---

När vi kom tillbaka så stod alla i lobbyn. Jag och Niall gick hand i hand och jag såg hur Johanna och Alexandra tittade uppmuntrande på våra sammanflätande händer.

- Vi måste snacka med dig lite, sa Harry och tittade på Niall.

- Om ni kan slita er från varandra vill säga, sa Louis och smålog.

- Jaha, vad är det nu då? sa Niall och vände sig mot mig för att ge mig en hejdåkyss.

Han pussade mig lätt på kinden och följde efter resten av killarna.

- Ojoj, det kilar stadigt ser jag, sa Johanna och tittade på mig och log.

- Vad har ni varit hela dagen egentligen? sa Alexandra och tittade på mig. Oss tvingade de iväg upp i bergen.

- Vi har varit på ett underbart ställe! sa jag och tittade på mina vänner som såg lätt utmattade ut efter dagens utflykt.

- Ska vid dra upp till rummet, så får du berätta mer, sa Alexandra och vi började röra oss upp mot vårt rum.

När vi kom in i rummet så blev jag påmind av hur lite tid vi ändå spenderat i rummet. Jag och Alexandra tryckte ner oss i den lilla soffan som fanns på rummet medans Johanna hämtade läsk och chips. När hon hällt upp chipsen i en skål och tatt fram glas så kom hon och satte sig på sin säng som stod mittemot soffan.

- Nå, nu får du berätta Bella! Vi vill ha detaljer, sa Johanna och stoppade in några chips i munnen. Du kan ju börja med var du var i natt.

Jag berättade hela historien för dem, allt från hur jag somnat i Nialls famn till kyssen vid vattenfallet. Johanna och Alexandra titta storögt på mig.

- Nu har jag berättat min historia, nu är det dags för er att berätta! sa jag och tog en klunk av coca colan som Johanna hade tagit fram.

- Den historian är inte lika lång och intressant, sa Alexandra och tog några chips.

- Igår kväll efter att vi kommit iväg från de hemska på stranden så gick vi nästan direkt in hit till vårt rum, det ändå var att vi fick oss varsin kram, sa Johanna och log lite mot mig och Alexandra.

- Var det bara en kram du fick av Harry? frågade Alexandra och tittade menane på Johanna.

- Haha ja faktiskt, stönade Johanna.

- Aja, iallafall, och idag kom dom och knackade på vid nio och undrade om vi ville följa med på utflykt, och vi kunde ju inte säga nej till dem förstår du väl, så vi följde med utan att ens veta vad vi skulle göra, sa Alexandra och skrattade lite åt minnet.

- Sedan så besteg vi ett jätte stort berg, det tog tre timmar upp, sa Johanna.

- Oj, då har ni motionerat idag, skrattade jag.

- Kan man säga!! sa Johanna, men det var faktiskt värt det. Johanna sprack upp i ett leende och hennes gröna ögon lyste.

- Vad menar du? frågade jag och tittade från Johanna till Alexandra och tillbaks. Vad har jag missat?

- Bara några DÖDSHETA magar, sa Johanna och Alexandra i kör.

- Asså du skulle sett när vi var på toppen av berget och alla var svettiga! sa Johanna ivrigt.

- Så tog Zayn av sig tröjan, jag dog typ helt seriöst asså! sa Alexandra ivrigt.

- Men när Harry tog av sig tröjan då!?!? Helt galet ju, hur kan fem så snygga killar vara kompisar? Dem måste blivit samanförda av Gud eller något, sa Johanna och alla tre började skratta åt hennes entusiasm.

- Haha, då tror jag inte jag missat något, inget kan slå tiden med Niall, han är såå underbar, sa jag log.

Jag lutade mig bakåt i soffan och slöt ögonen, minnena med Niall rullade framför mina ögonlock och jag kunde inte annat än att le. Gud vad jag älskade den killen.

Vi gick upp till Liams rum och satte oss. Alla tittade på mig.

- Vad har jag gjort? frågade jag och tittade på killarna.

- Jo, asså vi bara tänkte på ditt bästa... började Liam och tittade på mig.

- Du vet att vi är One Direction, vi kan inte direkt lämna allt... fortsatte Harry.

- Och vi ser hur mycket du gillar Izabella, sa Zayn.

- Du kanske borde berätta för henne vilka vi är och kanske tänkte på verkligheten, när vi åker här i från , hur ska det bli då? fortsatte Louis.

Jag bara tittade på dem. Jag älskar dem verkligen, och de är verkligen som mina bröder, men detta borde dom väl ändå förstå? Särskilt Liam, och Louis som vet hur det är att älska någon av hela sitt hjärta. Jag funderade fullt medveten om att alla fyra stirrade på mig.

- Jo.. började jag tveksamt.

Jag visste verkligen inte vad jag skulle säga, det ända jag visste var att jag inte tänkte släppa Izabella för jag älskade henne verkligen, men antagligen så skulle jag bli tvungen att berätta att vi är One Direction. Eller?

---

Sry, för sen uppdatering, men Felicia har ingen dator för tillfället så jag har skrivit detta, hoppas det duger :) .

Var så trött på de gammla så jag ändrade lite färger i designen, hoppas det är okey och ni gillar det! :D

Hoppas inte kapiltet var för tråkigt :s

Men kommentera gärna vad ni vill ha mer av och vad vi kan förbättra! ♥

/ Frida :]