig.
- Gå du till Zayn, jag vet att Alexandra och Johanna vill att jag ska vara mer med dom också, det var ju trots allt därför vi åkte hit från början, att vara med våra kompisar, eller hur? sa hon och log ett blekt leende.
- Jo, det var väl det, sa jag och log snett.
- Men vi ses väl imorgon? sa hon och såg hoppfullt mot mig.
- Självklart, sa jag och kysste hennes panna.
Vi gick hand i hand in till hotellet, där vi sedans skiljdes åt eftersom jag skulle upp en våning medan hon och hennes kompisar bodde på bottenvåningen.
___________________________________
- Äntligen kommer du! sa Liam när jag steg in genom dörren till Louis hotellrum där vi skulle tillbringa kvällen.
- Vi trodde aldrig du skulle komma! utbrast Harry och flinade.
- Men så är det när man har tjej, då har man inte tid att umgås med sina bröder, sa Louis och såg ledsen ut.
- Men kom igen grabbar! Ikväll är det bara våran kväll, sa jag och skrattade.
Alla sken upp och skrattade.
Vi hade en rolig kväll med massa skratt och spel. Vi spelade mest poker men Zayn hade tatt med sig et portabelt playstation så vi spelade några fifa matcher också.
Liam vann dom flest så han var super glad och glömde absolut inte att påminna oss om det varje minut.
När vi satt där och hade som trevligast och klockan var en bit över tre på natten ringde min mobil.
Jag ryckte till av ljudet. Den hade inte ringt på snart två veckor. Det måste vara något viktigt.
Jag tog upp telefonen från borde där jag lagt den och såg att det var Paul som ringde.
Jag rynkade panna. Vad ville han nu? Killarna tittade oroligt på mig när jag svarade:
*Telefonsamtalet*

- Ja det är Niall, sa jag tveksamt men ändå glade över att höra av Paul.
- Ja hej, Niall, det är Paul, det har hänt en sak här som inte går att fixa på annat sätt.
Mitt hjärta slog ett dubbel slag och jag stelnade till. Killarna märkte det och såg ännu mer oroliga ut.
- Vad är det som har hänt?! sa jag oroligt.
- Jo, minns du den viktiga interjuven som ni skulle ha när ni kom hem? sa han.
- Ja...sa jag utdraget.
- Den har blivit flyttade tills imorgon, så ni måste åka hem med första bästa plan, nu.
- Va?! Men vi kan inte bara lämna allt och åka här ifrån?! sa jag upphetsat och tänkte på Izabella.
- Tyvärr, är det så, det går inte att ordna på annat sätt, vi har försökt och vi kan inte hoppa över den interjuven eftersom den är så viktig.
- Men nej! sa jag och kände gråten komma. Jag skulle inte få säga hej då till Izabella!
- Niall, lyssna nu på mig...jag är jätte ledsen över det här, och vill absolut inte detta egentligen, men det måste bli så här, sig till dom andra killarna att packa fort för erat plan går om en och en halvtimme och ni måste vara där inom 45 minuter för att hinna med det, sa hans röst genom telefonen.
- Nej...var det ända jag kunde få fram. Jag var helt tom.
- Hej då, Niall vi ses om några timmar.
Det var det sista Paul sa och det började pipa i telefonen.
Jag bara satt där och stirrade tomt ut i luften.
- Vad är det Niall? sa Zayn oroligt.
- Vi måste åka hem, interjuven har blivit flyttad och vi hinner inte säga hej då till tjejerna eftersom vi måste vara på flygplatsen om 45 minuter, sa jag med gråten i halsen.
Jag såg hur Harry och Zayn blev alldeles chockade, eller alla blev det men dom kände nog mer som mig. Dom var också tvungna att åka ifrån tjejerna dom gillade.
__________________________
Allt var som i trans men på något sätt lyckades Liam och Louis få oss att packa ihop våra saker och komma ner till receptionen. Det var ju lite lättare för dom. Deras flickvänner bodde ju i London.
Louis gick fram till kvinnan i receptionen för att checka ut. Dom jobbade ju nattetid på hotellet så det var inte så svårt fixat.
Det kändes som hela jag var förstörd. Vad skulle jag göra? Jag skulle inte få träffa Izabella en sista gång. Jag skulle inte få höra hennes skratt igen och inte helle få se hennes vackra ansikte. En tår föll ner för min kind och Liam kramade om mig. Han förstod visst ändå hur mycket jag älskade henne.
Plötsligt fick jag en idé. Jag skyndade fram till receptionen och tog ett papper och en penna som låg på disken.
Jag klottrade snabbt ner några rader till Izabella eftersom Louis ropade att taxin var här och väntade utanför på oss. Jag lämnade den till kvinna i receptionen och sa att hon skulle lämna den till Izabella.
Jag gick ut till taxin och vi åkte iväg. Jag tittade ut genom fönstret där palmer och hus svichade förbi.
Plötsligt kändes det som ett slag i magen på mig när tanken slog mig:
Jag hade glömt att skriva mitt nummer och berätta för henne om One Direction!
Det gick inte längre. Jag började stor gråta. Det gick inte att stoppa. Dom bara föll och jag saknade Izabella så enormt.
Izabellas perspektiv:

När jag vaknade upp på morgonen var jag på strålande humör eftersom jag visste att jag och Niall skulle tillbringa hela dagen tillsammans. Jag gick ner och åt en snabb frukost sedan gick upp för att knacka på Nialls dörr. Antagligen så sov han, som vanligt. Jag knackade på och dörren öppnades. Jag kände hur mitt hjärta började bulta lite extra för jag visste ju vad som väntade, ett stort leende på en blond kille med världens finaste blåa ögon.
Jag häpnades av synen, en kort liten grå hårig kvinna öppnade dörren. Hon tittade konstigt på mig och sa något jag inte förstod. Jag häpnades, vad var det här var var Niall? Jag backade lite för att se dörrnummret, 342, det var Nialls rum. Jag tänkte efter , kanske var det bara städerskan. Jag log lite mot kvinnan och försökte ta mig förbi henne in i rummet, hon hade en städvagn med sig. puh, då var hon städerska trots allt, men var var alla Nialls saker? Han hade haft städat, men inte så här välstädat och rent. Jag succkade och gick ut ur rummet. Städerskan kunde inte hjälpa mig eftersom vi inte förstod varandra så jag bestämde mig för att gå ner till receptionen för att höra med dom om dom visste var Nialls saker var. Och framförallt, var Niall höll hus.
När jag kom ner till receptionen så stog det en lång brunhyad kvinna där, hon tittade snällt på mig med sina stora bruna ögon.
- Hej jo, jag bara undrar om ni vet var killen som bodde i rum 342 är? sa jag och log mot kvinnan i receptionen.
- Jo han åkte tyärr här i från i natt men han lämnade en lapp till dig, om det är du som är Izabella, sa kvinnan och gick iväg för att hämta lappen.
Jag tappade andan, vadå åkt? Hade jag sagt fel rums nummer till henne? Men då skulle ju inte lappen var skriven till mig. Jag funderade kanske var det bara ett av deras fåniga skämt. Jag försökte att andas djupt men mitt hjärta slog fortare och tankarna for runt i huvudet på mig.
Kvinnan från receptionen kom tillbaka med en lapp till mig och jag tittade på det och kände hur mina ögon fylldes med tårar. Vad var det här egentligen? Jag såg i ögonvrån hur Johanna och Alexandra kom skrattandes mot mig.
Jag vek upp lappen och läste med oro. Jag började sakta läsa;

Hej älskade Izabella.
Paul ringde och vi var verkligen tvunga att åka tillbaka till London, vi hade en halvtimme på oss att packa allt och ta oss till flygplatsen så jag hann inte komma till dig.
Du vet att jag älskar dig av hela mitt hjärta, du är den ända!
Vi hörs snart!
Älskar dig.
Niall

Jag släppte lappen och skönk sakta ner på golvet, var vad det här?  Mitt hjärta stannade och tårarna rann, och jag kände hur Johanna och Alexandra kramade om mig. Jag brydde mig inte om något nu förutom Niall. Han var borta, kanske för evigt? Jag hade inte ens hans nummer. Han hade glömt skriva det. Tårarna forsade och jag jag kände mig livlös. Hade han verkligen åkt? Framför mig såg jag hans vackra ansikte, hans blåa ögon lös av glädje och hans leende var fantastiskt. Jag skrek av smärta och saknad när det rev till i mitt bröst.
Skulle vi någonsin ses igen?

Hope u like it! ♥
Extra långt  och dramatiskt kapitel idag, till er våra kära läsare!
Tack så hemskt mycket för besöksrekordet igår!
Tyvärr så kommer det inget imorgon, men vi e tbx på onsdag;)
Kommentera gärna!

Postat av: Alicia

Felicia o Frida! Ni måste hata mig! Jag kommer inte kunna koncentrera mig nu :( Jag kommer inte kunna skriva nått på min nu.. :o <3

2012-04-16 @ 21:41:59
URL: http://lifeasiknow.webblogg.se/
Postat av: Anna

ASSÅ ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH



ni fick mig att börja gråta :$$$



MER!!

2012-04-16 @ 22:39:24
URL: http://liifeofannaa.blogg.se/
Postat av: Rebecca

Jätte bra:)

2012-04-17 @ 16:57:53
Postat av: Anonym

MeeerrrA ! :D

2012-04-18 @ 21:17:03

Skriv dina åsikter här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0