---

Alla var vi spända på vad som skulle hända nu. Jag kollade på Alexandra som satt bredvid Louis och mig. Hon såg vettskrämd ut. Jag rörde försiktigt hennes hand. Rädd för hur hon skulle reagera. Men hon vände blicken mot mig och tog min hand. Jag kände hur hon var spänd i hela kroppen. Jag kramade om hennes hand hårt. Vad var detta egentligen?!

Vi hörde hur några kom stapplande mot oss i mörkret.

Jag började bli riktigt rädd nu. Vilka var det som kom? Plötsligt kände jag att nån rörde min hand. Jag tittade upp och såg att det var Zayn. Jag andades ut och tog hans hand. Det blev lite lättare när jag höll hans hand. Det började höras höga röster längre fram och jag vände mig mot ljudet.

Jag började bli skrämd av rösterna. Tänk om dom var farliga? Det lät inte direkt som några man kunde diskutera med. Jag kollade upp på Harry som satt mitt emot mig. Han kollade skrämt på mig. Med något beskyddande i blicken. Det var konstigt efter att bara ha pratat med honom några timmar kändes det verkligen som om vi kommit varandra närmare väldigt fort. Han reste sig upp och gick bort mot mig.

Jag reste mig upp för att sätta mig med Johanna. Jag såg att hon var rädd. Jga var också rädd, jag ville inte att något skulle hända henne. Rösterna hördes högre nu och det var nog inte långt kvar innan vi skulle kunna skymta dom vid skogsbrynnet. Jag gick snabbt bort till Johanna och tog hennes hand. Jag visste inte om hon ville det men jag gjorde det för att jag var rädd om henne.

Harry och Zayn hade satt sig vid Johanna och Alexandra. Jag förstod dom. Jag var också rädd för tjejernas och vårat bästa. Alla satt och stirrade åt det hållet vi hörde rösterna komma. Nu kunde vi höra stegen från dom. Det verkade som om det var ett gäng på ungefär sju personer kanske. Nu började jag bli riktigt rädd.

Vi såg dom nu. Dom var omkring sju stycken. Alla var killar och dom såg inte direkt ut att vara snälla. Jag tittade mig oroligt omkring. Alla såg rädda ut och stämmningen var spänd. Förhoppningsvis var dom bara på väg förbi och inte skulle stanna här. Plötsligt såg en av dom oss och pekade med ett finger rakt mot oss och allas blickar vändes mot oss. Jag flämtade till, om blickar kunde dödat, skulle vi defintitvt var döda nu.

Jag stelnade till. Dom var på väg rakt mot oss. Varför skulle dom komma och sabba våran grillkväll och varför såg dom så arga ut?

- Ni vet väl att detta är våran grillplats? fråste en utav killarna.

- Nej, det visste vi inte, sa Liam försiktigt.

- Kanske bäst att dra då, sa en annan och tog ett hotfullt steg emot dom.

- Eyy, lugn, vi vill inte bråka, sa Louis fort.

- Nej, men vad tråkigt för vi vill det, sa en blond kille och flinade mot oss.

Nu stod dom bara tre meter ifrån oss och dom var två mer.

- Snälla, vi kan väl diskutera igenom detta, sa jag desperat. Jag ville inte ha slagsmål nu, när vi försökte hålla låg profil.

- Vi är inte här för att diskutera, sa han som antagligen var ledare för gänget. Vi vill ha vår grillplats och vi är inte på bra humör idag. Grabbar!

Alla killarna tog två steg framåt och stog nu bara en meter ifrån oss. Dom stod i en hotfull ring omkring oss och såg väldigt sura ut. Vi alla skakade. Vad skulle vi göra? Ska vi ställa oss upp och försöka fösvara oss?

Jag kröp ihop i sanden bredvid Niall. Detta var inte direkt vad jag hade väntat mig. Vi skulle ju bara ha en mysig kväll ihop också händer det här. Alexandra och Johanna var helt krittvita i ansiktet och höll krampaktigt i Zayns och Harrys händer. Jag letade efter Nialls hand bredvid mig precis när killarna tog sats för att slå till, men då sa plötsligt ledaren:

- Vänta! Stopp! Ser ni inte att dom har tre söta tjejer med sig?! Dom missade vi totalt.

Jo, visst! mummlades det mellan killarna som nu sprack upp i hånflin och stirrade på oss.

Detta var obehagligt, jag var rädd, mitt hjärta pumpade snabbt. Jag kände min puls slå allt snabbare.

Plötsligt kände jag ett par armar slita upp mig från sanden där jag satta. Jag skrek. Armarna höll fast mig i ett hjärngrepp och jag kom ingenstans. Min puls ökade ännu mer och jag blev alldeles förtvillad.

- Niall! skrek jag så högt jag kunde.

---

Hoppas ni gillade det nya kapitlet! Nu blir det bättre uppdatering för nu är vi hemma! Kommentera vad ni tycker om kapitlet! Hoppas ni gillade det! :D